Ett konservativt perspektiv på invandring, del 2

I mitt förra blogginlägg skrev jag om tre tankefällor som människor ofta går i när de debatterar invandring: den strikt liberala som inte tar hänsyn till konsekvenser, den naiva snällismen som är rädd att fatta svåra beslut och den främlingsfientliga. Alla tre har det gemensamt att de saknar eftertänksamhet. Om man inte har läst det inlägget bör man klicka här för att läsa det först.

I del 2 vill jag istället förklara hur jag tycker att man bör resonera om invandring givet att man är medveten om de tankefällor som finns. Även om konservatismen enklast kan förstås som ett motståndets ideologi bör man ju som politiskt tänkande person inte bara nöja sig med att vara skeptisk. Man bör också kunna prestera ett positivt alternativ.

När det gäller invandring tänker jag mig att vi har vissa värden som vi vill upprätthålla. Ett sådant värde är frihet att röra sig över landets gränser. Alternativet med stater som med våld stänger inne sina medborgare har vi sett prov på och exemplen förskräcker. Medborgare måste ha rätt att emigrera om de vill.

Vill vi ha det så bör vi också tillerkänna andra folk och länder att leva efter samma princip. Vill vi kunna flytta från Sverige bör vi också tillåta folk att flytta till Sverige.

Därtill finns det som bekant en rad nyttoaspekter av invandring. Vi får arbetskraft till branscher där sådan saknas. Vi får del av andra folks kulturer vilket berikar vår egen kultur.

Men det främsta skälet till att ta emot invandrare är ändå att vi måste ge plats för dem som flyr från krig och förtryck.

Så långt tror jag de flesta är överens. Det är istället ifråga om invandringens negativa konsekvenser som diskussionen står. Och det är här som tankefällorna slår till. Den strikt liberala ståndpunkten erkänner att de negativa konsekvenserna finns, men vill inte ta hänsyn till dem. Den naiva snällismen förnekar dem. Främlingsfientligheten överdriver dem.

Låt mig därför bara kort nämna vilka de negativa konsekvenserna är, utan att diskutera hur omfattande de är, bara för att lägga korten på bordet. Om vi inte gör det vet vi inte vad vi har att ta ställning till.

En av de frågor som har diskuterats mest intensivt, i alla fall inom den borgerliga sfären av Sverige, är om invandring har positiva eller negativa ekonomiska konsekvenser. En högutbildad invandrare som kommer i arbete direkt innebär en ren vinst för vårt land. Men en invandrare som är analfabet och som först måste lära sig läsa och skriva, vilket man måste kunna för att alls kunna fungera i ett land som Sverige, blir givetvis en ekonomisk belastning.

Jag har inte insikt i de beräkningar som gjorts där ekonomer har försökt räkna på invandringens ekonomiska saldo. Men såsom Sverige ser ut idag är det inte lätt för ens en utbildad invandrare att få jobb snabbt. Den svenska arbetsmarknaden tillhör en av de sämsta att komma till som invandrare. Följaktligen får man nog räkna med att en invandrare idag, såsom vi har konstruerat vår arbetsmarknad, blir en kostnad för samhället under sin första tid i landet.

Ett annat problem är att kulturskillnader tillsammans med socioekonomiska skillnader gör att sammanhållningen inom nationen Sverige försämras. Stora klasskillnader har Sverige haft förut. Faktum är att de ekonomiska klasskillnaderna nog aldrig varit så små som nu om man ser till 1800-talet och framåt. Men i och med att invandrare kommer med en annan kultur i bagaget (annat språk, annan religion, andra högtider, annan musik etc) blir skillnaderna mer markanta.

Som jag skriver om i kapitel 6 i min Handbok i konservatism är det bra för ett land om det finns en känsla av gemenskap. Det ökar tilliten i samhället. Det gör att vi känner oss trygga tillsammans, att vi arbetar effektivare tillsammans och också trivs bättre ihop. Men kulturella skillnader mellan människor delar tyvärr upp oss i ”vi” och ”dom”, varvid vår olyckliga naturliga instinkt att se ogillande på varandra sätter in.

