Kategori: Invandringspolitik

Sverige behöver en fortsatt paus i flyktingmottagandet

”Vi tar kraftigt avstånd från Moderaternas förslag om flyktingpaus”, skriver nya ledningen för MUF i en debattartikel i DN. Föga överraskande för den som läst tidigare inlägg av mig i denna fråga håller jag på partilinjen. Sverige har inte möjlighet att införa fri invandring på det sätt som MUF vill, utan den nuvarande politiken bör fortsätta på obestämd tid.

Med sin nya linje ansluter sig MUF till ungefär samma politik som Centerns när det gäller asylpolitiken. Gränserna ska vara öppna, men asylsökande ska inte förses med några av de välfärdstjänster och bidrag de får idag. MUF menar att helomvändningen i politiken under förra hösten beror på att politikerna inte har kunnat sätta någon gräns för generositeten med skattepengar.

Men så ser jag inte på problemet. Frågan är betydligt svårare än så. Låt mig göra en kort lista över problem vi har att hantera som inte handlar om pengar i första hand.

1. Många av de asylsökande som kom under 2015 är inte flyktingar. De söker sig till Europa av ekonomiska skäl. ”Alla ska röra sig fritt” leder inte att de som kommer till Sverige flyr från krig och förtryck. På grund av förra årets okontrollerade inströmning har vi idag många människor i landet som antingen har fått avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd eller kommer att få det. Många av dem kommer inte att lämna landet utan uppehålla sig här olagligt.

2. Könsfördelningen bland dem som kommer som asylsökande är ca 70/30 procent, där männen utgör den större gruppen. Den gamla ordningen där Sverige prioriterat asylsökande framför andra former av flyktingmottagande är kraftigt könsdiskriminerande.

3. Under förra året tog Sverige emot över 35 000 ensamkommande barn. De flesta av dem är inte barn i egentlig mening utan ungdomar, afghanska unga män. Sverige kommer att ha ett omfattande arbete med att integrera denna grupp i samhället. Man behöver inte vara expert för att förstå hur mycket problem en grupp tonårskillar kan ställa till med om den lämnas vind för våg. Sverige kommer att behöva ägna denna grupp långt mer uppmärksamhet och resurser än vad vi gör nu. Om vi återgick till 2015 års öppna gränser skulle vi få 35 000 tonårskillar till att ta hand om. Det är helt enkelt inte möjligt.

4. Alla myndigheter som på något sätt hanterar förra årets stora migrationsvåg är satta under hård press just nu. Migrationsverket, polisen och kommunerna är mest utsatta. Enorma ansträngningar görs, men systemet klarar inte mycket mer. Det har inte med pengar att göra utan med att det inte finns poliser, lärare m.m. så att det räcker.

5. Det finns inte bostäder åt de asylsökande och flyktingar som redan finns i landet. Alla kommuner är skyldiga att hjälpa till men vissa kommuner har överhettade bostadsmarknader. Andra har bostäder men inga jobb. Även företag som tillhandahåller modulbostäder går för fullt. Det är inte lätt att få fram bostäder så snabbt som det skulle behövas. (Det existerar för övrigt inga skarpa politiska förslag på en reformerad bostadsmarknad.)

6. Polisens omorganisation har havererat i samma stund som vi behöver polisen mer än någonsin för att hålla ordning i landet på grund av den stora migrationen.

7. EU har fortfarande inte kommit överens om hur flyktingpolitiken ska vara organiserad. Innan det finns ett gemensamt regelverk med fungerande passkontroller måste Sverige värna sin egen säkerhet. Under 2015 hade Sverige i praktiken öppen gräns mot resten av världen eftersom Schengensystemet med gemensamma gränskontroller havererade. Fri rörlighet över gränsen är inte möjligt så länge detta problem inte är löst.

8. Att gå över på en modell där asylsökande och flyktingar inte får tillgång till välfärdstjänster och socialförsäkringar kommer att skapa en underklass bestående av invandrare (mycket mer så än idag). Centern är det enda parti som driver denna linje i riksdagen och chansen att få ihop en riksdagsmajoritet är obefintlig. Även om man som Centern inte ser det som moraliskt tvivelaktigt med en stor samhällsklass som är utestängd från välfärdssystemen kommer denna politik aldrig att bli verklighet. Den enda invandringspolitiska modell som är meningsfull att diskutera är en där även flyktingar får del av välfärden.

(Man bör också komma ihåg att vi redan nu har en mycket stor grupp asylsökande och flyktingar som är inkluderade i välfärdssystemen utan de begränsningar som föreslås. Jag gissar att MUF:s förslag ska gälla framtida asylsökande och flyktingar inte dem som redan har kommit hit?)

