Stefan Olsson

Ibland gillar jag Uppdrag granskning, ibland avskyr jag programmet. När det gäller granskningen av Glada Hudik fick jag dock redan från första stund känslan att nåt var fel. Idag ger föräldrarna till eleverna som ingår i teaterprojektet sin bild i SvD. Artikeln är läsvärd.

Uppdrag granskning lever på att hitta skandaler. Men hur långt ska man gå för att hitta dem? Föräldrarna skriver:

Flera föräldrar har upprörts när reportern för att få till ett möte antydde att det förekom övergrepp på teatern. Även våra barn har kontaktats direkt av reportrarna, utan att föräldrar och godemän gett sitt medgivande. Man har begärt ut sekretesskyddade personakter.

Det har funnits oklarheter om projektledaren Pär Johanssons ersättning från kommunen, men inga brott har begåtts. Misstag sker alltid. Det bra därför att föräldrarna tydligt förklarar varför Glada Hudik-teatern är så värdefullt:

För oss handlar det om upprättande av människovärde!

Exakt. Huvudet på spiken. Ingen människa, inte ens någon med Downs syndrorm, är värdelös. Alla räknas som lika under Guds himmel. Glada Hudik-teatern har visat att detta inte bara är prat. Det går att göra något också. Det är stort.

En märklig diskussion har uppstått på nätet om Moderaternas roll vid införandet av allmän rösträtt i Sverige. Partisekreteraren Sofia Arkelsten har varit ute och cyklat i frågan. DN skriver:

Ni var emot fri och lika rösträtt för 90 år sedan.
– Nej nej nej, det där är inte korrekt. Vi var ju med och genomförde det, säger hon till DN.se.

Hur var det då? Jo, det kan man läsa i en bok som heter “Den svenska högerns anpassning till demokratin”, som jag har skrivit. Det är min doktorsavhandling. Här kan man läsa att högern (så kallades Moderaterna förr) på hösten 1918 gjorde upp med liberaler och socialdemokrater om att införa allmän och lika rösträtt för såväl män som kvinnor till riksdagens båda kamrar. Högern gav efter för att hålla samman landet. En strid hade kunnat utlösa revolution.

När rösträtten väl var genomförd slöt dock högern lojalt upp bakom det demokratiska styrelseskicket. 1934 bröt man dessutom med sitt eget ungdomsförbund, som orienterat sig i nazistisk riktning, för att tydligt markera sitt stöd för demokratin.

Gör detta dagens moderater till dåliga människor? Ska vi som nu är med i detta parti skämmas? Nej, verkligen inte. Ungdomssynder finns i alla partier. Hur många socialdemokrater skäms över Per Albin Hanssons revolutionsplaner från 1917? Socialdemokraterna ville dessutom på den tiden införa planekonomi, alltså samma ekonomiska system som ruinerade Ryssland och halva Europa.

Värst av alla riksdagspartier är dock Vänsterpartiet. Partiet anslöt sig inte till den parlamentariska demokratin förrän 1991, efter att kommunistpartiet i Sovjetunionen förbjudits och unionen upplösts. Först då kom vänsterpartisterna på att de kanske skulle vara demokrater som alla andra. Partiet bytte då namn från Vänsterpartiet Kommunisterna, VPK, till Vänsterpartiet. Där kan man tala om en skämmig historia.

_______________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, högern, moderaterna, vpk, vänsterpartiet, socialdemokraterna. Pingat på intressant.se.

Vad har orsakat eurokrisen, som nu också drabbar Sverige, eftersom euroländerna är våra viktigaste handelspartners? Enligt mig är det dålig ekonomisk politik i ett flertal länder: Grekland, Italien, Spanien, Portugal, Irland. Men även Frankrike och Tyskland. Det är därför inom dessa länder lösningen på problemen ska sökas.

Ett antal banker riskerar att gå under på grund av vidlyftig utlåning till Grekland och andra länder vars ekonomier är som svarta hål. Det är inte primärt orsakat av den amerikanska finanskrisen 2008. Om euroländerna hade haft ordning på sina ekonomier så hade den amerikanska krisens återverkningar i Europa kunnat pareras med expansiv finanspolitik utan att länderna hade blivit skuldsatta upp över öronen. Ett land som Grekland hade kunnat ta stora lån och ändå kunnat betala tillbaka dem.