Dessa två problem tycker jag är de viktigaste att hantera. Därtill finns det andra problem som exempelvis att invandrare är överrepresenterade i brottsstatistiken. Jag är övertygad om att det beror på att det är svårt att byta kulturell kontext, men ämnet är känsligt och jag vill inte skriva om något som jag inte till fullo behärskar. Problemet finns där, men det ska inte överdrivas.

Om vi så erkänner att dessa problem finns och är villig att diskutera hur vi kan lösa dem kan vi också skaffa oss en uppfattning om hur stor invandring till Sverige vi vill ha. Det går inte att räkna ut en siffra på hur stor invandringen ska vara, utan det beror på hur vi exempelvis värderar flyktningmottaningen. Vi tar ju emot flyktningar eftersom vi tycker att det är en moraliskt god handling och inte därför att vi tror att vi ska gå med vinst.

Mycket svårare än så tycker jag inte att man ska göra det politiska tankearbetet när det gäller invandring. Och det jag skriver här är inte heller särskilt märkvärdigt eller nydanande.

En sak som vi diskuterat alldeles för lite är hur vi ska kunna skapa en starkare gemanskapskänsla i landet trots kulturella skillnader. Jag har som sagt skrivit om detta i min bok och jag vill hänvisa nyfikna läsare dit. (Två intressanta lästips är Andreas Johansson Heinös bok Gillar vi olika? och Adam Cwejmans bok Välviljans rasism. Författarna är inte konservativa men intresserade av just gemenskapsfrågan.)

Men det mesta av de problem som jag nämner här är sådant som vi redan diskuterar.

Så var i ligger då det unikt konservativa? Jo, det ligger i att vilja föra denna diskussion om invandringens för- och nackdelar utan att låta sig luras av de tre tankefällor som jag presenterade i förra blogginlägget. Det är tyvärr många som låter sig luras. Det rör sig inte ens som några enstaka individer utan stundtals hela partier.

_______________

Pingat på intressant.se.

Dela med andra:

7 reaktioner till “Ett konservativt perspektiv på invandring, del 2”

  1. -””Medborgare måste ha rätt att emigrera om de vill.””-

    Självlart, men det innebär ju ingen rätt att immigrera. Man får välja det land man blir mottagen i.

    ””Vill vi ha det så bör vi också tillerkänna andra folk och länder att leva efter samma princip. Vill vi kunna flytta från Sverige bör vi också tillåta folk att flytta till Sverige.””

    Det finns en massa länder jag inte skulle kunna flytta till, bara för att jag vill. USA är ett exempel, finns många fler. Det hindrar ju inte att jag har full rätt att flytta från Sverige.

    Att alla jordens människor skulle ha rätt att flytta till Sverige är ju en orättvis utopi. Vi har ett välfärdssystem vi byggt upp under många generationer, som inte alla människor på jorden har rätt till. Bara för att nämna ett litet exempel. Vill något parti detta så kan de gå till val på detta också, att hela jordens befolkning har rätt till vårt välfärdssystem.

    Det finns ingen ”rätt” får någon utländsk medborgare att bosätta sig i Sverige. Alla länder på jorden har liknande lagar. Svenska politiker har dessutom ansvar för de väljare som valt dem i den nation de verkar i.

  2. Det jag menar är inte att det finns en rättighet att få flytta till Sverige, utan att vi bör tillåta att folk från andra länder bosätter sig här på samma sätt som att andra folk tillåter att svenskar bosätter sig hos dem. Jag talar här om hur staten ska agera och inte vilka individuella rättigheter enskilda personer ska ha.

    En god princip att följa oavsett vilka moraliska frågor som diskuteras är den gyllene regeln, alltså att man ska behandla andra om man själv vill bli behandlad. Den finns som bekant formulerad i Bibeln och är sedan länge en etablerad princip i vårt kulturarv.

    Det är en princip som också bör tillämpas när folk och stater reglerar sina interna förhållanden. Med andra ord: Sverige bör behandla andra folk och stater på samma sätt som vi själva vill bli behandlade.

    Jag landar då i slutsatsen att vi bör ha en generös inställning till invandring från andra länder. Om vi vill att svenskar ska kunna flytta till andra länder så är det rimligt att vi erbjuder andra folk att flytta till Sverige. Det är en god princip att följa.

