Att förklara Breivik. Del 2. Människosyn.

Som uppföljning på förra inlägget om hur man ska förstå sig på mördaren Anders Behring Breivik, tänke jag också skriva en kommentar om oss som skriver dessa kommentarer. Fallet Breivik aktualiserar nämligen begreppet människosyn. 

Sist skrev jag att jag precis som de flesta andra spontant tänkte att Breivik måste vara sinnessjuk. Ingen kan med vett och vilja gå omkring med ett gevär och systematiskt skjuta en efter en med det explicita syftet att mörda så många som möjligt.

Varför trodde jag så? Jag tror att det har att göra med att jag har fått lära mig att varje människa ”egentligen” är god. En rationell människa begår inte onda handlingar. En rationell människa kan om han är felinformerad utföra onda handlingar. Men om han har full kunskap begår han inte onda handlingar.

Ett annat sätt att se på människans natur är att säga att hon vare sig är ond eller god utan formas av sin omgivning. Människan föds som ett oskrivet blad. Om hon sen är god eller ond beror på vad hon har fått lära sig.

Ett tredje alternativ är att säga att människan i grunden är ond, i alla fall mer ond än god. Bevis för att människor är kapabla att begå onda gärningar, med kunskap om att gärningarna verkligen är onda, finns det ju.

Ett fjärde alternativ skulle vara att människan både har en medfödd vilja att begå onda handlingar och att begå goda handlingar, och att det gäller att välja rätt.

Alla uppfattningarna har stöd för sig på något vis så det finns ingen anledning att kora en vinnare. Den intressanta frågan är istället varför de två första har kommit att bli så dominerande i vår tid.

Om man tänker sig att Breivik ”egentligen” är god. Då måste något ha förmörkat hans sinne. Kanske blev han misshandlad som liten eller kankse han har en hjärnskada. Om man tänker sig att han var ett oskrivet blad vid födseln skulle någon under hans tidiga levnadsår lärt honom fel, att mord är en god, eller i alla fall försvarbar handling.

Som jag uppfattar det har de flesta förklaringsförsök när det gäller Breivik resonerat på detta sätt. Han som hade kunnat bli en god människa förstördes någonstans någon gång.

Men teoretiskt sätt kan man ju tänka sig att han skulle ha varit ännu ondare om han inte fått någon vägledning alls av samhället. Om vi tänker oss att han föddes med en disposition att vara genuint ond. Då kanske hans föräldrar gjort vad de har kunnat. De kanske lyckades att ge sin son i alla fall unset av ett samvete där ett sådant saknades helt och hållet vid födseln.

Som framgår av mitt förra inlägg är jag själv numera mest benägen att tro att människor från födseln är programmerade att begå såväl goda som onda handlingar. Jag tror att vi har en naturlig drift, en medfödd psykisk disposition, att begå både och.

Vi är långt ifrån att kunna säga något bestämt om ”människans sanna natur”. Vi har inte heller alltid behov av att göra det när vi studerar samhället. Så mycket annat påverkar oss också att våra medfödda egenskaper inte alltid betyder något.

Det som är värt att uppmärksamma är dock att det inte alls är fel att göra analyser av Breivik och andra brottslingar utifrån teorier om att människor med fullt förstånd och full information kan vilja begå onda handlingar.

Mycket mer intressant att säga om detta finns, som nu inte får plats här. Kristen teologi menar exempelvis att människan är god till sitt innersta, men gjorts ond av syndafallet. Med andra ord, hon är god ”egentligen”, men måste kämpa för att kunna visa det.

Med utgångspunkt i Platons filosofi kan man också argumentera för att den perfekta människan – människans sanna väsen som bara finns i idévärlden – aldrig begår onda handlingar. Mördare är därför alltid defekta på något vis. De är sjuka. Och inte nog med det, alla som begår brott är sjuka, även de som begår små brott som att parkera fel.

________________

Pingat på intressant.se.

Att förklara Breivik

Igår skrev Karl Ove Knausgård den i särklass bästa analysen hittills av hur vi ska kunna begripa oss på Anders Behring Breivik. Jag ska inte repetera innehållet i artikeln, som alla bör läsa, istället vill jag göra ett tillägg.

