Kategori: Media

Förstör ett tal och du får vara med i radio

Jag tror inte att jag är ensam om jag påstår att vänsteraktivister behandlas väl i media. Som bekant försökte Femenaktivisten Jenny Wenhammar sabotera Fredrik Reinfeldts tal i Almedalen i torsdags. Att störa ett politiskt möte är ett demokratiskt övergrepp, och borde bemötas med iskall tystnad, men så blev det inte. Tvärtom.

När jag på väg hem från Almedalen under fredagen kollade nyhetsflödet på Twitter noterade jag att Sveriges Radio hade bjudit in Wenhammar till Studio Ett. Från inte mindre än fyra Twitterkonton gjorde man reklam för inslaget.

Aftonbladet tyckte också att Wenhammars försök att störa Reinfeldts tal var så intressant att de bjöd in henne till sitt nätsända debattprogram 20-minuter. ”Dagens snackis”, enligt programledaren.

Och så där höll det på under fredagen.

Journalister ska välja nyheter utifrån ”nyhetsvärde”, vilket är ett flyktigt begrepp. Jag håller med om att det hade varit rimligt att göra en intervju med Wenhammar. Allmänheten vill nog veta vem hon är och varför hon genomfört aktionen ifråga. Jag tror också att allmänheten vill veta varför hon tycker sig ha rätt att störa ett politisk möte.

Men när Sveriges Radio gör reklam för sin intervju på fyra Twitterkonton samtidigt, och Aftonbladet bjuder in Wenhammar som vore hon en seriös samhällsdebattör, hamnar saken i ett annat läge. Det vittnar om att redaktionerna antingen vill lyfta fram Wenhammar som en extra intressant person eller är lite småkorkade och inte förstår att de blir utnyttjade av en kampanjmakare.

Wenhammar kan dock inte vara annat än nöjd. Hennes aktion lyckades. Hon lyckades givetvis inte förstöra statsministerns tal. Men hon fick precis det hon ville. Hon fick gratisreklam i ledande nyhetskanaler.

___________________________
Pingat på intressant.se.

Lögner, kissblöjor och usel journalistik

När gamla människor som bor på vårdhem drabbas av inkontinens prövar vårdpersonalen ut en blöja som passar. För att få rätt sorts blöja vägs dem efter att de har använts. Blöjan ska suga upp rätt mängd urin.

Jag visste inte att det var så man gjorde. Tyvärr var det knappt någon annan heller som visste detta när Carema-affären exploderade hösten 2011. Dagens Nyheter påstod i ett antal artiklar att vårdboendet Koppargården missköttes. Patienternas säkerhet var i fara. Det drivande motivet hos Carema var att göra vinst genom att spara in på allt. Värst av allt var att Carema vägde de gamlas blöjor (DN 2011-11-11). Företaget tvingade personalen att väga blöjorna för att säkerställa att de var ordentligt fyllda. Om de inte var fyllda skulle de fortsätta att användas. Ingen blöja skulle bytas om den inte var ordentligt full.

Bild: David Rylander, Flickr.

Blöjhistorien spreds som en löpeld över Sverige. Långt efter att skandalen ebbat ut har kissblöjorna använts som exempel på hur privat äldrevård leder till vanvård. Än idag finns det säkert många som tror på blöjhistorien.

Men blöjor för gamla ska utprovas individuellt, enligt Socialstyrelsens riktlinjer. Att väga blöjorna är ett sätt att göra detta. Samtidigt ger också blöjvägning en möjlighet till att spara pengar, vilket framgår av den litteratur Socialstyrelsen hänvisar till. Men det ligger ingen motsättning i att prova ut en blöja som passar och att spara pengar.

Jag har precis läst Cecilia Stenshamns bok Lögnen om Koppargården: Skandalen bakom Caremaskandalen, utgiven av Timbro. Boken är en fortsättning på den mediagranskning Stenshamn gjorde åt Timbros Medieinstitut förra året.

Boken har kommit till för att mediernas rapportering behövde granskas, men den är långt mer än bara en mediagranskning. I sin iver att avtäcka sanningen har Stenshamn gått igenom ett mycket stort källmaterial. Boken tränger in på djupet, och visar att det finns en helt annan historia att berätta än den DN satte samman.

Vad som hände på äldreboendet på Koppargården handlade inte alls om vanvård. Kvaliteten på boendet finns granskad av både Stockholms stad och Socialstyrelsen, och även om tragiska fall av misskötta patienter finns, finns ingen seriös aktör som hävdar att det pågått systematisk vanvård.

Det som ligger bakom allt, och som jag tycker att Stenshamn belägger väl med källor, är en arbetsplatskonflikt, som hade pågått under flera år mellan å ena sidan  Caremas sjuksköterskor och undersköterskor och å den andra sidan det företag som stod för läkarinsatsen, Trygg Hälsa. Sköterskorna menade att läkarna var underbemannade och omöjliga att samarbeta med.

