Sluta gnälla på Almedalen

Det tillhör tydligen sommarens traditioner att man ska klaga på Almedalsveckan och säga att den är oseriös. I fredags var det Bo Rothstein, professor i statskunskap, som i Expressen skriver att seminarierna är okritiska, ytliga, ”förvrängda”.

Rothstein fullföljer inte resonemanget till sitt slut, men ska vi ta honom på orden skulle vår demokrati tjäna på att Almedalsveckan avskaffades.

Jag håller inte med. Almdalsveckan är unik. Jag känner inte till någon institution i Sverige eller utomlands som är av denna karaktär. Jag skrev om detta redan förra året efter att ha varit på Almedalsveckan för första gången.

Almedalsveckan har två egenskaper som inte finns någon annanstans och som heller aldrig funnits tidigare.

För det första, och det tror jag är det allra viktigaste med Almedalsveckan, så finns det ingen grindvakt som säger vem som får vara med och vem som inte får det. Det finns ingen redaktör, ingen programchef. Det ställs inga kvalitetskrav på förhand. Det finns ingen som helst granskning av något budskap, och det finns ingen som helst möjlighet för någon att stoppa eller hindra någon att tala.

Det här skapar naturligtvis ett sammelsurium. Ett kaos. Åsiktsanarki. En mängd urusla rapporter presenteras. Paneler fylls med totalpuckade människor som inte begriper ett skit men ändå påstår sig vara experter.

Men är detta dåligt? Nej. Tvärtom! Det är det som är det fina med det kaos som ett fritt tillträde till agoran innebär. Hur ska man veta vad som är god statsvetenskaplig forskning om den inte prövas mot det som är skräp? Hur ska man veta att Bo Rothstein är en skicklig forskare om hans geni aldrig mäts mot någon annan?

Ännu viktigare är dock att impopulära åsikter inte kan stängas ute. Vid alla andra konferenser som jag har bevistat har det funnits någon som bestämmer vem som får vara med eller inte. Resultatet av det blir alltid att någon eller några väljs bort. Och då är det inte ovanligt att impopulära åsikter stängs ute. I Almedalen är detta omöjligt redan från början. Det finns ingen organisatör som kan säga nej till ett seminarium.

I Almedalen råder åsiktsfrihet på riktigt. Mycket mer så än vad mediebolagen kan erbjuda. Mycket mer så än public service-företagen, universiteten eller det politiska systemet. Det är nog bara internet som kan konkurrera med Almedalen om att erbjuda bred yttrandefrihet.

Det andra som gör Almedalsveckan unik är att den samlar höga chefer inom politiken, statsförvaltning, mediebolag m.m. Något som slog mig när jag var i Visby förra sommaren var att man kunde stöta på minstrar och generaldirektörer överallt.

Inte heller detta kan vara ett demokratiskt problem. För vi vill väl ändå ha det så i vår demokrati att ledarna tvingas ut på torget? Vad kan vara sämre i en demokrati än att personer i ledande ställning aldrig lämnar sina tjänsterum?

Under Almedalsveckan kan faktiskt vem som helst – vem som helst – stöta ihop med en minister, en inflytelserik journalist på SVT eller en VD i ett börsnoterat företag. Chansen finns för vem som helst att gå fram och ställa frågor.

De som ändå hävdar att Almedalsveckan är en oseriös cirkus och bör läggas ned tycker jag därför bör komma med ett alternativ. Finns det någon politisk konferens som kan erbjuda fritt tillträde till alla som vill säga något och som kan få nästan hela det politiska etablissemanget att delta?

Om inte, så sluta gnäll.

_________________

Pingat på intressant.se.

 

Betonglycka, nr 5 – Varm kväll i april

Det är inte ofta man kan sitta ute med kortärmat i april. Men visst händer det. Någon enstaka gång per decennium.

NCC ska till att bygga två höghus vid Kvarntorget i Uppsala. Kvarntornen heter de. Uppsala är min stad så jag känner platsen väl, och det är bra att man bygger nytt där. Här finns ett torg som kan behöva livas upp och göras till ett lokalt centrum. Synd bara att man i vanlig ordning vill bygga betonglådor.

Klicka på bilden för att se den i stort format.

Men av NCC:s bilder kan man förstå att livet i betonglådorna kanske inte kommer att vara så trist som jag tror. Se hur folk möts nere på torget i kvällssolen. Man står och småpratar med varandra. Det dämpade gula ljuset och de långa skuggorna visar att det är kväll i idyllen. Himlen är blå.

Men inte nog med det. Det är varmt också. Se på denna bild som är tagen ur den presentationsbroschyr som NCC tagit fram. På terrassen finns en japansk trädgård. Körsbärsträden blommar. Två kvinnor är ute på terrassen i kortärmat. Det är verkligen lycka.

Klicka på bilden för att se den i stort format.

Eftersom körsbärsträd blommar i april kan man också dra slutsatsen att bilden föreställer en ovanligt varm aprilkväll. Det är ganska ovanligt att man kan sitta ute i kortärmat i på kvällen i april, så mängden lycka i denna bild är extra stor.

Jag måste också visa byggprojektet från en annan vinkel. Notera hur huset är omgivet av asfalterade ytor. Jag trodde poängen med fristående hus i en stad var att man skulle ha grönska mellan husen. Annars är det väl rimligare att man bygger traditionell kvartersstad. Asfaltslycka?

Klicka på bilden för att se den i stort format.

Alternativa platser för Uppsala universitets förvaltningsbyggnad

I veckan som gick kom nyheten att länsstyrelsen underkänner Uppsala universitets planer på att bygga en ny förvaltningsbyggnad invid Botaniska trädgården. Problemet är inte att det byggs på den aktuella platsen utan att det hus universitetet vill ha är på tok för stort. ”Den nya byggnaden riskerar genom sin monumentala karaktär och placering att dominera över viktiga delar av riksintresset, mer än att samspela med dessa”, skriver länsstyrelsen.

Samtidigt har dock Uppsala universitet tydligt förklarat att man vill ha en ”märkesbyggnad”, ett rejält hus. Det ska vara högt, stort och i 60-talsstil (dvs. modernistisk stil). Det ska rymma hela universitetets centrala förvaltning och ha plats för tillväxt. När det nu står klart att den föreslagna platsen invid Botaniska trädgården inte lämpar sig för ett så stort hus är det rimligt att fråga sig om det finns en annan plats för universitetet att bygga på.

Som väl är finns det tomter kvar att bygga på längs med Dag Hammarskjölds väg, bara ett stenkast bort ifrån den föreslagna platsen. Här är finns det redan ett antal 60-talsbyggnader på plats. En märkesbyggnad i modernistisk stil passar mycket bra in i miljön.

Det finns gott om plats, men här är i alla fall två förslag. Av kartbilden och fotografierna framgår att det rör sig om markområden som idag inte används till någonting.

Det kan invändas att ingen av dessa tomter ligger lika centralt som tomten invid Botaniska trädgården. Men då tror jag att man tänker fel. Universitet har medvetet expanderat längs med Dag Hammarskjölds väg. En stor del av universitetets verksamhet bedrivs i just dessa kvarter. Här ligger BMC, Ångströmlaboratoriet, Rudbecklaboratoriet, Uppsala Science Park och Akademiska sjukhuset.