9. Den politik som Sverige drev fram till hösten 2015 hade inte tillräcklig folklig legitimitet. Den kanske hade stöd av en majoritet, men motståndet mot den gamla politiken ledde fram till att SD kunde växa från 5,7 procent i valet 2010 till 12,9 procent 2014. I opinionen ligger de på 18,7 procent enligt Dagens Samhälles sammanvägda mätning. SD är ett parti som ingen vill bilda regeringskoalition med. Följden har blivit att det inte längre finns några stabila regeringsunderlag. Möjligheterna att genomföra traditionell borgerlig politik, med exempelvis sänkt inkomstskatt som en av de viktigaste frågorna, har försämrats avsevärt.

Listan över skäl som motiverar varför Sverige behöver en flyktingpaus kan göras ännu längre. MUF:s nya politik går inte att genomföra utan får ses som en utopisk vision, en föreställning om ett idealsamhälle som kanske skulle kunna uppnås någon gång i en framtida värld. Moderpartiet gör klokt i att hålla fast i den linje som valts.

Vuxna män blir barn i medierna

Problemet med unga män som söker asyl och hävdar att de är under 18 har nu till sist blivit ett debattämne där man kan ha en vuxen diskussion. Vägen fram tid har dock varit tämligen bisarr. I veckan granskade Uppdrag granskning myndigheternas haveri. Till detta vill jag också lägga mediernas haveri. Medierna har betett sig lika märkligt som myndigheterna.

Av någon anledning är det många medier som har spelat med i farsen på ett för mig obegripligt vis. Journalister har gjort reportage om ensamkommande flyktingbarn och publicerat bilder på vad jag skulle säga uppenbart är män i 20-årsåldern.

hd

 

Här hade jag först tänkt klippa in några bilder från artiklar på nätet som visar hur löjligt det blir när svenska journalister kallar vuxna män för barn. Det är tragikomiskt. Men jag beslöt att endast länka till artiklarna eftersom jag inte vill att någon ska tro att jag anklagar männen på bilderna för att vara bedragare. En sådan sak måste ju redas ut av rättsväsendet i så fall. Mitt syfte med det här inlägget är dessutom att kritisera medierna och inte männen på bilderna.

Istället presenterar jag en lista med länkar till artiklar där det förekommer bilder på män i vad jag skulle säga är 20-årsåldern men som reportrarna kallar för ”barn”. Att de flesta av artiklarna handlar om idrott beror på att jag använde ordet ”fotboll” som sökord för att hitta artiklar om ”ensamkommande barn”. Idrottsrörelsen har tagit sig an många av de unga män som kommit till Sverige och det görs därför reportage om det i lokalpressen.

Flyktingbarnen drömmer om att flytta till ett familjehem – Helsinborgs Dagblad.

Fotbollsfest för ensamkommande flyktingbarn – Sveriges Radio.

Här får flyktingbarnen lära sig simma – Dagens Nyheter.

Nyanlända lyfter Örtomta GOIS – Corren.

Lycka är fotboll för ensamkommande – Kristianstadsbladet.

Startade fotbollslag för flyktingbarn – Kvällsposten.

Det finns långt fler artiklar än så här. Jag har bara tagit några av de allra tydligaste exemplen.

corren

Men kan det ändå inte vara så att männen på bilderna är under 18 och således barn? Det finns väl 17-åringar som ser ut som 25-åringar? Jo, det gör det, men det rör sig om några få fall. Inte så många som man kan hitta i tidningsreportagen.

Det har gått troll i frågan om ensamkommande barn. Varken myndigheter eller den granskande journalistiken har velat ifrågasätta uppenbara lögner. De modiga röster som har varit kritiska offentligt har fått höra att de är rasister osv. Vi känner igen mönstret sedan tidigare. Reslutatet har blivit ett journalistiskt haveri utan dess like.

Inte lätt att vara tjej i Hjulsta

Det är ingen nyhet att läget i vissa förorter har försämrats och att inte minst tjejer är drabbade. Varningar har redan sänts ut av personer som Nalin Pekgul och Amineh Kakabaveh. Ändå är det intressant att läsa den rapport som Spånga-Tensta stadsdelsförvaltning tagit fram i syfte att skapa en bättre fritid för tjejer i Hjulsta.

Den intresserade bör läsa rapporten i sin helhet och den kan laddas ned här.

Rapporten handlar som sagt i första hand om hur en meningsfylld fritidsverksamhet ska kunna utformas, men ur ett mer allmänpolitiskt perspektiv är det mest intressanta att läsa hur miljön för tjejer i Hjulsta ser ut.