Nu var det bara Sverige och några få andra länder som hade sin ekonomi i gott skick när det small 2008. Därför sitter vi i en bra sists, medan flera av EU-ländernas ekonomier är i kris.

Föreslagna lösningar om euroobligationer eller införande av en transaktionsskatt på värdepapper tror jag därför inte på. Felet är inte att EU är för svagt, utan att ett flertal EU-länders regeringar är för svaga. Dåligt ledarskap, såväl från höger- som vänsterregeringar, har skapat problemen. Det är regeringar som har vunnit val på att alltid öka statsutgifterna och att aldrig spara.

Det finns inget EU kan göra åt detta problem utan lösningarna måste hittas inom de enskilda länderna. Frankrike och Tyskland bör ta ledningen. De är de två ledande euroländerna. De var först ut med att bryta mot stabilitetspakten. De bör visa ledarskap genom att ta ansvar för de problem som de själva har skapat, innan de föreslår att alla andra, däribland Sverige, ska börja betala pengar till en gigantisk europeisk stabiliseringsfond.

Kära, fransmän och tyskar, det är era banker som har lånat ut pengar till Grekland, ett land som är bankrutt. Det var ni som lät era regeringar ignorera stabilitetspakten. Grekland gjorde som ni gjorde. Era regeringar såg på när allt detta hände utan att ingripa. Hur ska era banker kunna räddas? Ja, vad tror ni? Fram med plånboken.

________________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, eu, euron, eurokrisen, ekonomi. Pingat på intressant.se.

Man kan inte glädjas över någons död, men man kan känna en lättnad över att en ond man inte längre kan göra någon något ont, och man kan känna glädje över att många går en bättre framtid till mötes nu när han är borta.

Muammar Gaddaffi är död. Äntligen kan kriget i Libyen komma till ett slut. Det var naturligtvis synd att han inte kunde fångas levande, men jag är inte förvånad över att slutet blev som det blev. Ond bråd död är mycket ofta diktatorernas lott.

Ska vi jubla nu? Det känns aldrig bra att jubla över någons död, men man kan glädjas med libyerna som känner en stor lättnad över att deras plågoande är borta.

Vi ska också vara glada över att ytterligare ett Nordafrikanskt land ges en möjlighet att bli en demokrati. Tunisien, Egypten och nu Libyen. Det är fantastisk utveckling som ingen av oss trodde skulle komma så snabbt.

Jag tycker att det återigen finns anledning att understryka att demokrati verkligen är det styre som folk i allmänhet, oavsett plats på jorden, föredrar om de får välja själva.

Gaddaffi hävdade alltid att han hade en unik relation till sitt folk. Han hade en egen variant av arabisk socialism, sa han. Men så var det aldrig. Libyerna vill ha demokrati på samma sätt som vi i Sverige. Inget kan få mig att tro något annat. Grattis Libyen!

Jag tycker det känns bra att partiledningen för socialdemokraterna inte sparkar sin ordförande. Det hade inte varit bra för vår demokrati om redaktionerna på Aftonbladet och Expressen fått avgöra Håkan Juholts öde. Politiska ledare ska väljas och vrakas av folket, inte av kvällspressen.

Sakligt sett är det inte mycket Juholt har gjort fel. Något bidragsfusk var det aldrig tal om. Det saknas ett tydligt regelverk för hyresersättningen. Juholt har gjort “fel” i flera år utan att någon tjänsteman stoppat honom. De två felaktiga reseräkningar Expressen publicerade är sannolikt slarvfel, snarare än försök att få dubbelt betalt. Åklagaren har lagt ned förundersökningen. Juholt är en slarver, men ingen fifflare.

Socialdemokratiska partiledningens verkställande utskott visar därmed – för första gången på länge – prov på politiskt ledarskap. Ledarskap är att inte låta sig styras av upphetsade kvällstidningsreportrar utan att med kallt huvud låta de demokratiska processerna styra. Kvällstidningarnas anklagelser mot Juholt var ytterst magra och byggde i väsentliga delar på rena felaktigheter. Det hade varit mycket olyckligt för vår demokrati om Sveriges största parti i panik över detta hade sparkat sin ledare.

