Därför bör Sverige gå med i Nato

Natofrågan är tyvärr inte på agendan i årets valrörelse, men borde vara det. Det är därför som jag har gjort detta till en profilfråga för mig som riksdagskandidat för Moderaterna i Uppsala län. Om ingen driver på i denna fråga händer ingenting. Varför är då svenskt Natomedlemskap en bra sak?

Som jag ser det finns det två skäl. Det ena är att Sveriges försvar är för litet för att klara av att försvara landet. Det andra är att Sverige med sin lilla försvarsmakt och utanförskap orsakar ökade spänningar i norra Europa.

Försvarsminister Karin Enström och Natos generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen.

Som jag skrev om i mitt förra blogginlägg kommer Sverige aldrig mer att ha ett stort och starkt eget försvar. En försvarsreform påbörjades 2009 och regeringen aviserade i våras att den vill öka utgifterna. Reformen ska vara klar till 2023. Problemet är dock att detta färdigt utbyggda försvar är så litet att det endast kommer att kunna försvara landet i en vecka på ett ställe. I praktiken talar vi om att Stockholm ska försvaras, men inte mer än så.

Ett så litet försvar kan inte lösa själva grunduppgiften för vad ett försvar ska göra – att vara avskräckande. Men om vi går med i Nato går vi med i världens starkaste militärallians. Avskräckningseffekten fördubblas tiofalt. Idag har lilla Estland större förmåga att sätta sig i respekt mot sin stora otrevliga granne Ryssland än vad Sverige har.

Kan man inte skapa ett starkt eget försvar istället för att gå med i Nato? Det var så Sverige resonerade 1945–1991. Det var en politik som fungerade på grund av att vi hade en värnpliktsarmé som kunde mönstra 800 000 man och ett hemligt avtal med Nato om att vi skulle få hjälp om Sovjetunionen anföll. Allt detta är idag skrotat. Allt.

Det vi kommer att få i framtiden är ett litet, professionellt, välutbildat och välutrustat försvar. Detta försvar skulle passa perfekt in i Nato, men är tandlöst om det ska agera självt.

Mitt andra skäl för att Sverige bör gå med i Nato har att göra med den spända situation som har uppstått i Österjöområdet på grund av Rysslands aggressiva agerande. Jag har varit på många säkerhetspolitiska konferenser under det senaste året och det finns ingen utländsk expert som berömmer Sverige för dess alliansfrihet. Tvärtom finns det ett stort missnöje med vårt land, eftersom man inte tycker att vi är med och upprätthåller freden i vår del av Europa.

När Sverige hade ett starkt eget försvar och hemliga avtal med Nato visste omvärlden var Sverige stod. Man visste att svenskarna skulle försvara sig. Sverige bidrog på ett konstruktivt sätt för att värna demokratierna i Västeuropa mot Sovjetunionen.

Idag är situationen en helt annan. Länder som Estland, Lettland och Litauen är fria stater. Samma sak gäller Polen. Dessa länder är med rätta oroade över Rysslands aggressivitet. De är Natoländer men problemet är att Sverige ligger ivägen om Nato ska försvara de baltiska staterna mot ett ryskt angrepp. Natos samlade avskräckningsförmåga försämras på grund av att Sverige inte är med i alliansen och har ett litet försvar som det inte ens kan försvara sig självt med. På så vis försämrar Sverige säkerhetssituationen för de baltiska staterna och Polen.

Men varför ska vi bry oss om de baltiska staterna och Polen? Det är många i vårt land som tänker så. Jag är dock sen gammalt av uppfattningen att om man behöver hjälp så ska man också vara beredd att ge hjälp. Det är solidaritet, att man hjälps åt.

Sverige vill inte hjälpa andra. Trots det förväntar vi oss att vi ska få hjälp av länder som Norge, Danmark, Polen och Tyskland, om vi råkar illa ut. Vi behöver också den hjälpen för vårt försvar är som sagt väldigt litet.

Den svenska säkerhetspolitiken går helt enkelt inte ihop. Den bygger på gamla idéer om att Sverige ska vara ett neutralt land. Men det stora skräckinjagande Sovjetunionen är borta sedan länge. Det är dags därför att uppdatera säkerhetspolitiken så att den passar med verkligheten.

Dela med andra:

Kommentarer stängda.