Sökes: Öppenhet om Region Uppsalas fastighetsinvesteringar

Det mörkas i vår region ifråga om de stora fastighetsinvesteringarna. När regionfullmäktige i början av sommaren antog sin nya investeringsplan var inte alla fakta kända. Ledande företrädare för den rödgröna koalition som styr, bestående av S och MP, vill inte lägga korten på bordet och förklara vilka beslut som verkligen har fattats. Istället har de med mer eller mindre framgångsrika metoder försökt förneka existensen av själva beslutsunderlaget.

I det här blogginlägget kommer jag därför att publicera alla relevanta dokument ifrågan och göra en kort sammanfattning av vad det hela handlar om. Vi behöver transparens och en seriös debatt om vilka priroriteringar som måste göras.

Inlägget i korthet:

  • Region Uppsala har beslutat att skjuta ett antal fastighetsinvesteringar framåt i tiden trots stora renoveringsbehov.
  • Utlovade projekt som ny neonatalavdelning, produktionskök, renovering av Tierp vårdcentrum, Kungsgärdet och barnsjukhuset på Akademiska (ingång 95–96), beräknas påbörjas omkring 2023–2024.
  • Prioriteringar måste göras men det är fel att de inte visas upp för allmänheten och alla anställda.
  • Härnedan publiceras beräkningsunderlaget samt övrigt material som visar hur den rödgröna ledningen hanterar miljardinvesteringarna i regionen.

Varför offentliggöra beräkningsunderlaget?

Vi politiker ”tjafsar” ofta. Så är det, och även denna gång skulle man kunna vifta bort allt och säga att vi bara är löjliga. Likväl kvarstår det faktum att Region Uppsala under de tre närmast kommande åren kommer att investera 3,3 miljarder kronor i nya fastigheter (ca 9 000 kr per person i länet), med årliga kostnadsökningar på grund av hyresökningar på ca 100 miljoner per år (ca 275 kr per person och år).

Vi moderater är i huvudsak överens med S och MP om att tuffa prioriteringar måste göras. Men vi tror inte på hemlighetsmakeri och vi vill i traditionell moderat anda varna för politiker som utlovar ”satsningar” som det inte finns pengar till.

Exempelvis har Socialdemokraterna lovat att de ska fixa krisen inom intensivvården för nyfödda genom att bygga en ny neonatalavdelning. I julas skickades nämligen födande mammor till Åbo, eftersom det inte fanns plats för dem på Akademiska. Som en reaktion på detta skrev Vivianne Macdisi (S), regionråd, och sjukvårdsminister Gabriel Wikström (S) en gemensam debattartikel i Svenska Dagbladet där de berättade att 250 miljoner kr skulle satsas på den nya neonatalavdelningen på Akademiska sjukhuset.

Men idag vet vi att det inte kommer att ske förrän 2024 och avdelningen bli klar först 2027.

Vi behöver alltså öppenhet i frågan och vi behöver en dialog mellan oss förtroendevalda och allmänheten och alla anställda i regionen.

Excel-filen som det blivit bråk om

Anledningen till att det har uppstått bråk mellan mig och företrädare för S är att jag publicerade denna lista.

flyttade investeringar#

Det var den 18 maj i år som jag skrev till ekonomiavdelningen och bad om att få se hela investeringsbudgeten, där alla enskilda objekt finns med, när de är planerade att starta och vad de beräknas kosta m.m. Investeringsbudgeten är en del av regionens stora budget och det är en lång beredningsväg innan den antas av regionfullmäktige.

Här är Excel-filen för nedladdning.

Det politiskt känsliga i det hela är att ett antal utlovade byggprojekt skjuts på framtiden.

Men vad är det för ett dokument egentligen? Det är beräkningsunderlaget för investeringsbudgeten. Det är den samlade kalkylen över alla våra kommande fastighetsinvesteringar.

