Ny arkitektur är ful enligt Google

Om en sökning på Google ger en uppfattning om hur folk tänker är det uppenbart att människor i allmänhet föredrar traditionell arkitektur framför ”modern”, vilket ånyo bekräftar det som många vet men som den professionella arkitektkåren har mycket svårt att smälta: Om människor i allmänhet fick bestämma hur husen de ska bo och arbeta i ska se ut skulle de se helt annorlunda ut än vad arkitekterna har bestämt är fint.

Bland konstnärer finns ibland en uppfattning om att man aldrig ska anpassa sig till vad folk i gemen tycker är bra konst. Kreti och pleti förstår inte sånt. Jag kan förstå detta till viss del. Estetik är en kunskapsfråga och med ökad kunskap ställer man högre krav på estitiken.

När det gäller arkitektur anser jag dock att det är fel att resonera på detta sätt eftersom byggnader är konstverk som inte kan läggas åt sidan om betraktaren inte gillar dem. Dålig musik kan stängas av. En ful tavla kan tas ned från väggen. Ett fult hus blir dock stående för mycket lång tid och utgör därmed en ständig plåga för sin omgivning.

Därför är det ett allvarligt problem att arkitekter inte vill diskutera smak med dem som ska bo och verka i de hus de ritar.

Vad tycker då folk i gemen är fint? Ett sätt att undersöka detta är att använda Google. Som bekant anpassar sig sökmotorn efter vad människor letar efter för att vaska fram de mest relevanta sökträffarna. Vad får vi då fram om vi söker på begrepp som ”beautiful architecture” och ”ugly architecture”?

Jag har använt engelska begrepp eftersom det engelska språket är så mycket större än det svenska, och man kan anta att sökmotorn ger bättre svar på engelska än på svenska. Jag har också sökt på ”new architecture” och ”old architecture”, och använt mig av Googles bildsök. Nedan visas resultatet.

”New architecture”

”Ugly architecture”

”Beautiful architecture”

”Old architecture”

Vackert är inte alltid detsamma som gammalt och nytt är inte alltid fult. Men det är mycket stor överlappning mellan nytt och fult.

____________________________
Pingat på intressant.se.

Hemvändande jihadister ska inte ges jobb

Debatten om hur jihadister ska behandlas är rörig. Den underlättas inte heller av att regeringens samordnare Mona Sahlin blandar ihop förebyggande insatser med insatser som ska sättas in mot dem som redan varit i Syrien.

Igår lyssnade jag på en kaotisk debatt i Studio Ett mellan Devin Rexvid och Mona Sahlin. Jag delar Rexvids upprördhet angående det som hittills kommit fram. Örebro kommun har givit praktikjobb till att antal hemvändande jihadister i hopp om att det ska rehabilitera dem till samhället.

Därtill har man talat om att jihadisterna behöver terapi för att bearbeta skräckupplevelser från kriget. Den som inte förstår hur anstötligt detta är kan fundera på hur vi skulle ha hanterat hemvändande svenskar som deltagit i nazisternas folkmord på judar. Skulle vi ha hjälpt före detta SS-soldater med praktikjobb?

Men måste man inte arbeta förebyggande? Det var så Sahlin försvarade sig i radiodebatten. Jo, men det är en avgörande skillnad att arbeta förebyggande gentemot dem som kanske överväger att åka till Syrien och att arbeta med dem som kommer tillbaka därifrån. Den första gruppen skulle kunna räddas med att man hjälper dem med att reda upp sina liv. Männen i den gruppen har ännu inte begått någon moraliskt skändlig handling. Återvändarna är dock avskum.

Jag förstår att återvändarna också måste tas om hand på något sätt, men säger verkligen expertisen att praktikjobb är lösningen på problemet? Jag är inte övertygad om detta. Jag tittade på hur den brittiska anti-radikaliseringsstrategin ser ut. Där talar man om ”activities focused on employment”, men den grupp strategin inriktar sig mot är de som befinner sig i riskzonen. Den handlar inte om hemvändarna.