Något som dock är ett verkligt problem för S, och som skulle kunna göra att Juholt får gå, är hans desavouering av sin rättspolitiske talesman Morgan Johansson. Som bekant uttalade han sitt stöd för Illmar Reepalus utspel om att brottsdömda medborgare skulle kunna utvisas ur landet. Johansson menar att han hade fått klartecken för det från Juholts stab.

Jag tror inte att Johansson ljuger om det. Samtidigt tror jag inte att Juholt eller ljuger när han säger att han inte godkänt utspelet. Istället tror jag att det återigen är slarv som ligger bakom. Ordningen på Juholts kontor är för dålig. Om jag var socialdemokrat skulle jag vara mer upprörd över detta än trasslet med räkningarna. Vad säger det om ett parti när ledaren inför öppen ridå tvingas tillrättavisa en av sina närmaste medarbetare? Det om något är prov på dåligt ledarskap.

Ingvar Carlsson är nu inkallad som överrock. Det sägs att han ska gå in som konsult, men det är uppenbart att han är där för att hålla ett vakande öga på Juholt. Juholts handlingsfrihet blir begränsad, men jag förstår att ingen annan lösning finns.

____________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, juholt, socialdemokraterna, media, aftonbladet, expressen. Pingat på intressant.se.

Kolla aldrig en bra historia! Kvällstidningarna sviker inte sin främsta publicistiska regel. Aftonbladet kollade aldrig om det alls fanns några regler för Håkan Juholt innan man skrek ut “bidragsfusk”.

Dagens huvudnyhet i Juholtaffären är konstaterandet att det tydligen inte alls finns några skrivna regler för hur ersättning för dubbelt boende ska betalas ut. Det finns bara en löst hållen praxis, enligt Juholts advokat.

Det finns alltså inget skrivet dokument där ersättningsreglerna finns nedtecknade. Trots detta påstod Aftonbladet i sin första artikel, skriven av journalisten Anette Holmqvist, att det solklart var fråga om bidragsfusk. I en faktaruta sammanfattar Holmqvist reglerna. Hon påstår att “En lägenhet som delas med någon annan ska ersättas endast till hälften. Även bidraget till el ska halveras.”

Holmqvist anger “Riksdagens ledamotsservice” som källa, men bad uppenbarligen aldrig att få se det dokument där reglerna finns nedtecknade.

Det är många under de senaste dagarna som fällt hårda omdömen om Juholt och som mer eller mindre självklart har kallat agerandet för fusk. Till och med en professor i juridik vid Uppsala universitet tyckte sig kunna slå fast att det verkligen var fråga om bedrägeri: “Regelverket är tydligt” påstår han utan att själv ha kollat hur det de facto ligger till med den saken.

Återigen har vi fått se ett mediadrev som bygger på usel journalistik där ingen har orkat kolla basala fakta. Varför var det ingen som bad att få kolla hur regelverket verkligen såg ut? Igår gjorde Dagens Eko en granskning men inte heller denna redaktion brydde sig om att ta reda på om det alls fanns ett skriftlig regelverk eller inte. Ingen (jag menar verkligen ingen) av de ledande redaktionerna i Stockholm har kollat om en av de allra viktigaste pusselbitarna i den här historien alls existerar. Det är bottenlöst dåligt.

_____________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, media, aftonbladet, juholt. Pingat på intressant.se.

Kommer Håkan Juholt att avgå? Bör han avsättas? Jag tror inte det och jag tycker inte heller att han borde få sparken. Förseelsen är för lite och kan rimligtvis inte vara gjord med avsikt.

Av vad jag vet hittills tycker jag att det verkar som att Juholts lägenhetstrassel är resultatet av slarv och inte bedrägeri. Jag tror att han säger precis som det är. Han trodde att han kunde få full ersättning.

Varför skulle en sån här sak inte kunna bli fel? Visst, man ska känna till och följa regelverket, men misstag sker också, eller hur?

Därmed är inte hans föreseelse den gigantiska skandal som kvällstidningarna vill göra det till. Han har erkänt sitt fel och betalat tillbaka pengarna.

Det som ligger bakom drevet mot Juholt tror jag mer handlar om upprörda stämningar inom ett ledset och vilsekommet socialdemokratiskt parti. Bytet av partiledare skulle ju vara början på en nystart.

