Putin på förstasidan igen

Rysslands president Vladimir Putin lyckas gång på gång sno förstasidan i DN. Att hamna på förstasidan med positiva rubriker är alla politikers våta dröm. Vad är det Dagens Nyheter håller på med egentligen?

Det var Alex Voronov, ledarskribent på Eskilstuna-Kuriren, som idag twittrade ut nedanstående bild. Voronov har helt rätt i att DN spelar Putin i händerna, och det är tyvärr inte första gången.

CQDZ9itUkAAi5a0

Den bild som Voronov twittrade ut är från DN:s landstortsupplaga, men Stockholmsupplagan är inte bättre.

DN 150929

Emellertid såg DN ut så här på förstasidan i våras, på årsdagen efter annekteringen av Krim.

DN Krim 150318

Och så här såg förstasidan ut i mars förra året när annekteringen genomfördes.

DN 140319

Varför är detta ett problem? undrar kanske någon.

Problemet ligger i att Ryssland bedriver en aggressiv utrikespolitik med propaganda som viktigaste instrument till makt och inflytande. Carl Bergqvist (Wiseman) har skrivit en mycket bra analys i Expressen som förklarar Putins maktpolitiska spel. Ryssland för ett krig i Ukraina och för att ta bort fokus på detta har han istället ökat den ryska närvaron i Syrien, eftersom han ser att USA och Europa agerar villrådigt och tafatt. Putin iscensätter därför en teaterscen i samband med FN:s årliga möte i New York för att framställa sig själv som den stora fredsmäklaren. Och DN köper allt som om det vore på riktigt.

____________________

Pingat på intressant.se.

Flyktingströmmen är alltid störst på hösten

Varför har vi en flyktingkris just nu? Läget i Syrien är ungefär lika eländigt varje dag, så varför uppstod en kris just nu? För något år sedan fick jag höra att hösten var ”flyktingsäsong”. Jag tänkte inte så mycket på det då, men det blev ganska uppenbart nu. Men stämmer det att flest flyktingar kommer på hösten?

Ja, det gör det nog. Jag har lagt in Migrationsverkets månadsstatistik i ett diagram.

asylpermanad

Den månadsstatistik som finns tillgänglig på Migrationsverkets hemsida omfattar 2009–2015. Av dessa år är det bara 2009 och 2011 som uppvisar ett annat mönster. Varför 2009 var annorlunda vet jag inte, men att flyktingströmmen under 2011 ökade hela hösten gissar jag beror på att det var då Syrienkriget bröt ut. För alla andra år är det i alla fall uppenbart att flest asylsökande kommer i september och oktober.

Vad som ska hända resten av hösten 2015 har jag ingen aning om men om mönstret upprepar sig kommer asylströmmen att avta i mitten av oktober ungefär.

Jag vet att det var en del som tänkte sig att flyktingkrisen skulle beröra mångas hjärtan och få sympatierna för SD att minska igen, men man ska nog inte göra sig några förhoppningar på den punkten. Allt talar för att flyktingkrisen snart är över, och då är demonstrationerna och kampanjerna också över, och allt går tillbaka till sin grå vardag.

________________

Pingat på intressant.se.

Så mycket ökar utgifterna för migration och integration

Som jag tidigare berättat här på bloggen är jag alls ingen expert på invandringspolitik utan håller på att bilda mig själv. Samtidigt som jag gör detta kan man blogga om saken. Min vän Tino Sanandaji påpekade idag att statens kostnader för migration och integration ökat mycket kraftigt på senare år. Hur mycket? Tino hänvisade till Ekonomistyrningsverkets tabeller.

Jag räknade samman siffrorna för utgiftsområde 8 och 13 i statsbudgeten – det är områdena ”Migration” och ”Integration och jämställdet” – och la in dem i ett diagram.

kostnaderformigration

Som synes har kostnadsökningen varit mycket kraftig under senare år och beräknas öka ännu mer nästa år. I summan ingår nu även statens utgifter för jämställdhet, men det förändrar inte bilden eftersom det är i jämförelse med kostnader för migration och integration en liten summa.

Något som inte ingår i dessa siffror är de ökade kostnaderna som invandring för med sig för kommuner och landsting.

Är det värt investeringen? Ja, det är ju det som är frågan. Det är fullt rimligt att hävda att Sverige ska ta emot så många flyktingar med anhöriga som möjligt, men då bör också prislappen för detta diskuteras och ställas i relation till andra utgiftsområden.

