Inte lätt att vara tjej i Hjulsta

Det är ingen nyhet att läget i vissa förorter har försämrats och att inte minst tjejer är drabbade. Varningar har redan sänts ut av personer som Nalin Pekgul och Amineh Kakabaveh. Ändå är det intressant att läsa den rapport som Spånga-Tensta stadsdelsförvaltning tagit fram i syfte att skapa en bättre fritid för tjejer i Hjulsta.

Den intresserade bör läsa rapporten i sin helhet och den kan laddas ned här.

Rapporten handlar som sagt i första hand om hur en meningsfylld fritidsverksamhet ska kunna utformas, men ur ett mer allmänpolitiskt perspektiv är det mest intressanta att läsa hur miljön för tjejer i Hjulsta ser ut.

Rykten och kränkningar utgör mycket vanligt inslag. Så här beskriver rapportförfattarens fokusgrupp läget.

rykten

Fokusgruppen är mycket begränsad, bara sex personer, och därför får man vara försiktig med generaliseringar. Rapporten bygger dock även på intervjuer med vuxna som arbetar med ungdomar i området och här är slutsatsen minst sagt oroväckande.

ledarna

Till sist vill jag också citera vad skolbibliotikarien säger i rapporten. Detta med anledning av den diskussion om ordningen på kommunala bibliotek som har varit, där ledande chefer inom Stockholms stad tyckt att man ska ifrågasätta ”tysthetsnormen” (se rättelse nedan), vilket i praktiken betyder att man inte ska ingripa mot bråkiga killar.

biblioteket

Rapporten förtjänar att läsas in extenso, men metodologiskt är den svag i vissa delar så jag rekommenderar försiktighet i slutsatsdragningen. Jag bedömer dock de huvudsakliga slutsatserna som tillförlitliga.

För er som inte bevandrade i geografin i norra Stockholm: Hjulsta är en del av Tensta som i sin tur är en del av Stockholms stad.

RÄTTELSE, 12/7

En anställd i Stockholms stad upplyste mig om at det inte var ansvarig chef som talade om ”tysthetsnormen” utan generalsekreteraren för Svensk biblioteksförening. Chefsbibliotikarien skrev andra konstiga saker: ”Alla ska kunna finnas i ett bibliotek. Vissa platser är mer stökiga, för att biblioteket är placerat på en sådan plats, andra bibliotek är mer stilla. Men i varje bibliotek ska man både kunna prata, plugga och skratta högt.”

Med den inställningen blir det de som pratar och skrattar som får sätta normen. Var ska då de som vill plugga sitta?

Journalistikens kris fortsätter

Invandringspolitiken fortsätter att vara ett omöjligt projekt för många journalister att hantera sakligt. När det även drabbar SVT:s främsta nyhetsreportrar, några av dem som verkligen ska vara proffs, och flagranta misstag sker i direktsändning, undrar jag om det inte är dags för TV-bolaget att tillsätta en haverikommission. Hur kan det bli så fel?

Diskussionen om sexuella trakasserier i samband med musikfestivaler började med Köln-händelserna vid nyåret. Det kom fram att liknande systematiska trakasserier hade hänt i Sverige också på musikfestivalen We are Sthlm. Parallellt med detta har vi också haft många rapporter om sexuella ofredanden på badhus.

Uppmärksamheten har gjort att nyhetsjournalisterna varit mer uppmärksamma på de musikfestivaler som har hållits nu under första delen av sommaren. Bra rapporter finns att tillgå i lokalpressen.

Döm då om min förvåning när jag på Twitter får syn på detta:

Anna Hedenmo är en av SVT:s tyngsta politiska reportrar. Vad menar hon med att det inte finns bevis? Jag tittade därför på intervjun som Anders Holmberg gjorde med Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson.

akessonisvt

Intervjun är direkt pinsam. Gång på gång frågar Holmberg Åkesson vad han har för belägg för att det skulle vara utländska män som ligger bakom trakasserierna. Jag förstår att Åkesson inte riktigt vet vad han ska svara för det är som om Holmberg nyss kommit tillbaks från en längre resa i yttre rymden.