Men Juholt är en kompromisskandidat och har gjort en del initiala tabbar, som Libyenbeslutet t.ex. Uppenbart är också att det finns sossar som gärna ser att Juholt skadas.

När partiets skuggbudget behandlades internt i riksdagsgruppen läckte ett kritiskt mejl till media. Källan kan bara ha varit någon inom partiet. Lojaliteten med rörelsen är inte vad den har varit, uppenbarligen.

Om jag var sosse skulle jag därför inte kräva Juholts avgång. Slarv och nonchalans är han skyldig till, men jag har svårt att tro att ett överlagt bedrägeri skulle ha begåtts.

Som moderat hoppas jag också att han sitter kvar. Det verkar nämligen som att han är en slarver. Har vi tur slarvar han till valrörelsen 2014 också. Då blir det en promenadseger för oss.

I skrivande stund sitter jag framför TV:n och tittar på den stympade partiledardebatten. En märklig tillställning. Fyra alliansledare debatterar mot Miljöpartiets språkrör Åsa Romson. MP är plötsligt ledare för oppositionen.

Håkan Juholts nej till att medeverka i söndagskvällens TV-debatt är verkligen ett misstag. Miljöpartiet äter sig in i Socialdemokraterna mer och mer för varje dag som går. I vissa delar av landet, t.ex. studentområden i Uppsala, är MP ledande parti. Nu låter Juholt också Romson agera oppositionsledare.

Åsa Romson ställs också en mot fyra. Vem håller inte på den som ligger under?

Jimmie Åkesson är i studion men det spelar ingen roll. Han är som en marsmänniska i politiken.

Trots S mediala klantighet har jag ändå förståelse för partiets agerande gentemot SVT. Det är ett problem att SVT vill kunna diktera den sceniska framställningen. Jag förstår verkligen att S inte vill ta regi av SVT.

I en debatt kan man inte skilja form från innehåll. Allt räknas: kläder, smink, ljus, fotovinkel, kroppsrörelser. Om Fredrik Reinfeldt inte sminkades i flinten skulle ljuset från strålkastarna blända tittarna. Ingen skulle höra vad han säger.

Nu ville SVT arrangera talarna så att regeringspartierna skulle stå tillsammans, med oppositionspartierna mot sig. Varför är det den naturliga formationen? Den gynnar oss som hejar på alliansen. Det är precis så vi hävdar att det ser ut i riksdagen, men varför köper SVT denna verklighetsbeskrivning rakt av? Det är inte självklart, även om jag råkar gilla upplägget.

Socialdemokraterna borde på ett mycket tidigare stadium ha förklarat vad de kan ställa upp på. Det är inte rimligt att SVT ska diktera hela det dramaturgiska upplägget och partiledarna bara ska infinna sig snällt och låta sig dirigeras av Anna Hedenmo.

Men man får väl säga grattis till Åsa Romson. Sveriges nya oppositionsledare.

________________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, svt, socialdemokraterna, agenda, miljöpartiet, alliansen, reinfeldt, romson. Pingat på intressant.se.

Ilmar Reepalu (S), kommunstyrelsens ordförande i Malmö, vill tydligen att medborgare ska kunna utvisas på grund av kriminalitet. Där ser man hur liten respekt för grundlagen som existerar i det socialdemokratiska rättsmedvetandet.

Den svenska konsitutionella traditionen är verkligen under all kritik. Rättighetsskyddet är ett skämt. Om det inte vore för att majoriteten av folket i det här landet vore frihetligt och demokratiskt sinnat skulle vi vara rättslösa, eftersom knappast någon bryr sig om de grundlagsfästa fri- och rättigheterna.

Det är ytterst märkligt att en ledande socialdemokrat kan vara så okunnig om en av de mest grundläggande rättsprinciperna i landet. Helt bisarrt är också att han fick medhåll av partiets rättspolitiske talesman i riksdagen Morgan Johansson.

Johansson ändrade sig lika snabbt som telefonerna började ringa på hans kontor med klagomål från rättsligt bevandrade partikamrater. Gott så. Men det är ju en pinsamhet av gigantiska mått att den potentielle alternative justitieministern inte heller vet vad som står i grundlagen om landsförvisning av medborgare.

