55:e bluffkonvojen till Donbass

Kriget i Ukraina fortsätter som om ingenting hade hänt. Artilleribeskjutning pågår varje dag. Det är bara världssamfundets intresse som har svalnat. I dagarna är det två år sedan Ryssland började sina ”hjälpsändningar” till Donbass. Det går ungefär en konvoj varannan vecka och till dags dato har 55 konvojer genomförts. Vad innehåller de? Ingen vet. Allt talar för att det är underhåll till de ryska stridande förbanden inne i Ukraina. Varför är det ingen som protesterar? För att maskerade militära operationer är ryssarnas specialitet.

Foto: EMERCON of Russia.
Foto: EMERCON of Russia.

Jag skriver om de vita lastbilarna i min nyss utkomna bok ”Vilseledning”, utgiven på Timbro förlag. Bakgrunden till konvojernas tillkomst var att de separatistiska rebellerna höll på att förlora kriget i början av augusti 2014. Aleksandr Zachartjenko, den nyutropade Folkrepubliken Donetsks ledare, hade talat om att det kanske var dags för förhandlingar. Donetsk och Luhansk var avskuret och försörjningen av civilbefolkningen var ett problem. Kiev höll helt enkelt på att vinna. Det var i det läget som Ryssland kom på idén att man kunde skicka en ”hjälpsändning” för att undsätta civilbefolkningen.

Här är ett litet utdrag ut min bok (något redigerat) som beskriver hur det gick till när Ryssland lurade alla, eller ingen, beroende på hur man ser på saken.

Ur kapitel 8:

Den ryska operationen genomfördes snabbt och i likhet med ockupationen av Krim var den både skickligt uttänkt och genomförd, återigen med vilseledning och överraskning som nyckelingredienser.

Idén om att Ryssland skulle genomföra en hjälpsändning kom ungefär samtidigt som Zachartjenko förklarade att han var villig att förhandla om eldupphör. Ryske utrikesministern Sergej Lavrov förklarade den 10 augusti att han hade inlett diskussioner med både Kiev och Internationella röda korset om en rysk hjälpsändning till de omringade områdena och redan den 12 augusti rullade 280 vita lastbilar ut från Moskvas förorter mot ukrainska gränsen.

Diskussionen mellan Moskva, Kiev och Internationella röda korset var mycket förvirrad. Enligt Lavrov pågick det fruktbara diskussioner mellan alla parter, men från Kievs sida menade man att det självklart var otänkbart att Ryssland skulle få köra in en stor lastbilskonvoj i Ukraina. Det skulle komma att uppfattas som en invasion. Röda korset meddelade att man mycket väl kunde tänka sig att hjälpa till, men i så fall skulle det ske i dess egen regi. Röda korset förklarade att man bara kunde bistå om det var så att hjälpsändningen följde de krav som organisationen ställde upp.

Konvojen kom efter någon dag fram till ukrainska gränsen och där blev den stående medan diskussionerna pågick. Alltjämt var mycket förvirrat där Lavrov flera gånger påstod att Moskva kommit överens med Kiev och med Internationella röda korset samtidigt som ingen kunde få klarhet i om det verkligen var så.

Under tiden lät den ryska sidan förklara att hjälpsändningen bestod av 400 ton spannmål, 100 ton socker, 62 ton barnmat, 54 ton medicinskt materiel och läkemedel, 12 000 sovsäckar samt 69 elgeneratorer. Hjälpen var donerad av befolkningen i Moskva, enligt den regionala regeringen i Moskvaområdet. Den ryska sidan lät även utländska journalister genomföra slumpvisa undersökningar av lastbilarna.

De förvirrade diskussionerna kom aldrig till ett slut. Istället beslöt Ryssland ensidigt att låta konvojen rulla över gränsen den 22 augusti utan vare sig inspektioner av lasten från ukrainsk sida eller Röda korsets medverkan.

Ukraina protesterade men till ingen nytta. Moskva förklarade att man hade tröttnat på Kievs velighet. ”At times it seems there is no clear chain of command in Kiev, because some assurances are given (to Russia) at a very high level and then others do not give the orders which are required”, förklarade Vitalij Tjurkin, Rysslands FN-ambassadör, till Reuters. Hans chef Lavrov varnade också för ”any attempts to disrupt this purely humanitarian mission”. ”Responsibility for any possible consequences of provocations … will lie, completely and entirely, with those who are prepared to further sacrifice human lives for the sake of their ambitions and geo-political ploys”.