Hur stor omfattningen är avseende trakasserierna på just musikfestivalerna vet jag inte. Men det är ju bevisat att de verkligen har förekommit och att de även skett på badhus. Någon brist på nyhetsrapportering finns inte.

Av någon anledning kom musikfestivalen ”Putte i parken” i Karlstad att hamna i fokus på grund av att polisen på sin hemsida skrev att det var ensamkommande barn som låg bakom ofredandena. Polisen skrev:

Det är med sorg polisen konstaterar att unga tjejers upplevelse av festivalen är att deras kroppar är allmän egendom som ett antal män tar sig rätten att tafsa på.Att få främmande händer på sin rumpa, sina bröst, att man sticker in händer innanför kläder och även kysser vederbörande är vad anmälningarna innefattar. Det här är ett helt oacceptabelt beteende och det råder ingen tvekan om vilka som tar sig dessa friheter. Gäng med 7-8 killar tillhörande gruppen ensamkommande barn.

Strax därefter ändrade myndigheten sin officiella formulering och tog bort kommentaren om ensamkommande barn på sin hemsida, men ansvarig chef, som antagligen varit den som ändrat den officiella informationen, hade dagen dessförinnan till Nya Wermlands-Tidningen sagt samma sak: ”Under fredagen kan jag bekräfta att det rörde sig om ensamkommande barn”.

Han nämnde också att detta var en ny situation för polisen att hantera: ”Det är en markant ökning av den här typen av brott”.

Måhända var det polisens förvirrade uttalanden om vad som hade hänt i Karlstad som fick Anders Holmberg och Anna Hedenmo att tro att inga rapporter om sexuella trakasserier var sanna. Holmberg hänvisar i sin intervju till musikfestivalen i Bråvalla, och att det i alla fall där inte kan bevisas ha förekommit trakasserier av utländska män, men vad hjälper det när det finns mycket annan rapportering att stödja sig på? T.ex. alla händelser med ofredanden på badhus eller det faktum att själva brottet som sådant är nytt. Det nya är att en grupp män omringar en kvinna och förgriper sig på henne. Att detta är nytt finns som sagt bekräftat.

Så här dålig journalistik kan vi inte leva med. Rädslan för att spela främlingsfientliga krafter i händerna fortsätter att blockera många reportar mentalt. Det leder till en osaklig rapportering och att förtroendet till etablerade medier försämras.

Jag har full förståelse för alla som inte vill att hela gruppen ensamkommande barn ska komma att förknippas med den här typen av brott, eftersom det ju rimligen endast är några av dem som är skyldiga. Men det är när problemen förtigs och rykten tillåts härja fritt som den värsta skuldbeläggningen utbryter. När Aktuellts reportar inte förmår ta tag i frågan på ett seriöst sätt bidrar de mer till ryktesspridningen än vad någon enstaka rasistisk gnällspik gör.

Som avslutning vill jag tipsa om programmet Medierna i P1 som uppmärksammade den diskussion som varit på Sveriges Radio. Det var reporten Jörgen Huitfeldt som skrev en kritisk kommentar om journalistiken omkring migrationsfrågor på sin Facebooksida. Stort bråk utbröt. Positivt med detta är att en tillnyktring är pågång. Huitfeldt är en av Sveriges Radios seniora medarbetare, programledare i Studio Ett. Negativt är emellertid att tillnyktringen inte kommit till SVT:s Aktuellt ännu.

I väntan på nästa stora flyktingvåg

Just nu har vi ett upphåll i asylströmmen tack vare gränskontroller och id-kontroller i Malmö samt att det ännu är vinter, men vad ska hända under året? Migrationsverkets ”mellanalternativ” gissar att det kommer att komma 100 000 asylsökande varav 18 000 ensamkommande barn.

