Därför har SvD:s ledarsida fel om statsvetare

Ivar Arpi skriver på SvD:s ledarsida om hur fel statsvetare har när de ska förutsäga paritpolitiska händelser i Sverige. Varför ska man då lyssna på statsvetarna? Vem som helst kan gissa lika bra. Vad håller statsvetarna på med? 

Av Arpis artikel kan man få intrycket att forskning i statskunskap är en meningslös verksamhet, alternativt att landets statsvetare saknar omdöme eftersom de gång på gång försöker spå framtiden.

Allt detta är trams. Det är Arpi som missuppfattat hur vetenskap fungerar och vad det är som ligger bakom att statsvetare ofta uttalar sig i media.

Arpi frågar sig varför statsvetare är dåliga på förutsägelser. Men säg då vilken annan vetenskap som är bättre? Ta medicin. Kan en läkare förutsäga vem som får skelettcancer? Nej. Däremot kan en läkare i efterhand konstatera att en patient har fått skelettcancer. Läkare kan med viss grad av sannolikhet förutsäga att en rökare kan få lungcancer. Men hur säker är prognosen? Det finns många som röker hela livet igenom utan att få cancer. Läkare är dåliga på att förutsäga vad som ska hända med deras patienter. Ska vi därför sluta fråga läkarna om vad de tror?

Men det är inte det enda exemplet på vetenskapsmän som inte kan göra förutsägelser. Hur är det med meterologerna? Vädret styrs av naturlagar som alla varit kända sedan Newtons dagar. Ändå kan meterologerna inte ge längre prognoser än två veckor. Inte ens med de mest avancerade modellerna, där datorer krävs för att beräkna sannolikheten, kan denna vetenskap förutsäga vad som ska hända. Detta trots att alla naturlagar som styr vädret är kända. Betyder detta att vi ska sluta fråga meterologerna om hur de tror att vädret ska bli?

Även utanför akademin finns experter som enligt Arpis syn på vetenskap borde kunna förutsäga mer än vad de kan. Expertkommentatorer i fotboll, hur är det med dem? Hur kan det komma sig att expertkommentatorerna är så dåliga på att förutsäga matchresultaten? De sitter i TV-studion och gissar. Kommentatorerna är ofta före detta spelare eller tränare med lång branscherfanhet. Ändå gissar de fel. Betyder detta att TV-kanalerna ska sluta använda sig av expertkommentatorer?

Arpi har helt enkelt missuppfattat vad vetenskapen klarar av och inte klarar av att göra. Vetenskapsmännens förmåga att förutsäga framtiden har alltid varit extremt liten i alla ämnen, oavsett vilka ämnen vi pratar om. (Utom astronomi som är den enda vetenskap där det är enkelt att räkna ut vad som ska komma att hända eftersom himlakropparna rör sig på ett matematiskt förutsägbart sätt.)

Utöver detta har Arpi även missförstått hur det går till när statsvetare blir tillfrågade att kommentera politik i medierna. Det går till så att en journalist ringer upp en statsvetare och ber om ett uttalande. Det är inte statsvetaren som ringer journalisten. Normal artighet och hjälpsamhet gör att statsvetaren svarar på de frågor som man ställer till henne. De svar som hon eller han sedan avger är alltid omgivna med reservationer där statsvetaren, väl förtrogen med att ämnet till sin natur är osäkert, hjälper journalisten med en gissning.

Att svara på en fråga, försiktigt och hjälpsamt, är inte att försöka spå framtiden. Har Arpi några exempel på där statsvetare uttalat sig med säkerhet? Nej, det har han inte för i sin artikel återges inga citat. De reservationer som de anklagade statsvetarna med all sannolikhet också har levererat ignorerar Arpi.

Vad Arpi borde skriva en ledare om istället är varför hans eget skrå, journalisterna, så ofta ringer till statsvetare och ber dem säga något om vad som ska hända i politiken. Varför tror Arpi och andra journalister att statskunskap är ett ämne där man kan göra förutsägelser om framtiden? I inget annat ämne kan några förutsägelser göras. Varför då tro att just statsvetarna ska leverera förutsägelser?

(Ivar är en god vän till mig om någon undrar.)

_______________

Pingat på intressant.se.

