Flyktingpolitiken: Reformera för att bevara

Volymfrågan. Det går inte längre att undvika den. Migrationsverkets prognos för antalet asylsökande för i år är 80 000. Prognosen för nästa år är också 80 000. Sverige har aldrig tagit emot så mycket flyktingar som nu. Kommunerna är hårt pressade att ta hand om dem. Samtidigt har Sverigedemokraterna gått kraftigt framåt och skapat ett parlamentariskt dödläge.

Det här är en lång text och därför ger jag slutsatserna i punktform redan här i inledningen:

  • Flyktingströmmen till Sverige är just nu större än vad den någonsin har varit tidigare.
  • Kommunerna är hårt pressade av flyktingmottagningen.
  • Det bör gå att skärpa reglerna för vilka som får asyl och vilka som ska tillåtas anhöriginvandra utan att vi blir moraliska monster.
  • Sverige är Europas mest generösa flyktingmottagare och det finns ingen risk för att vi skulle förlora tätplatsen.
  • Den nuvarande flyktingpolitiken saknar bred folklig förankring, men bör kunna få det om den reformeras.
  • Det bör gå att vinna tillbaks de väljare som gick till SD i senaste valet genom en förändrad invandringspolitik utan att SD ”normaliseras”. Tidigare strategier har ändå inte fungerat.

Jag är en av dem som fram till nu inte oroat mig över volymen, men har tänkt om på grund av den stora strömmen av flyktingar från Syrien. Det är för mig också uppenbart att den hittillsvarande politiken saknar den folkförankring som ett politikområde av denna vikt måste ha. Inte minst är det mitt eget parti som gjort förluster på grund av detta. Till nyvalet i mars vill jag därför se en annan invandringspolitik.

Min ingång i den här frågan är att jag vill att Sverige alltjämt ska vara ett generöst flyktingland. Men för att bevara något måste man också våga reformera. Reformera för att bevara.

Europas generösaste flyktingland

Hur generöst är Sverige idag? Faktum är att Sverige är Europas i särklass mest generösa flyktingmottagare. Enligt Eurostat gav Finland uppehållstillstånd till 1 795 personer 2013. Danmark 3 360, Storbritannien 13 400, Tyskland 26 080 och Sverige 26 395.

Sverige ligger i täten som ohotad etta. Jag skulle säga att det inte ens finns någon tvåa eller trea. Vi beviljar fler uppehållstillstånd än Tyskland som har en befolkningsmängd som är tio gånger större än Sveriges.

Sveriges generösa tilldelning av uppehållstillstånd är förmodligen det som bäst förklarar varför flyktingströmmen är så stor just till Sverige. Enligt Eurostat tog Sverige 2013 emot 54 350 asylsökanden. Danmark tog emot 7 230.

Hur stor är tillströmningen? Ett argument som har förts fram är att vi har haft stora strömmar förr, t.ex. under Balkankrigen.

Siffrorna visar emellertid att nivåerna är avsevärt högre. Tabellen nedan visar hur det såg ut 1990 i jämförelse med idag. Enligt Migrationsverkets statistik tog Sverige emot 84 018 asylsökanden 1992. Men det var bara det året. 1991 tog Sverige emot 27 351. 1993 tog vi emot 37 581 och 1994 var vi nere på 18 640 asylsökande.

Siffrorna nu ser helt annorlunda ut. 2012 var antalet asylsökande 43 887. 2013 var de 54 259. För 2014 räknar Migrationsverket med att det blir 80 000 och även 80 000 för 2015. Flyktingströmmen är alltså avsevärt större nu än vad den var tidigare.

Till saken hör också att det inte finns något som talar för att kriget i Syrien är på väg att ta slut. 2014 var ett mycket mörkt år när kriget också spred sig till Irak. Vi kan alltså stå inför en ännu större flyktingström. Siffran 80 000 är Migrationsverkets lägsta gissning.

