Vandring i Sodom – Ekonomikumparken i Uppsala

Valborgsfirandet i Uppsala är en tradition som går långt tillbaka. Ursprunget är att studenterna firar vårens ankomst. Den svarta vintermössan byttes mot den vita studentmössan.

Idag när mössor inte längre används tillvardags tas den vita mössan symboliskt på kl. 15 utanför universitetsbiblioteket. Det är en mycket fin tradition som jag alltid är glad att få vara med om.

Dessvärre har också Valborgsfirandet en baksida. Firandet drar till sig mycket folk som tror att själva idén med allt är att spruta mosserande vin på varandra eller skita ned Ekonomikumparken.

Så här såg det ut idag. Är det så här vi vill att vår stad ska se ut på Valborg? Är detta representativt för vår stads historia?

Anledningen till min fråga är att nedskitandet av Ekonomikumparken och den höga musiken från de studentnationer som upplåter sina gårdar för chapangesprutlekar tränger ut allt annat trevligt. Det finns mycket som är fint med Sista april i vår stad. Men det förstörs av superier, bullrande (dålig) musik och nedskräpning. Jag tycker helt enkelt inte att de som vill hålla på med detta ska ha rätt att utnyttja alla offentliga platser i stan. Var och en får göra som den vill, men inte i mitt vardagsrum, och jag ser stans parker som en del av mitt vardagsrum.

______________________
Pingat på intressant.se.

Dela med andra:

2 comments

  1. Erik J.

    En gång i tiden var universiteten centra för lärdom. I någon mån är de det fortfarande, men i allt högre grad förvandlas grundutbildningen till ett slags arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Ungdomarna vill inte vara där utan är där för att de inte är anställningsbara. De vet definitivt inte något om de traditioner som en gång omgärdade de akademiska utbildningarna. När obildade arbetarungar hör ord som ”fest” och ”firande” tänker de inte på gluntar och punsch, utan på boxvin och diskotek. Så går det till när det anrika Valborgsfirandet degraderas till vulgär friluftsfylla. I nivelleringens Sverige vågar nästan ingen ens antyda att det skulle vara en försämring – det vore klassförakt.

    Antalet platser på de riktiga universiteten måste minskas kraftigt, så att bara de bästa och mest motiverade studenterna kommer in (detta kräver givetvis en ändrad finansieringsform för grundutbildning). Sysselsättningsterapi för arbetslösa bedrivs minst lika bra på småhögskolorna och Tham-universiteten. Där kan de läsa Hälsa och fitness (MAH-40223), Harry Potter-kunskap (LNU-75410) eller Turismnäringens mönster i tid och rum (KAU-19238). En sådan förändring skulle möjliggöra en uppryckning av de anrika lärosätena – såväl intellektuellt som estetiskt. Återigen skulle en universitetsexamen kunna bli något betydelsefullt och studietiden en period präglad av bildningstörst, intellektuella samtal och ett traditionellt studentikost nöjesliv.

  2. Stefan

    ”När obildade arbetarungar hör ord som ”fest” och ”firande” tänker de inte på gluntar och punsch, utan på boxvin och diskotek.”

    Universitetet har sedan länge utbildat ”arbetarungar” utan att det har varit något problem med stil och smak. På universitet räknas alla lika utifrån kunskaper och bildning. Universitet är ett ställe där klassbakgrunden inte spelar så stor roll som många tror.

    De som tycker att ”svina” är det roligaste man kan göra på Valborg i Uppsala kommer från alla möjliga bakgrunder. Champagnesprutlekarna, något av det mest vulgära man kan tänka sig, är ett bruk som uppstod bland överklassungar.

    Sedernas urartning beror på föraktet för traditioner, framhävt av intellektuella auktoriteter, som tycker att det finaste man kan göra är att nedmontera allt som känns ”mossigt”. Detta traditionsförakt är ett elitprojekt. Kulturelit och politiker i otrevlig förening.

    På sikt tror jag dock att det kommer att bli bättre. Svineriet med det mosserande vinet kommer inte att överleva i längden.