Aftonbladet är en tidning som tycker att kriminella, som har det som sin yrkesspecialitet att ljuga, duger som källor. Nu påstår man sig ha bra insyn i vad som försiggår inom sossarnas VU:

Aftonbladet kan i dag avslöja att falangstriderna i den absoluta partitoppen gör att ledamöterna har mycket svårt att enas om en tillfällig lösning. Blockeringarna i VU kan komma att tvinga fram en tidskrävande extrakongress.
– Det är väldigt, väldigt låst i VU. Ska de kunna enas till på fredag så måste de hitta en ny kandidat utanför den vanliga kretsen, säger en tung S-källa.

Med tanke på att det är samma journalister som bevakar S-krisen som låg bakom drevet mot kungen, och samma redaktion, samma redaktörer, finns det ingen anledning att tro på någonting.

Tydligt är i alla fall att Aftonbladets så kallade tunga S-källa inte sitter i VU, utan utanför. Men så länge vi inte får veta vem hon eller han är, vilken falang hon eller han tillhör och vilket syfte hon eller han har med att slänga åt Aftonbladet några köttbitar, går det inte att värdera sanningshalten.

Så blir det med en redaktion som inte vårdar sin trovärdighet. En journalist kan inte avslöja identiteten på sina källor i såna här lägen utan måste förlita sig på sin tidnings förtroendekapital. En tidning som vårdar detta ser därför till att aldrig publicera artiklar på grundval av dåliga källor.

För något år sedan hade jag nog litat på att Aftonbladet verkligen hade en riktigt tung S-källa. Men efter drevet mot kungen då Aftonbladet granskade allt utom det som var själva storyn – påståendet om en kompromotterande bild – är trovärdigheten körd. Tung S-källa eller mytoman? Ingen vet.

________________________
Pingat på intressant.se.

Sakligt sett är det inte mycket Juholt har gjort fel. Något bidragsfusk var det aldrig tal om. Det saknas ett tydligt regelverk för hyresersättningen. Juholt har gjort “fel” i flera år utan att någon tjänsteman stoppat honom. De två felaktiga reseräkningar Expressen publicerade är sannolikt slarvfel, snarare än försök att få dubbelt betalt. Åklagaren har lagt ned förundersökningen. Juholt är en slarver, men ingen fifflare.

Socialdemokratiska partiledningens verkställande utskott visar därmed – för första gången på länge – prov på politiskt ledarskap. Ledarskap är att inte låta sig styras av upphetsade kvällstidningsreportrar utan att med kallt huvud låta de demokratiska processerna styra. Kvällstidningarnas anklagelser mot Juholt var ytterst magra och byggde i väsentliga delar på rena felaktigheter. Det hade varit mycket olyckligt för vår demokrati om Sveriges största parti i panik över detta hade sparkat sin ledare.

Något som dock är ett verkligt problem för S, och som skulle kunna göra att Juholt får gå, är hans desavouering av sin rättspolitiske talesman Morgan Johansson. Som bekant uttalade han sitt stöd för Illmar Reepalus utspel om att brottsdömda medborgare skulle kunna utvisas ur landet. Johansson menar att han hade fått klartecken för det från Juholts stab.

Jag tror inte att Johansson ljuger om det. Samtidigt tror jag inte att Juholt eller ljuger när han säger att han inte godkänt utspelet. Istället tror jag att det återigen är slarv som ligger bakom. Ordningen på Juholts kontor är för dålig. Om jag var socialdemokrat skulle jag vara mer upprörd över detta än trasslet med räkningarna. Vad säger det om ett parti när ledaren inför öppen ridå tvingas tillrättavisa en av sina närmaste medarbetare? Det om något är prov på dåligt ledarskap.

Ingvar Carlsson är nu inkallad som överrock. Det sägs att han ska gå in som konsult, men det är uppenbart att han är där för att hålla ett vakande öga på Juholt. Juholts handlingsfrihet blir begränsad, men jag förstår att ingen annan lösning finns.

