Sluta skriv dokumentärromaner

Liza Marklund försvarar sig tappert mot försöken att utmåla henne som en bluffmakerska på Newsmill. Hon har inte ljugit i sina böcker Gömda och Asyl, men det är inte heller helt sanna, utan ”dokumentärromaner”. Varken lögn eller sanning således. Vad är det då?

”Dokumentärromaner” är lika idiotiska som ”Dramadokumentärer”. Jag förstår inte varför man utsätter sig för den kritik som blir det självklara eftermälet om man skriver en bok eller gör en film som bara är sann till hälften. Är det inte bättre att försöka säga hela sanningen och intet annat än sanningen?

Den allra yttersta, gudomliga, sanningen kommer man ändå inte att lyckas beskriva. Vi är alla fångar i något perspektiv. Men inom perspektivet kan man hålla sig till sanningen. Man kan också presentera mer än ett perspektiv. Dessutom måste man inte fabricera faktauppgifter, och man måste inte utelämna uppenbart relevanta fakta.

Att vi aldrig kan fånga den yttersta sanningen hur vi än gör betyder inte att det är fritt fram att skriva vad man vill, hur som helst, och tro att man ska slippa kritik. De delar av sanningen man ändå fångat kan presenteras korrekt.

Jag rekommenderar därför ingen att skriva en ”dokumentärroman”. Det är ett mellanting som inte behövs. Använd en verklig historia, men gör om den till din egen fantasihistoria istället. Och om du vill skriva en dokumentär, säg att du försökt komma så nära sanningen som möjligt. Det hederligt och kommer inte att missförstås. Då kan man bli kritiserad för att ha missförstått någonting, men det är inte detsamma som att bli anklagad för att ha ljugit.

Och för Guds skull, skriv inte ”En sann historia” på omslaget om du inte menar det.

____________________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , . Pingat på intressant.se.

Varför ska vi bry oss om junior-VM i ishockey?

Hetaste sportnyheten den här helgen, om vi får tro ledande sportredaktioner (DN, SvD, AB, Expr, SVT, SR) är junior-VM i ishockey. Sen när blev junior-VM en sportnyhet med riksangelägenhet? Man förundras hur media fungerar. Om alla redaktioner hänger på minsta struntsak blir det plötsligt ledande nyheter.

Jag medger att jag inte hänger med i hockeyvärlden alls. Kanske är junior-VM mycket större än vad jag fattar. Jag kan dock inte komma på att några junior-VM i några idrotter har fått så här mycket uppmärksamhet. Om det hade hänt förut tror jag att jag som mediekonsument upptäckt det tidigare.

Det här visar hur urblåst journalistiken kan vara. Alla hänger på samma trend för ingen vill vara utan nyheten som det snackas om. Seriösa journalister tvingas därför göra allvarliga rapporter om rena skitsaker. Mest besvärande av allt är att se dessa stackars TV-journalister som ska försöka förklara att junior-VM är en oerhört viktig händelse, i klass med OS.

Därmed inte sagt att junioridrott är tråkig. Jag tittade själv en stund på finalen mellan Sverige och Kanada, och det var bra hockey. Men man kan inte låta bli att fråga sig varför detta är mer angeläget än något annat. Det har ju faktiskt kostat SVT en slant att sända matchen, pengar som skulle kunnat gå till att sända senior-VM i någon annan idrott.

__________________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , . Pingat på intressant.se.