Kängorna som kom fram

Den 21 november i år skrev jag en krönika i Norrköpings Tidningar om bristen på vinterkängor i Försvarsmakten. Den blev mycket läst. Redan samma dag var därför myndigheten tvungen att kommentera ärendet på sin blogg.

Försvarslogistikchefen skrev:

De soldater från södra Sverige som vintertid genomför tillfällig utbildning, övning eller insats i norra Sverige (Norden) kommer att under den tid som verksamheten pågår (inklusive förberedelser och efterarbeten) tillfälligt att utrustas med vinterkängor.

I min krönika hade jag skrivit att Försvarsmakten hade beslutat att soldater tillhörande sydligare regementen inte skulle få några vinterkängor alls. Hade jag fattat fel? Jag bad därför om underlaget till beslutet om kängor.

I det kan man läsa:

För att täcka soldatens behov av kängor m/90 kommer därför endast ett par tilldelas och vinterkängor kommer att prioriteras till förbanden i Norrland.

kangor

Det är inte helt lätt för den som likt jag är oinsatt i försvarsmaktens fikonspråk att förstå vad som står, men jag får nog ändå intrycket att min farhåga var befogad. Det kan ha varit Försvarsmaktens avsikt att skicka ut soldater på övning i Boden och Trondheim mitt i vintern med sommarkängor.

Vi får tacka Försvarsmakten för att den kom på bättre tankar.

Här finns hela dokumentet.

Folkrätten är ett svepskäl för regeringen för att slippa sätta in Gripen

Också jag är mycket kritisk till regeringens ytterst magra besked om att bara ge Frankrike stöd med flygtransporter och lite annat krafs i Mali till en summa av 40 miljoner, i kriget mot Islamiska staten. Frankrike hade föreslagit att Sverige skulle ställa upp med Gripenflyg för spaning, vilket alliansen också tyckte att vi skulle ställa upp med. Men regeringen sa alltså nej.

Jag misstänker att huvudförklaringen till varför inte vi vill ställa upp för Frankrike i någon seriös mening är Miljöpartiet samt ansträngda statsfinanser. Insatsen är så liten att den inte behöver riksdagens godkännande. 40 miljoner är småsmulor. Försvarsbudgeten som helhet ligger på över 40 miljarder. Därmed kommer Finansdepartementet inte att klaga och det blir lättare för Åsa Romson att förklara för sin riksdagsgrupp att Sverige drar i krig på Frankrikes sida. Det blir ju bara ett litet krig – för svensk del.

Bloggrannarna Karlis N och Cornucopia? har redan skrivit väl om hur denna pyttelilla insats punkterar Sveriges trovärdighet som ett land som har lovat att vara solidariskt med andra EU-länder om de hamnar i krig.

Istället vill jag kommentera påståendet att vi inte kan skicka Gripenflyg av folkrättsliga skäl. Regeringen har visserligen erkänt att det finns en otydlig gråzon här, och att det alltså skulle vara möjligt att bistå Frankrike, men tycks vilja vara på den säkra sidan.

Jag uppfattar detta som ett svepskäl. Sverige har nämligen redan trupp i Irak som stöder de kurdiska förband som kämpar mot IS. Vad de svenska förbanden de facto gör är sekretessbelagt, men man kan anta att det handlar om specialstyrkor som hjälper peshmerga att slåss. Slåss på riktigt alltså. Tänk markförband som med vapenmakt röjer undan jihadister.

Denna insats är har folkrättsligt stöd i det att de svenska trupperna är där på inbjudan av Iraks regering. I regeringens proposition från den 5 november i år kan man läsa:

Den folkrättsliga grunden för den militära utbildningsinsatsen utgörs av Iraks inbjudan till det internationella samfundet att bistå med stöd för att bekämpa Isil samt de bilaterala överenskommelser som Irak ingår med deltagande stater om bland annat styrkornas uppgifter.

Rätten att använda våld grundas på Iraks samtycke och på eventuella restriktioner som antingen ställts av Irak eller följer av folkrätten, inklusive de mänskliga rättigheterna och den internationella humanitära rätten.

Islamiska staten agerar både i Syrien och Irak och Sverige har inget motsvarande avtal med Syrien. Men i och med att IS använder syriskt territorium för att angripa Irak finns inga folkrättsliga hinder för att svenska förband agerar inne i Syrien, om det är till stöd för Irak.

Jag har inte hittat någon ordentlig redogörelse från regeringens sida om varför den menar att det är folkrättsligt tveksamt att ställa upp med spaningsflygplan. Det låter högst osannolikt att Iraks regering skulle säga nej om Sverige lovade att bistå de kurdiska förbanden med flyginsatser.