Dagens nivåer av asylsökanden är betydligt högre än vad de någonsin har varit tidigare. Men vi kanske ändå klarar av att ta emot 80 000 asylsökande per år? Jag tvivlar starkt på det. Det kommer många rop på hjälp från kommunerna ute i landet. Ett exempel är de 14 kommunstyrelseordförande i Västernorrlands och Gävleborgs län som i början av november skrev till Sveriges kommuner och landsting. I brevet beskriver man hur det går till när Migrationsverket slår upp ett nytt flyktingboende:

Migrationsverkets uppgift är att ordna boende för flyktingar. I det ingår ett sekretessbelagt anbudsförfarande, beslutat på EU-nivå, där privata entreprenörer konkurrerar mot varandra. Den som uppfyller vissa kriterier och har lägst pris vinner.

Migrationsverket meddelar inte berörd kommun om hur många flyktingar de ska ta emot – och när – förrän beslutet är fattat.

Detta medför att det i princip blir omöjligt att planera för de uppgifter som enligt lag ligger på kommunerna. Det handlar givetvis om skola, socialtjänst och SFI-undervisning.

Ett annat problem är att det är i kommuner som historiskt har haft stora befolkningsminskningar som det finns flest tomma hus och det är där det är lättast att erbjuda Migrationsverkets upphandlare billiga lösningar. Konsekvensen blir att ett antal små kommuner får dra ett oproportionerligt stort lass.

Det är landets kommuner som har ansvaret för flyktingmottagningen och som jag ser det är det helt avgörande vad kommunerna säger. Om det är så att kommunerna upplever att situationen är omöjlig är det orimligt att sitta i Stockholm och säga att alla måste göra sin plikt. Kommunerna gör jobbet och riksdagen måste lyssna på dem.

Därutöver har Sverige sina integrationspolitiska problem sen gammalt som jag tänkte att jag ska återkomma till i ett annat inlägg. Det kan räcka med att påminna sig om att mediantiden för invandrare att få en fast anställning i Sverige är sju år.

Om Sverige vidtar åtgärder som minskar flyktingströmmen något skulle vi gå från att vara Europas mest generösa land till att fortfarande vara Europas mest generösa land.

Det svåra i att säga nej

Men om man stramar åt flyktingmottagningen, betyder inte det att vi då måste säga nej till folk som verkligen är i akut behov av skydd?

Det är den frågan som skrämmer alla mest. När är livbåten full? Man tänker på Titanic och människor som dör i det iskalla havet.

Men ställd på det sättet leder frågan fel. Det här handlar inte om att neka dem skydd som riskerar att få halsen avskuren av galna jihadister. För det är inte alla asylsökande som kommer direkt från krigets Syrien. Fram till och med november i år har det kommit 28 125 asylsökande från Syrien. Som andra land kommer Eritrea med 11 172. Gruppen ”statslös” är på tredjeplats med 7 300 och Somalia är på fjärde plats med 4 363. Den totala siffran fram till i november är 74 347 asylsökanden. Med tanke på att Sverige tar emot så mycket fler flyktingar än alla andra länder i Europa det rimligt att fråga sig om det finns människor i denna grupp som egentligen inte alls behöver skydd. Uppenbarligen gör ju länder som Tyskland och Frankrike andra bedömningar.

Anhöriginvandringen är också viktig inkludera i diskussionen eftersom hur mycket flyktingar med trängande behov av skydd vi kan ta emot i Sverige påverkas av hur många anhöriginvandrare vi vill ge plats för. Under 2013 gavs permanent uppehållstillstånd till 39 783 anhöriginvandrare, varav 10 763 var anhöriga till flyktingar. Övriga är främst ”kärleksinvandrare”.

Det finns ytterligare en aspekt att nämna i detta sammanhang och det är kvotflyktingarna. Sverige tar emot flyktingar genom UNHCR. Det är flyktingar som kommer från krigshärjade områden som UNHCR bedömer har skyddsbehov. Det är människor som inte kan betala flyktingsmugglare att föra dem till Sverige. 2013 tog vi emot 2 187 kvotflyktingar. Övriga flyktingar som kommer till Sverige har tagit sig hit för egen maskin.

