Socialismens tomma varningsord

Jag är för vinstdrivande företag i välfärden. Jag tror nämligen på fri företagsamhet. Fri företagsamhet är nästan alltid det bästa sättet att organisera produktion av tjänster och varor, och välfärd är tjänsteproduktion.

Fri företagsamhet förutsätter att företagaren får ta ut vinst. Och jag menar vinst i ordets snävaste bemärkelse, det vill säga pengar som går till ägaren och som hon kan göra vad hon vill med.

Socialister menar att denna vinst är en kostnad, att detta är förlorade pengar för kunden. Skattepengar ska inte gå till vinst, säger man. Det är inte det pengarna är till för. Istället vill man att all välfärd (vård, skola, omsorg) produceras av staten (eller kommunerna). Då kommer varje krona till användning, tror man.

Karl Marx och hans dotter Jenny. Marx är fortfarande en av socialismens stora teoretiker.

Så har socialister i alla tider tänkt. Idag handlar debatten om välfärd, men på 1800-talet handlade det om industrierna. Malmgruvorna, skogen, de mekaniska verkstäderna – allt detta ansåg socialisterna det vara absolut nödvändigt att det sköttes av staten. Företagarna stoppade nämligen bara vinsten i den egna fickan.

Idén att Sveriges viktigaste industrier nödvändigtvis måste skötas av staten dog på 40-talet i samband med ”planhushållningsdebatten”. Efter kriget var det många sossar som ville fortsätta med samma planhushållning som man hade haft under andra världskriget. Men efter en hård politisk strid skrinlade man dessa planer. Industrin fick bli kvar i privat ägo. Stora delar av ekonomin kom dock ändå att socialiseras. En hel välfärdssektor byggdes upp där inga privata företag släpptes fram. Radio och TV var statligt. Telefonin likaså. Bankerna reglerades kraftigt. Alla apotek förstatligades.

Genom hela historien har socialisterna med emfas hävdat att alla dessa näringar är så viktiga för vårt samhälle att bara staten kan sköta dem. Alla dessa näringar har sagts vara helt unika i sitt slag, av en sådan karaktär att de inte lämpar sig för fri företagsamhet. Vinstintresset har alltid sagts vara problemet. Man kan inte lita på företagare att de ansvarsfullt ska kunna sköta sådant som skogsavverkning, telefoni eller TV-sändningar.

Idag påstås det att välfärdstjänsterna är av denna unika karaktär, att just dessa tjänster är så speciella att man absolut inte kan släppa fram vinstdrivande företag. Skogsavverkning, telefoni och TV-sändningar har dock helt förlorat sin ställning som socialistiska skyddsobjekt.

Det är därför som jag inte känner någon som helst rädsla för att släppa fram den fria företagsamheten inom välfärden. Det finns ingenting som talar för att just välfärdstjänsterna är så unika till sin karaktär att bara staten kan sköta dem. Tro på historien. Tro inte på de tomma socialistiska varningsorden.

______________________________
Pingat på intressant.se.

Dela med andra:

Kommentarer stängda.