Processen för att lägga fram regionens investeringsbudget fungerar så att först lämnar alla förvaltningar förslag på investeringar. Därefter tar varje facknämnd ställning till förvaltningarnas förslag. Därefter sker en sammanställning av det tjänstemannaorgan som heter investeringsrådet. Förslaget presenteras för fastighets- och servicenämnden (politiskt organ) som sedan skickar det vidare till regionsstyrelsen (politiskt organ) som i sin tur lägger in investeringsplanen i förslag till regionplan och budget (dvs. regionens stora budget). Förslaget går sedan till regionfullmäktige. I år antogs förslaget av regionfullmäktige den 20 juni.

investeringsbudgetprocessen#
Jag sitter som ledamot i både fastighets- och servicenämnden och regionstyrelsen, och satt även tidigare i sjukhusstyrelsen. Jag har därför kunnat följa investeringsfrågorna ganska väl, men trots det tyckte jag att jag saknade hela bilden. Därför bad jag om att få se filen ifråga.

Att ekonomiavdelningen utan konstigheter har lämnat detta dokument till mig är i linje med den policy som tillämpas inom regionen. Medan de styrande partierna (S och MP) fortfarande jobbar med ett dokument politiskt, dvs. tar ställning till hur de vill utforma olika förslag, är det inte sed att några papper lämnas över till oss i oppositionen. Men när förslagen är färdiga ges vi fri tillgång till allt beslutsunderlag.

När jag bad om få se Excel-filen hade S och MP redan offentliggjort sitt förslag till regionplan och budget. Att ansvarig tjänsteman därför skickade beslutsunderlaget till mig är alltså helt i enlighet med praxis. Om dokumentet fortfarande var internt arbetsmaterial endast för S och MP hade hon/han inte gjort det. Så är praxis och våra tjänstemän är som regel noggranna och lojala.

Här är finns mitt brev till ansvarig tjänsteman och dennes svar till mig. Jag har maskerat namnet på tjänstemannen i fråga eftersom hon/han endast har utfört sin plikt och inte förtjänar att få kritik för något i det här.

brev18majsid1

brev18majsid2

Fastighets- och servicenämndens förslag

Fastighets- och servicenämnden är det politiska organ som har att göra ett förslag till samlad investeringsbudget. Det underlag som ledamöterna hade att ta ställning till finns här.

Protokoll: Fastighets- och servicenämnden, 2017-05-08. Se ärende nr 43.

Som framgår av denna handling tilläts inte ledamöterna i nämnden att se hela bilden. Den fick bara ta ställning till klumpsummor. Klumpsummorna kommer givetvis från beräkningsunderlaget som alltså är Excel-filen ifråga. (Se fliken ”Invram per styrelsenämnd”.) Allianspartiernas ledamöter reserverade sig därför mot förslaget.

Regionstyrelsens förslag

Samma förslag som antogs av fastighets- och servicenämnden antogs sedan av regionsstyrelsen i förslaget till regionplan och budget som man hittar här.

Protokoll: Regionsstyrelsen, 2017-05-30. Bilaga 116/17 a.

Som framgår av denna handling fick inte heller regionsstyrelsens ledamöter se några detaljer utan endast klumpsummor. Även här reserverade sig därför allianspartiernas ledamöter mot förslaget.

Regionfullmäktiges beslut

Till sist hamnade så förslaget på regionfullmäktiges bord. Handlingen ifråga är densamma som antogs av regionsstyrelsen. Fullmäktiges protokoll hittar man här.

Protokoll: Regionfullmäktige, 2017-06-19 och 20. Bilaga 71/17 a.

Beslutet togs den 20 juni. Också i fullmäktige reserverade sig allianspartierna.

Moderaterna offentliggör beräkningsunderlaget

Den 22 juni valde jag att offentliggöra listan ovan för att visa för allmänheten och alla anställda i regionen vilka byggprojekt som skjutits på framtiden. Jag hade också sedan tidigare skickat den till olika medier i hopp om att de skulle tycka att ämnet var intressant att rapportera om.

