Antisemitismen inom socialdemokraterna

Aldrig trodde jag att jag skulle behöva tvivla på Socialdemokraternas antirasism. Som jag många gånger har givit uttryck för på min blogg har jag ett tämligen lågt förtroende för socialdemokraterna allmänt sett. Men inte just när det gäller det grundmurade motståndet mot rasism. Partiet har varit en klippa.

Är det slut med det nu? Frågan är befogad. Jag är själv överraskad över att jag ställer den. Jag undrar verkligen.

Det är antisemitismen som är problemet. Jag har skrivit om det flera gånger på min blogg, och tyvärr har de senaste dagarnas debatt om den nya partistyrelseledamoten Omar Mustafa gjort mig än mer orolig.

Något har hänt med sossarna på den här punkten. Om jag var sosse skulle jag kräva räfst och rättarting. Så här dåligt får det helt enkelt inte vara.

Jag känner inte hela vidden av problemet, men jag kan i alla fall nämna tre socialdemokratiska arenor där det är uppenbart att man inte vet vad antisemitism är, alternativt är antisemiter själva: Aftonbladets kulturredaktion, Socialdemokraterna i Malmö kommun och Socialdemokrater för tro och solidaritet.

Med de senaste dagarnas diskussion undrar man om inte också Socialdemokraterna i Stockholm har fallit ifrån och kanske även Socialdemokraterna i Svenska kyrkan. Företrädare för båda dessa organisationer är nämligen Olle Burrell, som varit med och nominerat Omar Mustafa och nu också försvarar honom.

Ett stort demokratiskt parti kommer alltid att få in smuts innanför dörren. Det går inte att kontrollera allt och alla. Min kritik handlar inte heller om det. Mitt eget parti har också haft sina problem. Utan frågan är hur man hanterar smutsen när man får syn på den. Skyler man över den, låtsas som att den inte finns eller tvättar man byken? Det är bara det sista som funkar. Räfst och rättarting, helt enkelt.

Mitt enkla tips till Socialdemokraterna lyder: Sparka ut antisemiterna. Och avsätt dem som vill förneka, dölja eller försköna. Ni behöver inte dessa människor i ert parti. Ni klarar er bättre utan dem.

Och sist men inte minst. Välj för allt i världen inte någon som flera gånger har visat sig oförmögen att rensa ut antisemitismen till ett centralt förtroendeuppdrag? Ilmar Reepalu valdes alldeles nyligen som ordförande för partikongressens valberedning. Hur tänkte ni där?

______________

Pingat på intressant.se.

Dela med andra:

En kommentar

  1. Pingback: S-krisen: att välja extremister som samtalspartner | Fröjdhpunktse