Dra undan mattan för SD medan tid är

Idag presenterar Novus och TV4 ännu en opinionsundersökning där SD har gått framåt, nu till rekordsiffran 18 procent. Om allianspartierna inte lägger om asylpolitiken och driver den politik som deras väljare efterfrågar kommer detta att vara normalbilden för all framtid. Men tid att vända om finns ännu. SD kan tryckas tillbaka.

”Framväxten av ett nationalistiskt och invandringskritiskt parti är närmast att betrakta som en oundviklig följd, givet samhällets förändringar, opinionens utveckling och övriga partiers prioriteringar,” skriver Andreas Johansson Heinö i Borås Tidning, och gör sig därmed till ett gott exempel på en person som helt enkelt bara har givit upp. SD går inte att stoppa.

Jag håller alls inte med eftersom det i min tolkning av svensk politik är ganska enkelt att förstå vad det är som ligger bakom SD:s framväxt.

Att Sverige precis som alla andra europeiska länder har fått ett nationalistiskt missnöjesparti som inte gillar invandring är inget konstigt. Det konstiga är att det dröjde så länge som det gjorde.

Det finns dock ingen naturlag som säger att det invandringsfientliga partiet måste ha en väljarandel på 12,86 procent, som det vann i senaste valet, eller 18 procent som det skulle få idag om vi tror att Novus gissar rätt.

SD kommer aldrig att kunna trängas ut ur riksdagen igen. Däremot skulle partiet kunna tryckas tillbaka till att bli ett litet ytterlighetsparti på 4 procent och berövas sin utpressningspotenial gentemot övriga partier.

Orsaken till SD:s framväxt ligger i missnöjet med asylpolitiken. Vi vet att det är så av det enkla skälet att valundersökningarna visar detta. Demoskop är det opinionsföretag som jag tycker har gjort den intelligentaste undersökningen och jag har skrivit om den tidigare. Demoskop gjorde en studie av vilka M-väljare det var som gick över till SD. Långt mer än en tredjedel av dessa väljare kallar sig liberaler (ca 36–37 procent). Varför röstar liberala väljare på SD?

Demografi - allianspartierna

Ännu fler konservativa moderater gick över till SD (drygt 40 procent), men det intressanta är varför liberala, inklusive socialliberala, väljare röstat på Sverigedemokraterna. Ofta misstänkliggörs konservativa väljare i Sverige där man säger att de är inskränkta och kanske ändå lutar åt SD till att börja med. Det går dock inte att bortförklara väljarströmmen av liberala väljare till SD på samma sätt.

Demoskop kan dessutom i sin mätning visa att många av SD:s nya väljare inte ens gillar det egna partiet.

Vad kan man då göra för att stoppa SD:s framväxt? Det självklara svaret är att lägga om asylpolitiken. SD:s nytillskott av väljare består inte av ”nyfascister” utan av vanliga väljare, många av dem liberala, som inte tycker att deras vanliga partier lyssnar på dem.

Jag har skrivit om detta i tidigare blogginlägg och även i ett par krönikor i Norrköpings tidningar (se länkar längst ned). Alla som säger att de vill lägga om asylpolitiken åker på spö i debatten, misstänkliggörs för att bana väg för SD, för att vilja skicka tillbaks människor till helvetet i Syrien, för att vilja se dem drunkna i Medelhavet.

Men vad jag menar med att lägga om asylpolitiken är att Sverige ska anpassa sitt regelsystem till förslagsvis Tysklands. Om vi har samma regelsystem i Sverige som i Tyskland kommer fler asylsökande att söka sig dit istället och Tyskland tar bara emot en bråkdel av de asylsökande som Sverige gör per capita. Ingen får sin hals avskuren i Tyskland. Det är ett bra land för en asylsökande att komma till.

Genom att strama åt politiken så att de asylsökande i högre utsträckning än nu väljer andra EU-länder framför Sverige kan mattan dras undan under fötterna på Sverigedemokraterna. Men ju längre vi väntar, desto mer ökar sannolikheten för att SD:s nya väljare permanentar sig hos dem.