Listan publicerades här på Facebook.

Socialdemokraterna dementerar

Offentliggörandet av listan gjorde att det blev tjafs mellan mig och Vivianne Macdisi, regionråd för Socialdemokraterna, ordförande i sjukhusstyrelsen och ledamot av regionstyrelsen. Det såg ut så här. Johan Örjes som är med i konversationen är Centerns regionråd.

viviannedementerar viviannedementerar#

vivannedementerar3

viviannedementerar2#

Vivianne Macdisis brev till mig

För att förklara hur fel jag har skrev Vivianne Macdisi ett brev till mig i vilket hon citerar kommentarer från ledande chefer i regionen. Brevet lägger jag inte ut här eftersom det är de förtroendevalda som ska förklara politiken för allmänheten och inte tjänstemännen. Det är dock en allmän handling och kan beställas fram av den som är nyfiken.

Jag skriver till Börje Wennberg och får svar

Ytterst ansvarig för investeringsbudgeten är emellertid inte Vivianne Macdisi utan hennes partikollega Börje Wennberg som är ordförande i regionsstyrelsen. Eftersom Macdisi nu så bestämt hävdat att Excel-filen ifråga inte är politiskt förankrad, till och med felaktig (!), måste jag ju höra med den som är ansvarig för ekonomin om det dokument jag fått har lämnats över till mig i korrekt ordning. Annars har jag ju fått fel information, alternativt att tjänstemannen i fråga skulle brutit mot gällande rutiner för hur politiskt beslutsunderlag ska hanteras.

ols021_20170717_0318_001-1

I brevet kallar Börje Wennberg beräkningsunderlaget för ett ”illustrationsmaterial”, trots att det alltså rör sig om det beräkningsunderlag som han har använt för att sätta samman Region Uppsalas hela budget.

Wennberg påstår även felaktigt att regionfullmäktige endast fattat beslut om vilka investeringar som ska göras fram till 2020. I den av honom själv presenterade regionplan och budget, som regionfullmäktige antagit, på sidan 60, finns en tabell över vilka investeringar som ska göras fram till 2023. Den här bilden visar en skärmdump med Excel-filen och regionsstyrelsens förslag till budget. Samma siffror.

sammasiffror

Kommentar

Den lista som finns ovan med byggprojekt som skjuts på framtiden är den skarpa lista som den rödgröna ledningen har för avsikt att genomföra. Det är så här planen ser ut.

Det får till följd att utlovade projekt, som en ny neonatalavdelning eller nytt produktionskök inte kommer att bli verklighet förrän efter 2024.

Det är inte fel att skjuta på dessa projekt eftersom prioriteringar måste göras men det är fel att hemlighålla sina planer för allmänheten och för alla anställda.

Ännu mer fel är det att försöka dementera att planen ifråga finns, påstå att den är felaktig eller kalla den för ett ”illustrationsmaterial”.

– Filen innehåller exakt samma siffror som de beslut som har tagits i fastighets- och servicenämnden, regionsstyrelsen och regionfullmäktige.
– I enlighet med praxis har ansvarig tjänsteman överlämnat beslutsunderlag för regionplan och budget till oss i oppositionen. Att fel dokument skulle ha överlämnats förefaller osannolikt.
– Alliansen regionråd har även haft möjlighet att ställa frågor till en av de ansvariga tjänstemännen om just denna fil, och ingenting framkom då att den skulle vara felaktig eller bara utgöra ett illustrationsmaterial.

Vad är det då regionen verkligen har beslutat om? Jo, det är att prioritera de byggnadsprojekt som ligger inom FAS, Framtidens Akademiska. Det är omfattande renoveringar och tillbyggnader som redan har påbörjats.

 Från Moderaternas sida har vi inte invänt mot att detta ska vara huvudinriktningen, men prioriteringar måste kunna diskuteras. Exempelvis gör vi inte bedömningen att renoveringen av Tierps vårdcentrum kan vänta ända till 2023.

