Försvarsanslaget snart mindre än 1 procent av BNP

Som en vinylskiva som har hakat upp sig fortsätter jag att skriva om att Sverige inte lägger tillräckligt med pengar på försvaret. Trots att vi befinner oss i det sämsta säkerhetspolitiska läget sedan kalla kriget lägger vi mindre och mindre pengar på försvaret sett till andel av BNP. Efter 2020 kommer försvarsanslaget att vara mindre än 1 procent.

Förra året var det första gången på länge som riksdagen beslutade om ett ökat försvarsanslag. Man sa att det var ett ”trendbrott”. Från att anslaget minskat år från år sedan kalla kriget kommer det nu att öka. Men bara om man ser till de nominella siffrorna. Om man istället ser till försvarsanslagets andel av BNP syns inget trendbrott alls. Tvärtom fortsätter anslaget att minska.

futgifterBNP
Klicka på bilden för att göra den större.

Diagrammet är gjort med hjälp av siffrorna tillhörande denna rapport från FOI. Metodologin finns beskriven i rapporten. Prognosen fram till 2020 bygger på de dokument om kommande utgifter som regeringen har presenterat.

Jag har i diagrammet också prickat in ett par av de viktigare händelser som har varit under de senaste åren. 2008 kom kriget mellan Ryssland och Georgien. Knappt ett år senare sjösattes den nu pågående försvarsreformen, som innebär en modernisering av hela försvaret och övergång till yrkesförsvar. Vid nyåret 2012/2013 meddelade Överbefälhavaren att försvarsreformen var kraftigt underfinansierad om den skulle genomföras enligt riksdagens tidigare beslut. 40 miljarder saknades. 2014 genomfördes revolutionen i Ukraina som följdes av att Ryssland invaderade Krim och startade ett upprorskrig i östra Ukraina. Som en följd av Rysslands nya aggressiva linje beslöt riksdagen att öka försvarsutgifterna, inte med de 40 miljarder som saknades utan med 10,2.

Tillsammans visar diagrammet och kronologin med händelser hur Sverige inte tar sitt säkerhetspolitiska ansvar. Läget har försämrats men försvarsutgifterna har inte fått ökad prioritet.

Är måttet andel av BNP rätt mått att använda? Riksdagen har ju ändå ökat försvarsutgifterna.

Det är alltid svårt att säga hur mycket pengar ett visst politikområde ska ha. I internationella sammanhang använder man därför sedan länge andel av BNP som ett mått för att jämföra olika länders försvarsutgifter. På den säkerhetspolitiska arenan handlar det om att uppträda förtroendeingivande och visa för andra länder att man tar ansvar för sitt lands försvar. Försvaranslagets storlek i förhållande till BNP blir på så vis ett viktigt budskap till omgivningen. Den som lägger en stor andel av sin BNP visar att han tar försvarspolitiken på stort allvar. Den som lägger en mindre andel av BNP visar att han inte finner det viktigt att prioritera försvaret.

Nato har som norm att medlemsländerna ska lägga 2 procent av BNP. Alla länder gör inte det. Tyskland ligger exempelvis på 1,2 procent, men i alla fall länder som Estland, Storbritannien och Frankrike når upp till normen. Länder som Lettland och Litauen har fattat beslut om att komma upp i rätt nivå. USA är det Natoland som prioriterar försvaret högst med en siffra på 3,5 procent. Ryssland i sin tur satsar ännu mer med över 4,5 procent av BNP.

Behöver Sverige komma upp i 2 procent? Ja, på sikt är det rimligt att vårt land lägger sig i nivå med Natonormen, även om vi inte vill gå med i alliansen. Svensk säkerhetspoltik bygger inte på att vi ska klara oss själva, utan på att vi skapar säkerhet i gemenskap med andra. I praktiken betyder det att vi räknar med att få hjälp av Nato och då kan det vara bra att ha gjort sin hemläxa. Ty varför ska Nato hjälpa oss om vi inte vill hjälpa oss själva?

(Bygger verkligen den svenska politiken på att vi ska få hjälp av Nato? Ska vi inte klara oss själva? Nej, det var länge sedan vi övergav den politiken. Läs mer här och här om vad vi faktiskt gör idag.)

Förvirring om Nato, svensk neutralitet och Donald Trump

Enligt den undersökning som SOM-institutet presenterat på DN Debatt tycks svenska folket vara för Natomedlemskap och neutralitet på samma gång. Dessutom tycks utrikesminister Margot Wallström fått Natopanik på grund av att Donald Trump kan bli vald till USA:s president, trots att han förmodligen kommer att bedriva en mindre aktivistisk utrikespolitik än vad hans konkurrent skulle göra. Förvirringen är total.

Låt oss därför bena ut några saker.