___________________

Pingat på intressant.se.

Förbättrad integration kan leda till en ökad asylström

Gång efter annan har det sagts att får vi bara ordning på integrationen så kommer invandringen inte att vara ett problem. Det är stela strukturer på arbetsmarknaden som är problemet. Bostadsbristen beror på den reglerade bostadsmarknaden. Arbetsförmedlingen skulle må bra av konkurrens. Men hur påverkar en förbättrad integration asylströmmen?

Jag är självklart för en förbättrad integration där jag med integration menar att det måste bli lättare för invandrare att få jobb. Men jag skriver det här inlägget i polemik mot dem inom de borgerliga partierna som fortfarande inte vill erkänna att asylströmmen till Sverige är för stor utan att alla problem går att fixa med bättre en bättre jobbpolitik.

En vän till mig, engagerad i borgerlig opinionsbildning i Stockholm, sa så här vid ett möte i fredags. ”Om man har översvämning i sitt badrum börjar man inte med att torka upp vattnet. Man börjar med att stänga av huvudkranen”.

Liknelsen är inte perfekt eftersom människor till skillnad från vatten kan tänka och fatta rationella beslut, men det gör tyvärr saken bara svårare. Ju bättre Sverige blir på att integrera, desto mer attraktivt blir vi som asylland, och i nästa steg kan integrationen faktiskt försämras. En framgångsrik arbetsmarknadspolitik kan paradoxalt nog orsaka arbetslöshet.

Jag förstår att det låter konstigt, men det finns en intressant parallell i hur de stora städerna i utvecklingsländerna växer trots skyhög arbetslöshet. För många år sedan läste jag utvecklingsekonomi och fick då lära mig varför människor flyttade in till städernas slumområden och valde att leva som arbetslösa där istället för att vara kvar i sina hembyar. Skälet var att den förväntade inkomsten ändå var högre i staden än på landet. Trots risken att behöva gå arbetslös erbjöd staden en bättre inkomst än vad jordbruket på landet gjorde. Jordbruket i utvecklingsländer kan i många fall vara extremt underutvecklat, vilket gör att människor kan tvingas leva på gränsen till svält.

En stad kan alltså ha inflyttning samtidigt som den har stigande arbetslöshet. Allt beror på vad människor har att välja mellan.

Just nu har Sverige den största asylströmmen någonsin. Ryktet om att det är påväg att bli fullt har sannolikt redan hunnit sprida sig. De asylsökande vet förmodligen redan att de kommer att bli bussade ut i förläggningar i skogen. Och de vet att de förmodligen kommer att behöva leva flera år i Sverige som arbetslösa. Allt detta har de sannolikt redan konstaterat och räknat in. Men deras kalkyl kanske ändå slutar på plus i jämförelse med andra alternativ?

Om då Sverige plötsligt blir europeisk mästare i att fixa fram jobb åt invandrare, hur kommer det att påverka asylströmmen? En en inte allt för djärv gissning är att det skulle ge Sverige ett ännu bättre rykte som asylland, med följden att ännu fler skulle vilja komma hit. Och det skulle då märkligt nog kunna leda till att arbetslösheten går upp på grund av att så många fler tillkommit.

Som jag skrev är det här ingen plädering för att vi ska sluta förbättra integrationen. Den måste förbättras av det enkla skälet att så många som möjligt måste komma i arbete både för sin egen skull och för samhällets. Men en framgångsrik integrationspolitik är inte en lösning på problemet med den stora asylströmmen. Den som ständigt hänvisar till att vi kan fixa allt med förbättrad integration har inte förstått vilka drivkrafterna är.

Alla tycker förvisso inte att det är ett problem att det kommer 160 000 asylsökande i år och att det kan komma lika många nästa år. Det finns ju de som gärna såg att välfärdsstaten avvecklades. Jag tillhör inte dem. Jag tror istället att lösningen måste vara att minska mängden asylsökande till Sverige genom att vi anpassar vår politik till våra grannländers och driver kravet på omfördelning av asylsökande inom EU. Det finns ju fortfarande länder som knappt har tagit emot några flyktingar alls.

Sverige blir en fristad för efterspanade brottslingar

Statens viktigaste uppgift är att garantera sina medborgare säkerhet. Då ska inte ett stort hål lämnas vid gränsen så att det blir möjligt för efterspanade terrorister, narkotikasmugglare, människohandlare eller krigsförbrytare att resa in i vårt land och gömma sig här. Men på grund av asylpolitikens haveri är det så vi har det. Vi har ingen gränskontroll just nu, vilket i ett internationellt perspektiv är häpnadsväckande.

