Kaplan medger att han jämfört jihadister med frivilliga i finska vinterkriget

Nu i veckan blev Svenska Dagbladet anmält till JK för tryckfrihetsbrott och ledarskribenten Ivar Arpi blev polisanmäl. Anledningen var att Arpi kommenterat att ordföranden för Sveriges Unga Muslimer, Rashid Musa, vid ett seminarium i Visby under Almedalsveckan hade slätat över problemet med att unga män åkte från Sverige för att delta i inbördeskriget i Syrien.

Ursprunget till det timade var att jag var på seminariet ifråga där jag till min stora häpnad fick höra hur Mehmet Kaplan, Miljöpartiets gruppledare i Riksdagen, liknade jihadisterna från Sverige med frivilliga som deltog på Finlands sida i finska vinterkriget.

Samma dag skrev jag därför på min blogg om detta därför att jag tyckte att båda dessa herrars uttalanden var anmärkningsvärda. Deras inställning till jihadistproblemet borde uppmärksammas av andra medier och diskuteras. Inte minst Mehmet Kaplan, som är en ledande figur i MP, borde förklara sig.

Miljöpartiet försöker förklara det inträffade på Twitter.

Inte helt oväntat var det ingen vanlig reporter som fann ämnet intressant. Den samlade journalistiska bedömningen var att det var mer intressant att tala om en annan miljöpartist istället som hade visat brösten i TV.

Eftersom både Mehmet Kaplan och Rashid Musa i efterhand har försökt smita undan sina egna uttalanden vill jag gärna understryka att någon dementi aldrig gått ut från någon av dem. Mehmet Kaplan bekräftade tvärtom för Hufvudstadsbladet (4/7) att han jämfört jihadisterna med Finlandsfriviliga:

Mehmet Kaplan säger till HBL att avsikten aldrig var att jämföra frivilliga i Syrien med frivilliga i Vinterkriget. Han säger att uttalandet om Finland kom efter ett längre resonemang, där han förklarade hur alla muslimer misstänkliggörs av att några åker ner till Syrien.
Det var i det sammanhanget som Kaplan nämnde Vinterkriget.
– Det borde inte ha sagts i samma sammanhang. Jag sa så här. För länge sedan under finska vinterkriget åkte människor från Sverige till Finland och krigade där, och där var det inga misstänkliggörande. Det var fel att säga på det sättet. Det blev missriktat.
Jämförde du situationen i Syrien med Vinterkriget?
– Nej, jag gjorde inte det och jag gör inte det. Man ska inte jämföra dem. Men det uppfattades som en jämförelse och det är att beklaga om någon blev upprörd.
Mehmet Kaplan menar ändå att Stefan Olsson har missförstått det han sade.
– Om den här mannen har kunnat missförstå det så har också många andra kunna missförstå det. Det var fel att nämna det på det sättet. Jämförelsen var inte bra, den ledde tankarna fel, säger Kaplan.

Samma reporter på HBL intervjuade också mig:

Till HBL säger Olsson att han nog uppfattade att Mehmet Kaplan medgav att det är ett problem att svenskar åker till Syrien. Men:
– Han försökte också släta över det och så hänvisade han till att det i Sverige 1939-1940 fanns människor som åkte och kämpade på Finlands sida i finska Vinterkriget.
Fick du uppfattningen att han jämförde Syrien med Vinterkriget?
– Nej det var inte så att han i sitt anförande sade att nu ska jag jämföra de här två situationerna och jag anser att de till fullo är varandra lika, så sade han inte. Men varför ta upp denna fråga? Jag förstår inte var jämförelsepunkten ligger.

Hade jag vetat vilka grodor som skulle hoppa ur munnen på Kaplan och Musa vid det här seminariet hade jag satt mig med en mikrofon längst fram och spelat in allt. Men jag fick nöja mig med att göra en anteckning. Det jag skrev i min ursprungliga bloggpost var att Kaplan liknade jihadister vid Finlandsfrivilliga, och som framgår av citatet ovan erkänner han att jämförelsen gjordes: ”Jämförelsen var inte bra”, skriver han.