Man kan alltså inte säga att om vi drar ned på flyktingströmmen så sänder vi människor i döden. Att Sverige inte tar emot mer än drygt 2 000 kvotflyktingar visar att flyktingmottagningen inte är helt genomtänkt. Kvotflyktingarna är människor som vi med säkerhet vet är i behov av skydd. Deras flyktingstatus har utretts av UNHCR. När de kommer till Sverige ska de kommunplaceras direkt.

De 80 000 som kommer hit på egen hand har vi ingen aning om vilka de är. De hamnar i flyktingboenden där de väntar på att deras ansökningar ska prövas, vilket med nuvarande tryck på Migrationsverket kommer att vara 10 månader om dagens siffror håller i sig, enligt verkets prognos. Därefter kommer många av dem att avvisas.

Den som ändå tycker att det känns obehagligt att vi ska säga nej till vissa som söker asyl bör också tänka på att vi redan som det är säger nej till många. Även om 80 000 flyktingar kommer till Sverige under 2014 kommer antalet permanenta uppehållstillstånd som utdelas att landa på kanske 40 000. Redan idag säger vi nej till många och vad händer med dem? Sänder vi dem i döden?

Det enda sättet att slippa ifrån frågan om någon inte ska få komma till Sverige är att avskaffa asylbegreppet och låta alla flytta in som vill. Så ser dock inte svensk lagstiftning ut idag utan vi säger nej till människor. Ändå hävdar vi att den lagstiftning vi har idag är human. Vi säger nej, men menar ändå att vi är humana. Ska vi då inte alls fråga oss om vi kan flytta gränsen något? Eller är vi säkra på att dagens gränsdragning är den enda humana? I så fall skulle Sverige vara det enda humana landet i Europa för uppenbarligen har övriga länder en striktare policy än vad i har.

Sverigedemokraterna är ett problem

Hur var det då med SD? Frågan om flyktingmottagningens omfattning måste lösas alldeles oavsett vad SD vill. Visst har Sverigedemokraternas framgångar påverkat mig att tänka till, men det är i första hand Migrationsverkets prognoser som jag är mest oroad över. Jag är alltjämt övertygad om att SD:s politik skulle vara katastrofal för landet, inte i det man vill begränsa flyktingmottagningen utan i det att deras politik utsår splittring och misstänksamhet mellan olika grupper i samhället.

Icke desto mindre måste man fråga sig varför en stor andel av väljarna har valt att rösta på ett sådant parti. Den undersökning som Demoskop och Timbro genomförde efter valet visar att de moderata väljare som gick över till SD är skeptiska till det parti som de röstade på. Många av dem röstade på SD trots att de kanske egentligen hade velat röstat på M.

Att det var invandringsfrågan som var den viktigaste för M-väljare att gå över till SD är inte heller någon överraskning.

Men SD:s framgångar är inte bara ett problem för M utan också för landet i stort. I riksdagsvalet fick partiet 12,86 procent. I 18 valkretsar av 29 ligger SD över riksnivån. Som mest i Skånes läns norra och östra, 22,16 procent. På många håll i landet kan man inte tala om att SD är ett litet marginaliserat parti. Landet är fullt med små lokala jordskredssegrar för SD.

I många kommuner i landet har SD blivit större än Moderaterna.

Skillnaden mellan stad och land är också mycket stor. SD har framför allt gjort sina framgångar i kommuner utanför de större städerna, med undantag för Norrland där S alltjämt dominerar.

Sollentuna är en välmående M-styrd kommun strax utanför Stockholm. Min födelseort. Här upplever M knappast SD som ett konkurrerande parti.