Eftersom detta inte har hänt ännu har vi just nu en realistisk chans att faktiskt bestämma oss för hur vi vill göra. Vi måste inte upprepa höstens kaos med vidöppna gränser. Så vad vill vi?

Migrationsverkets låga progons gissar på 70 000 asylsökande varav 12 000 ensamkommande barn. Den högre prognosen gissar på 140 000 och 27 000. Regeringen är splittrad. Justitieministern har förklarat att han vill styra strömmen mot den lägsta siffran, dvs. 70 000. Miljöpartiet menar dock att Sverige bör kunna ta emot upp mot 150 000.

I det läget menar jag att Sverige med gott samvete kan ta en paus från allt asylmottagande under ett år. Vi har dragit vårt strå till stacken och behöver inte göra mer.

Så här ser aktuell statistik ut för antal asylsökande per 1000 invånare i EU. Att inte alla EU-länder ingår i diagrammet beror på att vissa länder inte har rapporterat in sina siffror till Eurostat än. Däremot ingår Norge och Schweiz.

Källa: Eurostat.
Källa: Eurostat.

Som framgår av diagrammet är det bara Ungern som befinner sig i Sveriges klass avseende antal asylsökande. Ungern är alltså samma Ungern som under året fick skäll för att man satte upp stängsel längs med gränsen till Serbien. ”Det är värre än Berlinmuren”, menande Cecilia Wikström, europaparlamentariker för Liberalerna.

Tyskland som under 2015 fick mycket beröm för sin generösa politik ligger som synes efter både Finland och Norge. Ta också en titt på rika länder som Storbritannien, Belgien, Nederländerna och Danmark. Avståndet mellan dem och Sverige är gigantiskt. Sverige kan alltså utan att känna någon moralisk skuld avvisa asylsökande till andra EU-länder.

Det pågår samtal i EU om omfördelning av asylsökande. Samtalen har pågått i flera månader redan och vi har redan en tidigare överenskommelse som dock ingen valde att följa. Ingenting talar därför för att EU skulle komma till Sveriges räddning.

Man måste ha klart för sig att Finland faktiskt tiodubblade sin asylmottagning under förra året. Både Belgien och Nederländerna fördubblade sin. Jag tror inte att Stefan Löfven kommer att ha någon framgång med att försöka förklara för dem att de inte har gjort tillräckligt. Vi får räkna med att klara oss själva.

Det är därför som jag gärna ser en paus. Vi tog emot 162 000 asylsökande förra året, 81 000 under dessförinnan och 54 000 året 2013. Det är långt mer än något annat land i Europa.

Förbättrad integration kan leda till en ökad asylström

Gång efter annan har det sagts att får vi bara ordning på integrationen så kommer invandringen inte att vara ett problem. Det är stela strukturer på arbetsmarknaden som är problemet. Bostadsbristen beror på den reglerade bostadsmarknaden. Arbetsförmedlingen skulle må bra av konkurrens. Men hur påverkar en förbättrad integration asylströmmen?

Jag är självklart för en förbättrad integration där jag med integration menar att det måste bli lättare för invandrare att få jobb. Men jag skriver det här inlägget i polemik mot dem inom de borgerliga partierna som fortfarande inte vill erkänna att asylströmmen till Sverige är för stor utan att alla problem går att fixa med bättre en bättre jobbpolitik.

En vän till mig, engagerad i borgerlig opinionsbildning i Stockholm, sa så här vid ett möte i fredags. ”Om man har översvämning i sitt badrum börjar man inte med att torka upp vattnet. Man börjar med att stänga av huvudkranen”.

Liknelsen är inte perfekt eftersom människor till skillnad från vatten kan tänka och fatta rationella beslut, men det gör tyvärr saken bara svårare. Ju bättre Sverige blir på att integrera, desto mer attraktivt blir vi som asylland, och i nästa steg kan integrationen faktiskt försämras. En framgångsrik arbetsmarknadspolitik kan paradoxalt nog orsaka arbetslöshet.

