Två frågor i migrationsdebatten som glöms

När jag skriver detta är vi i början av valrörelsen 2018. Invandringspolitiken kommer att avgöra valet. Som faktaunderlag vill jag lyfta fram några siffror som jag inte tycker har diskuterats tillräckligt. Moderaterna går till val på att vi behöver en bred parlamentarisk överenskommelse om flyktingpolitiken. Partiet menar även att Sverige behöver en paus i asylmottagandet. Med det här blogginlägget vill jag ge några siffror som kan vara värda att reflektera över.

Det har varit min linje de senaste åren att argumentera för att Sverige behöver en generös flyktingpolitik med bred förankring hos folket. Den förda politiken har inte haft bred förankring, vilket har givit fritt spelrum för Sverigedemokraterna. SD är ett parti som alltid varit emot invandring i sig, oavsett om den varit hög eller låg.

För att lägga grunden för en sådan politik för framtiden behövs fakta och statistik. Hur ser läget ut? Två frågor som vi behöver ta ställning till är vad som är en rimlig nivå på asylmottagandet (eftersom vår mottagningskapacitet är begränsad) och hur säkerställer vi att den hjälp vi ger går till dem som behöver den mest och inte den som har bäst kontakter med flyktingsmugglare.

Första frågan: Hur åtstramad är flyktingpolitiken egentligen? Hösten 2015 havererade den gamla politiken. Sverige gjorde helt om. Alltså borde flyktingströmmarna ha avtagit kraftigt.

Det är sant om man jämför med 2015 men inte om man ser till 2008. Inte heller om man jämför med Nederländerna eller Danmark. Jag valde Nederländerna som jämförelse eftersom det är ett land med traditionellt sett stor invandring och befolkningsmängd som är större än Sveriges men inte jättemycket större, knappt 17 miljoner invånare. Danmark är med i jämförelsen som ett land med restriktiv flyktingpolitik. Danmark har knappt 6 miljoner invånare.

Källa: Eurostat.
Källa: Eurostat.

Sveriges asylmottagning ligger således inte på en särskilt låg nivå alls. Det finns anledning att fundera över vad det betyder nu när vi hade exempellöst stor asylmottagning under åren 2012-2015. Villkoren för de asylsökande har försämrats avsevärt jämfört med 2015, men asylströmmen är stor trots det.

Andra frågan jag tycker har fått för lite uppmärksamhet är sammansättningen av ålder och kön hos dem som kommit till Sverige under åren med mycket stor asylinvandring, dvs. från 2012 då de stora strömmarna började komma från Syrien. Det har talats mycket om de ”ensamkommande”, men det som är värt att uppmärksamma är den totala mängden av unga män som kommit till Sverige. Det kom ungefär 35 000 som anmälde sig som minderåriga utan föräldrar 2015 varav de flesta är afghanska män, men samtidigt kom det även många män som inte var under 18, men ändå unga. Hur stor är den totala mängden unga män som har kommit till Sverige som asylsökande?

Källa: Eurostat.

Som framgår av diagrammet är det långt mycket mer män än kvinnor som kommit som asylsökande. Men det är framför allt tabellen som är angelägen att titta på. Här kan man se att det under åren 2014 och 2015 kom drygt 110 000 män i åldersspannet 14–34 år. Motsvarande siffra för kvinnorna är knappt 36 000.

Egentligen hade jag velat avgränsa gruppen till 15–25 år, men det går inte att få fram det i Eurostats databas.

Det jag vill visa med detta är att det finns ett kraftigt mansöverskott i en ung generation och att den totala mängden unga asylsökande män som befinner sig i Sverige är långt större än den grupp afghaner som kom i samband med flyktingkrisen.

Unga män kan vara fantastiska att ha att göra med om de sysselsätts på rätt sätt, med studier, arbete och meningsfulla fritidssysselsättningar. De är kreativa, arbetsamma, energiska. Men utan föräldrar eller äldre släktingar som håller koll på dem kan de ställa till med vad som helst. Och det blir värre när de måste konkurrera extra hårt om flickors uppmärksamhet på grund av att det finns ett mansöverskott.

Jag presenterar statstiken här på min blogg eftersom den bildade allmänheten behöver ha denna information för att bilda sig en uppfattning om hur vi ska göra med migrationspolitiken framöver.

Dela med andra:

4 reaktioner till “Två frågor i migrationsdebatten som glöms”

  1. Jag tycker att det blir lite knepigt när du publicerar uppgifter om antalet asylsökande men sedan talar Sveriges asylmottagning. Hur många av de sökande har fått någon form av uppehållstillstånd?

  2. Det är väl bara vita cis-män som är onda. Det är dem man inte vill ha något överskott av. Män av andra sorter är goda och berikar samhället, oavsett hur många de är.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *