Att döma utan att lyssna

Ett uppföljande inlägg om Uppdrag gransknings reportage ”Bögbotarna” (se förra inlägget). Jag har idag fått information om att ärkebiskopen inte hade talat med de anklagade innan han lät sig intervjuas av SVT. Ändå fäller han yttranden om vad som är lämpligt och inte lämpligt.

I mitt förra inlägg kritiserade jag ärkebiskopen för att han inte försvarade tystnadsplikten, vilket jag tycker är det största problemet i sammanhanget. Nu förstår jag att han dessutom talat med SVT utan att ha försökt skapa sig en egen bild av vad som faktiskt hade hänt.

Anders Wejryd har på hela taget gjort ett bra jobb som ärkebiskop. Det är synd att hans tid ska sluta på detta vis. Men för kyrkans skull måste kritiken framföras.

En biskop är en ledare och en ledare måste stå upp för sina medarbetare även när det blåser. Om det framkommer uppgifter om att en medarbetare har gjort saker som är felaktiga ska ledaren inte försvara detta, men han måste givetvis själv först undersöka om anklagelserna är äkta. Och han måste tala med den anklagade för att ta del av hans version av vad som hänt.

Man måste inte vara ledarskapsexpert för att förstå att det är så man ska handla. Om någon riktar anklagelser mot en vän tar man självklart kontakt med sin vän för att höra hans eller hennes version innan man bildar sig en egen uppfattning. Man överger inte en vän bara för att anklagelser riktas mot honom.

Men det är vad ärkebiskopen gör när han kommenterar SVT:s reportage utan att ha talat med de anklagade. Han tar SVT:s version för given. I intervjun talar han om att en granskning ska följa och att den ska göras på ett rättssäkert sätt. Själv har han dock redan bildat sig en uppfattning om vad som är rätt och fel i detta fall, trots att han bara har hört anklagelseakten. Han har inte hört försvaret.

Någon kanske tänker att Uppdrag granskning har solklara bevis. Allt finns inspelat. Inget att diskutera. Brottet är begånget och det är onödigt att låta en tidsödande rättsprocess ha sin gång.

Men om man bryr sig om att vårda sitt ledarskap, och om man bryr sig om rättssäkerheten, går man inte händelserna i förväg. Svenska kyrkan har en rättsprocess med egna jurister som prövar den här typen av ärenden. Förtroendet för denna rättsprocess vilar på samma sätt som förtroendet för svenska statens domstolar på att man är noga med att låta rättsapparaten ha sin gång. Även mål där bevsningen är solklar prövas omsorgsfullt. Det är också så en chef måste agera när det riktas anklagelser mot en underordnad.

Fotnot: Jag vill inte gärna berätta hur jag kan veta att ärkebiskopen inte talat med de anklagade innan han talade med SVT, men uppgiften kommer från en person som varit med om det som hänt.

__________________
Pingat på intressant.se.

Dela med andra:

Kommentarer stängda.