Rösträtt för alla!

Jag tycker att en familj som består av fyra personer ska ha fyra röster i riksdagsvalet. En familj med två personer ska ha två röster. Det tycker jag är rättvist. Men konstigt nog är jag ännu ganska ensam om denna åsikt.

Idag skriver mina åsiktsfränder, en grupp barnläkare, på DN Debatt om varför barn ska ha rösträtt:

På politikens marknadsplats är i realiteten väljarnas röster viktigare än ideologierna. I praktiken måste alltså de röstberättigades behov ställas i främsta rummet. Om barn fick en politisk röst via ombud, alltså genom sina föräldrar eller vårdnadshavare, skulle man få två miljoner nya röster att kämpa om. Barn behöver få en politisk röst och möjlighet att därmed hävda sina behov. Särskilt nödvändigt är det i europeiska länder med en förändrad, snart omvänd befolkningspyramid, där de röststarka äldre med alla sina behov blir viktigare än barnen.

På den tiden kvinnor inte hade rösträtt tävlade politikerna inte om deras gunst. Kvinnors intressen beaktades därför inte. Att det skulle vara annorlunda med barn som också saknar rösträtt är inte troligt.

Hur ska då barn ges lika inflytande som vuxna? Jo, genom att tillåtas rösta. Nu har inte barn tillräckliga kunskaper för att kunna göra informerade val. Men tänk att det finns många vuxna som inte heller har det. När jag forskade i saken uppskattade jag att omkring 25-30 % av väljarkåren har extremt dåliga kunskaper om politik. Men de får rösta ändå.

Man kan också tänka sig att föräldrarna hjälper sina barn att rösta. Föräldrarna kan agera ombud. Att rösta genom ombud är mycket vanligt i alla andra sammanhang än just riksdagsval. Faktum är att hela det representativa systemet som vår demokrati är uppbyggd omkring vilar på en tanke om att rösträtten ska kunna delegeras. Vi röstar ju fram riksdagsmän som röstar fram lagar åt oss. Vi röstar inte fram några lagar själva. Vi låter ombuden rösta åt oss.

På så vis kan vi skapa ett system som gör att en familj på fyra, mamma+pappa+två barn, får fyra röster, medan en familj utan barn, man+kvinna, får två röster. Idag är det inte så. Idag får en familj på fyra personer bara två röster.

Här kan man läsa mer om diskussionen om rösträtt för barn i Tyskland: http://de.wikipedia.org/wiki/Kinderwahlrecht.

Det finns en växande diskussion om rösträtt för barn. Jag råder den som vill göra sig löjlig över frågan att läsa lite om ämnet först.

____________________________
Pingat på intressant.se.

Tankesmedjan Frivärld får mig som chef

Jag har fått ett nytt jobb. I april tillträder jag tjänsten som chef för tankesmedjan Frivärld. Det ska bli mycket spännande.

Frivärld är en nystartad tankesmedja som endast funnits på experimentstadiet under det knappa år som verksamheten har pågått. Den finansieras av Stiftelsen Fritt Näringsliv, vilket är samma stiftelse som står bakom tankesmedjan Timbro. Frivärld är dock en egen organisation.

Syftet med Frivärld är att få fart på den utrikespolitiska debatten, med idéer hämtade ur den borgerliga sfären. De utrikespolitiska frågorna har på något oklart vis kommit att sjunka i status, trots att världshändelserna påverkar vårt land mer än någonsin. Det är olyckligt om utrikespolitiken blir ett andra rangens politikområde.

Som chef för Frivärld får jag nu chansen att skapa en ny arena för utrikespolitisk debatt. Frivärld är en tankesmedja, och har således inget politiskt program i egentlig mening, men syftet är tydligt politiskt. Vi tror att idéer om fred, demokrati, mänskliga rättigheter, och inte minst ett fritt näringsliv och fri handel, är bra för såväl för vårt land som världen i stort. Jag ser fram emot att börja på mitt nya jobb.

Jag fortsätter naturligtvis att blogga här som vanligt. Enda skillnaden är att jag nu också kan skriva fritt om misslyckade vapenaffärer med Saudiarabien och andra frågor som har legat mitt jobb på FOI nära. Också det ser jag fram emot. Vapenexporten är just en sådan fråga som Sverige på något konstigt vis har glömt att diskutera, trots att försvarsindustrin är en av landets viktigare näringar. Bättre exempel än så finns inte för varför vi måste få upp de utrikespolitiska frågorna på dagordningen.

____________________
Pingat på intressant.se.

Självradikalisering kan inte förbjudas

Nikolas Sarkozys uttalande om att det borde vara förbjudet att resa till Afghanistan för att utbilda sig i extrem islamism kan nog inte ses som något annat än ett illa genomtänkt hugskott i en valkampanj. Självradikalisering kan inte förbjudas, även om den naturligtvis måste bekämpas.

Självradikalisering är när en enskild person ”utbildar” sig själv till att bli extremist på egen hand. Vissa gör det genom att åka till Pakistan eller Afghanistan. Men det går att göra hemma vid datorn också.

Radikalisering i sig är inte farlig och kan inte heller betraktas som ett brott. Det som är farligt och som SÄPO faktiskt försöker stoppa är radikalisering som leder till ”våldsbejakande extremism”.

I ett fritt land kan vi inte ingripa mot människors rörelsefrihet. Det kan därför rimligen inte sägas vara ett brott att åka till Afghanistan för att utbilda sig i extremistisk islamism. Hur knäpp denna åsiktsinriktning än är.

Det kan praktiskt sett inte heller vara möjligt att förbjuda ”radikalisering” av det enkla skälet att om man inte får åka till Afghanistan eller Pakistan så åker man väl bara till Luton i England istället, eller så radikaliserar man sig på nätet.

Den extrema islamismen måste naturligtvis bekämpas, precis som alla andra totalitära idéer, men det behövs intelligentare metoder än att ropa på förbud.

__________________________
Pingat på intressant.se.

Reepalu gör en Juholt

Jag kan förstå vad det är Ilmar Reepalu reagerar på, men varför göra det så krångligt för sig? Varför babbla på utan att fundera på vad man säger?

Reepalus ord om att Sverigedemokraterna skulle ha ”infiltrerat” judiska församlingen i Malmö har inte helt överraskande skapat rubriker. Att han sagt så rådet det inget tvivel om. Det finns ingen anledning att tro att tidskriften Neo, i vilken uttalandet har gjorts, skulle ha missuppfattat saken. Men kan han verkligen också mena det?

I Studio Ett förklarade han sig med att han tyckte det var konstigt att Sverigedemokraten Kent Ekroth dök upp på det möte som judiska församlingen anordnade dit Reepalu var inbjuden. Ekroth tog stor plats vid mötet. Varför var det så? undrade Reepalu.

Jag kan förstå reaktionen. Det måste ha varit överraskande att behöva debattera mot SD istället för att ha en normal diskussion med människorna i judiska församlingen.

Saken är dock att man nog får räkna med den sortens överraskningar om man är kommunalråd i en stad som Malmö. Jag antar att judiska församlingen, lika lite som en församling i Svenska kyrkan, kan säga nej till vem som får vara med på församlingens öppna möten. Det går inte att veta vem eller vilka som ska dyka upp på ett offentligt möte, och det går inte att porta någon hur som helst även om man skulle vilja.

Judiska församlingen har självfallet inte ”infiltrerats” eller låtit sig manipuleras till att bli en plattform för SD-debattörer. Påstår man det så antyder man ju att Malmös judar skulle stå i maskopi med SD. Med tanke på alla antisemitiska historier om judiska konspirationer som finns överallt är man mer än lovligt klumpig om man babblar på om ”infiltration” utan att tänka på vad man säger. Håkan Juholt fick avgå på grund av sitt babbel. Det är märkligt att Reepalu ännu inte har gått samma öde till mötes.

_________________________
Pingat på intressant.se.

Unikt dålig enkät i Aftonbladet

Aftonbladet skriver att de har gjort en unik enkät, där man har undersökt om moderatpolitiker vill ha med Miljöpartiet i regeringen. Den är verkligen unik. Unikt dålig.

I samband med M:s Sverigemöte i Örebro delade Aftonbladet ut en enkät till 150 personer. Av dem svarade 48 att de kan tänka sig ha MP i regeringen. 47 svarade att de inte kunde tänka sig det.

Vilken blir rubriken? ”M vill ha MP”. Sen fortsätter artikeln med att konstatera att det finns många moderater som tycker att Kristdemokraterna är onödiga, en tredjedel av de tillfrågade. Enligt Aftonbladet vill alltså M ersätta KD med MP.

Nu var det dock så att mer än hälften av de som svarade i enkäten faktiskt sa att de inte ville dumpa KD, 51 personer mot 50.

48-47, betyder i Aftonbladets värld ”M vill ha MP”.

51-50, borde därför betyda ”M vill ha KD”.

Men så kan inte en tidning som Aftonbladet säga för det skulle ju betyda att det inte finns någon splittring i alliansen, och det är ingen spännande läsning. Alltså skriver man att det finns en splittring i alla fall, och skiter i sina egna siffror.

___________________________
Pingat på intressant.se.