Oppositionen har hållits borta från diskussionerna om vilka prioriteringar ska göras och när vi väl har fått fatt i beslutsunderlaget visar det sig att den rödgröna ledningen inte vill kännas vid vad man redan har beslutat.

Att ansvariga regionråd säger att de inte känner till dokumentet ifråga, att det är felaktigt, att det inte skulle innehålla skarpa prioriteringar och till sist kallar det för ett ”illustrationsmaterial” för att förringa värdet av det, vittnar om allmän oreda i ledningen för regionen. Hur kan ett ärende omfattande flera miljarder kronor passera genom alla beredningsstadier utan att ansvariga politiker vet vilket beslutsunderlaget är?

På detta sätta kan inte skattebetalarnas pengar hanteras. En återgång till alliansstyrelse behövs efter nästa års val.

Recension: Massutmaning av Tino Sanandaji

Jag var en av dem som direkt skickade pengar när jag fick höra att Tino Sanandaji skulle skriva en bok om den svenska flyktinginvandringen och gjorde en insamling för detta ändamål. Då hade ännu inte 2015 års flyktingkris inträffat och debatten i Sverige var verkligen skruvad. Jag upplevde inte att etablerade medier försåg allmänheten med ett seriöst faktaunderlag. Sanandaji var då en ensam röst, som visserligen många lyssnade på, men alla hans Facebookinlägg behövde ett mer samlat format. En bok, helt enkelt. 

Nu finns boken utgiven och jag har tagit mig tid att läsa och fundera. Det har varit mycket lärorikt. Det är många som är misstänksamma mot Sanandaji på grund av att han är en temperamentsfull debattör som sällan undviker konflikter i sociala medier. Men hans bok är inte så. Tvärtom.

Bokens grundläggande idé är nämligen ganska enkel och det är att visa vad redan existerande undersökningar säger om flyktinginvandringens effekter. Hos SCB och andra statistikproducenter finns ett kunskapsunderlag. Sanandaji ser det som sin uppgift att presentera detta, vilket egentligen är helt okontroversiellt, om det nu inte vore för att ämnet i sig är så infekterat.

IMG_6095

Viktigt att ha i åtanke för den som läser boken är att det inte är en utvärdering av invandringens för- och nackdelar i stort. Den fokuserar istället på ett antal områden där den politiska debatten har låst sig, där ledande politiker inte har klarat av att förse allmänheten med korrekta fakta och inte heller medierna har gjort sitt jobb.

Ämnen i fokus är därför i vad mån flyktinginvandringen är en kostnad för samhället eller inte, i vad mån invandring för med sig sociala problem i termer av utanförskap, ”asocialt beteende” (t.ex. att kasta sten på bussar) och kriminalitet. Sammantaget kan man därför få intrycket att boken endast uppmärksammar negativa sidor av invandringen och att Sanandaji därför skulle vara mot invandring i sig. Men så tror jag inte att det är tänkt att boken ska läsas utan snarare handlar det om att författaren vill göra människor uppmärksamma på att viktiga problem har förtigits.

Sanandaji är nationalekonom och det är den ekonomiska delen av boken som är den bästa och den som verkligen rekommenderas till läsning. Mycket tydligt visar han att det inte med någon slags rimlighet går att påvisa att flyktinginvandringen är en vinstaffär. Några exempel: invandrares förvärvsinkomster ligger kraftigt under inföddas under hela deras yrkesverksamma liv, graden av förvärvsarbete hos gruppen utlandsfödda ligger kraftigt under graden av förvärvsarbete hos gruppen infödda i alla ålderskategorier, kommuner med stor andel invandrare förlorar kraftigt i skattekraft (med undantag för Solna och Sundbyberg) och så vidare. Som Sanandaji många gånger har påpekat i debatten är utbildningsgraden generellt sätt också lägre, jämfört med den infödda befolkningen. Allt tal om att det skulle ha kommit ett ”kompetensregn” saknar stöd i offentlig statistik och hos de ekonomer som har räknat på saken.