Alla som har rest in i USA vet hur noggrant kontrollerad man blir. Man måste anmäla sin inresa i förväg. Vid passkontrollen sitter en bister vakt och ställer frågor. Man fotograferas och lämnar fingeravtryck. Och då kommer vi svenskar lindrigt undan eftersom vi inte behöver visum.

Till Sverige är det för närvarande bara att sätta sig på tåget från Köpenhamn och kliva av i Malmö. Ingen kontroll någonstans.

Inresekontrollen till Sverige ska egentligen skötas gemensamt av länderna inom Schengensamarbetet. Men som bekant har flyktingströmmen från Turkiet upp genom Balkan och vidare in i Europa gjort att gränskontrollen havererat. Det är numera fri inresa i EU, och väldigt många vill komma till Sverige. Sverige har i praktiken gräns direkt till Turkiet, som Migrationsverkets GD har uttryckt det.

Ändå har regeringen och allianspartierna kommit fram till att man inte ska införa gränskontroller (kallas för ”inre gränskontroller” i EU-sammanhang eftersom det är inom EU). Centerpartiets migrationspolitiska talesperson riksdagsledamoten Johanna Jönsson förklarar på sin Facebooksida varför:

Gränskontroller skulle inte minska antalet asylsökande. Snarare öka det, då även transitflyktingar på väg till Norge eller Finland skulle tvingas söka asyl i Sverige. Man kan alltså alltid söka asyl vid själva kontrollen. Det man vill med gränskontroller är att ha bättre koll på vilka som åker in i landet. Saken är dock att varken hamnar eller Öresundsbron är byggda för detta. Det skulle bli trafikkaos och enorma förseningar samt kostnader. Polisen har inte heller resurser eller personal att både göra detta och sitt ordinarie arbete. Man skulle alltså tvingas sluta med väldigt mycket sådant som är viktigare, som att utreda brott. Men även vid en total fokusering av personalen till gränskontroll så skulle man bara kunna kontrollera en liten andel och bara på några enstaka platser. Varvid flödena skulle styras om till någon annan hamn/gränsövergång, som man sett i andra länder som testat detta. Det handlar alltså på intet vis om att stänga några gränser. Det går helt enkelt inte.

Staten har alltså kapitulerat.

Varför finns det inresekontroller? Jo, det är för att efterspanade terrorister och brottslingar inte ska kunna resa fritt. Terrorism och organiserad brottslighet stannar inte vid gränserna och det finns inget annat sätt att jaga brottslingarna på än en fungerande befolkningskontroll. Det här är ingen ny pålaga som staten hittat på på grund av den rädsla för terrorism som kom efter 11-septemberattentatet. Det är en grundläggande statsfunktion som finns för att upprätthålla säkerheten. Det fanns säkert en tid i ett avlägset romantiskt förflutet då människor kunde resa utan pass och gränskontroller, men det var långt mer än 100 år sedan.

Polisen har inte resurser påpekar Jönsson och det är nog helt sant. Det gör inte att problemet försvinner utan understryker bara allvaret i det hela. När Sverige gick med i Schengensamarbetet sades det att polisen istället skulle förstärka utlänningskontrollen inne i landet (SOU 2004:110, s. 127). Men som har rapporterats under de senaste veckorna är polisen så ansträngd att den inte kan göra inre utlänningskontroller heller.

En viktig del av utlänningskontrollen är att kolla vilka som uppehåller sig i landet utan tillstånd, men den delen kan jag i nuläget ha ett visst överseende med att den inte fungerar. Det har jag däremot inte med att Sverige just nu är den perfekta platsen för internationellt efterspanade brottslingar att gömma sig i.

Men pendlingskaoset som uppstår mellan Malmö och Köpenhamn? Jag har ingen lösning på det problemet, men inte heller här går det att låtsas att problemet med fri inresa för internationellt efterspanade brottslingar inte skulle finnas bara för att vi har en stor arbetspendling över sundet. Istället är väl det rimliga att ta kontakt med de danska myndigheterna för att se hur situationen kan hanteras gemensamt?

I sammanhanget kan det också vara värt att påminna sig om att Sverige fram till 2012 hade någonting som kallades beredskapspolisen. Det var motsvarigheten till hemvärnet fast för polisen. Vid kris skulle beredskapspolisen kunna inkallas för att avlasta den vanliga polisen med enklare bevakningsuppgifter m.m. för att denna inte skulle behöva prioritera ned brottsbekämpning.