Knausgård diskuterar såväl Breiviks psyke som den sociala miljö som format honom och som kunde släppa fram honom. Det strider mot den mänskliga naturen att döda någon. Det är endast genom att utestänga känslor och att underordna sig ett kollektiv eller en idé som det blir möjligt att med berått mod se en annan människa i ögonen och döda henne.

Knausgård landar i att Breivik inte är psykiskt helt frisk. Kanske inte sjuk, men känslomässigt störd, ungefär som Adolf Hitler.

Mina spontana tankar omkring Breivik har också varit att han måste ha varit galen, sinnesjuk helt enkelt. Men när jag tänker igenom vilka andra fall det finns i historien där människor har mördat varandra urskillningslöst så börjar jag att tvivla.

Även i vår tid finns det människor som är beredda att begå mycket brutala mord utan att vara sinnesjuka. Tänk alla självmordsbombare. En del av dem blir självmordsbombare på grund av att de har förlorat sin familj eller förskjutits av samhället. Eftersom de saknar mening med livet kan de tänka sig att ”offra” sig, och dra hundratals med sig i döden.

Ett annat exempel på medvetet mördande är maffiakrig. Den som har läst Roberto Savianos bok Gomorra vet att maffian upprätthåller sin ställning genom att sprida skräck. När krig mellan rivaliserande familjer uppstår är enda sättet att vinna respekten tillbaka att döda så många som möjligt, urskillningslöst.

Blickar vi tillbaka i historien vet vi från många berättelser om krig och erövring att människoliv inte var värt mycket. När Josua intog Jeriko slog han ihjäl allt levande, inklusive djuren. När korsfararna intog Jerusalem dödades hela befolkningen. Våra egna anfäder, vikingarna, åkte på erövringståg mördade, brände byar och tog slavar.

Det krävs inte en psykisk störning för att bli mördare, inte ens massmördare. Det finns sociala sammanhang då mord inte ses som en omoralisk handling. Människorna i dessa sammanhang är rationella och agerar utifrån vad normerna i sammanhanget säger.

Fallet Breivik är speciellt eftersom han lever i Norge, som är ett samhälle där den sociala acceptansen för mord är obefintlig. Alltså borde han inte ha letts att tro att det han gjorde var moraliskt rättfärdigt. Därför tror vi att han måste vara psykiskt störd.

Men vad vi vet verkar det som att Breivik själv valt att fjärma sig från sin närmaste omgivning och istället sökt upp en helt annan miljö. Här fick han lära sig att Europa var invaderat av muslimer och att endast ett nytt korståg kunde rädda kontinenten. Här fick han lära sig att Europa är i krig och att det är rätt att döda fiender och landsförrädare.

Jag vet att det låter helt galet att en rationell människa kan tro på idéer som dessa och göra allvar av dem. Men det är nog ändå så vi människor är funtade. Vi är inte naturligt inställda på att vara fredliga och medmänskliga. Den mänskliga naturen är inte god innerst inne, utan människan har en våldsam sida med sig ständigt. Goda sociala sammanhang håller denna sida i schack. Dåliga sociala sammanhang låter den löpa amok.

Jag har ju nu inte alls den faktakunskap som krävs för att kunna bedöma Breiviks mentala hälsa, men jag skulle inte bli det minsta förvånad om domstolen kom fram till att han mycket väl visste vad han gjorde och att hans ideologi var den främsta motiverande kraften. Ingen taskig uppväxt, ingen undertryckt sexualitet, som Knausgård tror är problemet, utan en tro på att han befinner sig i ett socialt sammanhang där agerandet är moraliskt rättfärdigt. I så fall är Breivik knappast den förste som med friskt psyke blivit en massmördare. Tyvärr tror jag inte heller att han kommer att bli den siste.

_________________

Pingat på intressant.se.

Hyllning till Norge på årsdagen av 22 juli-attentaten

Idag är det ett år sedan de två terrorattentaten i Norge, massakern på Utøya och bombningen av regeringskvarteren. 77 människor dog. De allra flesta var ungdomar – barn. Som svensk känner jag en stolthet över att som grannland ha Norge, en nation som sårades i själen, men som med en sällan skådad värdighet svarade med att låta den vanliga rättsprocessen ha sin gång. Ingen hämnd. Bara rättvisa.

Bilder på alla offren finns på NRK:s hemsida. På Utøya dog 69. I Olso dog 7.