Sverige är formellt sett inte ett neutralt land längre. På kalla krigets tid sa Sverige till omvärden att vi skulle vara ”alliansfria i fred syftande till neutralitet i krig”. Med EU-inträdet blev det omöjligt eftersom EU per definition är en politisk allians. Istället säger vi att vi är ”militärt alliansfria”.

Vi kan inte vara ”neutrala” på grund av att vi har undertecknat Lissabonfördraget (EU:s konsitution) och därmed lovat att följa solidaritetsklausulen 42:7: ”Om en medlemsstat skulle utsättas för ett väpnat angrepp på sitt territorium, är de övriga medlemsstaterna skyldiga att ge den medlemsstaten stöd och bistånd med alla till buds stående medel i enlighet med artikel 51 i Förenta nationernas stadga. Detta ska inte påverka den särskilda karaktären hos vissa medlemsstaters säkerhets- och försvarspolitik.”

Detta betyder att om exempelvis Estland blir utsatt för ett militärt angrepp har vi lovat att inte vara neutrala. När nu SOM-institutet frågar svenska allmänheten om det är ett bra förslag att ”Sverige bör i fredstid föra en alliansfri politik, syftande till neutralitet i krig” handlar det alltså om en politik som inte förs längre.

Nu var det visserligen 60 procent av de svarande som sa sig gilla denna politik. Men samtidigt sa 38 att de tycker det är ett bra förslag att Sverige går med i Nato, mot 37 procent som tycker att det är ett dåligt förslag. Det går inte att gå med i Nato och vara ”neutralt” eller ”alliansfritt” samtidigt.

De motstridiga resultaten vittnar om att kunskapen om hur den svenska säkerhetspolitiken är utformad är mycket låg. Grundläggande begrepp och ställningstaganden är okända.

Ytterligare okunskap bidrar nu tyvärr Margot Wallström med när hon varnar för svenskt Natomedledlemskap med hänvisning till Donald Trump. Hon säger: ”Dessutom är det på sin plats att understryka att Nato domineras av den största medlemmen, USA. Vi vet inte vem som blir amerikansk president i höst. Jag tror vi är överens om att vi inte vill att Donald Trump ska ha ett dominerande inflytande över vår säkerhets- och utrikespolitik”, enligt Aftonbladet.

Wallström har rätt i att USA dominerar i Nato, men blir det mer eller mindre aktivism från USA:s sida med Donald Trump som president än Hillary Clinton? Nja, det är ju där som många svenskar med fientlig inställning till amerikanska konservativa brukar gå fel. Det är hos republikanerna oviljan till ingripande i andra länder finns, inte hos demokraterna. De konservativa kör visserligen alltid med en tuff retorik av typen ”Vi ska bomba ISIS tillbaka till stenåldern”, och man kan räkna med att konservativa i alla fall säger sig vilja lägga pengar på försvaret. Men även George W Bush gick faktiskt till val på att USA inte skulle vara engagerat utomlands i någon större utsträckning. Han kom dock att driva en helt annan politik efter 11-septemberattentatet.

Vad Trump vill på det utrikespolitiska området är lite oklart. Jag har lyssnat på det tal som finns på Youtube. Jag bedömer det som att han ansluter sig till den återhållsamma linjen. Oroande för svensk del är inte att han skulle vara för aktivistisk utan tvärtom, att han inte är tillräckligt aktivistisk när det gäller att skapa fred i Ukraina. Risken finns att han vill ”göra en deal” med Putin, dvs. acceptera att Ryssland ockuperat Krim.

Hillary Clinton är istället en traditionell demokrat när det gäller utrikespolitiken, och hon kommer sannolikt föra en mer aktivistisk politik än vad Barack Obama gjort eftersom han ju knappast har velat göra någonting. Hon har också tydligt uttalat att USA ska stå bakom sina europeiska vänner mot Putinregimen.

Vad betyder detta för Nato och för Sverige? Jo, även om det inte stämmer med Wallströms fördomsfulla bild av amerikaner så kommer det förmodligen vara lättare att vara ett alliansfritt land i norden med Donald Trump som amerikansk president, eftersom han antagligen inte kommer att intressera sig för oss alls, medan Hillary Clinton som en tradtitionell demokratisk president nog gärna ser att USA spelar en aktiv roll i försvaret av Östersjöområdet. Vill man att Nato och USA ska hålla sig borta från Sverige är det Clinton man ska varna för, inte Trump.

2016-05-07. Tillägg.

Jag menar inte att livet för Sverige blir lättare i största allmänhet om vi är alliansfria och Donald Trump är president i USA och ger fulla fasen i vad vi håller på med. Det blir förvisso lättare att vidmakthålla alliansfriheten i sig. Däremot lär vi bli utsatta för påtryckningar från rysk sida eftersom Moskva skulle jubla om USA avstod från allt inflytande i Nordeuropa.

PS. Det finns gott om möjligheter att bilda sig om svensk säkerhetspolitik. Besök gärna Natobloggen.