____________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, juholt, socialdemokraterna, media, aftonbladet, expressen. Pingat på intressant.se.

Man undrar vad som rör sig i deras hjärnor. Att i det här läget begära att kungen ska abdikera eller att vi ska införa republik, vore ju som att ge skvallerbyttor och kriminella makten över vårt politiska system. Jag kan inte tänka mig en svagare reaktion av en demokratisk stat än så.

Ingen politiskt begåvad människa låter väl kriminella tvinga fram lagändringar genom hot om avslöjande av generande bilder? Det vore ju utpressning. Den som ger efter för utpressning blir genast offer för nya utpressningsförsök.

Jag vet att Aftonbladet och Expressen tycker illa om kungen och vill ha republik istället. Men nu handlar det inte bara om kungen personligen eller själva statsformen (republik eller monarki), utan om att tidningarna vill att vårt demokratiska system ska ta mer hänsyn till skvallerbyttor och kriminella än till medborgarna. Kvällstidningarna vill att vår demokrati ska toppridas av slaskjournalister, ryktesspridare och porrklubbsägare. Det är galet.

Läs istället Mårten Schultz sansade inlägg.

__________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, media, aftonbladet, dagens eko, tv4, kungen. Pingat på intressant.se.

Det är så svenska folkets verkliga inställning till monarkin ser ut. Vi gillar att vi har en kung i det här landet. Det är ett arv som vi har fått av tidigare generationer. Arvet symboliserar vår historia. Vårt fina fredliga lilla plätt på jorden är en unik plats. Den finns för vår skull och vi ska vara stolta och glada över det. Vi har haft en nedrans tur. Vi har aldrig behövt göra revolution för att få våra fri- och rättigheter. Vi har aldrig behövt kasta maktgalna presidenter över ända. Vi har istället vår demokrati och vår monarki, som går hand i hand.

Kungaparet besöker Nykvarn kommun from Kungahuset on Vimeo.

***Uppdatering. Tyvärr har rättighetsägaren till filmen blockerat att jag bäddar in den här. Filmen kan dock ses på denna länk: http://vimeo.com/24222535

Det som har utspelat sig bland Stockholms journalister de senaste veckorna där skvaller om kungen har ältats fram och tillbaka, varje dag, inte minst i Dagens Eko (som man trodde var en seriös redaktion), har ingenting med någon slags verklighet att göra. Gång på gång har det påståtts att kungen måste göra ett uttalande i media om de rykten som spridits omkring honom. Varför?

Det finns vissa typer av anklagelser som det aldrig går att värja sig mot. Anklagelser om droger, sex, otrohet med mera stannar alltid kvar, även när de är falska. Varför ska då kungen känna sig tvungen att bemöta dem? Anklagelserna har aldrig haft som syfte att visa upp sanningen, utan för att smutskasta honom och monarkin.

Låt mig därför säga det som jag vet att jag sagt många gånger tidigare. Det finns ingen skyldighet för någon att tala med media om man inte vill det. De enda som tror det är de reportrar som påstår sig företräda allmänheten.

Det är därför som folkets verkliga uppfattning om monarkin aldrig skildras i media. De som tog emot kungaparet i Nykvarn gjorde detta därför att de tyckte att det var roligt att ta emot just dem. Men journalister som har fastnat i drevet kan inte se den glädjen. När drevet startar är inte längre berättelsen om samhället reportens mål och mening, utan förödmjukelsen för den jagade.