Regeringsformen, 2 kapitlet, 7 paragrafen:

Ingen svensk medborgare får landsförvisas eller hindras att resa in i riket.

Varför har vi det på det viset? Jo, därför att deportationer av obehagligt klientel är ett typiskt karaktärsdrag för diktaturer. Vi gör inte så i vårt land.

_________________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, reepalu, morgan johansson, socialdemokraterna. Pingat på intressant.se.

En liten uppdatering om vad som händer i kvoteringsfrågan. Några moderater i partistyrelsen har gått vilse i frågan om inkvotering av kvinnor till bolagsstyrelser. Frågan ska diskuteras på den kommande partistämman.

Såvitt jag vet kommer dock ombuden från Uppsala län att rösta mot partistyrelsens förslag. Tack för det! Diskriminering kan inte botas med “kontradiskriminering”. Det är feltänkt.

Jag hittade ett gammalt blogginlägg om Kristdemokraterna som jag skrev 2009. Också då hade partiet ångest över opinionssiffrorna.

Jag skrev då att KD borde studera vad Lars Leijonborg gjorde med FP. Leijonborg tog FP från 4,7 procent till 13,3.

Samtidigt kan man egentligen inte påminna sig om att budskapet förändrades. Det blev mer tal om ordning i skolan, visst, men det var ingen ny åsikt. Tvärtom satsade faktiskt fp på en fråga som alltid varit en profilfråga för partiet. Nu äger man skolfrågan.

Läs hela blogginlägget.

Alla partier består av falanger. Ledarstrider är nästan per definition detsamma som falangstrider. Så vilka är det som kämpar i makten om KD? Om fel falang vinner återgår partiet till att bli ett 2-procentsparti, såsom det en gång var.

Jag har inte koll på alla falanger, utom en – den som blandar samman religion och politik.

Om man går in på Annelie Enochsons Facebooksida ser man hur snacket går. Göran Hägglund är helt enkelt inte tillräckligt “kristen”, sägs det. På Enochsons sida skriver en person:

Göran Hägglund är en bra påläst politiker men har klart och tydligt gjort sitt. Man kan inte stötta Pridegalan och samtidigt säga att man ska spetsa sin familjepolitik! Det om nånting är ett stort problem och det står med stora bokstäver skrivet dubbelmoral överst! Göran Hägglund har INTE lyckats bestämma vilka familjer han ska stötta..dom som på alla konstiga sätt och onaturliga sätt vill bilda familj eller dom som faktist bidrar med befolkningsökning på ett naturligt sätt..konkretisera var ordet!

Annelie Enochson var en av de politiker som Livets ords kände pastor Ulf Ekman uttalade sitt stöd för i valrörelsen förra året. Signifikant är att Ulf Ekman nu också lägger sig i ledarstriden i Kristdemokraterna. Det behövs “drastiska förändringar” skriver han på sin blogg.

Trots att jag tillhör ett annat parti har jag skrivit en del om KD här på min blogg. Det är ett av Moderaternas samarbetspartier och man vill ju att ens vänner ska må bra. Det gör inte KD just nu och ett av problemen är att den falang som Enochson och Ekman tillhör tydligen inte förstår varför det finns en poäng i att inte blanda samman religion och politik.

Som kristen vill jag också gärna se mer av kristna värderingar i politiken, men jag är övertygad om att det kristna budskapet förstörs, antingen genom att vattnas ur eller genom att radikaliseras till oigenkännelighet, när det ska marknadsföras genom politiska kanaler. Riksdagens talarstol är ingen bra plats för predikningar.

Mitt råd till alla som är medlemmar i KD eller som sympatiserar med detta parti är att säga ifrån klart och tydligt. Låt partiet vara ett politiskt parti och inte en religiös rörelse. Om inte så är jag övertygad om att partiet kommer att smälta ned till det lilla 2-procentsparti det var under de tre decennier då partiet stod utanför riksdagen. 2 procent, större än så är inte Enochson-Ekman-falangen. Tänk på det när ni nu ska välja ledare för ert parti.

___________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, kristdemokraterna, livets ord, ulf ekman, kd, göran hägglund, annelie enochson. Pingat på intressant.se.