Därför bör Sverige gå med i Nato

Natofrågan är tyvärr inte på agendan i årets valrörelse, men borde vara det. Det är därför som jag har gjort detta till en profilfråga för mig som riksdagskandidat för Moderaterna i Uppsala län. Om ingen driver på i denna fråga händer ingenting. Varför är då svenskt Natomedlemskap en bra sak?

Som jag ser det finns det två skäl. Det ena är att Sveriges försvar är för litet för att klara av att försvara landet. Det andra är att Sverige med sin lilla försvarsmakt och utanförskap orsakar ökade spänningar i norra Europa.

Försvarsminister Karin Enström och Natos generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen.

Som jag skrev om i mitt förra blogginlägg kommer Sverige aldrig mer att ha ett stort och starkt eget försvar. En försvarsreform påbörjades 2009 och regeringen aviserade i våras att den vill öka utgifterna. Reformen ska vara klar till 2023. Problemet är dock att detta färdigt utbyggda försvar är så litet att det endast kommer att kunna försvara landet i en vecka på ett ställe. I praktiken talar vi om att Stockholm ska försvaras, men inte mer än så.

Ett så litet försvar kan inte lösa själva grunduppgiften för vad ett försvar ska göra – att vara avskräckande. Men om vi går med i Nato går vi med i världens starkaste militärallians. Avskräckningseffekten fördubblas tiofalt. Idag har lilla Estland större förmåga att sätta sig i respekt mot sin stora otrevliga granne Ryssland än vad Sverige har.

Kan man inte skapa ett starkt eget försvar istället för att gå med i Nato? Det var så Sverige resonerade 1945–1991. Det var en politik som fungerade på grund av att vi hade en värnpliktsarmé som kunde mönstra 800 000 man och ett hemligt avtal med Nato om att vi skulle få hjälp om Sovjetunionen anföll. Allt detta är idag skrotat. Allt.

Det vi kommer att få i framtiden är ett litet, professionellt, välutbildat och välutrustat försvar. Detta försvar skulle passa perfekt in i Nato, men är tandlöst om det ska agera självt.

Mitt andra skäl för att Sverige bör gå med i Nato har att göra med den spända situation som har uppstått i Österjöområdet på grund av Rysslands aggressiva agerande. Jag har varit på många säkerhetspolitiska konferenser under det senaste året och det finns ingen utländsk expert som berömmer Sverige för dess alliansfrihet. Tvärtom finns det ett stort missnöje med vårt land, eftersom man inte tycker att vi är med och upprätthåller freden i vår del av Europa.

När Sverige hade ett starkt eget försvar och hemliga avtal med Nato visste omvärlden var Sverige stod. Man visste att svenskarna skulle försvara sig. Sverige bidrog på ett konstruktivt sätt för att värna demokratierna i Västeuropa mot Sovjetunionen.

Idag är situationen en helt annan. Länder som Estland, Lettland och Litauen är fria stater. Samma sak gäller Polen. Dessa länder är med rätta oroade över Rysslands aggressivitet. De är Natoländer men problemet är att Sverige ligger ivägen om Nato ska försvara de baltiska staterna mot ett ryskt angrepp. Natos samlade avskräckningsförmåga försämras på grund av att Sverige inte är med i alliansen och har ett litet försvar som det inte ens kan försvara sig självt med. På så vis försämrar Sverige säkerhetssituationen för de baltiska staterna och Polen.

Men varför ska vi bry oss om de baltiska staterna och Polen? Det är många i vårt land som tänker så. Jag är dock sen gammalt av uppfattningen att om man behöver hjälp så ska man också vara beredd att ge hjälp. Det är solidaritet, att man hjälps åt.

Sverige vill inte hjälpa andra. Trots det förväntar vi oss att vi ska få hjälp av länder som Norge, Danmark, Polen och Tyskland, om vi råkar illa ut. Vi behöver också den hjälpen för vårt försvar är som sagt väldigt litet.

Den svenska säkerhetspolitiken går helt enkelt inte ihop. Den bygger på gamla idéer om att Sverige ska vara ett neutralt land. Men det stora skräckinjagande Sovjetunionen är borta sedan länge. Det är dags därför att uppdatera säkerhetspolitiken så att den passar med verkligheten.

Därför bör vi lägga mer pengar på försvaret

Eftersom jag som riksdagskandidat går till val på frågan om att Sverige behöver lägga mer pengar på försvaret är det rimligt att jag förklarar varför detta är viktigt. Som jag har förklarat tidigare står jag som nr 16 på riksdagslistan och kandidaturen är första hand symbolisk. Men det ger mig ju en chans att tala om denna fråga.