Jag sammanställde det här diagrammet för att åskådliggöra att den situation som vi har hamnat i de senaste åren inte kan jämföras med hur det vara bara för fem år sedan. Det är inte rimligt att blicka tillbaka på hur vi har haft det tidigare och säga att vi bara kan rulla på som vanligt, för som man kan se i diagrammet for utgifterna iväg kraftigt från 2012 och framåt. Även den allra mest flyktingvänliga politiker måste kunna svara på frågan om den mängd pengar vi avsätter till migration och integration är rimlig eller inte.

TILLÄGG

Siffrorna visar löpande priser. Man får tänka in inflationen också som legat på 2-3 procent per år. Den reella kostnadsökningen är något mindre. Men det som jag vill ha fram med att visa diagrammet är att kostnadsökningen varit mycket kraftig på kort tid och att vi mentalt sett inte kan använda 2010 eller 2011 som något slags normalbild. Världen har förändrats.

_______________________

Pingat på intressant.se.

Mediernas förtroendekris

Nej, nu vill jag ha tillbaka den riktiga journalistiken, tack! Går det att ordna? Det känns som att flyktingdebatten kapats av två läger. På ena sidan finns kampanjande journalister med Dagens Nyheter i spetsen. På andra sidan finns SD-familjens ”alternativa kanaler”, där gnäll och konspirationsteorier flödar. Båda sidor bekämpar varandra. Ingen letar efter vägen framåt.

På fredagskvällen fick jag syn på en mycket egendomlig tweet från SVT.

IMG_4110

På lördagsmorgonen frågade jag därför vännerna på Facebook om det var någon som kunde förklara vad det handlade om. Jan Sjunnesson, medarbetare på nätmagasinet Avpixlat, postade då detta klipp på min sida.

puckadfbkommentar

Man tar sig för pannan. Hur kan vi ha hamnat i en situation där någon för mig okänd person lägger ut en konspiratorisk kommentar på Facebook om att SVT skulle ta direkta order från regeringen och SVT:s informationsavdelning känner sig nödgad att svara?

Nu har jag ingen bekräftelse på att det är just detta inlägg som har föranlett SVT:s märkliga tweet, men jag har fått intrycket att finns människor som tror att Facebookinlägget verkligen är sant.

Det här är oroväckande, för det är inte bra för vårt samhälle om förtroendet för den vanliga journalistiken gör att människor börjar tro på konspirationer i brist på riktiga nyheter.

Jag har i en krönika i NT beskrivit den politiska situationen som att vi befinner oss i en politisk förtroendekris. Ledarna för de gamla partierna har inte i tillräcklig utsträckning lyssnat på vad deras väljare säger till dem. Men vi har också en förtroendekris mellan de etablerade medierna och i alla fall en icke obetydlig del av allmänheten.

Om inte denna förtroendekris repareras kommer flykten från etablerade medier till SD-familjens ”alternativa medier” att förvärras. Normalt sett bör man ju lyssna mer till SVT:s nyhetsförmedling än Avpixlats, eller hur? Men vad händer om SVT inte levererar kvalitet? Vart tar tittarna vägen?

Givetvis kommer SVT eller någon annan etablerad kanal aldrig att konkurreras ut av en alternativ kanal på nätet. SD-medierna håller generellt sett en låg kvalitet och ägnar sig i stort sett bara åt att klaga på invandringspolitiken. Det är inga alternativa nyhetsförmedlare på riktigt.

Också jag tillhör dem som är missnöjd med SVT:s och andra ledande Stockholmsmediers journalistik, i synnerhet under de senaste veckorna när flyktingkrisen varit aktuell. Redaktionerna har låtit sig svepas med i den flyktingvänliga kampanjen. Det humanitära patoset är fullt förståeligt, men kan inte ersätta traditionell journalistik. Särskilt kritisk är jag mot DN som mer än något annat medium drivit kampanj istället för att förmedla nyheter.

Vad jag nu önskar mig är den gamla hederliga journalistiken tillbaka. Jag vill ha nyheter och granskande reportage som är allsidiga, och precis som alltid annars ifrågasätter hur makthavarna sköter landet. Jag väntar fortfarande på den stora granskningen av Migrationsverket. Jag har genom vänner som arbetar på denna myndighet fått höra hur dåligt asylärenden kan skötas, hur människor lyckas ljuga sig in i landet. En bra journalist skulle tycka att det ämnet var mycket intressant, men det verkar som att ingen törs.