Det var terroristen Anders Behring Breiviks avsikt att förändra det politiska livet i Norge. En terrorist har alltid ett politiskt mål. Breiviks mål var att starta ett krig mot Europas muslimer. Norge skulle väckas genom att han slog till mot ”landsförrädarna” i Arbeiderpartiet.

Därför är det år som nu har gått efter terrorattentaten en seger för Norge. Norge har lugnt och sansat gått vidare trots det fruktansvärda angrepp landet utsattes för. Landets politiska liv skadades, men skadan gick att reparera. Allt är tillbaka till det vanliga.

Den väl genomförda rättsprocessen är en triumf i sin vanlighet. Här har det största mordet någonsin begåtts i Norge under modern tid, men landets poliser och jurister har inte tappat fattningen. Inga krav på nya lagar eller krav på en särskild domstol har hörts.

Annars är just den typen av överreaktioner vanliga när ett stat känner sig hotad. Det är inte alls ovanligt att rättegångar som den mot Breivik spårar ur. Jämför med hur USA reagerade efter 11 septemberattentatet eller hur svensk polis förlorade greppet om jakten på Olof Palmes mördare.

Norge har också klokt vägrat att utse någon annan syndabock för det inträffade än gärningsmannen. I Sverige spårade debatten ur direkt, där snart sagt alla höger om Vänsterpartiet anklagats för att ha berett marken för Breivik. På twitter skämtades det ett tag om vem som skulle bli ”Dagens Breivik”.

När vi nu minns alla dem som miste livet den 22 juli 2011 kan vi således känna stolthet över att Norge som land överlevde tragedin. Det ger oss inte de döda tillbaka. Det gör inte förlusten mindre. Men när ett år av sorg är över kan vi glädja oss åt att det norska samhället står starkare än någonsin och att terroristen Breiviks attentat blev ett fiasko.

Gud välsigne Norge!

________________

Pingat på intressant.se.

Skövlingen av våra städer

SVT har mycket tacksamt återigen sänt Anders Wahlgrens filmer om skövlingen av våra städer som skedde på 1960- och 1970-talen. Filmerna borde läggas ut på Youtube så att de aldrig glöms bort. 

Normalt sett är Sverige och svenskarna ett modest folk. Vi satsar sällan stort och brett på någonting. Vi gillar det småskaliga, återhållsamma. Vi älskar vårt ”lagom”.

SVD029789S
Skövlingen av Klarakvarteren i Stockholm.
Skövlingen av innerstäderna framstår därför som obegriplig. Hur kunde denna kulturhistoriska masslakt genomföras? Hur kunde vårt folk i stad efter stad tillåta att vi utplånade vårt byggnadshistoriska arv? Hur kunde vi riva alla små söta träbyggnader och ersätta dem med parkeringshus?

Jag vet att smak kan skifta. Alla gillar inte de små söta trästäderna som Sigtuna eller Eksjö. Det är också fullt legitimt att gilla hus som ser ut som betonglådor.

Skövlingen av innerstäderna handlar dock om mycket mer än om smak. Som Anders Wahlgren visar i sina filmer revs inte bara enstaka hus utan hela kvarter. I vissa fall inte heller bara ett kvarter, utan som i Klarakvarteren i Stockholm, flera kvarter.

Många av husen var dessutom inte mer än 50–60 år gamla. De kunde ha varit byggda så sent som 1890-talet. Det var hus som var fullt funktionsdugliga, så när som på att de inte hade toalett och rinnande vatten. Men husen var inte förfallna, med ruttnade trästammar eller liknande. Det var hus byggda i sten.

När det begav sig talade man om att innerstäderna ”sanerades”. Det var ett av orden man använde för att rättfärdiga skövlingen av gamla stenhus. Men alla vet att ett medeltida hus kan renoveras, och förses med el och vatten. Det visste man då också.

Domus i Kristianstad. Foto: Bengt Lundberg/Riksantivarieämbetet.

Anders Wahlgrens film om Domushusen beskriver också väl vilken övertro man hade på sin uppfattning om vad samtiden krävde. Trenden var att bygga varuhus i centrum. Alltså var det ”nödvändigt” att riva de gamla husen i innerstäderna för att ge plats åt Domus eller Epa. Handeln skulle inte kunna leva vidare annars.

