Vilka röstade ”egentligen” på SD?

Allt sedan valet har jag lyssnat till och läst olika förklaringar till vilka som ”egentligen” har röstat på SD. Det är som om en ny folkgrupp har uppenbarat sig hos oss. Eller har det landat en grupp utomjordingar? 

Vi vet från vallokalsundersökningen att en stor del av SD:s nya väljare kommer från de borgerliga partierna och vi vet att Moderaterna har tappat stort. Men vi vet från tidigare undersökningar också att många SD-väljare kommer från Socialdemokraterna. En person som enkelt reder ut detta är Markus Uvell i Dagens Samhälle. Exempelvis påminner Uvell om att en stor del av LO-kollektivet hyser konservativa värderingar i frågor om familj, jämställdhet m.m. Det finns också bekräftat sen tidigare att många LO-medlemmar har samma uppfattning som SD i invandringsfrågor. Steget från LO till SD är inte så stort som man kan tro.

Foto: News Øresund – Johan Wessman

Det nya är dock att SD också går framåt i grupper där man inte kan hänvisa till att väljarna  tillhör en lågutbildad besviken arbetarklass. Jag fick förra veckan muntligen ta del av resultaten av Demoskops analyser och man menar att SD vann så mycket som 5-6 procent även bland SACO-medlemmar.

När SD fortfarande låg på omkring 5 procent tänkte också jag som så att det var en liten grupp extremt sura och invandringsfientliga män som röstade på partiet. (Det är ju sällan man ser en glad SD:are.) Och så var det nog. Men nu har partiet 12,9 procent. De nya väljarna är helt andra människor.

Om jag får önska något av mitt parti, Moderaterna, men även alla andra som nu vill vinna tillbaks väljarna som gick till SD, så är det att sluta tala om dem som mindre vetande. Precis som i andra partier finns här människor som låter sina politiska åsikter styras av sin socioekonomiska ställning, sin låga utbildning, som inte kan tänka helt klart och låter sig luras av enkla budskap. Men en stor del av SD:s väljargrupp är högt utbildad, vältalig, påläst och med mycket genomtänka idéer om hur de vill att samhället ska utvecklas.

Denna del av SD:s väljare är omöjlig att vinna tillbaka med kampanjer av den typen som Expressen körde med i valrörelsen där man grävde fram så mycket skit om SD-kandidaterna man kunde hitta. Den påläste SD-väljaren vet allt detta redan. Hon röstar på SD trots detta. Det är inte fråga om att hon inte kan tänka klart utan om att hon väljer att ha överseende med partiets brister. När hon väl har fattat sitt beslut hjälper det föga att Expressen kommer dragande med ännu ett skandalreportage.

Precis som i alla andra partier finns det väljare i SD som kan vinnas tillbaka genom att man fixar till arbetslösheten på vissa orter så att folk blir lite gladare. Men en stor del av partiets väljare kommer bara att kunna vinnas tillbaka om man diskuterar med dem som vanliga rationella människor. Denna slutsats låter banal när man väl kommer fram till den, att man ska tala med väljarna och inte utgå ifrån att de är mentalt efterblivna, men tyvärr är det fortfarande många förståsigpåare som går omkring och letar efter en metod som ska lösa problemet. För ”egentligen” kan de väl inte har röstat på SD om de hade varit vid sina sinnens fulla bruk?

_________________

Pingat på intressant.se.

Dela med andra:

10 kommentarer

  1. Willy Lindqvist

    Kanske är det så enkelt som att de andra partierna måste förändra sin politik för att vinna tillbaka SD-väljarna.

  2. Kerstin Dahl

    När man inte bor i Sverige känns det som att se en B-film; publiken vet precis vad som ska hända, mens rollfigurerna blir lika komiskt förvånade varje gång. Sverige tar imot många gånger fler asylsökare än något annat europeiskt land samtidigt som det är förbjudet att diskutera integration, och så blir man överraskad när ett invandringskritiskt parti får röster? När jag bodde i Sverige var SD riktiga nynassar med rakade huvuden och sieg heil. Idag uppfattar jag SD som ett lätt konservativt parti som profilerat sig med att vilja begränsa invandringen. Det som är riktigt ruskigt är hur man har behandlat SD. Det är liksom ok att man förlorar jobbet, blir misshandlad eller får namn och adress publicerad om tillhör det där hemska gänget? Droppen kom när statsminister Reinfeldt legitimerade våld mot SD-politiker. Han sa något i stil med att det får man väl räkna med om har såna åsikter. Det är få som har protesterat mot den politiska förföljelsen, något som är beklämmande med tanke på Sveriges historia när det gäller att stå upp för förföljda grupper. Man har inte lärt någonting. Norske journalisten Kjetil Alstadheim slog huvudet på spiken före valet: svenskar är onormala, men de är heligt överbevisade om att det är de som är normala. När till och med NY Times tycker att Sverige är extremt borde det ringa en klocka.

  3. En gentleman

    Jag för min del har gått från att rösta på M (och tidigare KD) till att rösta på SD eftersom jag ser SD som det enda konservativa partiet. När jag väl insåg att hotet mot konservatismen idag inte är socialismen utan liberalismen var valet enkelt. Alliansen är ett genomliberalt projekt som tyvärr gör att även KD, som annars härbärgerar många sunda konservativa uppfattningar, tvingas föra en liberal politik. Så om du vill få mig att överge SD igen får du göra det genom att lansera ett annat konservativt alternativ. Att M skulle hitta tillbaka till konservatismen får man nog vara en drömmare för att tro på. På det hela taget är SD ett parti med mycket bra politik.

  4. anders

    Det är tragiskt att se journalister och politiker, kanske någon promille av svenska folket, försöka sätta standarden vad folket ska tycka. Ta in SD och samarbeta med dom, 13 % av svenska folket borde få sin röst hörd. Bara i Sverige så tillämpar man mobbnings demokrati. Röstade på folkpartiet i år men fortsätter utfrysningspolitiken mot SD röstar jag på dom nästa val. Min blick i kristallkulan sager SD 20% nästa val..vad göra då, mobba ännu hårdare? Nä ryck bort den politiskt korrekta filten av detta löjliga land och låt oss diskutera alla ämnen utan att någon skriker rasist.

  5. Stefan

    Moderaterna samarbetar aldrig med Vänsterpartiet. Är det också mobbning? Nej, det är det inte. Anledningen till att andra partier inte samarbetar med SD är att man inte är överens om sakpolitiken. Om SD ändrade sin invandrarfientliga politik skulle det gå att samarbeta med partiet. Den som inte håller med en annan om hans politik ”mobbar” inte. Det är fullt normalt i en demokrati att ha delade meningar i politiska frågor. Det vore tvärtom odemokratiskt om andra partier skulle vara tvungna att anpassa sin politik till SD, trots att de inte sympatiserar med den, bara för att inte SD ska känna sig ”mobbat”. Demokrati betyder att majoriteten får sin vilja fram, inte att minoriteten får bestämma över majoriteten. SD är en minoritet och det vore ur demokratisk synpunkt bisarrt att låta minoriteten bestämma.

  6. Stefan

    Den påstådda konservatismen inom SD är bara något år gammalt och det var först efter en längre debatt på en partistämma som partiet kom på att det skulle kalla sig för socialkonservativt. Dessförinnan kallade man sig för nationalistiskt.

    Jag har noterat att det finns folk som tror att ett parti är konservativt bara för att partiet självt säger sig vara det. Det är som om etiketten på förpackningen är allt man behöver ta hänsyn till och inte innehållet. Det är naivt, men det är bara att konstatera att folk är naiva.

    Socialkonservatism är beteckningen på den konservatism som föddes på slutet av 1800-talet då en fattig arbetarklass växte fram i Europa. Sverigedemokraterna bildades 1988. Mer än hundra år försent. SD: ”socialkonservatism” är bara en etikett. Den anknyter inte till den sociala konservatism som redan finns etablerad i Europa i kristdemokratin.

  7. En gentleman

    Roligt att du svarade, Stefan, men lite tråkigt att du genast faller in i det beteende som du varnade för i ditt inlägg – att betrakta SD-väljare som mindre vetande.

    Till grund för SD:s politik ligger ett konservativt värnande om de naturliga gemenskaperna familj och nation. I familjepolitiken har man sällskap av KD; när det gäller att upprätthålla nationen som något mer än ett uttryck – i bästa fall – för liberalismens ”sociala kontrakt” står SD idag ensamt. Här vurmar både nya-M och KD för multikulturalismens experimentella utopi, faktiskt en extremt icke-konservativ idé.

    Berätta gärna vad i SD:s politik som inte är konservativt ”på riktigt”. Av författaren till en så utmärkt bok som din förväntar jag mig mer än en hänvisning till att partiet inte är tillräckligt gammalt.

  8. Stefan

    Att säga emot betyder inte att man förminskar någon och kallar den för mindre vetande. Det är ofta SD-aktiva och SD-sympatisörer får ta emot glåpord, och det är beklagligt, men det är inte detsamma som att bli motsagd. Jag övertygas inte av att ett parti skulle vara nationalistiskt ena dagen för att direkt efter ett kongressbeslut vara socialkonservativt. Att byta ideologi gör man inte som man byter kläder.

  9. En gentleman

    Nu var det kommentaren ”folk är naiva” som jag tyckte var en mindre konstruktiv replik på mitt inlägg, men låt oss inte fastna i periferin utan koncentrera oss på sakfrågan. Som du väl vet har SD inte kastat nationalismen överbord utan betecknar sig som socialkonservativa med nationalistisk grundsyn. Nationalismen är en integrerad del av SD:s konservatism, och vad är det för konstigt med det? För konservativa i Sverige under större delen av 1900-talet, liksom för samtida konservativa tänkare som Scruton, har det varit helt naturligt att nationen precis som familjen är en naturlig gemenskap som förtjänar att bevaras, försvaras och älskas.
    Jag efterlyser fortfarande från din sida konkreta exempel på hur SD:s principprogram och/eller sakpolitik avviker från sann konservatism.

  10. Stefan

    Det finns ingen ”sann konservatism”. Det finns ingen ”sann” socialism heller. Det är klart att det går att hitta konservativa drag hos SD. Det går att hitta hos MP också. Men att SD plötsligt en dag genom ett kongressbeslut tog in en formulering om konservatism förändrar inte partiets karaktär eller ideologi. Det är det jag menar med att etiketten inte bestämmer innehållet i förpackningen.