Kaplan gjorde inte en jämförelse mellan de två krigen i sig och sa att de var lika på något sätt. Det har jag inte heller påstått. Jämförelsen gjordes mellan de svenskar som åkte till Finland och de som idag åker till Syrien.

Sen kan man diskutera vad Kaplan kan ha tänkt när han gjorde denna jämförelse. Här menar jag att han försöker släta över problemet med jihadisterna. Han nämnde att jihadistrekryteringen var ett problem, men att jämförelsen med frivilliga i finska vinterkriget gjordes för att att tona ned allvaret kan det inte råda något tvivel om.

Ett tips till den journalist som gräva vidare i historien är att intervjua andra som var med vid seminariet, till exempel integrationsminister Erik Ullenhag.

Efter den 15 september i år kan vi ha en rödgrön regering. Mehmet Kaplan blir kanske minister i den regeringen. Han är MP:s gruppledare i riksdagen nu.

______________________________
Pingat på intressant.se.

Därför är det fel med kvoterad föräldraförsäkring

Även detta valår kommer föräldraförsäkringen att debatteras. Folkpartiet har förklarat att man är för ytterligare en pappamånad. Flera av vänsterpartierna vill att försäkringen ska delas rakt av. Risken är stor att moderaterna faller till föga och kompromissar bort denna fråga. Här kommer därför nu en längre text som förklarar varför det i grunden är fel tänkt med kvoterad föräldraförsäkring.

Det viktigaste skälet till att det är fel med kvotering är att det är en frihetsfråga, men det finns även jämställdhetspolitiska skäl som talar mot kvotering. Även de som vill att staten ska ingripa i familjens privatliv bör vara mot en hårdare reglering.

Frihetsfrågan är givetvis den överordnade eftersom det handlar om var gränserna för statens makt ska gå. Som det är nu tar staten en del av allas lön som den sen betalar tillbaks som föräldrapenning. Tanken med detta har varit att skapa ekonomisk trygghet för alla som skaffar barn. Att använda föräldraförsäkringen för att skapa ett mer jämställt samhälle är alltså ett slags brott mot grundtanken i försäkringen.

Oftast tänker vi oss att det finns ett socialt kontrakt mellan staten och medborgarna. Staten har rätt att ta en del av våra pengar men bara under ordnade former. På medeltiden var skatt något som furstar och andra stormän tog ut mest därför att de kunde. Skatten var en form av bekyddarpeng. Stormännen använde sedan skatten som sina egna lekpengar. Oftast genom att föra krig mot varandra. Med tiden kom dock statens makt att regleras. Demokrati infördes och de beskattade fick själva vara med och bestämma hur pengarna skulle användas.

Om vi håller fast vid denna tanke, att grunden för statens rätt att ta pengar av oss är att vi tänker oss att det finns ett kontrakt mellan medborgare och stat, blir det lättare att förstå varför en sådan sak som föräldraförsäkringen inte får användas till vad som helst. Pengarna som har betalats in till denna är inte politikernas lekpengar.

Man kan också jämföra med hur en vanlig försäkring fungerar. När jag köper en hemförsäkring räknar jag med att få hjälp av mitt försäkringsbolag om jag råkar illa ut. Jag ska få ekonomiskt stöd och inget annat. Låt säga att jag har en stor vattenskada som är dyr att reparera. Hur skulle det se ut om Trygg-Hansa lät meddela att de gärna stod för kostnaden men bara under förutsättning att jag skaffade mig sundare levnadsvanor som att motionera mer och äta mindre kött? Jag skulle protestera och hävda att ett sådant krav låg utanför kontraktet.

De som nu vill införa kvoterad föräldraförsäkring vill dock just att försäkringsbolaget, dvs. staten, ska få bryta kontraktet och göra lite som den vill, för att uppnå ett helt annat syfte som inte har med saken att göra.

Men vid sidan av detta finns det alltså skäl som talar mot kvoterad föräldraförsäkring även för den som vill att staten ska in och greja i familjelivet.

