Kan bli bra ändå i Egypten

Att Egypten valt en islamistisk president är en källa till oro, men det är ändå för tidigt att säga något om revolutionen är ett misslyckande eller inte. Demokratiseringsprocesser är svåra. Det viktiga är att komma överens om spelreglerna och att makthavare måste kunna röstas bort.

Jag har inte så bra kunskaper om Egypten. Däremot har jag en gång i tiden skrivit en hel avhandling om demokratisering. Jag studerade då Sverige, men det principiella problemet är detsamma i alla länder som demokratiseras. Nästan alla demokratier har genomgått det som Egypten nu genomgår.

Mohammed Morsi, Egyptens nya president.

Demokratiseringsprocesser misslyckas när de viktigaste aktörerna upplever att de förlorar mer på att hålla sig till det demokratiska regelverket än vad de vinner. Maktkalkylen är helt avgörande. De mer ädla motiven om frihet, jämlikhet och broderskap finns alltid med i matchen, men det mest betydelsefulla är ändå i slutändan den rena skära makten. Det som nu väntar i Egypten är en maktkamp mellan militären och muslimska brödraskapet. Det finns ingen konstitution och således inget etablerat regelverk som båda parter accepterar. Frågan är därför om den ena parten anser sig mäktig nog att vinna över den andra.

En dragkamp som den som nu stundar kan sluta lyckligt om det är så att båda parter inser att det enda sättet att vinna är att utnyttja demokratins spelregler. Om båda sidor gör en maktkalkyl där man konstaterar att det är lättare att vinna inflytande genom demokrati än diktatur kommer båda sidor att acceptera demokratin som den nya politiska spelplanen.

När detta händer kommer förloraren inte att se en förlust som en katastrof, utan endast som hinder på vägen. Snart kommer ett nytt val och chans att vinna makten åter.

Jag tycker på något vis att detta är något av det bästa med demokrati. Demokrati erbjuder ett värdigt sätt att förlora makten på. Man vet att man som president kan blir störtad, men inte mördad samtidigt. Och man får chansen att komma igen.

Har vi tur får vi just en sådan maktbalans mellan muslimska brödraskapet och militären. Militären bör naturligtvis organisera sig som ett parti istället, ta av sig uniformerna och gå ut och ragga röster. Det är mycket möjligt att de gör så. Om detta händer kommer Egypten verkligen att gå mot demokrati.

________________

Pingat på intressant.se.

Dela med andra:

8 kommentarer

  1. Per Kjellén

    Du har skrivit en avhandling om demokratiseringen av Sverige. Var det tiden före eller efter RF 74? Så skriver du ”att det är lättare att vinna inflytande genom demokrati än diktatur kommer båda sidor att acceptera demokratin som den nya politiska spelplanen.” Har du igen tankar om RF74?

    Nu finns det en parallell i en statschef utan befogenhet och en konstitution med makten koncentrerad till regeringschefen.

    Skall Egypten ta RF74 som modell för sin konstitution? Vad tror du?

  2. Stefan

    Sverige blev en demokrati i samband med författningsreformerna 1918-1921. Det är denna period jag tänker på när jag talar om Sveriges demokratisering.

    Det Sverige gjorde 1974 var att byta regeringsformen men då var landet redan en demokrati.

    När en ny författning ska skrivas är det särskilt viktigt att bestämma hur exekutiven ska fungera i förhållande till legislaturen, samt vilket valsystem man använder. Generellt sett föredrar jag parlamentariska system. Valsystemet bör i Egyptens fall säkerställa representation av minoriteter. Här kan man tänka sig olika varianter, men eftersom parlamentarism funkar bäst med ett lagom stort antal partier bör man inte ha alltför mycket proportionalitet. Något mindre än vad vi har i Sverige.

  3. Per Kjellén

    Förhoppningen måste vara, att Egypten får en demokratisk författning.

    Kan en författning, som inte ger statschefen behörighet och befogenhet att tillse att valda representanter, inklusive regering och statliga myndigheter, följer grundlagens bokstav, anses vara demokratisk?

    Jag blir tveksamma när du skriver h u r exekutiven skall fungera i förhållande till legeslaturen, inte a t t de båda uppgifterna skall fungera oberoende av varandra, alltså maktdelning.

    Parlamentarism – menar du med det att riksdagen skall ha de vanliga statschefsuppgifterna, regeringsbildning, utnämningsmakten etc. och att statschefen enbart skall vara en statist utan befogenheter?

  4. Stefan

    Med parlamentarism får man en statschef som blir en galjonsfigur, om man inte gör som i Sydafrika där den parlamentariskt tillsatta regeringschefen också är statschef och bär titeln president.

    Men i länder som Österrike, Tyskland eller Italien är statschefsuppdraget bara ett hedersuppdrag.

    Definitionen av parlamentarism är att statsministern=regeringen väljs av parlamentet. I ett maktdelningssystem väljs presidenten=regeringen direkt av folket.

  5. Per Kjellén

    Tack för svar i sakfrågan (det får jag sällan på bloggar).

    Österrike, Tyskland och Italien har statschefer med statschefers befogenheter. Senast i Italien i samband med regeringschefen har jag sett Italiens statschef i funktion med en av de befogenheter som varje statschef bör ha.

    Visst kan parlamentarism ha maktdelning.

  6. Stefan

    Parlamentarism har inslag av maktdelning, det har du rätt i, men man brukar i statskunskapen kalla det för ”checks and balances”. Maktdelning brukar man kalla författningar som den amerikanska där de exekutiva och lagstiftande makterna är valda i separata val.

    Den svenska parlamentarismen har ingen funktion som du efterlyser där en president övervakar vad premiärministern håller på med. Det är dock mycket ovanligt att något sådant händer i länder med parlamentarism och president. I Italien har det hänt en enstaka gång, såvitt jag vet.

    För övrigt hade Sverige ett maktdelningssystem med gamla regeringsformen från 1809 eftersom kungen var regeringschef och inte vald av riksdagen. Men vi övergick till parlamentarism under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Danmark och Norge har fortfarande på pappret maktdelning mellan monark och parlament, men är i praktiken parlamentariska demokratier.

    Nu kom vi långt bort från Egypten känner jag.

  7. Niclas

    http://www.businessinsider.com/morsi-says-jihad-is-our-path-and-death-in-the-name-of-allah-is-our-goal-2012-6

    Jag tycker tyvärr du underskattar islamismen Stefan. Islamism är en totalitär ideologi som i sitt tankesystem glorifierar och understödjer våldshandlingar för att uppnå sina mål. Vilka andra totalitära ideologier hade du som konservativ, om de röstats fram av ett folk, kommenterat med ”Kan bli bra ändå”?
    Jag är öppen för positiva överraskningar, men tills jag ser dessa rapporteras, snarare än oroande uttalanden från Mursi och ökade förföljelser av Egyptens kristna ursprungsbefolkning, kommer jag inte förvänta mig annat av islamisterna än det jag förväntar mig av andra totalitära ideologier i maktposition: våld, förtryck, död och ondska.

  8. Stefan

    Turkiet har ett islamisktiskt parti som inte utvecklats i totalitär riktning.

    Socialismens historia i Europa visar också att en ideologi kan delas i en demokratisk och en totalitär inriktning.

    Av detta drar jag slutsatsen att det är för tidigt att säga att demokratin i Egypten har spårat ur redan nu.