Problemet med hemvändarna är nytt och det är inte givet att de program som tagits fram i länder som Storbritannien eller Danmark löser problemet med dem. Jag har sökt lite på nätet och jag kan inte se att det finns en etablerad konsensus om vad som bör göras. Se källor nedan.

Inte heller jag kan peka ut någon bra lösning men tre saker vill jag ändå lyfta fram som centrala som måste beaktas:

För det första är det en moraliskt klandervärd handling att åka som jihadist till Syrien. Den måste åtföljas av ett straff. Det får absolut inte framstå som att svenska myndigheter har överseende med detta.

För det andra, svenska sociala myndigheter har en övertro på att om man bara ger stökiga killar ett jobb så kommer de att sluta vara stökiga. Jag litar inte på svenska myndigheter på denna punkt. Dumsnällheten har visat sig destruktiv förr.

För det tredje, det är skandalöst dåligt av svenska staten att inte redan har en plan för hur bekämpande av radikalisering ska gå till. Storbritannien har förvisso inte heller någon klar plan för hur man ska hantera återvändarna, men man har i alla fall haft en plan för förebyggande arbete i ett par år redan. Sverige har inte haft någonting på plats. Nu är vi ett av det länder i Europa som har flest jihadister i Syrien i förhållande till vår befolkningsmängd.

Problemet vi står inför är nytt. Därför går det inte att säga att det redan finns expertkunskaper som bara behöver implementeras. Jag uppfattar att även experterna är något yrvakna. Därför har jag full förståelse för alla som nu är upprörda över svenska myndigheters agerande hittills.

Lästips:

No place like home: What to do when jihadists return

How Should Governments Deal With Returning Jihadists?

Islamic State: Britain ‘unable to cope’ with returning jihadists

ICSR Insight – Offering Foreign Fighters in Syria and Iraq a Way Out

Countering Radicalization in Europe

________________________
Pingat på intressant.se.

Islamiska staten kan besegras

Så sent som i oktober såg det hopplöst ut. Islamiska statens gjorde ständigt nya segrar och det var bara dagar innan Kobane i Syrien skulle falla i terroristernas händer. Men nu har kurdiska styrkor av rapporterna att döma drivit ut IS ur staden. Kan detta vara den vändning vi har hoppats på?

Huvudstyrkan som har besegrat IS i Kobane kommer från YPG som är en förgrening till PKK i Turkiet. När läget var som sämst grälade olika kurdiska falanger med varandra. Kurdistans regionala regering i irakiska Kurdistan erbjöd att bistå YPG med peshmergaförband, dvs. den milis som utgör försvaret av norra Irak. Men rivalitet mellan falangerna satte stopp för detta. Jag skrev en op-ed i Svenska Dagbladet om det.

Men förnuftet segrade. YPG tog till sist hjälp av peshmergaförbanden och fick därmed också amerikanskt flygunderstöd, och därmed gissar jag även hjälp med amerikansk stridsledning.

Det är bara att gratulera. Amerikanskt flygunderstöd har självfallet varit avgörande, men den modell som nu har använts där marktrupperna utgörs av lokala och välmotiverade förband och där USA står för flygattackerna är den som rimligen bör användas framgent.

Islamiska staten har vunnit sina framgångar tack vare ett svagt motstånd. Framgångarna i Irak har byggt på ett samarbete med lokala stamledare och att irakiska armén kollapsade istället för att göra motstånd.

Islamiska staten är på väg att bygga upp ett terrorvälde utan motsvarighet i historien. Vi har redan hört berättelserna om hur byar rensas och kvinnor kidnappas och säljs som sexslavar. Redan det i sig borde vara ett skäl att göra processen kort med denna organisation. Men därtill har IS som sin uttalade ambition att träna terrorister som ska slå mot mål i Europa och ”väst”. Det finns alltså ingen annan utväg ur detta dilemma än att med militära medel slå ned IS.

