Åsiktshegemonin är punkterad men mer behövs

Värdet i fredagens migrationspolitiska överenskommelse ligger i att volymfrågan nu äntligen kan diskuteras öppet utan att någon behöver skämmas. Migrationsverket har sagt att det i sämsta fall kan komma så mycket som 190 000 asylsökande i år och 170 000 nästa år. Att i detta läge vägra prata om volym är verklighetsförnekelse. Då kan man också börja argumentera för att jorden är platt.

Det här kommer att bli en lång resa för svenska folket att göra men i och med överenskommelsen är första steget taget. I alla fall S, M, KD och FP har erkänt att volymen är för stor. Därmed kan man börja diskutera lösningar. För det är så jag ser på överenskommelsen. Den är första steget på en större reform som måste komma.

Förra veckan skrev jag att jag önskade mig tre åtgärder för en minskad asylström. Jag fick dessvärre inte alls som jag ville. Jag önskade mig: 1) gränskontroller, 2) anpassning av regelsystem och system för ekonomiskt understöd till Tyskland samt 3) krissamtal med de närmaste grannländerna.

Gränskontroller påverkar egentligen inte asylströmmen utan har att göra med att om Sverige inte har kontroll på befolkningen får vi problem med säkerheten i landet. Det normala är att en stat kontrollerar vem som reser in i landet. Med Schengenavtalet är det meningen att EU-länderna ska hjälpas åt med detta. En inresa i Grekland ska räknas som en inresa i Sverige. Men flyktingkaoset på Balkan har fått systemet att bryta ihop. Sverige har därför just nu oreglerad invandring. Om du vill klara dig utan personnummer och tillgång till välfärdstjänster men ändå bo i Sverige så är det fritt fram att flytta in. Ingen kollar vem du är, vad du heter eller om du har begått krigsbrott eller är efterlyst för narkotikasmuggling.

Jag har inte hunnit lära mig varför det inte blir några gränskontroller men jag gissar att det har att göra med att poliserna i landet är för få och att arbetspendlingen över Öresundsbron skulle försvåras.

Anledningen till att jag vill att Sverige ska ha samma regler som Tyskland, när det gäller flyktingmottagning, är att jag tror att det enda sättet att få ner asylströmmen är att se till att de asylsökande väljer olika EU-länder och inte bara Sverige. Folk flyr från krigets Syrien, men Sverige är inte den enda säkra tillflyktsorten. Det pågår inget krig i Polen.

Åtstramningen från PUT till TUT, permanenta uppehållstillstånd till temporära, är centralt för att minska anhöriginvandringen. Samma sak när det gäller ökade försörjningskrav. Men eftersom detta är en så kontroversiell fråga för Centern och Miljöpartiet har förslaget urvattnats. Därför kommer Sverige alltjämt att ha generösare regler än resten av EU och därmed fortsätta att vara attraktivare än alla andra EU-länder.

Det är ett allvarligt problem att våra förtroendevalda inte tycks förstå att asylsökande är rationella människor som gör informerade val.

Det är också därför som jag menar att Sverige måste sätta sig med sina närmaste grannländer och be om hjälp. EU som helhet kommer inte att hjälpa till. Fortfarande finns här länder som nekar helt och hållet (Polen), och länder som håller tyst och kommer billigt undan (Portugal, Irland). Sverige kommer aldrig att kunna övertyga hela EU om att hjälpa oss. Däremot är våra närmaste grannländer beroende av goda relationer med Sverige. Vi skulle därför kunna be Norge, Danmark, Finland, Polen (ja, även detta motsträviga land) och de baltiska staterna om hjälp. De kanske kräver något av oss i gengäld, exempelvis att Sverige går med i Nato, men det borde vi ändå ha gjort för länge sedan.

Jag förstår mycket väl att många vill komma till Sverige. Men jag är inte beredd att över en natt införa oreglerad invandring och avveckla välfärdsstaten såsom vi känner den. Om Sverige var det enda landet som kunde erbjuda en fristad skulle jag tänka annorlunda. Men det är det inte. Det är inte krig någonstans i EU och därför bör Sverige föra en politik som gör att fler asylsökande söker sig till exempelvis Portugal eller Irland.

_______________________

Pingat på intressant.se.

 

Dela med andra:

2 kommentarer

  1. staffan anderstig

    Välfärdsstaten som du kände den kommer hur som helst att dö,färre som jobbar,tex färre kvinnor,lägre löner för trädgårdsarbete det nya givet,redan nu har invandrare lägre löner,betalar mindre skatt ger lägre pension,en nedåtgående spiral,lägg till det de som nu inte klarar grundskolan…tur man är gammal!

  2. Linda

    Bra skrivet, Stefan, men våra grannländer kommer aldrig att vara så solidariska att de frivilligt sätter sig i samma situation som Sverige. Vi bör inse att den svenska modellen är passé och att vi måste slopa välfärdssamhället och köra den amerikanska modellen istället. ”Everyone for themselves”. Vi måste sänka skatterna till max 20%, slopa alla bidrag, införa privata försäkringar för allt som tidigare erbjöds via välfärden. Klassamhället är ett faktum och underklassen ökar med hundratusen personer varje år. Med evigt höjda skatter kommer medelklassen fly landet och kvar finns endast ett fattigt land i kris. Det är ohållbart att tvinga svenska arbetare att betala världens högsta skatt och i gengäld ge dem ett allt mer ojämlikt och otryggt samhälle, en skola ovärdig sitt namn, vårdköer där människor dör, en polis utan befogenheter och politiker som inte vågar eller vill styra landet i en sund riktning. Det var verkligen inte denna samhällsutveckling jag önskade för mig själv och min familj, men när verkligheten inte längre kan förträngas så måste vi inse faktum: Sverige som vi minns det och som vi vill ha det finns inte.