Natodebatten i veckan som gick

I början av veckan var jag i Sälen på Folk och Försvars rikskonferens. Eftersom Natos generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen var en av huvudtalarna blev det sjävfallet mycket snack om varför Sverige ännu inte är medlem.

Natos generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen

Med anledning av konferensen blev det mycket skrivet av mig om Natofrågan. Allt är varianter på samma tema visserligen, men som SVT:s nya opinionsundersökning visar rör det faktiskt på sig i opinionen för första gången på länge.

Först skrev jag i Expressen:

Den svenska säkerhetspolitiken går i dagsläget ut på att vi ska ta emot hjälp från våra grannländer i händelse av en militär kris. Och eftersom alla våra grannar utom Finland är medlemmar i Nato är det hjälp av Nato det handlar om. Men Nato är en allians där solidariteten är knuten till om man är medlem eller inte. Några löften från Natos sida finns inte. Alltså finns inga planer för hur hjälpen till Sverige ska se ut, hur stor den ska vara eller hur man rent praktiskt ska göra. Vilka hamnar ska användas? Vilka flygfält? Hur många flygplan kan Norge eller Danmark tänka sig att ställa upp med? Alla dessa frågor saknar svar. Därmed blir det omöjligt för den svenska försvarsmakten att veta vad man ska planera efter.

Med anledning av Fogh Rasmussens tal skrev jag sedan i min egen tidning Frivärld Magasin:

Karin Enström är moderat och det är väl känt hos svenska folket att Moderaterna är för ett svenskt Natomedlemskap. Trots det håller hon envist fast vid det officiella budskapet att Sverige är alliansfritt men ”solidariskt” med sina grannar, det vill säga att vi lovar att komma till deras hjälp i händelse av en militär kris och räknar med att de hjälper oss på samma sätt, samt att de nuvarande samarbetsformerna duger väl för detta ändamål. Detta är visserligen den linje som riksdagen har beslutat om, men vetskapen om att Enström tillhör ett parti som egentligen inte alls tror på denna linje gör att hennes ord inte tas på allvar.

När så konferensen var slut dök en märklig artikel av förre ambassadören i Moskva Sven Hirdman upp i Svenska Dagbladet. Han menade att Sverige inte bör gå med i Nato för att inte störa maktbalansen i omkring Östersjön. Vad han i praktiken menar är att Sverige inte ska med i Nato eftersom det kan gör Kreml surt. Vi tog därför tillfället i akt och replikerade:

Så varför pratar vi om nödvändigheten att upprätthålla ett starkt försvar och eventuellt medlemskap i Nato? Jo, det är för att frågan om vilken utrikespolitisk roll Sverige ska ha handlar om mer än vårt förhållande till Ryssland.

Det är roligt att se att det händer saker i Natofrågan. Det är en av de frågor som Frivärld kommer att arbeta med. Vi förstår att man bör ta en sak i taget. Sverige kommer ur en utrikespolitisk tradition där neutralitet har varit den dominerande tanken. Därför är det inte helt lätt för många att tänka om. Bit för bit kan man dock visa hur världen har förändrats och få förståelse för att ett Natomedlemskap inte alls är något konstigt för svenskt vidkommande.

Något som det alltid finns anledning att påminna sig om är att Natomedlemskap inte är en höger- eller vänsterfråga. I länder som Norge, Danmark, Tyskland, Spanien eller Frankrike är Socialdemokraterna varma Natoanhängare.

_________________
Pingat på intressant.se.

Dela med andra: