Gör antisemitismen i Malmö till valfråga 2014

Antisemitismen i Malmö måste utrotas och Ilmar Reepalu är inte rätte mannen för jobbet. Jag hoppas att detta blir den stora lokala valfrågan 2014. Oppositionen har allt att vinna.

Antisemitismen i Malmö är en konsekvens av invandringen från Mellanöstern, men antisemitism är en företeelse som är mycket äldre än så. För bara någon generation sedan var dess centrum det kristna Europa. Antisemitismen är kort och gott en mänsklig sjukdom som måste bekämpas tills dess den är förintad, för att tillgripa ett särskilt värdeladdat ord i detta sammanhang.

I Malmö har nu judiska församlingen utsatts för ett bombattentat. Om detta inte är det slutliga beviset för det totala haveriet för stadens försök att bekämpa antisemitism så vet jag inte vad mer som ska behöva ske.

Ilmar Reepalu
Ilmar Reepalu (S) är kommunstyrelsens ordförande i Malmö.

Socialdemokraterna är det dominerande partiet i Malmö med Ilmar Reepalu i spetsen. Normal sett är S att lita på till 100 % när det gäller bekämpning av rasism. Även om jag misstror detta parti om allt möjligt annat så har det aldrig gällt denna punkt. Antisemitismen i Malmö är därför en smutsfläck på ett tidigare fläckfritt banér.

Som kommunstyrelsens ordförande styr Reepalu inte över polisen. Han kan inte kräva hårdare tag av denna. Men det är inte heller vad som behövs, utan vad som behövs är politiskt ledarskap. Malmö behöver en politisk ledare som vet vad antisemitism är och engagerar sig i arbetet för att utrota den. Malmö behöver en ledare som besöker skolor och arbetsplatser, kyrkor och moskéer och talar mot antisemitismen.

Inte minst behöver Malmö en politisk ledare som förstår att hålla rent i de egna leden. Som jag bloggade om under sommaren sitter det folk i ledningen för S i Malmö stad som skrivit antisemitiska texter:

Mitt råd till allianspartierna är därför att lägga alla andra frågor åt sidan och göra detta till den stora valfrågan 2014. Andra frågor som skolor och äldreomsorg är inte ödesfrågor på samma sätt. Äldreomsorgen i Malmö kommer att vara OK oavsett vem som styr. Sossarnas hantering av antisemitismen är dock under all kritik och har bara förvärrat situationen.

_________________

Pingat på intressant.se.

 

Tintinaffären – utrensningsaktionen ska fortsätta

Stormen om Tintin-böckerna som Kulturhuset i Stockholm vill rensa ut från biblioteket slutade med att ansvariga ändrade sig. Men ändå inte. Tintin får bli kvar men ingen annan politiskt misshaglig litteratur.

Den ansvarige ”konstnärlige ledaren” backar som sagt om Tintin men inte om resten. Så här säger Kulturhusets chef i ett pressmeddelande:

Frågorna om diskriminering, jämställdhet och normer fortsatt debatteras och diskuteras. Behrang Miri är anställd som konstnärlig ledare för barn och unga för hela Kulturhuset med ett uttalat uppdrag att utveckla det konstnärliga innehållet. Hans uppdrag att jobba tydligare med diskrimineringsfrågor stöder jag till fullo.

Utrensningsaktionen ska alltså fortsätta. Någon egentlig ursäkt handlar det alltså inte om.

Att äldre litteratur inte återspeglar vår tids värderingar och föreställningssätt är ingenting man kan göra något åt egentligen. Man kan inte ändra på historien. Jag håller med om att Tintinböckerna innehåller föreställningar om andra folk som bygger på stereotyper som vi helst inte bör använda idag. Men nu finns böckerna där och de ingår i vårt kulturarv.

Två av världshistoriens viktigaste böcker, Bibeln och Koranen, präglas också av konstiga stereotyper, men inte kan vi röja undan dem från bibliotekshyllorna bara för att de är skrivna i en annan tid med andra värderingar. Hur ska vi kunna förstå oss själva och vårt samhälle om vi inte läser gammal litteratur?

Ska också barn ta del av sådan litteratur? Absolut, men den pedagogiska inramningen kan man fundera på. När uppenbart rasistiska föreställningar förekommer bör vuxenvärlden ingripa med en förklarande kommentar. Jag tror att barn förstår att en text som är gammal kan innehålla sådant som är fel eller är kränkande.