Huvudskälet till att vi måste öka försvarsutgifterna är att den kalkyl Sverige har gjort när det gäller säkerheten i vårt närområde har visat sig vara felaktig. Vi har bara en potentiell fiende i närheten och det är Ryssland. Sverige trodde inte att detta land skulle agera aggressivt, men vi misstog oss. Just nu pågår ett krig i Ukraina som Ryssland har drivit fram. Ryssland har också olagligt ockuperat och senare annekterat Krim.

Stridsfordon 90.

Ukraina ligger långt bort, men Ryssland gör inte det. Som har framgått av nyhetsrapporteringen har spänningarna ökat också i vårt närområde. Nato har därför förstärkt sin närvaro i de baltiska staterna och Polen. Ryssland agerar aggressivt även i Östersjöområdet med informationskrig i de baltiska staterna, militära övningar, införande av handelshinder osv. Regeringen i Moskva har inte goda avsikter med detta utan det är för att stärka sitt inflytande i det som man anser vara sin intressesfär.

Men krig är väl ändå extremt osannolikt? Ja, absolut. Ett öppet krig mellan Ryssland och Nato är mycket osannolikt. Risken för att Ryssland skulle ge sig på Sverige eller Finland är också nästan obefintlig. Så varför tycker jag att vi ändå måste rusta upp?

Jo, det är för att försvaret är vår vaktstyrka. Försvarets viktigaste uppgift är inte att slåss, utan att vara avskräckande. Det ska vara starkt nog för att ingen ens ska våga tänka att våld lönar sig. Försvaret funkar bäst när det är starkt och inte används. Om man inte har ett försvar blir man inte offer för angrepp i första hand utan för påtryckningar. Det finns länder som använder sin krigsmakt för att hota med. Ryssland gör det gentemot de baltiska staterna och mot oss (minns långfredagsincidenten 2013).

Just nu har Sverige ingen vaktstyrka att tala om. Hela det gamla försvaret är avvecklat. Inklusive värnplikten. Idag har vi bara ett litet yrkesförsvar. Det är så litet att det inte kan motstå ett angrepp mer än bara någon dag. Just nu saknar alltså försvaret avskräckande effekt. Det fyller helt enkelt inte sin funktion.

Vad är då ett lagom stort försvar? Det är inte heller helt enkelt att avgöra. Riksdagen har dock fattat beslut om en försvarsreform som ska göra att försvaret åtminstone ska kunna stå emot en angripare i en vecka på ett ställe (”enveckasförsvaret”). Detta är inte mycket, men det är mer än idag.

Emellertid har riksdagen inte satt av tillräckligt med pengar för att detta ska kunna genomföras. Det var detta grälet mellan regeringen och sossarna handlade om före sommaren.

Jag tycker att det är positivt att både regeringen och sossarna vill öka försvarsutgifterna, men problemet är att det man har föreslagit inte räcker på långa vägar när. Försvaret har ett behov på kanske 40–50 miljarder för att komma upp i den nivå då vi kan säga att landet kan försvaras i en vecka på ett ställe. Regeringen har tyvärr bara föreslagit att vi ska sätta av 28 miljarder extra fram till 2023. Socialdemokraterna vill också öka anslaget till försvaret men har inte nämnt någon totalsumma än.

Övriga partier svävar i det blå i den här frågan. MP och V vill dra ned på försvarsutgfifterna. SD vill öka kraftigt men har en fantasibudget i det att man tror att att minskad invandring automatiskt kommer att göra att det plötsligt finns pengar till allt.

Det är därför som jag har gjort detta till en profilfråga för mig som riksdagskandidat. Vi behöver en helt annan försvarspolitik än den vi har nu. Den kommer också att kosta pengar är jag rädd. Men det är gamla försyndelser som nu har hunnit upp oss. Vi borde ha påbörjat upprustningen för länge sedan.

Men . . . det finns ytterligare en fråga som också måste diskuteras när det gäller försvarspolitiken och det är svenskt Natomedlemskap, men det gör jag i nästa blogginlägg. Läs det också. För det räcker inte med att bara öka försvarsanslaget. Sverige klarar sig inte ensamt.

Gärna privata företag i välfärden

Jag är för att privata vinstdrivande företag ska få vara verksamma i sjukvården. Jag vet att detta är en fråga som oroar även borgerliga väljare. Därför vill jag som kandidat till landstingsfullmäktige i Uppsala län berätta varför jag känner mig trygg med vinstdrivande företag.