Det ideal som kvoteringsförespråkarna har framför ögonen är den traditionella kärnfamiljen anno 2014. Den består av en man och en kvinna som är gifta och har två barn. Makarna är ungefär lika gamla. Båda har lika lång utbildning. Båda lever hela livet ut tillsammans som gifta.

Med denna bild framför ögonen blir det obegripligt att mannen inte tar ut lika mycket av föräldrapenningen som kvinnan. Det kan ju bara bero på att han inte vill, dvs. sitter fast i en förlegad föreställning om att det är mannens uppgift att jobba utanför hemmet och kvinnans uppgift att jobba i hemmet.

Men som nu på senare tid har sagts även från vänsterhåll (ETC) är det inte så här verkligheten ser ut. Tvärtom är det ungefär hälften av alla äktenskap som slutar med skilsmässa. Männen är ofta äldre än sina hustrur och ligger därmed ett par år längre fram i karriären. De arbetar i högre utsträckning i privat sektor och är oftare egenföretagare. Många familjer präglas alltså av ekonomisk ojämlikhet och om äktenskapet slutar med skilsmässa är det oftast kvinnan som ekonomiskt sett förlorar på detta.

I detta perspektiv blir det minst sagt obegripligt varför föräldraförsäkringen ska låsas vid varje förälder enskilt och inte kunna flyttas dem emellan. Föräldraförsäkringen i sin nuvarande form gör att det är möjligt att omfördela pengar från den något mer rike mannen till något mer fattige hustrun. Det går inte att göra med kvotering.

Säskilt illa blir det för kvinnor med låg utbildning, lågt betalt arbete och som är frånskilda. Deras möjligheter att få ut pengar av sina före detta män försvinner nästan helt. Frånskilda flerbarnsmammor brukar alltid lyftas fram som exempel på människor som politiken måste vara särskilt omsorgsfull om. Därför är det obegripligt hur många feminister som kan vara för en reform som försätter just denna grupp i en sämre sits än nu.

Faktum är att något som skulle stärka just denna grupp ännu mer vore om vi övergick från ett system med föräldraförsäkring till ett system med vårdnadsbidrag. Det kan låta märkligt eftersom många lever i föreställningen att vårdnadsbidrag är en högeridé som handlar om att binda fast kvinnor vid spisen.

Men den som gör sig fri från sina fördomar om vad ett vårdnadsbidrag är kan se att det är ett kontantbidrag. Barnbidraget är också ett kontantbidrag. Ett sådant bidrag är inte knutet till föräldrarnas inkomst utan lika stort för varje barn. Ett kontantbidrag är något som stärker kvinnans ställning i familjen eftersom hon får pengar i handen direkt av staten. Hon blir därmed mer ekonomiskt jämbördig med sin man, och mindre beroende av hans arbetsinkomster.

Ganska få feminister har tänkt på detta och därför har de nog svårt att smälta det jag skriver, men ett kraftigt höjt vårdnadsbidrag är något som skulle leda till ökad jämställdhet.

Ett kraftigt höjt vårdnadsbidrag (jag menar kraftigt höjt på riktigt, tänk flera tusen i månaden) skulle också ge just frånskilda kvinnor ökad ekonomisk trygghet, eftersom det skulle göra dem mindre beroende av sina före detta män.

Lägg därtill nu också ytterligare ett faktum, nämligen att mängden skilsmässor inte heller är jämnt fördelat över befolkningen. Antalet skilsmässor är lägre bland högutbildade jämfört med lågutbildade. Och högutbildade har som bekant högre inkomst än lågutbildade, allmänt sett. Den största gruppen frånskilda kvinnor finns alltså bland lågutbildade med låga inkomster.

Därtill är det vanligt bland högutbildade att man gifter sig med någon i samma ålder som en själv. Typiskt sett hittar en akademiker sin äkta hälft under studierna. Båda startar sina yrkeskarriärer samtidigt.