Jag förstår att det låter konstigt, men det finns en intressant parallell i hur de stora städerna i utvecklingsländerna växer trots skyhög arbetslöshet. För många år sedan läste jag utvecklingsekonomi och fick då lära mig varför människor flyttade in till städernas slumområden och valde att leva som arbetslösa där istället för att vara kvar i sina hembyar. Skälet var att den förväntade inkomsten ändå var högre i staden än på landet. Trots risken att behöva gå arbetslös erbjöd staden en bättre inkomst än vad jordbruket på landet gjorde. Jordbruket i utvecklingsländer kan i många fall vara extremt underutvecklat, vilket gör att människor kan tvingas leva på gränsen till svält.

En stad kan alltså ha inflyttning samtidigt som den har stigande arbetslöshet. Allt beror på vad människor har att välja mellan.

Just nu har Sverige den största asylströmmen någonsin. Ryktet om att det är påväg att bli fullt har sannolikt redan hunnit sprida sig. De asylsökande vet förmodligen redan att de kommer att bli bussade ut i förläggningar i skogen. Och de vet att de förmodligen kommer att behöva leva flera år i Sverige som arbetslösa. Allt detta har de sannolikt redan konstaterat och räknat in. Men deras kalkyl kanske ändå slutar på plus i jämförelse med andra alternativ?

Om då Sverige plötsligt blir europeisk mästare i att fixa fram jobb åt invandrare, hur kommer det att påverka asylströmmen? En en inte allt för djärv gissning är att det skulle ge Sverige ett ännu bättre rykte som asylland, med följden att ännu fler skulle vilja komma hit. Och det skulle då märkligt nog kunna leda till att arbetslösheten går upp på grund av att så många fler tillkommit.

Som jag skrev är det här ingen plädering för att vi ska sluta förbättra integrationen. Den måste förbättras av det enkla skälet att så många som möjligt måste komma i arbete både för sin egen skull och för samhällets. Men en framgångsrik integrationspolitik är inte en lösning på problemet med den stora asylströmmen. Den som ständigt hänvisar till att vi kan fixa allt med förbättrad integration har inte förstått vilka drivkrafterna är.

Alla tycker förvisso inte att det är ett problem att det kommer 160 000 asylsökande i år och att det kan komma lika många nästa år. Det finns ju de som gärna såg att välfärdsstaten avvecklades. Jag tillhör inte dem. Jag tror istället att lösningen måste vara att minska mängden asylsökande till Sverige genom att vi anpassar vår politik till våra grannländers och driver kravet på omfördelning av asylsökande inom EU. Det finns ju fortfarande länder som knappt har tagit emot några flyktingar alls.

Sverige blir en fristad för efterspanade brottslingar

Statens viktigaste uppgift är att garantera sina medborgare säkerhet. Då ska inte ett stort hål lämnas vid gränsen så att det blir möjligt för efterspanade terrorister, narkotikasmugglare, människohandlare eller krigsförbrytare att resa in i vårt land och gömma sig här. Men på grund av asylpolitikens haveri är det så vi har det. Vi har ingen gränskontroll just nu, vilket i ett internationellt perspektiv är häpnadsväckande.

Alla som har rest in i USA vet hur noggrant kontrollerad man blir. Man måste anmäla sin inresa i förväg. Vid passkontrollen sitter en bister vakt och ställer frågor. Man fotograferas och lämnar fingeravtryck. Och då kommer vi svenskar lindrigt undan eftersom vi inte behöver visum.

Till Sverige är det för närvarande bara att sätta sig på tåget från Köpenhamn och kliva av i Malmö. Ingen kontroll någonstans.

Inresekontrollen till Sverige ska egentligen skötas gemensamt av länderna inom Schengensamarbetet. Men som bekant har flyktingströmmen från Turkiet upp genom Balkan och vidare in i Europa gjort att gränskontrollen havererat. Det är numera fri inresa i EU, och väldigt många vill komma till Sverige. Sverige har i praktiken gräns direkt till Turkiet, som Migrationsverkets GD har uttryckt det.