Decemberöverenskommelsen är inte en fungerande lösning på vare sig hur man ska stoppa SD:s framväxt eller hur man ska skapa ett stabilt regeringsunderlag i riksdagen. DÖ ger inte de borgerliga väljarna svar på den fråga de ställer. De undrar varför Sverige måste ha en helt annan asylpolitik än övriga EU-länder men får till svar att allianspartierna ingått en överenskommelse med S och MP där man lovar att inte rösta på sin eget budgetalternativ. Det är goddag yxskaft.

Följaktligen kan detta inte heller reducera SD:s inflytande på något vis eftersom det därmed, just på grund av DÖ, inte finns någon anledning att återvända till sitt gamla parti. Varför rösta på ett parti som inte lyssnar på en?

Borgerligheten står nu inför ett val. Antingen väljer vi att lägga om asylpolitiken i enlighet med våra väljares önskan, exmpelvis genom att anpassa vårt regelverk efter Tysklands som precis som Sverige har en generös flyktingpolitik, eller så framhärdar vi i att inte lyssna på våra väljare, misstänkgliggöra dem för att vilja se människor drunkna i Medelhavet och lägga oss platt i alla viktiga voteringar i riksdagen för inte skada Löfvens regering.

Eftersom jag inte tror att det med nödvändighet är så att SD för evärderlig tid måste ligga på en nivå om 12,86 procent eller högre rekommenderar jag det första alternativet.

Läs mer

Vi kan lägga om flyktingpolitiken utan att behöva ha dåligt samvete.
Flyktingpolitiken: Reformera för att bevara.
Det avskräckande exemplet, Norrköpings Tidningar.

Varför röstar folk på SD?
Fel plats skapar friktion, Norrköpings Tidningar.
Moderater som gick över till Sverigedemokraterna.
Antalet asylsökande och SD:s framgångar i opinionen.
Mer om antalet asylsökande och SD:s opinionssiffror.

Decemberöverenskommelsen
Decemberöverenskommelsen botar symptomen men inte sjukdomen.

_________________________
Pingat på intressant.se.

Arkitekturpriser och obegripligt fula innertak

Idag var jag för första gången på insidan av Malmö högskola, eller rättare sagt byggnaden Orkanen som hyser Lärarhögskolan. Huset vann Malmös stadsbyggnadspris 2006. Innertaken är något av det fulaste jag har sett. Det är obegripligt hur modernistiska hus beröms för sin interiör när innertaken rent ut sagt är förjävliga. Det är som om innertak inte alls räknas.

IMG_3652

I klassisk arkitektur är det självklart att innertaket ska vara vackert. Så är det inte med modernistisk arkitektur (ej att förväxla med modern arkitektur). Så här ser det ut:

IMG_3651

IMG_3648

IMG_3647

Det är inga innertak alls, kan man säga. Ingen ansträngning överhuvudtaget har lagts på att innertaken ska se bra ut. Bilderna är bara några exempel. Den fula verkligheten är svårt att fånga på bild. Ventilationstrummor och vattenledningar slår en i ansiktet när man kommer in i byggnaden.

Hur kan man få pris för detta? Så här lyder motveringen aveseende interiören:

IMG_3653

Jag är inte arkitekt och därför antagligen per definition diskvalificerad när det gäller att förstå vad som sägs i texten, men för den som inte är blind går det inte att ignorera de abnormt fula innertaken i byggnaden. Hur kan experterna inte se detta? Är innertak inte alls något som ska kommenteras? I klassiska byggnader lyfter man alltid blicken mot taket och häpnar över fanstatiska valv eller takmålningar. Men i modernistiska byggnader vill man helst ha en skärmmössa på sig för att slippa se vad man har ovanför sig. Problemet är bara att om man tittar nedåt måste man stirra in i en linoleummatta istället för ett vackert stengolv eller parkett.

___________________

Pingat på intressant.se.

”Inga soldater i Ukraina”: En absurd lögn som tyvärr fungerar

Sveriges regering förtjänar beröm för att den konsekvent har pekat ut Ryssland som ensamt ansvarig för kriget i Ukraina. Om man ändå finge önska sig något så är det att ännu tydligare säga att Ryssland har reguljära stridande förband på plats i Ukraina, och att kriget således inte längre kan beskrivas som ett separatistiskt upprorskrig utan ett anfallskrig.

