Att förklara Breivik

Igår skrev Karl Ove Knausgård den i särklass bästa analysen hittills av hur vi ska kunna begripa oss på Anders Behring Breivik. Jag ska inte repetera innehållet i artikeln, som alla bör läsa, istället vill jag göra ett tillägg.

Knausgård diskuterar såväl Breiviks psyke som den sociala miljö som format honom och som kunde släppa fram honom. Det strider mot den mänskliga naturen att döda någon. Det är endast genom att utestänga känslor och att underordna sig ett kollektiv eller en idé som det blir möjligt att med berått mod se en annan människa i ögonen och döda henne.

Knausgård landar i att Breivik inte är psykiskt helt frisk. Kanske inte sjuk, men känslomässigt störd, ungefär som Adolf Hitler.

Mina spontana tankar omkring Breivik har också varit att han måste ha varit galen, sinnesjuk helt enkelt. Men när jag tänker igenom vilka andra fall det finns i historien där människor har mördat varandra urskillningslöst så börjar jag att tvivla.

Även i vår tid finns det människor som är beredda att begå mycket brutala mord utan att vara sinnesjuka. Tänk alla självmordsbombare. En del av dem blir självmordsbombare på grund av att de har förlorat sin familj eller förskjutits av samhället. Eftersom de saknar mening med livet kan de tänka sig att ”offra” sig, och dra hundratals med sig i döden.

Ett annat exempel på medvetet mördande är maffiakrig. Den som har läst Roberto Savianos bok Gomorra vet att maffian upprätthåller sin ställning genom att sprida skräck. När krig mellan rivaliserande familjer uppstår är enda sättet att vinna respekten tillbaka att döda så många som möjligt, urskillningslöst.

Blickar vi tillbaka i historien vet vi från många berättelser om krig och erövring att människoliv inte var värt mycket. När Josua intog Jeriko slog han ihjäl allt levande, inklusive djuren. När korsfararna intog Jerusalem dödades hela befolkningen. Våra egna anfäder, vikingarna, åkte på erövringståg mördade, brände byar och tog slavar.

Det krävs inte en psykisk störning för att bli mördare, inte ens massmördare. Det finns sociala sammanhang då mord inte ses som en omoralisk handling. Människorna i dessa sammanhang är rationella och agerar utifrån vad normerna i sammanhanget säger.

Fallet Breivik är speciellt eftersom han lever i Norge, som är ett samhälle där den sociala acceptansen för mord är obefintlig. Alltså borde han inte ha letts att tro att det han gjorde var moraliskt rättfärdigt. Därför tror vi att han måste vara psykiskt störd.

Men vad vi vet verkar det som att Breivik själv valt att fjärma sig från sin närmaste omgivning och istället sökt upp en helt annan miljö. Här fick han lära sig att Europa var invaderat av muslimer och att endast ett nytt korståg kunde rädda kontinenten. Här fick han lära sig att Europa är i krig och att det är rätt att döda fiender och landsförrädare.

Jag vet att det låter helt galet att en rationell människa kan tro på idéer som dessa och göra allvar av dem. Men det är nog ändå så vi människor är funtade. Vi är inte naturligt inställda på att vara fredliga och medmänskliga. Den mänskliga naturen är inte god innerst inne, utan människan har en våldsam sida med sig ständigt. Goda sociala sammanhang håller denna sida i schack. Dåliga sociala sammanhang låter den löpa amok.

Jag har ju nu inte alls den faktakunskap som krävs för att kunna bedöma Breiviks mentala hälsa, men jag skulle inte bli det minsta förvånad om domstolen kom fram till att han mycket väl visste vad han gjorde och att hans ideologi var den främsta motiverande kraften. Ingen taskig uppväxt, ingen undertryckt sexualitet, som Knausgård tror är problemet, utan en tro på att han befinner sig i ett socialt sammanhang där agerandet är moraliskt rättfärdigt. I så fall är Breivik knappast den förste som med friskt psyke blivit en massmördare. Tyvärr tror jag inte heller att han kommer att bli den siste.

_________________

Pingat på intressant.se.

Dela med andra:

Kommentarer stängda.