Absolut tystnadsplikt måste vara absolut

Om man häller upp vatten i en hink med hål i och vattnet rinner ut, förbanna då inte vattnet utan hinken. Problemet med förra veckans reportage som SVT:s Uppdrag granskning gjorde är inte filmningen med dold kamera utan att två av prästerna bryter mot tystnadsplikten och att ärkebiskopen inte säger nej till att medverka i programmet.

Om prästernas tystnadsplikt ska betyda något måste den vara absolut. Den ska vara vattentät. Och vattentät kan den bara vara om prästerna inte under några omständigheter läcker information från själavårdande samtal.

Den stora skandalen ligger vare sig i att Uppdrag granskning avslöjat att det finns präster som vill ”hjälpa” homosexuella att inte vara det längre eller att journalisterna har inkräktat på tystnadsplikten. Prästerna som prövades var alla från kyrkopartiet Frimodig kyrka. Det är alls ingen överraskning att några av dessa präster ser homosexualitet som ett problem. De är präster som har ungefär samma inställning till homosexualitet som Katolska kyrkan. Inget nytt.

Inte heller tycker jag att man kan bråka om att reportrarna använt dold kamera. Det är förvisso ett oskick att utsätta just själavårdande samtal för detta eftersom det skapar otrygghet bland prästerna. De kan ju inte veta vem härnäst som vill pröva samma sak. Ändå är journalister, såväl bra som dåliga, något man får leva med. Journalistik är som regn. Det ger liv åt naturen men är jobbigt när det faller på en själv.

Nej, den stora skandalen ligger i att två av prästerna i reportaget kommenterar vad som förekommit under ett själavårdande samtal och att ärkebiskopen inte försvarar tystnadsplikten, utan istället spelar med på SVT:s villkor.

Av en vän har jag fått dokumentet ”Tystnadsplikt och sekretess i kyrkans arbete”, antaget av Biskopsmötet 2000. Här kan man läsa vad som gäller för tystnadsplikten ”Slutligen innebär den absoluta tystnadsplikten att inte heller den person som är föremål för den, konfidenten, har möjlighet att lösa prästen från tystnadsplikten”.

Det går alltså inte ens att lösa prästen från hans tystnadslöfte. Följaktligen kan inte en präst heller tala om vad som förekommit under ett fejkat själavårdssamtal.

Att reglerna är så strikta beror just på att trovärdigheten står och faller med hur säker man kan vara på att en präst klarar av att hålla sitt tystnadslöfte. Alla som har blivit ombedda att hålla en djup hemlighet vet hur svårt det kan vara. Det är så frestande att avslöja hemligheter och det kan ju också röra sig om att personen ifråga avslöjar brottsliga handlingar. Men inte ens detta får en präst avslöja.

Att ärkebiskopen inte reagerar på att någon brutit igenom tystnadsplikten är minst sagt anmärkningsvärt. Svenska kyrkan har tusentals präster och det enda sättet att upprätthålla kyrkans trovärdighet – att man verkligen ska kunna lita på att en präst håller tyst – är att dess främste ledare står bakom tystnadsplikten och inte viker en tum, inte ursäktar att den finns, och försvarar den kosta vad det kosta vill.

Ärkebiskopen ger här prov på mycket svagt ledarskap. Det är tråkigt att behöva konstatera det när han bara har en vecka kvar på jobbet för jag har inget emot honom i övrigt. Men betyget i detta fall är inget annat än underkänt med alla tänkbara mått.

Till sist, för att ingen ska missförstå mig, jag försvarar på intet sätt präster som vill ”hjälpa” homosexuella att inte vara det längre. Det är ett problem att de försöker med detta, men inte oväntat och ingen nyhet. Således inte heller en skandal. Skandalen är att kyrkan inte försvarar sin tystnadsplikt.

_____________________
Pingat på intressant.se.

Dela med andra:

2 kommentarer

  1. Silver

    Prästen Peter Artmans intervjuades i P4 Skaraborg (~46min långt): http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=97&artikel=5878334

    En inte helt ointressant intervju.

    Det absolut mest absurda i allt är dock hur SVT ena dagen ger utrymme på mysiga morgonsoffan åt några feminister som anser sig kunna leda kvinnor in i homosexualitet – för att dagarna efter spela upprörda över att en präst ställer upp med att hjälpa någon som ber om att bli ledd ur det.

  2. Pingback: Att döma utan att lyssna | Stefan Olsson