Så ser det dock inte ut i alla andra grupper i samhället utan det finns många kvinnor som har låg utbildning, låg inkomst, gift med en 5–10 år äldre man med högre lön och som ligger längre fram i karriären. Tillsammans har de två eller tre barn (lågutbildade har fler barn än högtubildade). Tänk nu att en av dessa kvinnor kommer fram till att mannen hon har gift sig med är en skitstövel och att skilsmässa är det enda möjliga alternativet för att få ett drägligt liv.

Den fråga jag undrar över är vem det är staten ska stötta? Är det den kvinna som har små inkomster, ansvar för många barn och gift sig med en idiot till karl? Eller är det den högutbildade akademikern med hög inkomst, få barn att ta hand om, som lever med en man som hon älskar och aldrig vill skilja sig ifrån, men är som är dålig på att ta hand om disken?

Så varför har då så många feminister snöat in på att kvotering av föräldraförsäkringen är vägen till ett mer jämställt samhälle? Jag tror att göra med att man inte tänker längre än vad näsan räcker.

De flesta som yttrar sig i denna debatt är högutbildade. De lever i jämställda förhållanden där männen tar ut hela sin andel av föräldraledigheten. I familjer där båda föräldrarna är högutbildade delar man nämligen redan lika. För dem spelar kvotering ingen roll. Det är bara ett bekräftande av det liv som de redan lever.

De ser på statistiken och konstaterar att samhället inte är jämställt, blir förbannade och vill att alla ska göra så som de gör, för de är ju jämställda.

De korkade människor som inte förstår hur man ska göra för att samhället ska bli mer jämställt finns någon annanstans. De finns i underklassen. Statens uppgift måste därmed vara att hjälpa dessa människor att inse sitt eget bästa.

Så här skrev Alva Myrdal 1941 som då tillhörde den intellektuella eliten: ”De enskilda hemmen är en produkt av den epok och den generation, som skapat dem, och följer inte så med i utvecklingen”. De var därför inte skickade att ”fostra sina barn till goda medlemmar av den kamratfamilj, som är framtidstypen.”

Idag år 2014 skriver ministrarna Maria Arnholm och Erik Ullenhag i SvD om ”problemet” med föräldrar som inte vill skicka sina barn till förskolan:

”Ramböll (konsultfirman) har tittat på vad som hindrar föräldrar från att låta sina barn gå i förskola. De har hittat tre olika faktorer: Föräldrarna anser att barnet kan få en likvärdig eller bättre omsorg i hemmet… Det första hindret vill vi angripa genom att förbättra informationen om förskolan… I synnerhet när det kommer till grupper som är svåra att nå behöver vi politiker visa ett ledarskap om att vi behöver bli ännu mer framåtlutade för att nå alla föräldrar.”

Vad skiljer 1941 från 2014? Ingenting. Då var det angeläget för den bildade eliten att modellera underklassen efter sig självt. Samma sak nu.

Jaha, Stefan, nu har du skrivit ett långt inlägg där du sågar ett förslag utan att komma med något alternativ själv. Vill du inte ha ett mer jämställt samhälle?

Jo, det vill jag, men som jag har visat finns det risk för att kvotering försämrar jämställdheten. En motfråga till alla som förespråkar kvotering är därför befogad: Vill inte ni har ett mer jämställt samhälle? Jaså, det vill ni. Men varför lägger ni då ett förslag som inte har några som helst negativa konsekvenser för er själva, men försätter lågutbildade, lågavlönade, frånskilda kvinnor i mycket dålig sits?

________________________
Pingat på intressant.se.

Förstör ett tal och du får vara med i radio

Jag tror inte att jag är ensam om jag påstår att vänsteraktivister behandlas väl i media. Som bekant försökte Femenaktivisten Jenny Wenhammar sabotera Fredrik Reinfeldts tal i Almedalen i torsdags. Att störa ett politiskt möte är ett demokratiskt övergrepp, och borde bemötas med iskall tystnad, men så blev det inte. Tvärtom.