Framgångarna har visat att alla de hittillsvarande strategierna för att bekämpa SD inte har fungerat. Det går inte att tiga ihjäl partiet. Inte heller går det att försöka skandalisera enskilda partimedlemmar som Expressen har ägnat mycket arbete åt. Alliansen ingick en överenskommelse med MP i förra mandatperioden för att isolera SD från alla möjligheter att påverka invandringspolitiken. Det fungerade parlamentariskt, men inte väljarmässigt. Det mesta som vi har försökt med har inte fungerat.

Nu finns det en rädsla för att om vi stramar åt flyktingpolitiken så kommer det att ”normalisera” SD eftersom väljare skulle kunna uppfatta det som att vi ger partiet ett erkännande. Men jag skulle säga att normaliseringshypotesen är omtvistad och att man mycket väl kan stjäla tillbaks de väljare som gick över till SD. Det finns framgångsrika exempel på det går att göra. Belgiska Nieuw-Vlaamse Alliantie som är Flanderns konservativa parti har lyckats konkurrera ut Vlaams Belang, Flanderns motsvarighet till Sverigedemokraterna.

I debatten pekas det på Danmark där det går bra för Dansk folkeparti i opinionen och på Norge där det går bra för Fremskrittspartiet. Båda dessa partier är dock mycket äldre än Sverigedemokraterna och bildades redan på 1970-talet. (Dansk folkeparti är en arvtagare till det gamla Fremskridspartiet som leddes av Mogens Glistrup.) De är inte framsprungna ur vitmaktrörelsen. Norska Fremskrittspartiet sitter till och med i regeringen.

Att lägga till är också att det folkliga stödet för dagens flyktingpolitik inte heller är så stort som en del politiker tycks tro. SOM-institutet har siffror på detta sedan en tid tillbaka. Svenskarna har blivit mer positiva till flyktinginvandring med åren men något brett folkligt stöd för att öka volymerna finns inte. 50 procent tycker det är en dålig idé att ta emot fler flyktingar, 18 procent tycker det är en bra idé. Samma mönster avspeglas i hur många som vill minska flyktinginvandringen, 44 procent är för, 31 procent är mot.

Det finns alltså ingen anledning att bara ge upp och tro att de väljare som gick över till SD i valet i höstas är förlorade för alltid. När Sverigedemokraterna var ett litet parti med knappt mätbara siffror var det inget av de etablerade partierna som sa nej tack till dessa väljare. Det är först nu som det sägs att alla som har röstat på SD är ”nyfascister”. Det säger sig självt att en stor andel av dem som röstade på Sverigdemokraterna skulle kunna vinnas tillbaka.

Det här blev ett långt blogginlägg, men ämnet är viktigt. Jag kommer att inom kort skriva två ytterligare inlägg som jag hoppas att ni vill läsa. Det ena kommer att handla om integration och det andra om varför det är betydligt viktigare än vad vi tror att pressa tillbaka SD. Stay tuned.

______________

Pingat på intressant.se.

Dela med andra:

17 reaktioner till “Flyktingpolitiken: Reformera för att bevara”