30 år senare är Domusvaruhusen praktiskt taget utdöda. Trenden höll inte i sig. Handeln har utvecklat sig på ett helt annat sätt. Nu är det gallerior som dominerar. Att det skulle bli så kunde dåtidens beslutsfattare inte veta naturligtvis. Men deras misstag blir inte mindre av det. Hur kunde man offra sina innerstäder på grundval av en trend? Naiviteten framstår bara som än värre.

Anders Wahlgren har gjort flera filmer på detta tema. Hittills har SVT visat ”Staden i mitt hjärta” (om Stockholm) och ”När Domus kom till stan” (om skövlingen av våra många små och mellanstora städer). Tyvärr kommer de inte att finnas tillgängliga på svtplay särskilt länge. Därför är det viktigt att vi inte glömmer att de finns. Det bästa vore om det fanns tillgängliga på Youtube.

_________________

Pingat på intressant.se.

Ligger judarna bakom Utöya-attentatet? Del 2.

En gammal regel säger att om man trampar i klaveret så bör man hålla foten stilla, för det låter lika illa när man försöker dra ut den. Den socialdemokratiske lokapolitikern i Malmö, Adrian Kaba, har nu bett om ursäkt för sina ord om att det skulle finnas en ”judisk-europeisk högerextremistisk sammansvärjning”, men nog ligger Israel i alla fall bakom hatet mot muslimerna i Europa.

Det hedrar Kaba att han tar tillbaks sina ord om att det skulle finnas en judisk sammansvärjning. Alla kan göra misstag och allt går att förlåta.

Men det grumliga tankegodset hos Kaba är ändå grumligt. Så här förklarar han sig i Sydsvenskan:

– Jag har försökt beskriva en rörelse som även Expo och SVT granskat, där man visar tydliga kopplingar mellan Counterjihad, European defence league och den sionism som utmålar muslimer som ett islamistiskt hot. Det var det jag försökte beskriva. Jag valde fel formulering för det är självklart inte meningen att sammankoppla den här rörelsen med judar överlag. Alla judar är inte sionister, långt ifrån.

Menar du att de rörelserna är särskilt starka i Israel?

– Nej, absolut inte, Europa har den starkaste rörelsen. Israel är mer ett lokomotiv. Counterjihad säger uttryckligen att de är en sionistisk rörelse. Och jag menar att i Israel har man mycket av den rörelsen.

”Israel är mer ett lokomotiv” – vad menas med det? Är israeliska staten en drivande kraft bakom counterjihad-rörelsen?

Med tanke på att Kabas ursprungliga artikel i Tro & politik kommenterade Anders Behring Breiviks terrorattentat, och att Kaba menar att detta inte var ett verk av en ensam galning utan ett resultat av counterjihad-rörelsen, leds man nu att tro att Israel skulle ligga bakom massmordet på Utöya.

Logiken skulle alltså vara: Israeliska staten hetsar på islamofobin i Europa som leder till att Breivik dödar 69 ungdomar på Utöya.

Uppenbart är också att Kaba menar att alla sionister är extrema islamofober. ”Alla judar är inte sionister”, är hans förklaring till varför man inte kan säga att alla judar är islamofober.

Men kan man då säga att alla sionister är extrema islamofober? Ja, tydligen menar Kaba det.

Snälla israeliska tanter (se mitt förra inlägg) som varje vecka i Jerusalem protesterar mot ockupationen av Västbanken är alltså också onda extremister som hatar muslimer och nu hetsar fram en etnisk rensing i Europa. Alla sionister är onda.

Så snurrigt blir det om vi ska försöka oss på att uttolka vad Adrian Kaba faktiskt menar.

Samtidigt vet jag inte om Kaba verkligen menar vad han säger, för någonstans tror jag att han är mer socialdemokrat än en person som i sin förvirring talar som en antisemit. Och socialdemokraterna som parti har alltid varit pålitligt i sin kamp mot rasism. Jag tror att det här är mer ett utslag av dålig ideologisk skolning hos S i Malmö än att Kaba skulle vara en genuin antisemit.

Till sist: 12 dagar tog det innan Sydsvenskan vaknade och kom på att det kanske fanns en poäng i att undersöka huruvida en ersättare i kommunstyrelsen är antisemit eller inte. Sydsvenskans ledarsida sover dock sött fortfarande.

______________

Pingat på intressant.se.