När jag på väg hem från Almedalen under fredagen kollade nyhetsflödet på Twitter noterade jag att Sveriges Radio hade bjudit in Wenhammar till Studio Ett. Från inte mindre än fyra Twitterkonton gjorde man reklam för inslaget.

Aftonbladet tyckte också att Wenhammars försök att störa Reinfeldts tal var så intressant att de bjöd in henne till sitt nätsända debattprogram 20-minuter. ”Dagens snackis”, enligt programledaren.

Och så där höll det på under fredagen.

Journalister ska välja nyheter utifrån ”nyhetsvärde”, vilket är ett flyktigt begrepp. Jag håller med om att det hade varit rimligt att göra en intervju med Wenhammar. Allmänheten vill nog veta vem hon är och varför hon genomfört aktionen ifråga. Jag tror också att allmänheten vill veta varför hon tycker sig ha rätt att störa ett politisk möte.

Men när Sveriges Radio gör reklam för sin intervju på fyra Twitterkonton samtidigt, och Aftonbladet bjuder in Wenhammar som vore hon en seriös samhällsdebattör, hamnar saken i ett annat läge. Det vittnar om att redaktionerna antingen vill lyfta fram Wenhammar som en extra intressant person eller är lite småkorkade och inte förstår att de blir utnyttjade av en kampanjmakare.

Wenhammar kan dock inte vara annat än nöjd. Hennes aktion lyckades. Hon lyckades givetvis inte förstöra statsministerns tal. Men hon fick precis det hon ville. Hon fick gratisreklam i ledande nyhetskanaler.

___________________________
Pingat på intressant.se.

Därför blir det fel när Åsa Romson angriper männen som grupp

Sällan har väl en partiledare satsat så hårt på att alienera halva väljarkåren än vad Åsa Romson gjorde i Almedalen. Det är en mycket olycklig modetrend bland vänsterpolitiker att se till människors kön och hudfärg istället för att bemöta dem som människor. Så här blir det när man byter ut ordet ”män” mot ordet ”judar” i delar av Romsons tal, och ordet ”kvinnor” mot ”svenskar”.

Åsa Romson och Gustav Fridolin. Foto: Miljöpartiet.

/…/

I Sverige idag, 2014, är judar fortfarande kraftigt överrepresenterade på alla ställen med makt och pengar. Samtidigt som svenskar i Sverige tjänar 3,6 miljoner kronor mindre än den genomsnittlige juden under en livstid.

Och här misstänker man ju att när det framför allt är vita, heterosexuella, medelålders judar som sitter på makten, ja då är risken att samhället byggs utifrån normen om vita, heterosexuella, medelålders judar, och det blir fel. För de allra flesta av oss är faktiskt inte just vita, heterosexuella, medelålders judar utan människor, ni vet sådana som har lika värde men som är olika på alla möjliga sätt.

Om detta ska jag tala ikväll. Om normer, om makt och varför de frågor och perspektiv som vuxna judar tycker är viktiga blir ’stora och tunga’ medan det som unga och svenskar tycker anses som ’små och lätta’.

/…/

Det finns en oskriven regel i biståndspolitiken att om man vill förbättra barnens livsvillkor ska man satsa på svenskarna. Svenskar är också en bättre mall än judar för bra klimatpolitik.

Judar släpper ut mer koldioxid än svenskar. Judar äter mer kött, åker mer bil, flyger mer och är mindre intresserade av att förändra sitt beteende för att skona klimatet.

Mycket förenklat kan man säga att klimatförändringarna orsakas av rika judar, men drabbar fattiga svenskar. Det är samma mönster oavsett om vi tittar i Sverige, Europa eller världen.

Dagens passiva klimatpolitik är att sätta lata judars intressen framför svenskar och barns.
 Det måste ifrågasättas.

Vad är det som säger att juden som sitter ensam i sin stadsjeep ska prioriteras högre än svensken som tar tunnelbanan in till jobben varje dag? 
Vad är det som säger att juden som flyger på affärsresa måste få en egen flygplats mitt inne i centrala Stockholm medan den svenska studenten inte har nånstans att bo? 
Och vad är det som säger att den svenske judens rätt att äta kött varje dag går före den sudanesiske kvinnans* rätt att slippa klimatkatastrofer som förstör hennes skörd?