Trygg Hälsa är ett läkarföretag och hade sitt kontrakt med Stockholms läns landsting och inte med Stockholms stad, eftersom det är så lagstiftningen ser ut. En kommun får inte tillhandahålla läkartjänster. Det måste landstinget göra.

Konflikten hade pågått under lång tid ända tills Trygg Hälsa spelade ut Carema i media genom att hävda att det förekom systematisk vanvård på Koppargården. Till sin hjälp hade Trygg Hälsa kommunens medicinskt ansvariga sköterska, MAS, som ska vara en oberoende granskare men i praktiken blev en allierad till läkarföretaget. Därtill slöt också Folkpartiet i stadsdelsnämnden i Vällingby-Hässelby upp på läkarnas sida.

När DN börjar skriva om Koppargården pågår alltså sedan länge en infekterad konflikt. Men om detta skriver tidningen ingenting. Istället återger man Trygg Hälsas version och förklarar ”vanvården” med att äldreboendet drivs av ett vinstdrivande företag.

DN citerar människor som bor och jobbar på Koppargården, men bara röster som passar in i storyn. På äldreboendet finns anställda som har en helt annan version att berätta, men denna går DN helt och hållet förbi. Stenshamn menar att DN helt enkelt underlåtit att berätta om den och jag är benägen att hålla med. Andra journalister hittade den egentliga historien snabbt: tidningarna Dagens Samhälle och Vårdfokus. Om inte DN:s journalister är de sämsta i landet så bör också DN ha stött på den alternativa historien.

Något som Stenshamn inte går in på är dock varför journalistdrevet blev så starkt och varför så många trodde på kissblöjehistorien. 4000 artiklar skrevs.

Jag har själv ingen förklaring till det. Det är klart att det finns en misstänksamhet mot privata vårdföretag inom journalistskrået där majoriteten har vänstersympatier. Men det är märkligt att drevet kom först nu. Privata äldreboenden har funnits länge vid det här laget.

När jag var verksam som uppsatshandledare i statskunskap vid Uppsala universitet hade jag en student som skrev en uppsats om vårdskandaler i media. Hon kunde inte hitta någon skillnad mellan privata och offentliga äldreboenden. Vårdskandaler i privata vårdhem slogs inte upp med större rubriker. Men i och med Caremaaffären har det blivit annorlunda.

Lärdomen av blöjhistorien är därför en helt annan än vad DN nog tänkte sig att den skulle bli. Det är skrämmande att se hur fördomar kan ta över så till den milda grad att den normala journalistiska granskningen uteblir. De yrkeskunniga stod där och kunde förklara vad blöjvägningen var till för, men ingen journalist frågade dem. Istället började blöjhistorien ”traderas”, dvs. återberättas som en sanning av andra medier.

DN har fortfarande inte velat erkänna att man gjorde ett dåligt jobb. Det är generande för tidningens ledning. Men DN är ändå inte sämst. Det är sjukt nog LO och Kommunal, dvs. undersköterskornas fackförening. Istället för att försvara sina medlemmar på Koppargården, som inte alls anser att de har bedrivit någon vanvård, har LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson och Kommunals ordförande Annelie Nordström fortsatt att prata om blöjorna, långt efter det att korrekta fakta har funnits tillgängliga. Thorwaldsson gör detta i en intervju i Ekot i september 2012 och Nordström gör det i en debattartikel i DN 17 december 2012.

Blöjor ska vägas. Det är god vård. Ändå hävdar undersköterskornas fackliga företrädare att deras medlemmar har låtit gamla människor ligga i kissvåta blöjor. Det om något är en skandal.

________________

Pingat på intressant.se.

Källa eller mytoman?

Ska man tro på Aftonbladets källor om vad som försiggår i Socialdemokraternas verkställande utskott? Jag måste ärligt erkänna att jag inte vet.

Aftonbladet är en tidning som tycker att kriminella, som har det som sin yrkesspecialitet att ljuga, duger som källor. Nu påstår man sig ha bra insyn i vad som försiggår inom sossarnas VU:

Aftonbladet kan i dag avslöja att falangstriderna i den absoluta partitoppen gör att ledamöterna har mycket svårt att enas om en tillfällig lösning. Blockeringarna i VU kan komma att tvinga fram en tidskrävande extrakongress.
– Det är väldigt, väldigt låst i VU. Ska de kunna enas till på fredag så måste de hitta en ny kandidat utanför den vanliga kretsen, säger en tung S-källa.

Med tanke på att det är samma journalister som bevakar S-krisen som låg bakom drevet mot kungen, och samma redaktion, samma redaktörer, finns det ingen anledning att tro på någonting.