Avskräckning först

Någonting är seriöst fel med diskussionen om hur hemvändande jihadister ska behandlas. Med rätta är upprördheten stor när det framgår av Stockholms stads strategi att man tänker hjälpa dem med bostäder och jobb. Jag är inte expert på detta ämne, men jag övertygas inte av det som sägs vara expertkunskap.

Jag har tagit del av materialet på hemsidan för Nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism (Mona Sahlin). Här finns vägledning för hur man ska arbeta med antiradikalisering. Huvudtanken i allt är god och förmodligen riktig. Med sociala insatser kan man fånga upp dem som är i riskzonen och hindra dem från att bli extremister. Och det är här vägledning till studier, arbete och hjälp med bostad kommer in i bilden. Förebilden för denna metod är Århusmodellen. Århus kommun har arbetat med antiradikalisering sedan 2007.

Men det finns i alla fall tre uppenbara problem som jag inte tror att ens Århus har löst.

Det första är att Århusmodellen och det material som nationella samordnaren tillhandahåller på sin hemsida är inriktat på förebyggande arbete och inte rehabilitering av hemvändande jihadister. Jag vet väldigt lite om hur man rehabiliterar brottslingar i allmänhet och metoderna för detta kan kanske vara desamma som man använder för att förebygga brottslighet. Och då kanske jobb och bostad är den rätta medicinen, men…

Ett andra problem är att Århusmodellen saknar en koppling till en politik byggd på ”allmänprevention”, det vill säga avskräckning från att begå brott. Vid vanlig brottsbekämpning är allmänpreventionen helt avgörande för att skapa ordning i samhället. Det är allmänpreventionen som håller borta anarkin i samhället och det görs genom att samhället avskräcker sina medborgare från att begå brott vilket man gör genom att hota med straff.

Tillsammans skapar allmänprevention och sociala insatser ett system med piska och morot, men Århusmodellen bygger bara på morötter. Danmark har inte heller någon lagstiftning mot jihadistresor.

Och vad händer om man bara har ett system som erbjuder morötter? Avskräckningen uteblir. Det blir ett system som mer eller mindre belönar brottslingar. Tänk efter, hur ser kalkylen ut för en jihadist? Vad får han ut av att åka till Syrien jämfört med vad han får betala? Plus: han får göra jihad (kriga med IS). Minus: ingenting, eftersom svenska staten inte kommer att straffa honom utan istället kommer att hjälpa honom med psykoterapi, jobb och bostad.

Det är huvudlöst att ha en strategi som bara bygger på morötter. Jag vet att Stockholms stad inte ansvarar för lagstiftningen, men regering och riksdag gör det och de borde ha lagstiftat för länge sedan.

Det sägs att Århusmodellen fungerar, men är det verkligen sant? Washington Post har skrivit om Århus och intervjuat en av hemvändarna. Han berättar att han visserligen är ”ofarlig” för sin omgivning, men också känd och hyllad hemmavid bland dem som ser honom som en hjälte.

thepost

Det finns också ett tredje problem med Århusmodellen (och därmed med Mona Sahlin-linjen) och det är den bristande förståelsen för motiven bakom jihadisternas vilja att åka till Syrien. Perspektivet i nationella samordnarens texter är kriminologens. På frågan om varför någon blir jihadist ges en mängd förklaringar där alla har det gemensamt att de är saker som jihadisten själv inte är ansvarig för: ”ekonomisk orättvisa, arbetslöshet, utanförskap, bostadsbrist, miljöförstöring, korruption, ökad mångfald, diskriminering, maktmissbruk, segregation, invandring, polisvåld, väpnade konflikter runt om i världen” eller ”kontakt med eller del av gäng/subkultur/nätverk on- och offline som tycker att våld är legitimt som medel mot upplevda hot eller orättvis behandling”.

De subjektiva faktorerna beskrivs likadant: ”Exempel på händelser som skapar någon form av kris eller trauma på det individuella planet: En ekonomisk kris, som att bli av med jobbet eller uppleva det omöjligt att ta sig ur en socialt svår situation. En politisk kris, som att uppleva sig marginaliserad, utsatt för diskriminering eller korruption. En personlig kris, som att uppleva en familjetragedi eller att bli utsatt för brott.”

samordnaren

Nationella samordnaren menar på så vis att det inte är idéerna i sig som är drivkraften bakom jihadismen, alltså inte det som individen själv med sitt förstånd har kontroll över. Istället är det någon omständighet han inte kan påverka som har gjort att han har blivit jihadist.