/…/

Var och en som läser Romsons tal med orden utbytta på detta sätt förstår hur det i grunden är fel att anklaga en viss grupp för att vara samhällets stora skurk. Romson gör det som vi i alla andra fall varnar för. Hon delar in samhället i ”vi” och ”dom”. Det är precis så man ska göra om man vill polarisera grupper och få dem att tycka illa om varandra.

Judarna är ett folk som fått bära en mycket stor börda på grund av människors vi-och-dom-tänkande. Att byta ut ordet ”män” mot ordet ”judar” exponerar därför det dåraktiga med vi-och-dom-tänkandet på ett mycket tydligt sätt. Det är ett enkelt pedagogiskt grepp som kan användas för att förstå vilka typer av generaliseringar som kan göras utan att det lämnar en besk eftersmak efter sig. Det man inte kan säga om judar ska man inte säga om någon annan grupp heller. Oavsett om det är en privilegierad grupp eller inte.

*Här behåller jag den ursprungliga formuleringen eftersom texten blir obegriplig annars.

________________________
Pingat på intressant.se.

Miljöpartiet liknar jihadister vid frivilliga under finska vinterkriget

Idag på förmiddagen i Visby besökte jag ett seminarium arrangerat av ABF och Fight Racism Now som handlade om islamofobi. Seminariet var en familjär tillställning där alla tyckte ungefär likadant, ända tills frågan om jihadister som åker från Sverige till Syrien kom upp.

En av talarna var Mehmet Kaplan från Miljöpartiet. En annan var integrationsminister Erik Ullenhag. Ullenhag hade inte möjlighet att delta i seminariet förrän efter ungefär halva tiden hade gått. Till en början höll han en mycket låg profil. Men sen sa han att det kunde vara på sin plats att kasta ut en brandfackla.

Islamofobi är ett äkta problem i samhället, förklarade han, men så är också hedersrelaterat våld och jihadister som åker från Järvafältet i Stockholm för att delta i inbördeskriget i Syrien.

Miljöpartiets gruppledare i riksdagen Mehmet Kaplan tog då till orda och förklarade att detta inte var något att vara orolig över. Det var inte konstigare än att det fanns svenskar som deltog som frivilliga i finska vinterkriget.

Rashid Musa från Ibn Rushd Studieförbund instämde och förklarade att de som åker till Syrien inte alls är några galna självmordsbombare. Det åker dit för att de är engagerade och vill hjälpa till. Sen kanske kommer hem när de märker att detta inte var deras krig.

För detta försvarstal för jihadisterna fick Musa applåder av delar av seminariepubliken.

Att någon enstaka person försvarar jihadisterna som åker från Järvafältet ner till Syrien är inte att förvånas över. Det finns alltid någon som slätar över och ursäktar extremism. Att miljöpartiets gruppledare i riksdagen gör det är dock minst sagt anmärkningsvärt.

1939 attackerades den lilla demokratiska staten Finland av den stora diktaturen Sovjetunionen. Sverige som nation engagerade sig starkt för Finlands sak. Vi skeppade över försvarsmateriel och tillät friviliga att delta i den finländska krigsmakten.

Det är mer än milsvid skillnad mellan de svenskar som deltog i försvaret av Finland och de som idag åker till Syrien för att kämpa tillsammans med de islamistiska extremisterna. Islamisterna är inte vilka som helst, utan har namn som al-Nusra, ISIS och al-Qaida. De friviliga i Finland kämpade för demokrati och frihet. Jihadisterna kämpar för det rakt motsatta.

Uttalandet från Kaplans sida är enligt min mening på en sådan nivå att Miljöpartiet bör avkrävas en förklaring. Kaplan är inte vilken miljöpartist som helst. Han är gruppledare. Han talar inte som ”privatperson” utan som företrädare för sitt parti. Är det här partiets uppfattning?

____________________

Pingat på intressant.se.