Ett annat ämne som också måste granskas mer ingående är det som nu sker på europeisk nivå. Flyktingströmmen har inte avtagit. Danmark har fattat beslut om att försämra villkoren för asylsökande för att göra sitt land mindre attraktivt. Även Tyskland funderar på hur det ska bli mindre attraktivt att söka sig dit. Vad betyder detta för Sverige? Gör detta att Sverige framstår som ännu mer attraktivt?

Båda dessa frågor är sådana som vi alla måste lära oss mer om som medborgare. Men för att det ska fungera så måste vi har journalister som rapporterar allsidigt.

Jag är helt säker på att de av mina vänner som är journalister och som läser detta reagerar med att ”Vad då? Vi är ju allsidiga!” eller ”Vi gör mätningar och folk har förtroende för vad vi rapporterar, särskilt public service”. Jo, kära vänner, jag tror er i uppriktighet, att ni gör ert bästa, besjälade av att försöka förse mig med så bra kvalitet i nyhetsrapporteringen som möjligt. Men det är något som inte funkar. Folk har börjat tro på konspirationsteorier. Vad beror det på? Beror det på att ”folk” är korkade eller att det är något i ert vanliga arbetssätt som inte fungerar?

___________________________

Pingat på intressant.se.

Vem hjälper vi egentligen?

Idag var jag i domkyrkan och lyssnade till ärkebiskopens predikan. ”Se människan på stranden”, var rubriken apropå flyktingkrisen. Det är en bra uppmaning. Men jag skulle också vilja lägga till ”Se människan i lägren”. Förutom att gå i kyrkan ägnade jag även dagen åt att lära mig mer om hur mina skattepengar används. Vem hjälper vi?

Sverige lägger ungefär 37,1 miljarder kronor på att hjälpa nödställda, antingen genom att ta emot dem som asylsökande i Sverige, eller genom humanitära insatser på plats, eller att genom att ta emot kvotflyktingar.

Av dessa pengar går 34,3 miljarder till budgetområdena ”migration” och ”integration” i statsbudgeten. Migration kostar 17,9 miljarder och integration kostar 16,4. I migrationsdelen ingår också kostnader som har med arbetskraftsinvandring och in- och utflyttande svenska medborgare att göra. Men den största biten handlar om asylmottagningen.

Det humanitära biståndet där kvotflyktingdelen ingår uppgår i år till 2,8 miljarder. Det är alltså så mycket pengar Sverige lägger på att hjälpa människor på plats plus att hjälpa kvotflyktingar att få komma till Sverige.

faktaruta

Av dessa pengar går i år 885 miljoner kronor till FN:s flyktingorgan UNHCR. Denna organisation ansvarar för systemet för kvotflyktingar. Under förra året tog Sverige emot 1 900 kvotflyktingar.

Inbördeskriget i Syrien är en av de värsta flyktingkatastroferna just nu. Hur mycket pengar går till att hjälpa dem som bor i flyktingläger i grannländerna? Sida skriver på sin hemsida: ”Sidas stöd till Syrienkrisen uppgick 2014 till ca 320 miljoner kronor, varav ungefär 40 procent gick till insatser i Syriens grannländer, där syriska flyktingar sökt skydd.” Det blir 128 miljoner kr.

Vad betyder då allt detta? Jo, att Sverige lägger 34,3 miljarder kronor på att hjälpa de asylsökande som kommer hit på egen hand medan vi lägger 128 miljoner på dem som bor i flyktingläger utanför Syrien och inte har någon möjlighet att åka någonstans.

UNHCR räknar med att i december i år ha hand om 4 miljoner flyktingar från Syrien.

Det finns en väldig obalans mellan vad vi satsar på flyktingar som kommer till Sverige och flyktingar som befinner sig i flyktingläger. Det har sagts att Sverige är som ett akutsjukhus utan ambulans. Den som tar sig till Sverige får hjälp. Den som inte har råd får klara sig själv.

Jag vet inte hur man ska komma tillrätta med denna problematik, men vi brukar ju säga att plånboken ska inte avgöra vem som ska få hjälp.

___________________

Pingat på intressant.se.