Ändå har regeringen och allianspartierna kommit fram till att man inte ska införa gränskontroller (kallas för ”inre gränskontroller” i EU-sammanhang eftersom det är inom EU). Centerpartiets migrationspolitiska talesperson riksdagsledamoten Johanna Jönsson förklarar på sin Facebooksida varför:

Gränskontroller skulle inte minska antalet asylsökande. Snarare öka det, då även transitflyktingar på väg till Norge eller Finland skulle tvingas söka asyl i Sverige. Man kan alltså alltid söka asyl vid själva kontrollen. Det man vill med gränskontroller är att ha bättre koll på vilka som åker in i landet. Saken är dock att varken hamnar eller Öresundsbron är byggda för detta. Det skulle bli trafikkaos och enorma förseningar samt kostnader. Polisen har inte heller resurser eller personal att både göra detta och sitt ordinarie arbete. Man skulle alltså tvingas sluta med väldigt mycket sådant som är viktigare, som att utreda brott. Men även vid en total fokusering av personalen till gränskontroll så skulle man bara kunna kontrollera en liten andel och bara på några enstaka platser. Varvid flödena skulle styras om till någon annan hamn/gränsövergång, som man sett i andra länder som testat detta. Det handlar alltså på intet vis om att stänga några gränser. Det går helt enkelt inte.

Staten har alltså kapitulerat.

Varför finns det inresekontroller? Jo, det är för att efterspanade terrorister och brottslingar inte ska kunna resa fritt. Terrorism och organiserad brottslighet stannar inte vid gränserna och det finns inget annat sätt att jaga brottslingarna på än en fungerande befolkningskontroll. Det här är ingen ny pålaga som staten hittat på på grund av den rädsla för terrorism som kom efter 11-septemberattentatet. Det är en grundläggande statsfunktion som finns för att upprätthålla säkerheten. Det fanns säkert en tid i ett avlägset romantiskt förflutet då människor kunde resa utan pass och gränskontroller, men det var långt mer än 100 år sedan.

Polisen har inte resurser påpekar Jönsson och det är nog helt sant. Det gör inte att problemet försvinner utan understryker bara allvaret i det hela. När Sverige gick med i Schengensamarbetet sades det att polisen istället skulle förstärka utlänningskontrollen inne i landet (SOU 2004:110, s. 127). Men som har rapporterats under de senaste veckorna är polisen så ansträngd att den inte kan göra inre utlänningskontroller heller.

En viktig del av utlänningskontrollen är att kolla vilka som uppehåller sig i landet utan tillstånd, men den delen kan jag i nuläget ha ett visst överseende med att den inte fungerar. Det har jag däremot inte med att Sverige just nu är den perfekta platsen för internationellt efterspanade brottslingar att gömma sig i.

Men pendlingskaoset som uppstår mellan Malmö och Köpenhamn? Jag har ingen lösning på det problemet, men inte heller här går det att låtsas att problemet med fri inresa för internationellt efterspanade brottslingar inte skulle finnas bara för att vi har en stor arbetspendling över sundet. Istället är väl det rimliga att ta kontakt med de danska myndigheterna för att se hur situationen kan hanteras gemensamt?

I sammanhanget kan det också vara värt att påminna sig om att Sverige fram till 2012 hade någonting som kallades beredskapspolisen. Det var motsvarigheten till hemvärnet fast för polisen. Vid kris skulle beredskapspolisen kunna inkallas för att avlasta den vanliga polisen med enklare bevakningsuppgifter m.m. för att denna inte skulle behöva prioritera ned brottsbekämpning.

Just nu granskar Sverige turister som kommer till Arlanda noggrannare än vad vi granskar vem som helst som kommer till Malmö från Turkiet. Det är absurt.

___________________

Pingat på intressant.se.