Sverige har lovat att ställa upp och träna kurdiska soldater i Irak. Det är lovvärt. Om Islamiska staten ska besegras kommer det att kräva vältränade och motiverade marktrupper. Trupperna ska vara rekryterade lokalt.

Jag skulle förvisso inte protestera om andra länder ville hjälpa till med marktrupp eftersom det kan behövas i ett första skede där det gäller att få Islamiska statens trupper att fly. Men nästa steg ska trupperna skapa stabilitet och då är alltid det bästa att trupperna är män och kvinnor från hemtrakterna. I den militära litteraturen talar man om tre faser ”clear, hold, build”. Det sista kan bara lokala trupper göra.

Men som sagt, idag gratulerar vi kurderna till en välförtjänt seger.

_________________________
Pingat på intressant.se

Haltande försvarspolitisk debatt i Sälen

Efter att ha lyssnat på försvarsministern och ÖB på årets Sälenkonferens är det tyvärr bara att konstatera att den försvarspolitiska diskussionen kommer att fortsätta att halta. Alltjämt kommer det att vara omöjligt för väljarna att ta ställning till hur mycket försvaret ska kosta.

Hur mycket pengar vi ska lägga på försvaret framöver är avhängigt hur mycket pengar vi vill lägga på annat. Hur mycket vill vi lägga på skolan? Järnvägen? Följaktligen är det omöjligt att ta ställning till hur det framtida försvaret ska se ut om vi inte diskuterar pengar.

Därför är det olyckligt att vare sig försvarsministern eller ÖB nu under Sälenkonferensen vill diskutera pengar. Försvarsministern var mycket tydlig på den punkten. Inget snack om pengar.

Därmed blir det inte någon riktig diskussion om försvaret över huvud taget. Det är sedan länge känt att 2009 års försvarsreform är underfinansierad vilket ÖB i sitt tal ändå underströk flera gånger.

På samma sätt är det också omöjligt att diskutera försvarets omfattning så länge Natofrågan hänger i luften. Med alliansens ställningstagande för att Sverige bör utreda förutsättningarna för ett Natomedlemskap har denna fråga fått ny kraft. Den kommer inte att försvinna. Aftonbladets ledarskribent Anders Lindberg brukar kalla Natofrågan för en icke-fråga. Men det är i så fall en icke-fråga som aldrig försvinner.

Det går inte att säga vad försvaret ska göra om vi inte har ett långsiktigt svar på Natomedlemskapsfrågan eftersom Nato planerar matrielinköp m.m. utifrån vad man ska göra tillsammans. Nato har en gemensam ”försvarsplanering”, vilket betyder att man samordnar sina styrkor, där olika länder bidrar med olika saker. Exempelvis har de baltiska länderna inget eget flygvapen. Det sköter andra Natoländer om.

Utan att ta ställning till Natomedlemskap går det inte att bestämma omfattningen på försvaret. Utan att ta ställning till hur stort försvaret ska vara kan man inte säga vad det ska kosta. Utan att presentera vad olika alternativ kostar kan man man inte ta ställning till hur mycket pengar det är rimligt att lägga på försvaret i förhållande till andra politikområden. Kort sagt: utan att prata om Natomedlemskap och pengar kan man inte föra en rationell försvarspolitisk diskussion.

_________________________
Pingat på intressant.se.

Moderaternas invandringspolitik anno 2009

2009 togs en invandringspolitisk rapport fram av en arbetsgrupp inom Moderaterna. Den leddes av Ulf Kristersson tillsammans med Tobias Billström och Elisabeth Svantesson. Rapporten är beklagligt nog försvunnen från Moderaternas hemsida. Därför lägger jag upp den här. Det finns också en M-rapport från 2014, men den håller inte alls samma kvalitet som 2009 års rapport.

Ladda ned rapporten här: Fler vägar in – nycklar till Sverige och det svenska samhället.

____________________
Pingat på intressant.se.