För vad ska man annars kalla det? De förband som nu strider i Ukraina (vapenvilan till trots förekommer dagliga strider) består till stor del av ryska soldater. Det rör sig om cirka 12 000 man.

Det har påpekats flera gånger men förtjänar att upprepas. En av de viktigaste delarna i den ryska militärstrategin är informationskriget, där ammunitionen heter lögner.

Den mest framgångsrika lögnen hittills har varit den att Ryssland inte skulle ha några soldater inne i Ukraina. Ryssland står fast vid detta påstående och det har varit oerhört svårt för Europas regeringar att våga utmana denna lögn. Det var inte förrän i mitten av februari i år som EU för första gången officiellt talade om att det fanns ryska styrkor inne i Ukraina. Och ännu väntar vi på att Sveriges regering i sina uttalanden ska säga detta öppet. Det har inte hänt än utan regeringen talar fortarande om ryskstödda separatister.

Tack vare en ny rapport utgiven av den amerikanska tankesmedjan Atlantic Council finns dock alla bevis som behövs för att tryggt kunna säga som det är.

Rapporten bygger endast på öppna källor, kontrollerbara för vem som helst. Det finns gott om enskilda nyhetsrapporter om ryska förband i Ukraina. Atlantic Council har dock utöver detta även utnyttjat all den information som finns i sociala medier. Det har visat sig att ryska soldater precis som alla andra lägger ut bilder av sig själva på nätet, på den ryska motsvarigheten till Facebook som heter VKontaktje. Med hjälp av bilderna går det att identifiera var i Ukraina de har tagits.

Bilderna avslöjar också vapentyper och militärfordon som bara ryska armén förfogar över. Det är vapen som ”separatisterna” inte kan ha erövrat av ukrainska armén.

Atlantic Councils rapport stöds också av annan information som kommit fram tidigare. Exempelvis konstaterade två finländska militära analytiker att Minsk II-avtalet om vapenvila som framförhandlades i februari i år nämner vapensystemet Tornado-S. Det är ett modernt artillerisystem som bara finns i Ryssland.

Storbritanniens motsvarighet till FOI, Royal United Services Institute for Defence and Security Studies, RUSI, har också tidigare publicerat en lista över identifierade ryska förband i Ukraina.

Sammantaget finns det alltså inte längre någon anledning att tala försiktigt om vad det är för trupper som för krig i Ukraina. En del av dem är sannolikt ukrainska rebeller, men det kan inte råda någon tvekan om att ryggraden i den militära kampanjen utgörs av reguljära ryska förband. Kriget i Ukraina är därför att betrakta som ett konventionellt angreppskrig. Ryssland har invaderat östra Ukraina.

____________________________
Pingat på intressant.se.

Kejsarens nya kläder, del 2

Nobelstiftelsen säger sig ha lyssnat på kritiken mot det nya Nobel Center på Blaiseholmen i Stockholm. Förslaget ska nu arbetas om. Att det ska skrinläggas för alltid finns inte på kartan. H. C. Andersens saga ”Kejsarens nya kläder” är en av de bästa politiska skrifter jag känner till. Jag har därför tagit mig friheten att skriva del 2. Vad hände efter att kejsaren hade blivit utskrattad av folket?

11264903_10153037725499296_6662582644241582008_n

Jo, det var så att när folket hade förstått att kejsaren var naken och skrattat ut honom blev han generad och mycket arg. När han kom hem till slottet kallade han till sig de två vävarna och sa:

– Folket skrattade åt mig! Ni sa att kläderna ni hade sytt åt mig var mycket fina. Ni sa att bara de som är odudliga i sina ämbeten eller mer än lovligt dumma inte skulle kunna se kläderna. Menar ni att alla människor är dumma!

Vävarna svarade:

– Ers Majestät, vi försäkrar att klädedräkten som Ers Majestät fått verkligen är av yppersta klass! Det är mycket olyckligt att stadens folk inte har kunnat se den ståtliga prakt som Ers Majestät uppvisar. Men Ers Majestät måste förstå att enkla människor har enkla vanor och ser på världen på ett enkelt sätt.

