Att förklara Breivik. Del 2. Människosyn.

Som uppföljning på förra inlägget om hur man ska förstå sig på mördaren Anders Behring Breivik, tänke jag också skriva en kommentar om oss som skriver dessa kommentarer. Fallet Breivik aktualiserar nämligen begreppet människosyn. 

Sist skrev jag att jag precis som de flesta andra spontant tänkte att Breivik måste vara sinnessjuk. Ingen kan med vett och vilja gå omkring med ett gevär och systematiskt skjuta en efter en med det explicita syftet att mörda så många som möjligt.

Varför trodde jag så? Jag tror att det har att göra med att jag har fått lära mig att varje människa ”egentligen” är god. En rationell människa begår inte onda handlingar. En rationell människa kan om han är felinformerad utföra onda handlingar. Men om han har full kunskap begår han inte onda handlingar.

Ett annat sätt att se på människans natur är att säga att hon vare sig är ond eller god utan formas av sin omgivning. Människan föds som ett oskrivet blad. Om hon sen är god eller ond beror på vad hon har fått lära sig.

Ett tredje alternativ är att säga att människan i grunden är ond, i alla fall mer ond än god. Bevis för att människor är kapabla att begå onda gärningar, med kunskap om att gärningarna verkligen är onda, finns det ju.

Ett fjärde alternativ skulle vara att människan både har en medfödd vilja att begå onda handlingar och att begå goda handlingar, och att det gäller att välja rätt.

Alla uppfattningarna har stöd för sig på något vis så det finns ingen anledning att kora en vinnare. Den intressanta frågan är istället varför de två första har kommit att bli så dominerande i vår tid.

Om man tänker sig att Breivik ”egentligen” är god. Då måste något ha förmörkat hans sinne. Kanske blev han misshandlad som liten eller kankse han har en hjärnskada. Om man tänker sig att han var ett oskrivet blad vid födseln skulle någon under hans tidiga levnadsår lärt honom fel, att mord är en god, eller i alla fall försvarbar handling.

Som jag uppfattar det har de flesta förklaringsförsök när det gäller Breivik resonerat på detta sätt. Han som hade kunnat bli en god människa förstördes någonstans någon gång.

Men teoretiskt sätt kan man ju tänka sig att han skulle ha varit ännu ondare om han inte fått någon vägledning alls av samhället. Om vi tänker oss att han föddes med en disposition att vara genuint ond. Då kanske hans föräldrar gjort vad de har kunnat. De kanske lyckades att ge sin son i alla fall unset av ett samvete där ett sådant saknades helt och hållet vid födseln.

Som framgår av mitt förra inlägg är jag själv numera mest benägen att tro att människor från födseln är programmerade att begå såväl goda som onda handlingar. Jag tror att vi har en naturlig drift, en medfödd psykisk disposition, att begå både och.

Vi är långt ifrån att kunna säga något bestämt om ”människans sanna natur”. Vi har inte heller alltid behov av att göra det när vi studerar samhället. Så mycket annat påverkar oss också att våra medfödda egenskaper inte alltid betyder något.

Det som är värt att uppmärksamma är dock att det inte alls är fel att göra analyser av Breivik och andra brottslingar utifrån teorier om att människor med fullt förstånd och full information kan vilja begå onda handlingar.

Mycket mer intressant att säga om detta finns, som nu inte får plats här. Kristen teologi menar exempelvis att människan är god till sitt innersta, men gjorts ond av syndafallet. Med andra ord, hon är god ”egentligen”, men måste kämpa för att kunna visa det.

Med utgångspunkt i Platons filosofi kan man också argumentera för att den perfekta människan – människans sanna väsen som bara finns i idévärlden – aldrig begår onda handlingar. Mördare är därför alltid defekta på något vis. De är sjuka. Och inte nog med det, alla som begår brott är sjuka, även de som begår små brott som att parkera fel.

________________

Pingat på intressant.se.

Dela med andra:

En kommentar

  1. Teologen

    Jag råkar ha it för tillfället och noterar att du försöker förstå människans skiftande natur. Jag fastnade i teologin. Du nämnde syndafallet i 1 Mosebok i Bibeln. Dessa fantastiska berättelser är symboliska framställningar av vår kunskapstörst och fria vilja.
    (Det finns liknande historier i judisk mytologi,Talmud. Där berättas om Lilith, en ond nattdemon som även var Adams första hustru. Hon var egensinnig och fördrevs.)
    Men om vi håller oss till Eva bokstavstroget kan vi säga:
    TACK EVA FÖR ATT DU GAV OSS KUNSKAP!