Jag känner mig trygg därför att vi låter privata företag producera alla möjliga varor och tjänster och vi vet att det funkar. Mat, kläder och bostäder är lika viktiga för vår överlevnad som sjukvård. Om vi tycker att det är bra att privata företag säljer mat, kläder och bostäder till oss borde vi tycka likadant om sjukvård.

Rätt utformat blir privat vård en tillgång för ett landsting.

Det är två saker som privata företag gör som offentlig verksamhet inte kan göra. Det ena är att de skapar konkurrens och konkurrens är det bästa sättet att skapa effektivitet. Det andra är att privata företag är en förutsättning för valfrihet. Om vårdföretag ska vara förbjudna försvinner valfriheten. Då kan man som patient inte välja bort de läkare som man inte har förtroende för.

Vad beror då oron på? Varför har vi en debatt om de privata företagen i vården?

Ett problem är att många misstror vinstdrivande företag. De tänker sig att företagaren bara är intresserad av att tjäna pengar. Och ja, så är det i en marknadsekonomi. Det finns oseriösa företagare.

Det bästa sättet att hantera detta problem är dock inte att förbjuda privata företag utan att sätta upp kvalitetsnormer som inte får underskridas. Det tycker jag är en helt OK lösning. Sådana regler finns även för matproducenter. Därför har vi ganska hög kvalitet på all mat som säljs i landet trots massor av livsmedelsföretag som drivs med vinstintresse.

Ett annat problem är att många tror att vinst är slöseri med pengar. Vänsterpartiet som vill ha ett förbud mot vinstdrivande verksamhet skriver: ”Så ser vi till att våra gemensamma resurser används till välfärden, inte läcker till privata vinster.”

Men vad är då vinst? Om en vårdföretagare säljer vård till landstinget men gör ett effektivt jobb och får pengar över, har pengarna då förslösats?

Så kan man inte se på saken, menar jag. När landstinget köper vård av ett företag kommer man överens om vad som ska levereras och till vilken kvalitet. Om företaget sedan kommer på ett sätt att producera vad som har beställts på ett smart sätt och får pengar över har landstinget inte förlorat något. Landstinget har fått precis vad som har beställts.

Istället bör man fråga sig varför inte landstingets egna verksamheter också går med vinst. Landstinget ”beställer” ju vård av sig självt. Men oftast brukar landstinget då leverera precis vad som har beställts men inte få några pengar över.

Vänsterpartiet skulle då säga att det beror på att landstinget har gjort mer saker för pengarna medan det privata företaget har snålat och låtit pengarna gå ner i ägarens ficka. Jag menar att man lika gärna kan säga att landstinget inte har varit lika effektivt som det privata företaget och därför gjort av med mer pengar än nödvändigt.

Det går inte att generalisera och säga att det alltid är det ena eller det andra. Man kan inte säga att pengar ”läcker” till privata vinster. Pengarna kan lika gärna ”läcka” till ineffektivitet.

Ibland hör man också att om vi tillåter privata företag i vården kommer den som har tjock plånbok att kunna gå före i kön. Det är sant att det är vad som händer om man släpper allt fritt. Men i Sverige är alla partier överens om att vi inte ska ha det så. Istället gör vi så att landstinget antingen upphandlar vård av privata företag eller använder sig av LOV, lagen om vårdval. På så vis kan även den som inte äger en enda krona få vård även hos ett privat vinstdrivande företag.

Jag förstår oron över att sjukvård och marknadsekonomi kanske inte skulle kunna funka ihop, men eftersom jag i grunden tror på att privata företag gör bra saker och inte alls är känslokalla vinstmaskiner vill jag öppna upp för dem inom vårdsektorn. Företag kan vara både bra och dåliga, men så är det med landstingets egna verksamheter också. Det finns plats för både och.

Hjälp kurderna med svenska vapen

Idag deltog jag i den manifestation mot Islamiska statens som Kurdiska riksförbundet anordnade i Stockholm. Jag deltar ytterst sällan i demonstrationer. Men den etniska rensning som just nu genomförs mot skyddslösa civila i norra Irak gör mig förtvivlad. Jag blir också arg när jag förstår att Sverige inte tänker hjälpa de enda som har anständigheten att slå tillbaka terroristerna, nämligen den kurdiska milisen Peshmerga.