  1. Hej,

    Jag är en av de gamla Moderaterna som gick över till SD. Det finns inget ”hat” mot invandrare bakom beslutet utan det var många olika faktorer som spelade in. Jag har även talat med många som gjort samma ”resa” och vi verkar vara överens i stort varför vi bytte över till ”the dark side”.
    I kontrast mot vad många tror är det inte just migrationsfrågan som kommer i första hand, självklart är frågan kopplad till migration precis som alla områden är kopplade till varandra genom en budget där man ger och tar….Migrationspolitiken ingår även den i budgeten och för varje gång den ökar, minskar pengarna i någon annan post, enkel matematik.
    Skolan, vården, omsorgen och försvaret är fortfarande prio ett men eftersom just migrationen ekonomiskt är så ”uttömmande” måste vi precis som ni själva angav, hitta en lösning där systemet hamnar i balans igen.
    Jag ska inte tråka ut er med siffror och fakta men kostnaden börjar nu vara en rätt så ansenlig summa.
    En annan orsak jag hört av väldigt många är misstron mot media. Många av ”oss” börjar bli riktigt rädda för vägen svensk media tagit. Jag har i lång tid noterat en otrolig vridning där media skriker ut sin egen propaganda och detta utan att överhuvudtaget skämmas för det. Media verkar helt ha tappat intresset för att ge saklig information där verkligheten återspeglas.
    Sedan tror jag SD väljare har ett rätt så stort politikerförakt, vi ser igenom ”floskler” och vill ha siffror och statistik, inte känslor och ”värdegrund”, det får mig att stänga av TV:n.
    Att höra orden ”allas lika värde” för 10000 gången när varje normalt funtad person fattar att detta är rent s**tprat och en felöversättning av FN:s konvention får nog blodet att koka hos de flesta SD:are.
    Sedan kommer vi till den ”svenska” kulturen som enl. Reinfeldt är ”barbariskt” och ”tråkigt” enl. Mona. Som konservativ är detta att bli spottad i ansiktet! Att sedan politikerna babblar om pasta, pizza, kläder osv. som om detta är ”kultur” vi inte tycker om eller gillar. Jag tror de flesta med mig tänker på annan slags kultur som t.ex. Heders relaterat våld, könsstympningar, kvinnoförtryck, tvångsgifte osv. Vi lever i ett sekulärt samhälle och jag tror de flesta trivs med detta. Om vi då börjar ”se” att en annan religion vill göra påtryckningar för vissa ”religösa” seder och vi blir påtvingade detta, ja då blir det taggarna utåt, vi vill ha kvar ett sekulärt samhälle.
    Jag kunde fortsätta men lägger ner för idag, kommentera gärna, även om jag röstade på SD är jag inte en dödsnazistfacistrasist som både media och politiker försöker få oss till…..Vi är nog av det gamla konservativa gänget som vill gå fram långsamt…….

    TS

  2. En fråga som det inte pratas så mycket om i media är hur den behandling av SD som blivit kutym i riksdagen uppfattas av väljarna. Detta nämns inte heller i ovanstående blogg. Hur påverkas egentligen väljarnas sympatier av vad de rimligen varseblir som utfrysning och mobbning av ett utpekat parti i Sveriges riksdag?

    Vi som gått i svensk skolan på 70-talet och senare har fått växa upp med företeelsen mobbning som en ingrediens i vardagen, sanktionerad av vuxenvärldens passivitet och tystnad. I stort sett varje svensk högstadieklass tycks ha haft sitt eller sina mobbningsoffer de senaste decennierna, tills fenomenet slutligen uppmärksammades av beslutsfattare och man började vidta åtgärder, åtminstone på pappret. Vad händer egentligen med oss 70- 80- och 90-talister när den fruktade mobbningen, som många av oss har fått uppleva själva under vår skoltid, nu dyker upp som en vardagsingrediens i politikens värld, sanktionerad av landets ledande partier?

    Jo, min uppfattningen är att vi återupplever ett kollektivt trauma. Utan att reflektera över saken intar vi därför gärna de roller vi hade förr, i skolans värld. De som mobbade en gång i tiden och de som höll med mobbarna av rädsla för att själva associeras med offret och råka ut för samma kränkningar, fortsätter nu högljutt med det gångbara beteendet i sociala media. De som när det begav sig var tysta och knöt händerna i fickan utan att våga ingripa trots att de tyckte att det som hände klassens paria var fel, ljuger i opinionsundersökning efter opinionsundersökning om vilken part i konflikten de stödjer i hemlighet. Och de som en gång själva var mobbade, identifierar sig troligen med det utfrysta partiet i Sveriges riksdag och sympatiserar med den sociala utsattheten, utanförskapet och vreden som förr var deras egen men som som nu är SD politikernas lott i livet. Bland de två senare grupperna har vi SD:s aktuella och potentiella väljare. Och med tanke på att de som aktivt tog del i mobbningen i skolan nästan alltid var en minoritet i klassen trots allt, medan merparten av oss var tysta och beklämda vittnen bara, utgör nog SD:s potentiella sympatisörer i det här dramat, en betydande andel av landets befolkning.