________________

Pingat på intressant.se.

 

Det är också strategiskt rätt att ingripa i Syrien

I tisdags skrev jag i Frivärld Magasin att det moraliskt sett inte råder något tvivel om att det är rätt att ingripa militärt i Syrien. Men det är också strategiskt rätt. Hela Mellanöstern kommer att tjäna på det.

Varför? Det finns flera skäl:

  1. Syrien är sedan länge Irans förlängda arm, som i sin tur hållit Libanon i ett järngrepp och understött Hizbollah. Den sammanhållande länken är shiismen. En ny regim i Syrien gör att Irans makt minskar i området, stryper Hizbollah och låter Libanon bestämma över sitt eget öde.
  2. Syrien äger och producerar kemiska vapen. USA:s president är den ende regeringschefen som uttryckligen sagt att om Syrien använder kemiska stridsmedel så har man trätt över linjen för vad som kan toleraras. Problemet är bara att vi just nu inte har en aning om Assadregimen kontrollerar de kemiska vapnen eller inte. I värsta fall kan de ha hamnat i händerna på al-Qaida, som tyvärr redan är på plats i området.
  3. Rivaliteten mellan Saudiarabien och Iran gör att dessa två länder tävlar om inflytande i området. Man kan därför anta att båda länderna just nu köper sig inflytande hos rebellerna respektive regimen. Syrien kan bli en arena för ett ”krig genom ombud”.
  4. Israel är nervöst. Hittills har Israel hållit en lågprofil när grannfolken gjort uppror mot sina diktatorer. Hur det nu än var med dessa diktatorer har Israel haft hållbara fredsavtal/vapenstillestånd med dem. Just nu vet vi inte riktigt vad dessa avtal är värda. Men vi vet att Israel kommer att göra allt vad det kan för att försvara sig.
  5. Slutligen finns det anledning att oroa sig också för Irak och Turkiet. Båda dessa länder ser ut att klara sig själva, men Irak plågas fortfarande av sekteristiskt våld och shiiterna är starka och normalt sett har shiiter starka band med Iran. Har vi otur är den shiitiska axeln – Hizbollah, Syrien, Iran – på väg att utökas med Irak. För Turkiets del kan kriget i Syrien göra att den kurdiska gerillan vädrar morgonluft. Det går ju inte en dag utan att det rapporteras om strider i Turkiet.

Det finns alltså flera goda skäl till att få stopp på kriget i Syrien så snabbt som möjligt. En regional koalition bestående av arabländer med understöd av Nato skulle kunna tvinga fram en vapenvila. Det är verkligen inte orimligt att kräva att detta ska ske.

_________________

Pingat på intressant.se.

Betonglycka, nr 2

Huddinge centrum behöver piffas upp. Säkerligen är det så. Betongöknarna omkring Stockholm är ju inte så roliga.

Här är arkitektfirman Kod Arkitekter AB:s vinnande förslag ”Paradiset”.

Klicka på bilden för att se den i ett större format.

Notera det gula ljuset – det är kvällssol. Det är sommar och varmt ute. Många unga, vita, fräscha människor. Så lyckliga kommer människorna i Huddinge att bli när detta betongprojekt står färdigt.

Andra inlägg i serien Betonglycka hittar man här.

Betonglycka, nr 1.

Jag tror inte att jag är ensam om att reagera över förljugenheten i arkitekternas bilder av sina föreslagna byggprojekt. Allt är fint och bra. Vi som levt hela livet i den modernistiska betongöknen vet dock att verkligheten är en helt annan. Jag kommer därför i en serie blogginlägg visa några av dessa bilder. Jag kallar serien Betonglycka.

Så här tänker sig arkitektfirman Marge att ett vårdboende i Linköping ska se ut. Förslaget är en vinnare i en arkitekttävling så det kommer med all sannolikhet att byggas.

Klicka på bilden för att se den i ett större format.

Fullt med folk. Tre gamla vänner sitter pratar minnen. En man går en sväng med sin hund. Kvällssolen lägger sig över hemmet.

Kommer det att bli så? Självklart inte. Jag vet inget vårdboende som har ett så rikt folkliv utanför huset. Dekorativ kvällssol kan man naturligtvis få, när det inte är mulet.

Byggnadsstilen är inte helt överraskande betonglådor a la 60-tal. Inget nytt där inte.

Samtliga inlägg i serien Betonglycka kommer att finnas på adressen: stefanolsson.nu/category/betonglycka.