Vapenvilan i Ukraina – Europa förlorar

Orsaken till att Vladimir Putin åker hem som segrare från Minsk är att väst sovit på sin post. Ryssland har rustat upp och laddat för en offensiv. När den kom var motståndet oorganiserat. Offret för offensiven blev inte något EU- eller Natoland utan Ukraina. En ny politik för att stoppa rysk aggression behövs.

Att Ryssland tog hem matchen i Minsk är det ingen tvekan om. Annekteringen av Krim verkar vara helt överspelad. Fortfarande tillåts Putin dra sina lögner om att Ryssland inte har soldater inne på ukrainsk mark. Avtalet innehåller inte ordet ”federalisering”, men väl ”självstyre” för de östra delarna, precis det som Kreml har velat ha hela tiden.

Tyvärr talar det mesta därför nu för att EU och USA kommer att avveckla sina sanktioner mot Ryssland. Efterlevnaden av vapenvilan ska först iakttas, men med segern i Minsk kan jag inte se något rationellt skäl för Moskva att fortsätta kriget. Ryssland vill ha kontroll av östra Ukraina, men måste inte hålla territoriet med egna trupper. Jfr. Abchasien och Sydossetien.

I Europa finns det många som har velat gå Ryssland till mötes hela tiden. EU:s utrikespolitiska representant Federica Mogherini är en av de främsta förespråkarna för det. Det är obegripligt att hon ens tillåts sitta kvar. Affärsmän i Tyskland och Storbritannien har också gjort stor skada i att det att de har velat skydda sina affärer snarare än människoliv och den internationella rättsordningen. Därtill finns också den europeiska brunhögern som en femtekolonn som har gått på den ryska propagandan att ett kristet och traditionellt Ryssland står mot ett dekadent väst.

Dessa krafter hade inte fått genomslag om Europa och USA hade varit på sin vakt från första början. Varningssignalerna från de säkerhetspolitiska experterna har funnits där hela tiden. Som Carl Bergqvist skriver om i sin Frivärldrapport från förra året satte den svenska försvarsberedningen upp kriterier som skulle fungera som alarmklockor. När dessa sedan började ringa ignorerade man dem som om de aldrig hade funnits.

Men Sverige är inte ensamt om att ha blundat för utvecklingen i Ryssland. Även de små baltiska staterna, som bättre än andra vet hur det är att vara granne med aggressiva stormakter, missbedömde Ryssland.

Också USA måste få underkänt med råge. Landet har i och för sig varit mer principfast än EU, men Barack Obama är en president som inte verkar vilja driva utrikespolitik överhuvudtaget. Värt att minnas är också Obamas misslyckade ”reset”-politik. När han tillträdde 2009 nämnde han att han ville trycka på reset-knappen när det gäller USA:s förhållande till Ryssland. Det var bara ett halvår efter att Ryssland hade invaderat Georgien…

Ryssland av idag är långt ifrån den militärmakt som Sovjetunionen en gång var. Det är egentligen ingen stormakt alls längre utan en medelstor makt jämförbar med Tyskland eller Frankrike. Däremot är landet stort nog med tillräckligt mycket militära styrkor för att det ska vara väldigt svårt att sätta sig på det om det ställer till med bråk. Den ryska regimen har inte samma syn som väst på vikten av att inte offra människoliv. Den bryr sig inte om folkrätten och den bryr sig inte som sin trovärdighet utan ser lögnen som ett strategiskt vapen.

Europa var inte moget att ta sig an en sådan utmanare. Det kan vi se nu. Vi får tacka tidigare generationer för att Nato en gång i tiden bildades. Alliansen är precis som EU bitvis väldigt oorganiserad och medlemsländerna som ju är desamma som EU:s medlemsländer är inte helt eniga i sin syn på Ryssland. Situationen hade dock varit långt värre om alliansen inte hade funnits alls. Vi hade då haft motsvarande separatistiska inbördeskrig i mer än Ukraina. Antagligen i Baltikum.

Vad göra nu? Eftersom jag tror att kriget i Ukraina är slut och Europa står som förlorare handlar det om att ta sig samman och börja om. För Natos del handlar det om att rusta upp sina militära styrkor, och särskilt befästa staterna som gränsar mot Ryssland och Vitryssland (allierat med Ryssland). För Sveriges och Finlands del är Natomedlemskap det självklara valet. Ryssland vann inte kriget i Ukraina med hjälp av traditionell krigföring utan genom ett skickligt spel med aggressiv diplomati, propaganda och skrämseltaktik. En sådan motståndare möter man bäst genom att visa sig starkare på just denna arena. Det gör man genom att bilda en allians som är så stark att den inte viker ned sig när en aggressiv utmanare kommer med hotelser och nålstick.

________________________

Pingat på intressant.se.

Dela med andra:

2 kommentarer

  1. staffan anderstig

    Du tror inte att kriget Ukraina mot separatisterna med Putin uppbackning gäller mer än territorium? kanske dollarn som valuta och dess ställning visavi Bricks länderna och deras försök att fjärma sig från dollarn som den valuta allt handlar om?

  2. Stefan

    Jag tror inte att kriget för en sekund handlar om valutor. Snacket om valutor är en rökridå som Kreml gått ut med för att förvirra folk.