– Hur menar ni nu? frågade kejsaren.

– Jo, Ers Majestät måste betänka att folk inte har den kunskap som Ers Majestät besitter i dessa frågor. Det är ju inte för intet som Ers Majestät är kejsare och inte de.

– Ja, det har ni ju rätt i, svarade kejsaren. Men om nu mina kläder inte syns för mer än ett fåtal, hur ska jag då kunna visa upp dem för folket?

Bedragarna viskade till varandra. Sedan sa de:

– Ers Majestät har givetvis rätt! En klädedräkt som blir osynlig för folket på grund av deras okunnighet tjänar inte Ers Majestät till fullo. Om det därför behagar Ers Majestät är det vårt förslag att vi syr om dräkten något så att den blir lite…ja, vad ska vi säga…enklare. Men inte fullt så enkel att dess prakt försvinner!

– Mycket klokt! svarade kejsaren. Mycket klokt! Så gör vi. När jag nu lagt så mycket pengar på min dräkt vore det oförsvarligt att bara hänga av mig den och aldrig använda den mer. Varje skattekrona som inte används effektivt är en stöld från folket!

Vävarna nämnde att ändringen tyvärr också skulle kosta en slant. Inte alls mycket, men att göra ändringar är kostar också, och det var ju så att beställningen hade utförts helt enligt vad man hade kommit överens om. Kejsaren nickade instämmande och skickade med dem en ny kista med guld utöver den betalning som de redan hade fått.

Nästa dag kom bedragarna tillbaks. Med sig hade de en tygbit som de band om midjan på kejsaren samtidigt som de återigen låtsades hänga på honom de osynliga kläderna.

– Sådär! utropade de. Nu Ers Majestät kommer ingen att ropa att Ers Majestät är naken! Inte ens de allra mest förstockade!

Kungen tittade på tygbiten. Ett höftskynke? Var det vad han skulle ha på sig? Men han vågade inte säga något för det var ju bara den som inte passade för sitt ämbete eller var mycket dum som inte kunde se kläderna.

Bedragarna som såg oron i kejsarens blick sa:

– Vi förstår Ers Majestäts oro, men vi är enkla skräddare och det enda vi kan göra är att förse Ers Majestät med den allra finaste av klädedräkter. Kanske har vi missbedömt folkets förmåga att förstå hur enastående dräkten är? I så fall, Ers Majestät, är vi givetvis villiga att betala tillbaka allt guld vi fått för vårt arbete!

Kejsaren tittade oroligt på en av sina ministrar, som förstod att han behövde säga något:

– Ers Majestät, om Ers Majestät tillåter… Vad folk i allmänhet tycker och tänker bör en vis man inte fästa avseende vid. Ers Majestät vet hur folk i allmänhet klär sig och vad skulle meningen vara med att kejsaren klädde sig så som dem? Är det folkets uppgift att säga hur rikets mest skickliga vävare ska sy kläder? Är de vävare själva?

Kejsaren kände sig genast lättad. Hans äldsta och mest betrodda minister kunde tydligen se tyget och var inte orolig. Vilken tur att han hade så kompetenta rådgivare, tänkte han. Då finns det i alla fall någon som duger i sitt ämbete och dum det är den gamle ministern verkligen inte!

– Mina herrar! utbrast kejsaren. Jag är mycket nöjd med resultatet. Jag förstår att ni egentligen inte hade velat göra denna lilla ändrig eftersom ni som konstnärer inte vill ändra i en i övrigt perfekt kreation. Men som ni förstår kräver det politiska handlaget en och annan mindre kompromiss. Jag är mycket tacksam för er samarbetsvilja. På söndag är det mässa i domkyrkan. Då ska vi på nytt visa upp konstverket med den lilla ändringen. Jag är övertygad om att folk kommer att vara överväldigade!

Så var det bestämt att kejsaren återigen skulle gå i en procession med sina nya, nu något justerade, kläder och denna gång i självaste domkyrkan.

Det blev söndag och tiden närmade sig för kejsarens entré i stadens ståtliga katedral…

(Fortsättning följer. Kanske.)

__________________
Pingat på intressant.se.