Detta skulle jag säga är ett mycket kontroversiellt påstående och som jag inte alls uppfattar stämma med forskningen omkring jihadism. Fenomenet med att radikala muslimska män åker till konfliktzoner för att göra jihad är inte nytt utan har funnits i decennier. Det som har hänt med Syrien är att problemet har vuxit till en helt ny nivå.

Det är idéerna om att jihadism är något gott som främst förklarar varför så många som 300 personer har åkt från Sverige för att strida med Islamiska staten. Jihadismen är en ideologi som många uppfattar som tilltalande, och den finns över hela världen och inte bara i svenska miljonprogramsområden.

Det kan vara svårt att förstå hur någon frivilligt vill åka ned till Syrien för att slåss för en organisation som är lika vidrig som de tyska nazisterna. Men tänk då att de tyska nazisterna inte bara var en liten sekt utan ett stort nationellt parti som lyckades övertyga ett folk att de skulle starta ett världskrig och dessutom utrota alla judar. Det tragiska är att fullt rationella människor, utbildade och som kommer från goda hemförhållanden, kan välja att tro på vansinniga idéer.

Så vad ska vi göra? Det som behövs är en kraftfull politik för avskräckning som gör att de som nu umgås med planer på att vilja åka till Syrien och slåss på Islamiska statens sida tvingas välja sida, att de förstår att om de väljer kriget så väljer de bort demokratiska Sverige. Det sociala priset för att åka till Syrien idag är ingenting. Det måste höjas tusenfallt. Först därefter kan man börja prata om vilka sociala insatser som kan vara lämpliga.

___________________________
Pingat på intressant.se.

Svenska folkets drömhus är inte en röd container

Enligt en nyhet idag från Hemnet skulle den mest efterfrågade bostaden i Sverige vara en röd container. Det har jag svårt för att tro, men jag har inte svårt för att tro att det finns arkitekter som tror så.

UPPDATERING 9/5: Efter att inlägget publicerades har Hemnets presschef Stefan Tell yttrat sig på Twitter. Se konversation längst ned. Som framgår av svaren på mina frågor har Hemnet ingen aning om funkisvillor är populära eller inte, trots att det var just detta som var nyheten.

Enligt Hemnet som anlitat den framstående arkitektfirman Tham & Videgård skulle den mest efterfrågade villan se ut så här:

IMG_0242

I mina ögon ser det ut som en röd container:

container

I Göteborgs-Posten kan man läsa att ”En arkitektbyrå slog ihop de två populäraste stilarna funkis och faluröd gammaldags villa till en enda stil.” Men det är fel. Vad arkitekterna har gjort är att de har ritat ett falurött funkishus.

En faluröd gammaldags villa ser ut så här:

944972ddcee3490428378607e193baf9

Hur har då Hemnet och arkitektfirman kommit på att en röd container är vad folket helst av allt skulle vilja ha? Det kan man läsa om på kampanjsajten hemnethemmet.se.

Undersökningen bygger klickstatistik, januari–oktober 2014, och under en viss tid har man dessutom studerat bilder för att se vad det är för hus som folk kollar på. På kampanjsidan kan man ladda ned ”alla data”. Det är en sida som ser ut så här (ja, det är ”alla data”):

IMG_0244

Jag vet inte hur man kommer fram till att vad folk egentligen skulle vilja bo i är en röd container av detta men jag är ju inte heller arkitekt.

På Hemnets hemsida finns annars annan intressant statistik att ta del av. Exempelvis vilka annonser som fick flest klick under 2014:

hemnet1

”Paprikahuset” och ”Alienhuset” är två annonser där säljaren istället för att stajla sina hem inför fotograferingen spexat till det med paprikor respektive inredning från en science fiction-film. I övrigt verkar det vara lyxvåningar och lyxvillor som är mest klickat. Ingen röd container.

Hemnet har också en lista över mest använda sökord. Inte heller där finns något om röda containrar.

11026582_10152869094577965_2589303191460174076_n

Av detta drar i alla fall inte jag slutsatsen att svenska folkets drömhus skulle vara ett rött funkishus. Jag tror att man måste vara arkitekt för att få det till det.