En stor del av boken handlar också om asocialt beteende och kriminalitet. Här går Sanandaji in på ett akademiskt ämnesområde som inte är hans specialitet och är därför försiktigare i sina slutsatser. Men på en punkt går han i kraftig polemik och det är verkligen nödvändigt för även jag har retat mig på hur man ska tolka undersökningar som visar att det är socioekonomiska variabler som främst förklarar grad av kriminalitet.

När en forskare letar efter orsaker till kriminellt beteende med hjälp av ett statiskt underlag genomför han analyser där han konstanthåller olika variabler. Då kan man se effekten av varje enskild variabel. När materialet på detta sätt delas upp kan han jämföra olika variablers betydelse. Variabler som jämförs brukar vara kön, ålder, utbildning, bostadsort, inkomst, arbetslöshet eller född inom eller utom landet, med flera. Variabler kan sedan studeras kombinerat eller var för sig, och så vidare.

Då har det visat sig att socioekonomiska variabler har stor förklaringskraft. Med det menas inkomst, utbildning, arbetslöshet m.m. I gruppen socioekonomiskt utsatta finns det fler kriminellt belastade personer än i befolkningen i övrigt. En annan variabel som har stor betydelse är kön. I gruppen män finns långt fler kriminellt belastade än i gruppen kvinnor.

Så långt är det ingen som är överraskad utan det är kända förhållanden sedan tidigare. Frågan är hur man ska se på variabeln född inom eller utom landet. Går det att se en effekt av detta på kriminalitet?

Då visar statistiken att det går att uppmäta en sådan effekt, men effekten är inte större än den som finns på grund av kön och socioekonomiska faktorer. Därför drar vissa slutsatsen att invandring egentligen inte har någon effekt, eller bara en liten sådan och som därför inte behöver beaktas.

Det är här som Sanandaji, och även jag, menar att det blir fel med slutsatsdragningen. Kruxet är nämligen att det är just kombinationen av variabler som spelar roll. Även jag tror att socioekonomisk ställning och kön är de viktigaste förklaringarna till kriminalitet, men vi har fler invandrare i just denna situation än vad vi har infödda svenskar (i relativa tal). En man som invandrar från ett annat land till Sverige har statistiskt sett större risk för att hamna i en socioekonomiskt utsatt position än en man som är född i Sverige, med följden att han även har en statistiskt sett större risk att hamna i kriminalitet. (Kvinnor som invandrar har inte den här problematiken eftersom kvinnor i allmänhet inte begår särskilt mycket brott.)

Jag vet att det är extremt känsligt att skriva om detta ämne, eftersom det finns stor risk för att invandrade män stämplas som kriminella överlag. Risken för stigmatisering är uppenbar. I debatten finns också gott om rasister som vill visa att kriminaliteten sitter i själva DNA-molekylen och som inte är intresserade av avancerade analyser utan bara vill ha sina fördomar bekräftade.

Men den tänkande delen av allmänheten måste ändå kunna föra ett vuxet samtal omkring problemet. Vi borde kunna konstatera att invandring har socioekonomiska effekter som i sin tur påverkar graden av kriminalitet utan att vara rädda för att vi därmed stigmatiserar en hel grupp människor i samhället. Det finns alltid risk för att mata trollen när denna fråga diskuteras, men trollen matar sig själva om frågan tystas ned.

Avslutningen i Sanandajis bok är också mycket läsvärd eftersom han där går igenom olika förslag på hur vi ska lyckas med integrationen av den omfattande invandringen.

Sanandaji tillhör den borgerliga sfären i samhället och det är framför allt denna som han vänder sig till.