Tydligt är i alla fall att Aftonbladets så kallade tunga S-källa inte sitter i VU, utan utanför. Men så länge vi inte får veta vem hon eller han är, vilken falang hon eller han tillhör och vilket syfte hon eller han har med att slänga åt Aftonbladet några köttbitar, går det inte att värdera sanningshalten.

Så blir det med en redaktion som inte vårdar sin trovärdighet. En journalist kan inte avslöja identiteten på sina källor i såna här lägen utan måste förlita sig på sin tidnings förtroendekapital. En tidning som vårdar detta ser därför till att aldrig publicera artiklar på grundval av dåliga källor.

För något år sedan hade jag nog litat på att Aftonbladet verkligen hade en riktigt tung S-källa. Men efter drevet mot kungen då Aftonbladet granskade allt utom det som var själva storyn – påståendet om en kompromotterande bild – är trovärdigheten körd. Tung S-källa eller mytoman? Ingen vet.

________________________
Pingat på intressant.se.

Bra för demokratin att Juholt sitter kvar

Jag tycker det känns bra att partiledningen för socialdemokraterna inte sparkar sin ordförande. Det hade inte varit bra för vår demokrati om redaktionerna på Aftonbladet och Expressen fått avgöra Håkan Juholts öde. Politiska ledare ska väljas och vrakas av folket, inte av kvällspressen.

Sakligt sett är det inte mycket Juholt har gjort fel. Något bidragsfusk var det aldrig tal om. Det saknas ett tydligt regelverk för hyresersättningen. Juholt har gjort ”fel” i flera år utan att någon tjänsteman stoppat honom. De två felaktiga reseräkningar Expressen publicerade är sannolikt slarvfel, snarare än försök att få dubbelt betalt. Åklagaren har lagt ned förundersökningen. Juholt är en slarver, men ingen fifflare.

Socialdemokratiska partiledningens verkställande utskott visar därmed – för första gången på länge – prov på politiskt ledarskap. Ledarskap är att inte låta sig styras av upphetsade kvällstidningsreportrar utan att med kallt huvud låta de demokratiska processerna styra. Kvällstidningarnas anklagelser mot Juholt var ytterst magra och byggde i väsentliga delar på rena felaktigheter. Det hade varit mycket olyckligt för vår demokrati om Sveriges största parti i panik över detta hade sparkat sin ledare.

Något som dock är ett verkligt problem för S, och som skulle kunna göra att Juholt får gå, är hans desavouering av sin rättspolitiske talesman Morgan Johansson. Som bekant uttalade han sitt stöd för Illmar Reepalus utspel om att brottsdömda medborgare skulle kunna utvisas ur landet. Johansson menar att han hade fått klartecken för det från Juholts stab.

Jag tror inte att Johansson ljuger om det. Samtidigt tror jag inte att Juholt eller ljuger när han säger att han inte godkänt utspelet. Istället tror jag att det återigen är slarv som ligger bakom. Ordningen på Juholts kontor är för dålig. Om jag var socialdemokrat skulle jag vara mer upprörd över detta än trasslet med räkningarna. Vad säger det om ett parti när ledaren inför öppen ridå tvingas tillrättavisa en av sina närmaste medarbetare? Det om något är prov på dåligt ledarskap.

Ingvar Carlsson är nu inkallad som överrock. Det sägs att han ska gå in som konsult, men det är uppenbart att han är där för att hålla ett vakande öga på Juholt. Juholts handlingsfrihet blir begränsad, men jag förstår att ingen annan lösning finns.

____________________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , . Pingat på intressant.se.

Ska undre världen tvinga fram en ny författning i Sverige?

Aftonbladet, Expressen, Dagens Eko och TV4 har skapat en mediacirkus baserat på skvaller och hot om avslöjanden av komprometterande bilder på kungen av en kriminell person. Detta får ledarredaktionerna på kvällstidningarna att kräva en ny författning för vårt land.

Man undrar vad som rör sig i deras hjärnor. Att i det här läget begära att kungen ska abdikera eller att vi ska införa republik, vore ju som att ge skvallerbyttor och kriminella makten över vårt politiska system. Jag kan inte tänka mig en svagare reaktion av en demokratisk stat än så.

Ingen politiskt begåvad människa låter väl kriminella tvinga fram lagändringar genom hot om avslöjande av generande bilder? Det vore ju utpressning. Den som ger efter för utpressning blir genast offer för nya utpressningsförsök.

Jag vet att Aftonbladet och Expressen tycker illa om kungen och vill ha republik istället. Men nu handlar det inte bara om kungen personligen eller själva statsformen (republik eller monarki), utan om att tidningarna vill att vårt demokratiska system ska ta mer hänsyn till skvallerbyttor och kriminella än till medborgarna. Kvällstidningarna vill att vår demokrati ska toppridas av slaskjournalister, ryktesspridare och porrklubbsägare. Det är galet.

Läs istället Mårten Schultz sansade inlägg.

__________________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , . Pingat på intressant.se.