    Principen måste balanseras mot andra krav som vi också har, exempelvis att vi vill upprätthålla en välfärdsstat. Därför kan inte invandringen vara helt fri. Men det förtar inte grundtanken.

    Skillnaden mellan er som är Sverigedemokrater och oss som är konservativa tror jag dock inte ligger i just resonemanget om hur öppna gränserna ska vara utan i att ni konsekvent överdriver de problem som följer med invandringen och därför kommer med obalanserade lösningar.

    Kärnan i allt konservativt tänkande ligger i det lugna och eftertänksamma resonemanget och medvetenheten om att det finns gott om tankefällor att gå i. En sådan tankefälla som är typisk för SD är att partiets företrädare reagerar häftigt och känslomässigt och inte sätter sig ned och tänker efter vilka problem vi faktiskt har att lösa.

  3. Man skulle kunna uttrycka det enklare. Om jag vill kunna utnyttja möjligheten att flytta till andra länder bör jag även ge människor från andra länder möjlighet att bosätta sig i mitt eget land. Annars säger jag emot mig själv – dubbla måttstockar/dubbelmoral.

    Dubbelmoral kan man ha om man inte bekymrar sig om motsägelser i sin moral, men vill man vara konsekvent får man antingen äta kakan eller ha den kvar.

    Vad gäller invandrares brottslighet finns BRÅ-rapporter att tillgå. Till exempel kan nämnas att hälften av alla brott som begås av invandrare begås av invandrare från övriga norden.

    Självklart ”leder” olika etniciteter olika former av brott, något som vi kan förvänta oss av rent statistiska skäl. Om skillnaden är signifikant skild från slumpen kan jag inte avgöra, men det går säkert att räkna på för den som är intresserad.

    Den som har basala kunskaper i statistik vet t.ex att vid en signifikansnivå på 5% kommer var 20:e resultat att vara ett falskt positivt resultat. Om du t.ex tar ett blodprov och mäter 20 olika ämnen kommer i genomsnitt ett av labresultaten vara utanför normalvärdet.

  4. Mycket väl talat, Stefan Olsson. Jag längtar efter och välkomnar glatt den sortens attityd i denna fråga som du visar upp här: Lugn, sansad, öppen, förnuftig och välvillig.

    Som aktiv miljöpartist är jag lätt förtvivlad över mitt eget partis generella förvandling och intagande av naiv snällism i den invandringspolitiska frågan, och där miljön, vår huvudfråga, hamnar mer och mer i skymundan. Vi hade behövt en sådan som du i partiet, Stefan, som kunde få igång och få ordning på debatten inom partiet, som idag tystas ned med hot om att få rasist-stämpeln i pannan så fort man uttalar sig. Så känns det i alla fall, med tanke på hur debatten tas i media och partitoppen.

    Jag tror att många människor i Sverige känner en liknande förtvivlan i allmänhet kring Sveriges invandrings- och integrationspolitik. Man anser att Sverige har tagit sig vatten över huvudet, och när ingen hörsammar deras rop på förnuft och reson, så lägger man tillslut i ren desperation en proteströst på Sverigedemokraterna, för att demonstrera mot att ingen är villig att ta i frågan på ett öppet och förnuftigt sätt.

    Det senaste halvåret har jag känt ett starkt behov av att ta reda på varför vanliga ”Svensson-tanter” väljer att rösta på Sd, och jag har frågat runt så gott jag har kunnat i jakt efter ledtrådar. Ovan svar är det jag har fått. Man är bekymrad och känner att ingen hörsammar problemen, att ingen vågar ta debatten av risk för att bli stigmatiserad som rasist och främlingsfientlig. Man ogillar Sd´s grundvärderingar, men lägger ändå rösten på dem, i ren desperation. Det handlar inte om rasism, det handlar inte om islamofobi, det här är vanliga hederliga människor som inte ser någon annan utväg än Sd-röstning för att öppna de andra partiernas ögon.

    Detta är vad jag har fått höra, efter många djupa samtal med folk som jag har hittat som har röstat på Sd för första gången i sitt liv i förra valet. Jag hör runtomkring mig än fler som har fått nog och funderar på att göra detsamma i nästa val. Jag fruktar att Sd kommer växa till kanske över 15% i valet 2014, om bubblan inte spricker och debatten verkligen kommer igång på ett sansat och öppet sätt och där ingen av sidorna går in i affekt och börjar kasta paj på varandra bara för att det är så man hittills har gjort.

    Kanske kan händelserna i Socialdemokraterna, samt vidare debatt kring Waberi i Moderaterna, spräcka bubblan och få igång den sansade och förnuftiga debatt i frågan som Sverige så desperat behöver? Jag hoppas på det.

    Tack för att du inspirerar mig, Stefan, och ger mig hopp om att en sansad debatt kan få finnas som inte lägger skuld på någon utan ser till sakfrågan. Det finns så mycket Sverige behöver prata om…

  5. Jag har inga problem med invandring till Sverige, Inte ens med ”nivåerna” eller vad det var Billström sade.

    Däremot är det slående hur populärt Sverige är i dessa kretsar jämfört med andra EU-länder. Vårt klimat är inte speciellt likt det i våra flyktingars hemländer, och ärans och hjältarnas språk i all ära – men något världsspråk är det ju inte. Dessutom har vi världens högsta skatter. Inget av det kan förklara denna vurm för Sverige. Å andra sidan har vi världens mest generösa välfärdssystem och en internationellt välkänd ”naiv snällism”. Och då tror jag att vi börjar närma oss förklaringen.

    Den svenska ”välfärdsstaten” har i årtionden drivit driftiga och företagsamma svenskar ur landet, medan vi premierat de mindre driftiga med generös a-kassa, sjukpenning och förtidspension. (Och den som behövt dryga ut kassan har dessutom haft möjlighet att jobba svart, tack vare de höga skatterna.)

    Vad vi ser idag förefaller vara precis samma fenomen, fast i en globaliserad värld. Precis som vi skrämde bort de driftiga svenskarna, misslyckas vi idag med att attrahera de driftiga invandrarna. Vi har helt enkelt inget att erbjuda dem. De mindre driftiga har vi däremot desto mer att erbjuda.

    Om vi – med oförändrade krav på skyddsbehov och liknande – skulle avskaffa alla bidrag till invandrare och i gengäld befria dem från inkomstskatt under ett antal år, så skulle vi tämligen omgående se en helt annan sammansättning på dem som sökte sig hit. För att inte tala om hur mycket vi skulle spara på att slippa alla dessa ”integrationsprojekt”. (Skulle de visa sig vara kriminella skall de naturligtvis förpassas från riket så fort de konstaterats skyldiga till ”grov eller upprepad brottslighet” eller vad det nu står i lagen. Vad som sedan händer i hemlandet är inte Sveriges problem. Lite hyfs kan man allt kräva av sina ”gäster” utan att vara rasist.)

    Så småningom kunde man genomföra motsvarande förändring för resten av befolkningen. Först ett rejält grundavdrag, därefter en gradvis nedtrappning av ”välfärdssystemen” över några år, med matchande skattesänkningar.

    Det enda problemet är väl att det skulle vara ”högerpolitik”, och sådan finns det som bekant en mycket begränsad marknad för i Sverige.

  6. Måste bara kommentera lite av det du säger, Sven.

    1. Håller fullständigt med dig i din analys om vilken sorts invandrare vi lockar hit med det välfärdssystem vi har. I övrigt är vi faktiskt inte så fantastiska som land som vi inbillar oss, där har du helt rätt. Men inget parti, inte ens moderaterna, verkar vilja se eller tala om detta, och skulle nån göra det, så får de fort förpassas till rasism-skamvrån. Aja baja!

    2. Högerpolitik verkar det visst finnas en stor marknad för i Sverige, för alliansen som idag styr är ju som bekant höger. Komplext dock att Nya (M) idag ses lite som gamla (S), och dagens (S) verkar vara ganska blå. En jäkla härva, helt enkelt, men du har helt rätt i att vårt system är av ”curlingförälder”-karaktär, vilket kan få vilken driftig unge som helst att bli lat, bortskämd och offeraktig. Vi har ett systemfel här, sprungen ur en fin och god tanke men som urartat nånstans, liknande det andra gigantiska ekonomiska system vi har skapat, som får oss att systematiskt hugga av den gren vi sitter på och ta slut på Jordens resurser och göra om dem till en enda gigantisk skräphög utan like.