    Skall jag nu uppmana de etablerade partiernas politiker att upphöra med nuvarande negativa särbehandling av SD för att de nog förlorar röster på beteendet ifråga och får SD att växa (vilket underförstått är hemskt eftersom SD är det där ”vidriga” partiet som vi inte bör befatta oss med utan i stället jobba på att utplåna)?

    Egentligen inte. Motiveringen vore absurd. Det kan bara konstateras att det är fel att mobba och socialt frysa ut folk helt enkelt. Vare sig skolbarn eller politiker bör ägna sig åt ett beteende som skadar andra människors så allvarligt på insidan. Om ledande politiker mobbar ut ett visst parti ur samarbetet i riksdagen legitimeras mobbning och social utfrysning i landet generellt sett. Alla de landvinningar som gjorts vad gäller att bekämpa mobbning i våra skolor på senare år blir som bortblåsta. Därför bör samtliga politiker i Sveriges riksdag tänka om i frågan om hur man behandlar Sverigedemokraterna. Att agera inkluderande och behandla alla riksdagsledamöter med en grundläggande respekt borde vara en självklarhet för de vuxna som anförtrotts det ansvarsfulla uppdraget att styra vårt land. Våra ledare är nämligen ofta, på en omedveten nivå, våra förebilder.

  3. Tack för dessa inlägg. Mobbingen måste stoppas och karriärtyckarnas skruvade och förfalskade påhopp måste sluta. Vilka värderingar för vi vidare till våra barn om de ser, att våra förtroendevalda utan att skämmas kan fylla media med osanningar, att våra kvällstidningar OCH våra seriösa tidningar ägnar spaltmeter åt att förvränga vad folk har sagt och att våra politiker köper sig sändningstid med oneliners baserade på rubriker, vilka inte ens reflekterar innehållet i de skruvade artiklarna. Detta är förkastligt- tycker jag.

  4. God och nykter genomgång!

    En kompletterande poäng: det hävdas på många ställen att svenskarna blivit/är mycket positiva till invandring och flyktingmottagning. Attitydsmässigt mer så än exempelvis Tyskland eller Irland. Undersökningar från World Value Survey ger dock en mer problematisk, men kanske sannare, bild. De gör gällande att svenskarna och Sverige är extrema i två hänseenden: dels proklamerar man de mest positiva och toleranta attityder i Europa, dels är segregationen på både jobb-, och bostadsmarknad mest extrem här. I exempelvis Tyskland är man mer kritisk till invandringen men delar i högre grad arbetsplats och bostadsområde med invandrare. Så är inte fallet i Sverige. Svenskar säger att de gillar invandring men delar i ganska låg grad en tillvaro med invandrarna.

  5. Tycker du är onödigt försiktig. Jag – som röstade s i senaste valet – är övertygad om att sjuklövernas flyktingpolitik strider mot folkviljan. SOM-institutet vid GU, som är specialiserat på attityder väljare – valda, visar t ex i sin senaste undersökning (gjordes före ökning av asylsökanden) att 18% tyckte det var bra att ta emot fler flyktingar, 50% att det var ett dåligt förslag. Man har också visat att de som röstar på m och s är särskilt kritiska. Kort sagt kan man säga att riksdagsmännen m och s har ett oerhört stort legimitetsproblem. Reinfeldts personliga vendetta mot SD som bl a lett till att MPs extrema politik har blivit norm ligger som en våt filt över debatten. Men nu börjar det röra på sig. Bl a sa Mikael Damberg i en intervju i Le Monde i början av december : ”Den svenska modellen är i fara. Vår välfärdsstat är inte byggd för att fungera med en arbetslöshet på 8 procent. Invandringen är en verklig utmaning: måste vi ändra politik?” Inte mycket att komma med, men radikalt för att vara från någon i sjuklövern. Denna intervju har naturligtvis inte refererats i svensk dagspress. Däremot får Reinfeldts billiga demagogi fortfarande utrymme, senast i TV4. Jag är särskilt tacksam för att vi har två personer, Tino Sanandaji (som påvisar etablissemangets förvrängning (läs lögner) av fakta och Merit Wager, som på sin blogg gång på gång visar hur vi kan få en realistisk migrationspolitik utan att göra våld på en enda skyddsbehövadne flykting. Läs och lär. SD är inte problemet, det är migrations- och integrationspolitiken. Med en realistisk sådan skickar vi upp SD på läktaren.

  6. Hej
    Tack för ett bra inlägg.
    Är en fd M väljare som nu senast valde SD.

    Delar med mig av tio anspråkslösa förslag för ökad rättssäkerhet och minskat mygel i migrations-processen.
    Vi ser till att följa de regler vi har och anpassar några till Europeisk praxis.

    1. Absolut säker identifiering
    Inga uppehållstillstånd utan att personen är till 100% identifierad. Självklarhet i alla andra länder och borde vara självklart även i Sverige. Kravet ska ligga på den som söker uppehållstillstånd att få fram nödvändiga papper. Dagens situation där 9 av 10 inte kan bevisa sin identitet är oacceptabel, kanske några få % kommer att ha svårt att få fram nödvändig dokumentation och då kan man ev. göra avsteg om migrationsverket kan övertygas om personens identitet.
    Resultat: Ökar rättssäkerhet och minskar mygel
    Minskar andelen som kommer från länder där de redan har eller ansökt om uppehållstillstånd.
    Minskar möjligheten för brottslingar, krigsförbrytare och IS-krigare att gömma sig i landet under falsk identitet.

    2. Initialt endast tillfälliga uppehållstillstånd
    Ta genast bort de automatiska permanenta uppehållstillstånden som ges till syrier, som blev resultatet av att Obama flög till Sverige för att skaka hand med Reinfeld.
    Andra länder i Europa ger endast initialt tillfälliga tillstånd och är FNs rekommendation för att förhindra permanent brain-drain.
    Om och när situationen blir bättre i hemlandet dras uppehållstillstånden in och de avvisas.
    Om situationen inte förbättras kan permanenta uppehållstillstånd beviljas.

    3. De som inte får uppehållstillstånd ska avvisas skyndsamt
    Inga illegala invandrare sk ”papperslösa” ska finnas kvar i landet.

    4. Dra skyndsamt in uppehållstillstånd vid:
    a. Uppehållstillstånd har erhållits på falska grunder
    b. Långsemester eller semi-permanent vistelse i det land man säger sig ha flytt från
    c. All brottslighet som har fängelse på straff-skalan
    Skyndsam avvisning enligt 3.

    5. Snabbspår för invandrare från länder utan skyddsbehov (Marocko, Balkan..).

    6. Strikt efterlevnad av Dublin-förordningen.
    De som har lämnat uppgifter i annat första asylland ska skyndsamt avvisas dit. Inga undantag som att Sverige t ex misstror att invandrarna kommer att få en bra skolgång Italien.

    7. Säker ålderstestning av alla ”ensamkommande barn”.
    Dessutom ingen ”ankar-invandring”, dvs om ”barnens” anhöriga som genom ett mirakel dyker upp när de fått uppehållstillstånd ska de anhöriga inte beviljas uppehållstillstånd utan ”barnet” ska istället avvisas till sina anhöriga.

    8. All anhöriginvandring ska bekostas av den som tar in anhöriga.
    Fins ingen anledning att skattebetalare ska bekosta anhöriginvandring.

    9. Arbetskraftsinvandring endast för identifierade bristyrken.

    10. Skärpt hantering av ”borttappade pass”

    Med förhoppning att det kommer att leda till minskat mygel och att vi kanske skulle kunna ta emot fler riktiga kvot-flyktingar samt även ge mer pengar till UNHCR.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.