_________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, kungen, media, dagens eko. Pingat på intressant.se.. AB.

Antingen rör det sig om att den ene handen inte vet vad den andre gör eller så är det en fejkad nyhet. Ölandsbladet skriver att det larm om ett intrång av en naken man på kungafamiljens privata vattenområde utlöstes av Aftonbladets fotograf:

Polismännen vandrade vidare ner till nakenbadet där de träffade på ytterligare två personer och de förklarade återigen anledningen till besöket, att en naken man setts mellan nakenbadet och Sollidens staket.
– Då svarade en kille att ”Det var därborta” och pekade mot Solliden till.
”Det var han som just gick härifrån, en man med ett eller två stora teleobjektiv som tog sig ut till stenen därborta och sen satt han och tittade i teleobjektiven mot land”, berättade killen för oss.
Inga andra fanns på nakenbadet när polisen anlände och Bo Johansson är säker på sin sak.
– Då har fotografen – enligt uppgift naken, det säger bland annat personalen på säkerhetsbåten – tagit sig ut till stenen och därifrån spanat mot kungens brygga och badplats. Det var han som var den nakne mannen! Och han simmade aldrig, det fanns det heller aldrig några uppgifter om.

Senare skrev tidningen en artikel om intrånget som om det vore en helt annan person det handlade om. Aftonbladet menar att polisen misstar sig. Det var inte fotografen som var nakenmannen. Ord står mot ord. Ja, vi vet ju vad Aftonbladets ord är värt i dessa sammanhang…

___________________
Läs även andra bloggares åsikter om media, aftonbladet, kungahuset. Pingat på intressant.se.

Jag avskyr när det uppstår ett politiskt grupptryck, där det plötsligt etableras en norm som säger att alla måste säga och göra samma saker. Det verkar som att det är påväg att växa fram en sådan norm omkring Stockholm Pride. Alla måste komma dit och visa sin respekt för HBT-samhället. Gör man inte det är man homofob.

Jag tycker sådant är trams. Varför ska Stockholm Pride åtnjuta något slags privilegium som det stället alla viktiga personer måste komma till för att visa sitt symboliska stöd för HBT-samhället? Det går väl att visa sitt stöd på annat sätt?

Det är inte festivalarrangörerna själva som driver fram detta så jag lastar inte dem för denna dumhet. Det är media. Läs gärna SvD:s artikel. Notera att ingenstans frågar sig reporten varför det är en så stor grej att Göran Hägglund inte kommer till Pride-festivalen.

Reporten har redan sin bild klar i huvudet “alla måste komma till Pride annars är det något fel på dem”. Han fixar inte att vända på perspektivet och fråga om det kanske är Hägglund som gör rätt och alla andra fel. Varför är alla andra partiledare dödsskraja för att tacka nej till medverkan på Stockholm Pride?

Eftersom det är sommartorka har TT också plockat upp detta som en nyhet och därmed har den spritts till alla lokaltidningar i landet. TT och alla lokalredaktioner kör sedan på samma spår – det är Göran Hägglund det är fel på – eftersom de inte orkar stanna upp och tänka själva.

_______________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, media, pride, hägglund, göran hägglund, kristdemokraterna, stockholm pride. Pingat på intressant.se.

Fram till idag trodde jag att Aftonbladet verkligen hade bett Littorin om en intervju. Jag trodde att tidningen under sansade former hade bett att få träffa Littorin för att ge honom en chans att kommentera de anklagelser som riktats mot honom. Det är så tidningens ledande figurer Jan Helin, Lena Mellin och Helle Klein har velat framställa det. Men så var det ju aldrig.

Aftonbladets eget TV-klipp visar hur konfrontationen med anklagelserna gick till när tidningens reporter stötte på Littorin på Visby flygplats:

Det här är vad Helle Klein kallar för “lugn och ro”. Hon kallar det för “en exceptionell hänsyn till en hög politiker.” Jag kallar det för ett bakhåll.

Överrumplingen var naturligtvis planerad. Det är ju ingen ny journalistisk taktik som prövas. Syftet med överrumpling är att få intervjuoffret ur balans för att han ska säga något dumt som sen ska kunna ge schysta rubriker. Kameravinkeln avslöjar att kameran hölls dold. Varför kör man med en dold kamera? Jo, för att man hoppas att ministern ska säga något dumt “off the record”.

