Skövlingen av våra städer

SVT har mycket tacksamt återigen sänt Anders Wahlgrens filmer om skövlingen av våra städer som skedde på 1960- och 1970-talen. Filmerna borde läggas ut på Youtube så att de aldrig glöms bort. 

Normalt sett är Sverige och svenskarna ett modest folk. Vi satsar sällan stort och brett på någonting. Vi gillar det småskaliga, återhållsamma. Vi älskar vårt ”lagom”.

SVD029789S
Skövlingen av Klarakvarteren i Stockholm.
Skövlingen av innerstäderna framstår därför som obegriplig. Hur kunde denna kulturhistoriska masslakt genomföras? Hur kunde vårt folk i stad efter stad tillåta att vi utplånade vårt byggnadshistoriska arv? Hur kunde vi riva alla små söta träbyggnader och ersätta dem med parkeringshus?

Jag vet att smak kan skifta. Alla gillar inte de små söta trästäderna som Sigtuna eller Eksjö. Det är också fullt legitimt att gilla hus som ser ut som betonglådor.

Skövlingen av innerstäderna handlar dock om mycket mer än om smak. Som Anders Wahlgren visar i sina filmer revs inte bara enstaka hus utan hela kvarter. I vissa fall inte heller bara ett kvarter, utan som i Klarakvarteren i Stockholm, flera kvarter.

Många av husen var dessutom inte mer än 50–60 år gamla. De kunde ha varit byggda så sent som 1890-talet. Det var hus som var fullt funktionsdugliga, så när som på att de inte hade toalett och rinnande vatten. Men husen var inte förfallna, med ruttnade trästammar eller liknande. Det var hus byggda i sten.

När det begav sig talade man om att innerstäderna ”sanerades”. Det var ett av orden man använde för att rättfärdiga skövlingen av gamla stenhus. Men alla vet att ett medeltida hus kan renoveras, och förses med el och vatten. Det visste man då också.

Domus i Kristianstad. Foto: Bengt Lundberg/Riksantivarieämbetet.

Anders Wahlgrens film om Domushusen beskriver också väl vilken övertro man hade på sin uppfattning om vad samtiden krävde. Trenden var att bygga varuhus i centrum. Alltså var det ”nödvändigt” att riva de gamla husen i innerstäderna för att ge plats åt Domus eller Epa. Handeln skulle inte kunna leva vidare annars.

30 år senare är Domusvaruhusen praktiskt taget utdöda. Trenden höll inte i sig. Handeln har utvecklat sig på ett helt annat sätt. Nu är det gallerior som dominerar. Att det skulle bli så kunde dåtidens beslutsfattare inte veta naturligtvis. Men deras misstag blir inte mindre av det. Hur kunde man offra sina innerstäder på grundval av en trend? Naiviteten framstår bara som än värre.

Anders Wahlgren har gjort flera filmer på detta tema. Hittills har SVT visat ”Staden i mitt hjärta” (om Stockholm) och ”När Domus kom till stan” (om skövlingen av våra många små och mellanstora städer). Tyvärr kommer de inte att finnas tillgängliga på svtplay särskilt länge. Därför är det viktigt att vi inte glömmer att de finns. Det bästa vore om det fanns tillgängliga på Youtube.

_________________

Pingat på intressant.se.

Dela med andra:

Kommentarer stängda.