Just nu granskar Sverige turister som kommer till Arlanda noggrannare än vad vi granskar vem som helst som kommer till Malmö från Turkiet. Det är absurt.

___________________

Pingat på intressant.se.

Åsiktshegemonin är punkterad men mer behövs

Värdet i fredagens migrationspolitiska överenskommelse ligger i att volymfrågan nu äntligen kan diskuteras öppet utan att någon behöver skämmas. Migrationsverket har sagt att det i sämsta fall kan komma så mycket som 190 000 asylsökande i år och 170 000 nästa år. Att i detta läge vägra prata om volym är verklighetsförnekelse. Då kan man också börja argumentera för att jorden är platt.

Det här kommer att bli en lång resa för svenska folket att göra men i och med överenskommelsen är första steget taget. I alla fall S, M, KD och FP har erkänt att volymen är för stor. Därmed kan man börja diskutera lösningar. För det är så jag ser på överenskommelsen. Den är första steget på en större reform som måste komma.

Förra veckan skrev jag att jag önskade mig tre åtgärder för en minskad asylström. Jag fick dessvärre inte alls som jag ville. Jag önskade mig: 1) gränskontroller, 2) anpassning av regelsystem och system för ekonomiskt understöd till Tyskland samt 3) krissamtal med de närmaste grannländerna.

Gränskontroller påverkar egentligen inte asylströmmen utan har att göra med att om Sverige inte har kontroll på befolkningen får vi problem med säkerheten i landet. Det normala är att en stat kontrollerar vem som reser in i landet. Med Schengenavtalet är det meningen att EU-länderna ska hjälpas åt med detta. En inresa i Grekland ska räknas som en inresa i Sverige. Men flyktingkaoset på Balkan har fått systemet att bryta ihop. Sverige har därför just nu oreglerad invandring. Om du vill klara dig utan personnummer och tillgång till välfärdstjänster men ändå bo i Sverige så är det fritt fram att flytta in. Ingen kollar vem du är, vad du heter eller om du har begått krigsbrott eller är efterlyst för narkotikasmuggling.

Jag har inte hunnit lära mig varför det inte blir några gränskontroller men jag gissar att det har att göra med att poliserna i landet är för få och att arbetspendlingen över Öresundsbron skulle försvåras.

Anledningen till att jag vill att Sverige ska ha samma regler som Tyskland, när det gäller flyktingmottagning, är att jag tror att det enda sättet att få ner asylströmmen är att se till att de asylsökande väljer olika EU-länder och inte bara Sverige. Folk flyr från krigets Syrien, men Sverige är inte den enda säkra tillflyktsorten. Det pågår inget krig i Polen.

Åtstramningen från PUT till TUT, permanenta uppehållstillstånd till temporära, är centralt för att minska anhöriginvandringen. Samma sak när det gäller ökade försörjningskrav. Men eftersom detta är en så kontroversiell fråga för Centern och Miljöpartiet har förslaget urvattnats. Därför kommer Sverige alltjämt att ha generösare regler än resten av EU och därmed fortsätta att vara attraktivare än alla andra EU-länder.

Det är ett allvarligt problem att våra förtroendevalda inte tycks förstå att asylsökande är rationella människor som gör informerade val.

Det är också därför som jag menar att Sverige måste sätta sig med sina närmaste grannländer och be om hjälp. EU som helhet kommer inte att hjälpa till. Fortfarande finns här länder som nekar helt och hållet (Polen), och länder som håller tyst och kommer billigt undan (Portugal, Irland). Sverige kommer aldrig att kunna övertyga hela EU om att hjälpa oss. Däremot är våra närmaste grannländer beroende av goda relationer med Sverige. Vi skulle därför kunna be Norge, Danmark, Finland, Polen (ja, även detta motsträviga land) och de baltiska staterna om hjälp. De kanske kräver något av oss i gengäld, exempelvis att Sverige går med i Nato, men det borde vi ändå ha gjort för länge sedan.

Jag förstår mycket väl att många vill komma till Sverige. Men jag är inte beredd att över en natt införa oreglerad invandring och avveckla välfärdsstaten såsom vi känner den. Om Sverige var det enda landet som kunde erbjuda en fristad skulle jag tänka annorlunda. Men det är det inte. Det är inte krig någonstans i EU och därför bör Sverige föra en politik som gör att fler asylsökande söker sig till exempelvis Portugal eller Irland.

_______________________

Pingat på intressant.se.