Sverige i krig i Afghanistan – Recension av Agrells bok

I senaste numret av Krigsvetenskapsakademins Handlingar & Tidskrift recenserar jag Wilhelm Agrells bok Ett krig här och nu, som handlar om Sveriges insats i Afghanistan.

Boken är ett viktigt tidsdokument. Sverige är i krig i Afghanistan, ett riktigt krig, ett sådant krig där man skjuter ihjäl varandra. Men det är få här hemma som törs erkänna att det är så. Agrells bok handlar därför till stor del om detta.

Men boken diskuterar också varför kriget kom att gå så dåligt. Min uppfattning är att strategin i grund och botten var fel och förlängde kriget. Ur recensionen:

PRT-konceptet däremot saknar jag tilltro till. PRT-konceptet kan beskrivas som COIN utan att försöka skilja upprorsmän och civila åt. PRT är som kaffe utan koffein. En medicin där man tagit bort den verksamma substansen. PRT är en snålversion av COIN där man tagit bort den enda komponent som verkligen fungerar.

Den bärande teoretiska tanken bakom PRT-konceptet var att de militära styrkorna skulle upprätthålla säkerheten medan den afghanska staten byggdes upp. Civilbefolkningen skulle komma att erkänna den nya staten som legitim på grund av att den var effektiv och kunde leverera tjänster såsom vatten, vägar, skolor och sjukvård.

Men eftersom konfliktens dynamik inte handlar om vilken makt som är legitim, utan vilken de civila väljer att vara lojal mot, vilket inte måste vara samma sak, hade PRT-konceptet aldrig någon större chans att lyckas.

Enligt min uppfattning kom PRT-konceptet därför endast att förlänga konflikten. Redan 2004 konstaterade kontingentschef Olof Schylander, som citeras i Agrells bok, att PRT-konceptet var ”en nödlösning som kommit till enbart på grund av de truppbidragande ländernas ovilja att skicka fler soldater”. Även andra analytiker har gjort samma iakttagelse.

Hela recenisonen kan läsas på denna länk.

Dela med andra:

Kommentarer stängda.