Rykten och kränkningar utgör mycket vanligt inslag. Så här beskriver rapportförfattarens fokusgrupp läget.

rykten

Fokusgruppen är mycket begränsad, bara sex personer, och därför får man vara försiktig med generaliseringar. Rapporten bygger dock även på intervjuer med vuxna som arbetar med ungdomar i området och här är slutsatsen minst sagt oroväckande.

ledarna

Till sist vill jag också citera vad skolbibliotikarien säger i rapporten. Detta med anledning av den diskussion om ordningen på kommunala bibliotek som har varit, där ledande chefer inom Stockholms stad tyckt att man ska ifrågasätta ”tysthetsnormen” (se rättelse nedan), vilket i praktiken betyder att man inte ska ingripa mot bråkiga killar.

biblioteket

Rapporten förtjänar att läsas in extenso, men metodologiskt är den svag i vissa delar så jag rekommenderar försiktighet i slutsatsdragningen. Jag bedömer dock de huvudsakliga slutsatserna som tillförlitliga.

För er som inte bevandrade i geografin i norra Stockholm: Hjulsta är en del av Tensta som i sin tur är en del av Stockholms stad.

RÄTTELSE, 12/7

En anställd i Stockholms stad upplyste mig om at det inte var ansvarig chef som talade om ”tysthetsnormen” utan generalsekreteraren för Svensk biblioteksförening. Chefsbibliotikarien skrev andra konstiga saker: ”Alla ska kunna finnas i ett bibliotek. Vissa platser är mer stökiga, för att biblioteket är placerat på en sådan plats, andra bibliotek är mer stilla. Men i varje bibliotek ska man både kunna prata, plugga och skratta högt.”

Med den inställningen blir det de som pratar och skrattar som får sätta normen. Var ska då de som vill plugga sitta?

Journalistikens kris fortsätter

Invandringspolitiken fortsätter att vara ett omöjligt projekt för många journalister att hantera sakligt. När det även drabbar SVT:s främsta nyhetsreportrar, några av dem som verkligen ska vara proffs, och flagranta misstag sker i direktsändning, undrar jag om det inte är dags för TV-bolaget att tillsätta en haverikommission. Hur kan det bli så fel?

Diskussionen om sexuella trakasserier i samband med musikfestivaler började med Köln-händelserna vid nyåret. Det kom fram att liknande systematiska trakasserier hade hänt i Sverige också på musikfestivalen We are Sthlm. Parallellt med detta har vi också haft många rapporter om sexuella ofredanden på badhus.

Uppmärksamheten har gjort att nyhetsjournalisterna varit mer uppmärksamma på de musikfestivaler som har hållits nu under första delen av sommaren. Bra rapporter finns att tillgå i lokalpressen.

Döm då om min förvåning när jag på Twitter får syn på detta:

Anna Hedenmo är en av SVT:s tyngsta politiska reportrar. Vad menar hon med att det inte finns bevis? Jag tittade därför på intervjun som Anders Holmberg gjorde med Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson.

akessonisvt

Intervjun är direkt pinsam. Gång på gång frågar Holmberg Åkesson vad han har för belägg för att det skulle vara utländska män som ligger bakom trakasserierna. Jag förstår att Åkesson inte riktigt vet vad han ska svara för det är som om Holmberg nyss kommit tillbaks från en längre resa i yttre rymden.

Hur stor omfattningen är avseende trakasserierna på just musikfestivalerna vet jag inte. Men det är ju bevisat att de verkligen har förekommit och att de även skett på badhus. Någon brist på nyhetsrapportering finns inte.

Av någon anledning kom musikfestivalen ”Putte i parken” i Karlstad att hamna i fokus på grund av att polisen på sin hemsida skrev att det var ensamkommande barn som låg bakom ofredandena. Polisen skrev:

Det är med sorg polisen konstaterar att unga tjejers upplevelse av festivalen är att deras kroppar är allmän egendom som ett antal män tar sig rätten att tafsa på.Att få främmande händer på sin rumpa, sina bröst, att man sticker in händer innanför kläder och även kysser vederbörande är vad anmälningarna innefattar. Det här är ett helt oacceptabelt beteende och det råder ingen tvekan om vilka som tar sig dessa friheter. Gäng med 7-8 killar tillhörande gruppen ensamkommande barn.

Strax därefter ändrade myndigheten sin officiella formulering och tog bort kommentaren om ensamkommande barn på sin hemsida, men ansvarig chef, som antagligen varit den som ändrat den officiella informationen, hade dagen dessförinnan till Nya Wermlands-Tidningen sagt samma sak: ”Under fredagen kan jag bekräfta att det rörde sig om ensamkommande barn”.

Han nämnde också att detta var en ny situation för polisen att hantera: ”Det är en markant ökning av den här typen av brott”.