Tre dagar senare förklarade Ryssland att en ny konvoj skulle förberedas, som senare kom att ankomma i mitten av september. Därefter har det gått kontinuerliga konvojer från Ryssland till Donetsk och Luhansk, under ledning av den ryska krisberedskapsmyndigheten.

Vad kan vi veta om de 280 vita lastbilarna? Var det en humanitär hjälpsändning eller en sändning av krigsmateriel till rebellerna?

Någon oberoende part har aldrig fått göra en fullständig granskning av innehållet, och det vara bara den första konvojen som tilldrog sig medias intresse. Alla efterkommande konvojer har skett i mediaskugga. Att ett antal utländska journalister fick göra stickprovskontroller betyder ingenting eftersom vi inte vet något om hur denna undersökning gjordes. Hade journalisterna möjlighet att välja slumpvis eller styrdes de på något vis? Vad hände med lastbilarna direkt efter kontrollen? Var journalisterna med lastbilarna dygnet runt? Om detta vet vi inget och den organisation som har en rutin för att genomföra humanitära hjälpsändningar med hög trovärdighet – Internationella röda korset – tilläts inte medverka.

Lastbilarna innehöll med all sannolikhet mat, mediciner och andra förnödenheter till civilbefolkningen, men det är förnödenheter som även militära förband behöver, och det finns ingen information om hur hjälpen fördelades på plats.

Därtill är det viktigt för den armé som vill hålla ett territorium att den kan förse civilbefolkningen med mat. Annars finns det risk för att denna för över sin lojalitet till den andra sidan. Hjälpsändningar i form av vanliga civila förnödenheter är betydelsefulla militärt sett.

Men det stora problemet var emellertid om Ryssland hade smugglat in vapen och ammunition med hjälp av konvojen. Anklagelser om att Ryssland försåg rebellerna med ”frivilliga” och även hjälpt dem med artilleribeskjutning fanns redan vid tiden för den första konvojen. Misstanken om att Ryssland skulle föra in vapen och ammunition, kanske även rekryter, var således inte gripna ur luften.

Det finns fortfarande inte tillräckligt med bevis för att entydigt slå fast att Ryssland förde in krigsmateriel till rebellerna, men med beaktande av mycket annan bevisning om rysk militär närvaro, det faktum att rebellerna höll på att förlora kriget, och att Moskva inte överlät hjälpsändningen till Röda korset, är det rimligt att se både den första och efterkommande konvojer som ett militärt stöd.

Det var vad som hände 2014. I min bok beskriver jag hur svenska medier porträtterade händelserna. Förstod man att det sannolikt var en bluff? Vissa gjorde det men inte alla. Exempelvis kallades konvojerna ofta för ”hjälpsändningar” trots att ingen vet vad de faktiskt innehöll.

Konvojerna har nu pågått i två år och sker helt öppet. De genomförs av ryska krisberedskapsmyndigheten och man har till och med publicerat en liten film om den 55 konvojen som genomförs i dagarna.

Men varför är det ingen i det internationella samfundet som protesterar och likt mig hävdar att detta är underhållskonvojer till de stridande inne i Ukraina? Jag vet faktiskt inte. På något sätt gick luften ur nyheten redan 2014 när Ukraina valde att inte stoppa den första konvojen. Att Ukraina inte gjorde det är fullt förståeligt. Om man hade attackerat konvojen hade Ryssland anklagat Ukraina för att ha bombat en hjälpsändning. Medialt sett hade detta varit en katastrof. Men att släppa in konvojen var inte heller bra eftersom det gjorde att kriget kunde fortsätta.

Nu i efterhand bör dock konvojerna kunna ifrågasättas. Det finns ett undertecknat fredsavtal, Minsk II-avtalet som slöts i februari 2015. Det respekteras inte. Och Ryssland fortsätter att sända in reguljär rysk trupp i området. Att tro att konvojerna inte skulle utgöra en viktig del i detta krig är mer än lovligt naivt.

Dela med andra:

En kommentar

  1. Pingback: Humanitär hjälp | BOV