Men jag är inte förvånad för som jag har skrivit om många gånger tidigare sitter den svenska arkitektkåren fast i 60-talet och är ointresserad av att lyssna på vad vanliga människor egentligen tycker.

UPPDATERING 9/5:

11203261_10152871249247965_754092045721621991_n

”Man kan säga att det är ett realistiskt drömhus, säger Staffan Tell, pressansvarig på Hemnet.” (SvD)

”Det är ett realistiskt drömhem som visar hus svenskarna vill bo just nu, säger Staffan Tell.” (Expressen)

_____________________________
Pingat på intressant.se.

Arkitektur med kärlek och omtanke

Jag har precis varit ett par dagar i Skåne och som vanligt har jag tittat mycket på arkitekturen. Jag för ju en kamp mot den nattståndna svenska 60-talsarkitekturen. Jag besökte Rosengård i Malmö och därefter Jakriborg i Hjärup. 

Jakriborg är mycket intressant eftersom det är ett bostadsområde som bryter mot etablerade konventioner inom dagens arkitektur. Jakriborg är byggt som en kopia av en medeltida Hansastad. Husen är alltså pastischer, vilket är något av de mest förbjudna som finns att rita.

Men vem skulle inte hellre vilja bo i en pastisch än i ett 60-talshus? Se själva.

Jakriborg består bara av hyresrätter, vilket är en bristvara i dessa tider.

Angående begreppet pastisch. Det är ett skällsord inom arkitektkåren. Kopior på gamla hus är pastischer och per definition dåliga. Kopior på 60-talshus går däremot bra och kallas inte för pastischer trots att de är just vad de är.

___________________________
Pingat på intressant.se.

Sverige glömmer sina musikgenier

Hur många svenska låtar ligger just nu på amerikanska topplistan Billboard? Det är omöjligt att säga. Det kan vara hur många som helst. Taylor Swifts låt Style är svensk. Tove Lo är en svensk artist som just nu finns på listan med låten Talking Body. Det här är vardag. Varför talar vi då så lite om en av Sveriges största konstnärliga framgångar någonsin?

Radioreporten Fredrik Eliasson har gjort ett reportage om låtskrivaren och producenten Max Martin och hans lärjungar. Det är en fascinerande berättelse. Sverige är idag vid sidan av USA världens främsta land när det gäller popmusik.

Jag vill verkligen varmt rekommendera alla att lyssna på reportaget. Dessutom bör man lyssna på Fredrik Eliassons tidigare reportage om producenten Denniz Pop som startade allt och var den som satte geniet Max Martin på banan. Denniz Pop avled i cancer 1998 men hans livsverk har överlevt honom flera gånger om.

Jag talar om genier, överdriver jag? Nej, inte alls. Max Martin har 19 ettor på Billboardlistan. Han överträffas endast av John Lennon och Paul McCartney. Och då är konkurrensen idag tusenfalt hårdare än när Beatles slog igenom. Max Martins lärjunge Shellback (Johan Schuster) har i sin tur åtta ettor på Billboardlistan.

Max Martin och Shellback har nyligen också startat det helt nya produktionsbolaget Wolf Cousins där man låter nya talanger skriva och producera låtar. Simsalabim har man skakat fram nya hitlåtar med framgångar på Billboard. Tove Lo är en av talangerna som Max Martin och Shellback hittat och skolat.

Men varför är det så få i Sverige som talar om denna enorma framgång? Det är förvisso få i min ålder som intresserar sig för popmusik, men det här är mycket större än vad som är populär musik just nu. Det här har pågått i flera år och kommer att fortsätta. Jag och alla andra som bara ägnar ett förstrött intresse åt popmusik borde ha vetat allt som Fredrik Eliasson berättar om i sitt reportage för länge sedan. Jag bryr mig inte om popmusik men väldigt mycket om Sverige. Det här är en succé för mitt land.

Vad är Sverige känt för utomlands? Abba, Björn Borg, Ikea? Allt detta kan vi tala om med stolthet när vi träffar människor från andra länder. Men hur ofta talar vi om Max Martin och Shellback, två av världen i särklass bästa låtskrivare? Och hela det gäng av svenskar som år efter år producerar nya hitlåtar?

Tack Sveriges Radio och Fredrik Eliasson för detta reportage. Hoppas att det kan bidra till att ära och berömmelse också utdelas till våra musikgenier på hemmaplan.

____________
Pingat på intressant.se.