Svenska politiker säger sig vilja hjälpa kurderna men orden klingar ihåligt eftersom samma politiker satt upp mycket strikta regler för den svenska vapenexporten. Sverige kan inte skicka vapen till ett land i krig och vi kan inte skicka vapen till irakiska Kurdistan eftersom det inte är ett land utan endast en del av ett land.

Den svenska inställningen är bortom naiv. Jag vet knappt vilket ord man bör använda – okunnig, enfaldig, barnslig. Sverige är en ”humanitär stormakt” brukar regeringen säga. Det är skrattretande. Om Sverige är en stormakt i något så är det att inte tänka efter.

För vad skulle hända om andra länder tog efter Sveriges inställning? Vad skulle hända om USA, Frankrike, Tyskland, Italien och Tjeckien – länder som antingen har bestämt sig för att hjälpa de kurdiska styrkorna eller är påväg att bestämma sig – bestämde sig för att inte hjälpa kurderna med vapen? Svar: Islamiska staten skulle få fritt spelrum. Så sent som idag på morgonen kom ännu en rapport om att IS hade avrättat 700 människor i Syrien.

Finns det verkligen inget annat sätt att stoppa Islamiska staten än att förse kurdiska Peshmerga med vapen? Kan man inte nöja sig med humanitär hjälp: mediciner, kläder, mat, sjukvårdspersonal?

Tyvärr, jag tror inte det. Den humanitära hjälpen är lika viktig, men även denna måste skyddas. Om du skickar ut en hjälparbetare med mat och kläder så måste hon ha med sig en soldat som skydd. Den som tror att humanitär hjälp kan ersätta militär hjälp förstår ytterst lite om vad det är som sker på marken.

Islamiska staten är en terrororganisation som just nu genomför en etnisk rensning i norra Irak för att kunna etablera en ny stat. Den är extrem våldsam. Den saknar moral. Hur ska den kunna stoppas på annat sätt än med våld?

_________________________
Pingat på intressant.se.

Kryssa mig till riksdagen!

Jag står som nr 16 på Moderaternas lista i Uppsala län i valet till riksdagen. Varför ska man kryssa mig? Som nr 16 har jag ju ingen chans att ta en plats! Låt mig förklara.

Ett kryss på mig betyder två saker:

1. Ett stärkt försvar.
2. Svenskt medlemskap i Nato.

Jag vet att jag inte står på valbar plats på listan, men jag vill ändå be om din röst för att markera att Sverige behöver en ny försvarspolitik. En röst på mig är en signal till Moderaterna att partiet återigen ska bli Sveriges mest försvarsvänliga parti!

I alla tider har Moderaterna varit det parti framför andra som har värnat Sveriges säkerhet. Idag är det många som tvivlar på den saken. Försvaret har under en 20-årsperiod bantats ned till nästan ingenting. Idag talar vi om att Sverige om tio år ska kunna ha ett försvar stort nog att försvara landet i en vecka på ett ställe. Detta försvar har kommit att kallas ”enveckasförsvaret”.

Jag menar att detta inte räcker. Vi trodde att vi levde i ett fredligt hörn av världen. Sen kom krisen i Ukraina. Ryssland visade sig vara mer aggressivt än vad någon hade trott. Ryssland har olagligen annekterat Krim och startat ett uppror i östra Ukraina.

Många tycker att Ukraina ligger långt bort, och det gör det, men inte Ryssland. Vi är på väg att få ett nytt kallt krig omkring Östersjön och Sverige är inte berett att hantera en sådan situation. Därför är också ett svenskt medlemskap i Nato nödvändigt. Vårt försvar är för litet och kommer alltid att vara för litet för att Sverige ska klara sig självt. Vi måste ha hjälp av länder som Norge, Danmark, Tyskland och Polen för att försvara oss. Det är dessa länder som är Nato.

OK, Stefan, det här låter ju bra men du har ju ändå ingen chans att komma in i riksdagen. Ska jag inte sätta mitt kryss på någon som faktiskt kan vara med och tävla?

Nej, sätt det hellre på mig! Personkryssen är i första hand symboliska. För att en kandidat ska kunna kryssa sig in i riksdagen krävs det att han får fem procent av partiets röster.

I Moderaterna i Uppsala län betyder det att man måste ha över 3200 personkryss. Det var bara toppkandidaten Ulrika Karlsson som klarade det i valet 2010. Bättre är alltså att använda sitt kryss för att stödja en viss politik. Så kryssa mig för att markera att du vill ha ett starkt försvar och ett svenskt medlemskap i Nato!

Om du vill veta mer om mig som person ska du klicka här.