Läsningen är tankeväckande eftersom han ger sig på ett antal käpphästar som finns på högerkanten. Standardsvaret borgerliga företrädare ger när det gäller hur man ska fixa integrationen är att det behövs fler enkla jobb och att detta ska åstadkommas genom avreglering av arbetsmarknaden och sänkta skatter och/eller sänkta arbetsgivaravgifter.

Sanandaji konstaterar istället att det inte ser ut som att det går att få någon tillväxt av enkla jobb. Automatiseringen av tjänster i samhället går framåt och gör den typen av tjänster överflödiga samt att jobb som tidigare var enkla inte är det längre. Människor som inte har gymnasieutbildning blir nästan automatiskt oanställningsbara. Inte heller hjälper det med subventionerade tjänster, där staten går in och betalar en stor del av lönekostnaden, eftersom arbetsgivarna ändå tycker sig ha en för stor kostnad att handleda dem som inte har någon utbildning.

Avreglering av arbetsmarknaden kommer kanske inte heller att ge något i och med att Sverige faktiskt har gjort en hel del förändringar i det förflutna. Ytterligare avregleringar kommer att ha effekt, men kanske inte så stor som många tror.

Inte heller kanske det hjälper med sänkta arbetsgivaravgifter vilket många företagare brukar vilja ha. Det finns studier som visar att det snarare är löntagarna som tjänar på sänkta arbetsgivaravgifter än arbetsgivarna. Vem som får löneutrymmet beror ju på hur jämviktsläget på arbetsmarknaden ser ut. Är det stor efterfrågan på arbetskraft i en viss bransch kan löntagarna passa på att be om påökt istället för att låta arbetsgivaren anställa någon ytterligare.

Även förslaget om lägre ingångslöner sågas med hänvisning till att de förmodligen blir så låga att kommunerna ändå måste gå in och understödja många familjers inkomst.

Istället, föreslår Sanandaji, bör Sverige satsa på generella reformer som höjer tillväxten: investeringar i forskning och utveckling, bättre företagsklimat samt utbildning av den del av arbetskraften som inte har tillräckliga kunskaper. Om tillväxten i landet ökar generellt sett har vi råd att hjälpa dem som har svårt att hitta jobb.

Avsnittet om policyförslag är välargumenterat men på en punkt skulle man ha önskat en mer utförlig analys och det är i vilken mån sänkta inkomstskatter och användandet av RUT- och ROT-avdrag har effekt på lågutbildades möjligheter att få jobb. Sanandajis påpekande att sänkta lönekostnader inte spelar någon roll i vissa fall är värt att lyssna på. Det finns företagare som helt enkelt inte vill anställa lågutbildade även om de så fick dem gratis eftersom de bör bedömningen att de har negativ produktivitet. För dem är inte lönekostnadsläget det avgörande.

Men som RUT-avdraget har visat finns det branscher som är mycket känsliga för hur skatterna är utformade. För hushållsnära tjänster har det visat sig att ”skattekilen”, skillnaden mellan vad arbetsgivaren betalar och vad arbetstagaren får i plånboken har betydelse för om tjänsterna ska kunna gå att sälja. Vilka andra branscher fungerar på liknande sätt? Hur många jobb kan växa fram där?

Till sist: Bör man läsa Massutmaning? Ja, jag tycker det. Invandringspolitiken kommer under lång tid att vara en av de viktigaste frågorna för svensk politik. Den är också tätt sammankopplad med jobb och ekonomi, vilket brukar vara väljarkårens viktigaste fråga vid valen. Tidigare har jag, och jag gissar många med mig, betraktat invandringspolitiken på avstånd och tänkt att någon annan får fixa detta. Man kan ju inte vara intresserad av alla politiska ämnesområden. Men så tänker jag inte längre utan det är bara inse att man som allmänbildad medborgare bör skaffa sig en välgrundad uppfattning om hur vi ska hantera vår stora invandring. Massutmaning är som sagt ingen total utredning, men boken ger svar på ett antal frågor som ledande politiker har haft svårt att diskutera.