Finlands sak är inte Rysslands

Idag på Aktuellt fick jag höra om att Ryssland låtit förklara att ett finskt medlemsskap i Nato är ett hot. Finland ska skrämmas till att inte gå med i Nato. Ytterligare ett skäl för såväl Finland och Sverige att verkligen gå med i Nato, således.

Stora länder ska inte bestämma över små länders utrikespolitik bara för att de är stora. Tyvärr tycker sig dock stora länder ha den rätten. Historien visar det tydligt.

 

När så stora Ryssland ånyo försöker bestämma över sin lilla granne Finland är det viktigt att protestera. (Läs Hufvudstadsbladet.) Ryssland är historiskt sett en stormakt. Idag är landet inte alls lika starkt som det var när Sovjetunionen fanns eller som det var på tsardömets tid. Men viljan att vara en stormakt finns hos Putin och hans kompisar. Ambitionen finns där.

Den ryska regimen lever också i föreställningen att Ryssland har rätt till en ”intressesfär”, dvs. att man har rätt att lägga sig i sina små grannländers utrikespolitik. Georgienkriget visade att detta inte bara var prat.

Ryssland ogillar Nato av nostalgiska skäl. Minnet av kalla kriget finns kvar, och USA ses, om inte som en dödsfiende, ändå som en skurk. Att länder som Polen och Estland blivit Natomedlemmar svider i nostalgikernas själar. Utifrån denna kvarlevande kalla krigsmentalitet blir det viktigt att förhindra att också Finland går med i Nato.

Alltså bör Finland verkligen gå med i Nato. Stora länder ska inte bestämma vilken utrikespolitik små länder ska ha. Särskilt inte stora odemokratiska länder. Att gå med i Nato är ett sätt att få slut på detta ofog. Den dag Sverige och Finland är med i Nato är det slutjafsat. Ryssland törs tjafsa med Finland, men inte med Nato. Det är det som är skillnaden mellan att vara med och inte vara med.

_______________________

Pingat på intressant.se.

Dela med andra:

Kommentarer stängda.