    3. Håller fullständigt med dig om att nyanlända medborgare/ flyktingar ska kastas ut omedelbart om de begår grova brott inom en viss tidsperiod från de att de kom, så att vi skyddar oss mot att importera t.ex. krigsbrottslingar som flyr undan rättvisan i det egna landet, eller organiserad brottslighet (maffior av olika slag). Tyvärr har vi ett dilemma här som blir vanligare och vanligare, enligt vad jag hört. Människor som medvetet gör sig av med id-handlingar för att bli papperslösa med flit. För vad händer då? Jo, snälla Sverige vet inte vart de ska skicka tillbaka personen i fråga, man vet ju inte varifrån personen kom, och har därför ingenstans att skicka personen. Smart… Kanske man i Sibirien har behov för lite frivillig arbetskraftsinvandring? ;)

  7. Tack, Helena. Detta måste vara första gången en miljöpartist håller med mig. :)

    Beträffande punkterna 1 (till viss del) och 2 så menar jag att högerpolitik är totalt ute i Sverige numera. Anledningen till att moderaterna vunnit två val är inte att de fört en högerpolitik, utan att de anammat den socialdemokratiska världsbilden. Att de gjorde detta samtidigt som de allt tröttare sossarna själva tycktes göra allt för att rasera sin image i den tidigare paradgrenen regeringsduglighet, innebar att Reinfeldt och hans ”nya arbetarparti” framstod som mer trovärdiga sossar än socialdemokraterna. De senare kunde därför inte längre skrämma väljarna med regeringen Bildts s k ”systemskifte” (som ändå inte var mer långtgående än att Carlsson kunde acceptera det när han tillträdde) och när Sahlin dessutom av partivänstern tvingades att gå till val tillsammans med kommunisterna så var det valet förlorat. Det var inget som gick hem i ett parti som alltid sett det som en hederssak att ”hålla rent åt vänster”.

    Som om denna positionsförskjutning inte var tillräckligt förvirrande, så kom SD in i riksdagen… Eftersom socialdemokraterna fått gehör för sin beskrivning av dem som varande ”höger”, så gjorde moderaterna allt för att inte kunna kopplas samman med dem. I panik flydde man ännu längre till vänster. Och för att visa hur ”solidariska” man var – för det är viktigt på vänsterkanten – så gjorde man en uppgörelse med miljöpartiet. Moderaterna distanserade sig därmed ytterligare från SD och miljöpartiet fick markera sin självständighet gentemot socialdemokraterna. Denna beröringsskräck är inte bara pinsam, den är direkt skadlig för landet.

    Därmed inte sagt att jag har mycket till övers för SD. De är ett gammalt enfrågeparti som försökt bredda sig, och numera är ett ”ensvarsparti”. De tror att alla problem löser sig bara de får kasta ut tillräckligt många invandrare. I själva verket är de ännu ett sosseparti, vars enda utmärkande drag är att de inte vill att invandrarna skall få del av ”välfärden”.

    Högerpolitik för mig är saker som lägre skatter, mindre offentlig sektor och fri företagsamhet. Och eget ansvar. Knappast några frågor som vår ”höger”-allians driver. Under sin första mandatperiod förde de en mer Erlandersk sossepolitik – vilket verkar vara vad Löfven skulle vilja göra, om bara samarbetspartierna lät honom – men sedan förra valet liknar det mer Palmes 1970-talspolitik.

    Punkt 3 är enkel. Vi skall helt enkelt inte släppa in folk om vi inte vet vilka de är. Jag blir inte ombordsläppt på ett flygplan utan att legitimera mig. Att någon då skall kunna få uppehållstillstånd utan att bevisa sin identitet är inte rimligt. Hur kan man bedöma någons skyddsbehov om man inte vet vem denne är? Att kasta ut medborgare skulle kräva en grundlagsändring, eftersom medborgare inte får landsförvisas eller hindras att resa in i riket. (Däremot har vi naturligtvis ingen skyldighet att dela ut medborgarskap hur som helst.) I princip skulle jag inte ha några problem med att landsförvisa även medborgare, men det faller på en rent praktisk detalj. Vart skulle vi göra av dem? Vi kan inte tvinga någon annan stat att ta mot våra medborgare.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.