Helin återkommer hela tiden till att allt är Littorins eget fel, eftersom han inte ville sätta sig ned med Aftonbladets reporter på Visby flygplats. Men Herregud! Vilken normalt funtad person skulle sätta sig ned och föra ett lugnt samtal med en aggressiv reporter från Aftonbladet som slungar ur sig anklagelser om brott?

Det mest normala man kan göra i en sådan situation är att säga “Vad är det för skitprat? Dra åt helvete!”, men eftersom Littorin ändå råkar vara en städad person gör han som medieträningen säger, han svarar “Inga kommentarer”. Den som har tillgång till boken Medietränad av Lind m.fl. kan slå upp sidan 68 och läsa vad man bör säga i de fall man konfronteras med uppgifter man aldrig tidigare hört talas om: “Inga kommentarer”.

Idag skriver Helin och Mellin att de inte hade publicerat anklagelserna om Littorin hade nekat till dem. Bara det är konstigt i sig. Det visar att de egentligen aldrig trodde på dem själva.

Att tidningens redaktörer inte själva tror på sina anklagelser och mer eller mindre ljuger om vad som faktiskt hände i Visby visar att tidningen själv ägnar sig åt krishantering av sämsta sort. Littorin pekade aldrig ut Aftonbladet som den stora skurken när det gällde vilka journalister som hade trakasserat hans barn. Ändå har tidningen vevat historien i flera dagar för att ge igen på honom.

Uppenbarligen kände sig Aftonbladets redaktörer träffade av den kritik som Littorin avfyrade på sin presskonferens. Den visste var den tog. Hjärnorna på redaktionen kokade över. Man ville ge igen. Tidningen gick ut med sina anklagelser trots att den visste att den inte hade mycket på fötterna. Nu försöker man sopa undan misstaget genom att försöka lägga all skuld på Littorin. Så ser den ut, Aftonbladets vendettajournalistik.

_______________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, media, littorin, aftonbladet, helle klein, jan helin, lena mellin, hyckleri. Pingat på intressant.se.

Varför ska inte byggbranschen kunna kritiseras? Vad är det för larv? Pettersson är visserligen provocerande, men kom igen! Vi lever i en demokrati. Om produktiviteten i byggbranschen i Sverige är onormalt låg finns det anledning att debattera vad det beror på. Eller är byggbranschen fylld med primadonnor?

Ur Uppsalatidningen.

Pettersson påstår att byggjobbare är lata. Tja, så kan det ju vara. Eller inte. Man måste ju i alla fall kunna få säga en sån sak. Nu råkar min svåger vara byggare, så jag får väl steka för det här inlägget nästa gång vi ses, men jag tror jag klarar det. Han också.

___________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, jonas pettersson, centern. Pingat på intressant.se.

På Aftonbladets hemsida kan man läsa de två stycken som är märkligt lika varandra. Båda beskriver samma sak. Huvudpersonerna upptäcker att mördaren har arrangerat sina offer efter tavlan “Den döende dandyn”.

Östergrens bok kom ut först. Alltså misstänks Marklund vara skurken. Men det skulle ju kunna vara tvärtom. Östergren kanske bara var snabbare än Marklund med att få ut sin bok.

Jag tror dock inte att författarna har stulit något av varandra. Tvärtom har nog båda stulit idén av någon annan. Idén i sig är för unik för att båda två skulle ha uppfunnit den själva samtidigt. Det händer att konstnärer plankar varandra omedvetet, men det brukar då ligga flera år mellan orginal och kopia. Dessa två böcker är dock i princip samtidiga.

Det skulle också kunna vara så att författarna träffat varandra på en fest och babblat om idéer till kommande böcker, varvid båda tycker sig ha kläckt idén själva. Känner de varandra privat?

Plagiat i juridisk mening är det inte fråga om. Däremot kan inte båda göra anspråk på att ha tänkt ut samma unika idé. Någon av dem, eller kanske båda, har medvetet eller omedvetet snott idén med “Den döende dandyn”.

_____________________________
Läs även andra bloggares åsikter om media, kultur, marklund, östergren. Pingat på intressant.se.