Måhända var det polisens förvirrade uttalanden om vad som hade hänt i Karlstad som fick Anders Holmberg och Anna Hedenmo att tro att inga rapporter om sexuella trakasserier var sanna. Holmberg hänvisar i sin intervju till musikfestivalen i Bråvalla, och att det i alla fall där inte kan bevisas ha förekommit trakasserier av utländska män, men vad hjälper det när det finns mycket annan rapportering att stödja sig på? T.ex. alla händelser med ofredanden på badhus eller det faktum att själva brottet som sådant är nytt. Det nya är att en grupp män omringar en kvinna och förgriper sig på henne. Att detta är nytt finns som sagt bekräftat.

Så här dålig journalistik kan vi inte leva med. Rädslan för att spela främlingsfientliga krafter i händerna fortsätter att blockera många reportar mentalt. Det leder till en osaklig rapportering och att förtroendet till etablerade medier försämras.

Jag har full förståelse för alla som inte vill att hela gruppen ensamkommande barn ska komma att förknippas med den här typen av brott, eftersom det ju rimligen endast är några av dem som är skyldiga. Men det är när problemen förtigs och rykten tillåts härja fritt som den värsta skuldbeläggningen utbryter. När Aktuellts reportar inte förmår ta tag i frågan på ett seriöst sätt bidrar de mer till ryktesspridningen än vad någon enstaka rasistisk gnällspik gör.

Som avslutning vill jag tipsa om programmet Medierna i P1 som uppmärksammade den diskussion som varit på Sveriges Radio. Det var reporten Jörgen Huitfeldt som skrev en kritisk kommentar om journalistiken omkring migrationsfrågor på sin Facebooksida. Stort bråk utbröt. Positivt med detta är att en tillnyktring är pågång. Huitfeldt är en av Sveriges Radios seniora medarbetare, programledare i Studio Ett. Negativt är emellertid att tillnyktringen inte kommit till SVT:s Aktuellt ännu.

I väntan på nästa stora flyktingvåg

Just nu har vi ett upphåll i asylströmmen tack vare gränskontroller och id-kontroller i Malmö samt att det ännu är vinter, men vad ska hända under året? Migrationsverkets ”mellanalternativ” gissar att det kommer att komma 100 000 asylsökande varav 18 000 ensamkommande barn.

Eftersom detta inte har hänt ännu har vi just nu en realistisk chans att faktiskt bestämma oss för hur vi vill göra. Vi måste inte upprepa höstens kaos med vidöppna gränser. Så vad vill vi?

Migrationsverkets låga progons gissar på 70 000 asylsökande varav 12 000 ensamkommande barn. Den högre prognosen gissar på 140 000 och 27 000. Regeringen är splittrad. Justitieministern har förklarat att han vill styra strömmen mot den lägsta siffran, dvs. 70 000. Miljöpartiet menar dock att Sverige bör kunna ta emot upp mot 150 000.

I det läget menar jag att Sverige med gott samvete kan ta en paus från allt asylmottagande under ett år. Vi har dragit vårt strå till stacken och behöver inte göra mer.

Så här ser aktuell statistik ut för antal asylsökande per 1000 invånare i EU. Att inte alla EU-länder ingår i diagrammet beror på att vissa länder inte har rapporterat in sina siffror till Eurostat än. Däremot ingår Norge och Schweiz.

Källa: Eurostat.
Källa: Eurostat.

Som framgår av diagrammet är det bara Ungern som befinner sig i Sveriges klass avseende antal asylsökande. Ungern är alltså samma Ungern som under året fick skäll för att man satte upp stängsel längs med gränsen till Serbien. ”Det är värre än Berlinmuren”, menande Cecilia Wikström, europaparlamentariker för Liberalerna.

Tyskland som under 2015 fick mycket beröm för sin generösa politik ligger som synes efter både Finland och Norge. Ta också en titt på rika länder som Storbritannien, Belgien, Nederländerna och Danmark. Avståndet mellan dem och Sverige är gigantiskt. Sverige kan alltså utan att känna någon moralisk skuld avvisa asylsökande till andra EU-länder.

Det pågår samtal i EU om omfördelning av asylsökande. Samtalen har pågått i flera månader redan och vi har redan en tidigare överenskommelse som dock ingen valde att följa. Ingenting talar därför för att EU skulle komma till Sveriges räddning.

Man måste ha klart för sig att Finland faktiskt tiodubblade sin asylmottagning under förra året. Både Belgien och Nederländerna fördubblade sin. Jag tror inte att Stefan Löfven kommer att ha någon framgång med att försöka förklara för dem att de inte har gjort tillräckligt. Vi får räkna med att klara oss själva.

Det är därför som jag gärna ser en paus. Vi tog emot 162 000 asylsökande förra året, 81 000 under dessförinnan och 54 000 året 2013. Det är långt mer än något annat land i Europa.