Forskare i etik vill döda spädbarn
Den kristna kyrkan får ofta ta emot kritik för att den är moralkonservativ. Tack, Jesus, för det! För vem ska ge moralisk vägledning? Experter i etik?
Om ”experterna” får råda kan det sluta med att vi tillåter spädbarnsmord. Av en slump hittade jag en artikel om det i The Telegraph. Två experter i etik har precis publicerat en artikel i Journal of Medical Ethics där de argumenterar för att barn ska kunna ”aborteras” efter födseln.
Varför skulle då spädbarn kunna slås ihjäl? Jo, de är enligt experterna inte människor. Mänskligt värde får man först om man själv kan förstå att man är värd något. ”Merely being human is not in itself a reason for ascribing someone a right to life”, kan man läsa i experternas artikel.
Barn som kan bli en börda för samhället eller för föräldrarna ska således kunna slås ihjäl. (Jo, de säger verkligen så.) Även om de är helt friska.
Barn som föds med handikapp, t.ex. Downs syndrom, ska också kunna slås ihjäl direkt.
Omsatt i praktisk politik skulle det alltså bli fullt lagligt att döda små bäbisar. Så ser ”etikexperternas” råd ut till oss vanliga människor.
Kyrkan kommer sjävfallet att sätta sig på tvären den dag ”experterna” kommer. Tack Jesus för kyrkans moralkonservatism.
_____________________
Pingat på intressant.se.
Eller moralradikalism!
Även förr i tiden höll man på med sånt här. ”Att sätta ut barn.” Slänga dem på skräphögen.
Att vara ”radikal” kan betyda att gå till roten, kyrkan går till roten, källan till människovärdet, människan som skapad till Guds avbild.
/Christoffer
Men en sak håller jag med dessa forskare om – frågeställningen: Hur stor är egentligen skillnaden mellan ett levnadsdugligt foster inne i livmodern och ett nyfött barn som lyckats ta sig ut, ur ett mänsklighetsdefinierande perspektiv?
Jag kommer dock till helt andra slutsatser vad gäller både pre- och postnatal abort än dessa absurda etikforskare.
Christoffer, det här med att man inte skall döda spädbarn har väl i västvärlden inte varit någon särskilt radikal idé på ett gäng hundra år? Moral_konservatism_ it is!
Niclas: jag menade att om man ser det ett lite större perspektiv är det en öppen fråga vad som är ”konservativt” eller ”radikalt”.
Framförallt eftersom en del konservativa ser konservatismen inte som en ideologi utan som en form av pragmatism, som i sig är relativistisk. (T.ex. Montaigne.)
I vår kultur har ju också konservativ nästan blivit ett skällsord.
För de personerna, som anser att ”konservativ” är ett pejorativt begrepp, kan det vara ett pedagogiskt värde att påpeka det ”radikala” i kyrkans värnande om de värnlösa.
Så tycker jag.
Ps. sen har jag en viss förkärlek för att definiera radikal som just att gå till roten eller botten, vilket sen kan leda till slutsatser som i sig förknippas med både ”radikala” och ”konservativa” strömningar. Det kanske de amerikanska katolska biskoparnas tal om en ”consistent pro-life ethics” påvisar. Ds.
Och då menar jag också att det blir tydligt att kyrkans ställningstaganden inte (bör eller kan) motiveras av en allmän konservatism, i den meningen att man vill att det ska vara som det är.
Det beror alltså på det givna samhället om kyrkan i en viss fråga har en uppfattning som uppfattas som radikal eller konservativ. Inte på någon ”a priorisk” konservatism.
”Bäbisar” stavas väl bebisar, eller är jag fel ute?
@Robert Stenkvist:
”Bebisar” stavas ”spädbarn”.
Själv skriver jag alltid ”babysar” om jag måste, ”spädbarn” när jag kan.