Björklund retirerar om skolavslutningar

Jag är en av dem som under flera år på denna blogg skrivit om skolavslutningar i kyrkan. Jag har skrivit ledare och krönikor i olika tidningar. Jag har skrivit om det i min ”Handbok i konservatism”. Idag när regeringen meddelar att den vill ha en lagändring firar jag en liten seger.

Att regeringen meddelar att psalmsång ska få förekomma vid skolavslutningarna är en reträtt. Utbildningsminister Jan Björklund har fram tills nu hävdat att debatten egentligen är ”tramsig” och att regelverket är klart.

Sollentuna kyrka, där jag firade skolavslutningar som barn.

Emellertid verkar han ha varit ganska ensam om den uppfattningen eftersom vi två gånger om året får läsa om rektorer som inte vet hur de ska göra och om skolor som ignorerar lagen fullständigt. Många skolor har också fått anmärkning av Skolinspektionen.

All heder åt rektorer, lärare, föräldrar och präster som framhärdat och vägrat ändra på sina traditioner omkring skolavslutningarna. Ni gjorde rätt som vägrade lyda en mycket dålig lag.

Anledningen till att Skolinspektionen har vägrat tillåta psalmsång vid skolavslutningarna är att den menar att avslutningarna är en del i den obligatoriska undervisningen. Då får det inte förekomma konfessionella inslag.

Jag har istället hävdat att avslutningarna ska ses som ceremonier, och inte som undervisning, eftersom det ju är vad det är. Och det är inte orimligt att man har religiösa inslag vid ceremonier om många i skolan delar en viss religion.

Att visa respekt för religiösa minoriteter betyder inte att man ska sluta ge uttryck för sin egen religion. Det kränker inte en muslim att sitta i en kyrka och höra kristna be. Det kränker inte en kristen att vara med när muslimer ber. Tvärtom är det betydligt lättare att förstå och acceptera skillnader mellan religioner om vi lär oss att umgås med varandra utan att hävda att vi skulle vara kränkta av det ena eller det andra.

Visst vill vi väl ha ett inkluderande samhälle där en svensk kan vara kristen, muslim eller jude? Vad tjänar vid då på att gömma undan skillnaderna? Är det inte bättre att lyfta fram skillnaderna, tala om dem, och tala om det faktum att en av dessa religioner i Sverige är större än de andra, och att den därför förtjänar att ta plats?

Det enda vi inte ska göra är att tvinga på någon en religion som han eller hon inte vill ha. Men hur stort är momentet av tvång vid en skolavslutning? Vad händer med ett barn från en muslimsk familj om klasskamraterna sjunger Stilla natt? Blir hon då itvingad kristendom mot sin vilja? Nej, är det något som är tramsigt så är det den utbredda rädslan för religion hos ledande skolpolitiker.

Här finns några av mina tidigare inlägg om skolavslutningar:

”Stilla natt” förbjuden psalm i skolan

Är julkrubbor farliga för barn att se?

Imam säger jag till skolavslutning i kyrkan

Muslimer kränks inte av skolavslutningar i kyrkan

Viktigt att behålla skolavslutningarna i kyrkan

_________________

Pingat på intressant.se.

Dela med andra:

Kommentarer stängda.