Äntligen slipper vi höra tjatet om skotten i Ådalen

Regeringen föreslår (prop. 2005/06:111) att polisen skall få ta hjälp av militären för att bekämpa terrorism. Hittills har detta varit omöjligt, ja, till och med förbjudet. Enligt den hittills gällande lagstiftningen har det varit förbjudet för militär personal att ingripa mot terrorister. Om några vetvillingar hade kapat ett civilt flygplan med avsikt att krascha det i Rosenbad, hade flygvapnet inte haft laglig rätt att skjuta ned det.

Det är myten om Ådalen 1931 som gjort att det har varit på det här viset. Historien om de oskyldiga demonstranterna som mejades ner av militären är något som ingår i den socialistiska sagotraditionen. Den omfattas med ett alldeles särskilt patos. Följden har blivit en känslomässig låsning som omöjliggjort varje rationell diskussion om militärens roll vid terroristbekämpning.

Regeringens förslag innebär äntligen en öppning för en seriös diskussion. Har vi tur slipper vi höra tjatet om Ådalen helt och hållet. 

Pinsamt av DN Debatt

Kvalitet är för DN Debatt ett okänt begrepp. Igår fick fackförbundet SEKO presentera en ”rapport” som sägs bevisa att landets generaldirektörer bedriver borgerlig propaganda. ”Rapporten” finns att läsa på SEKO:s hemsida. Läs den gärna. Det går fort. Den är bara 9 sidor lång.

Det är obegripligt hur DN kan tycka att den här skräprapporten kan vara värd något som helst medieutrymme. Av över 200 statliga myndigheter har SEKO undersökt 9, där alla utom 2 finns inom kommunikationsområdet. Hur kan man dra några slutsatser av ett sådant urval? Mest pinsamt av allt är att de kanske viktigaste myndigheterna av alla inte är med alls, t.ex. AMS eller Skatteverket. Varför har man uteslutit de allra mest sosseinfluerade myndigheterna?

I DN-artikeln kritiserar man också Konjunkturinstitutets generaldirektör, trots att Konjunkturinstitutet inte ens ingår i undersökningen. Samma sak gör man med Försäkringskassan som inte heller ingår i undersökningen. Uppenbarligen var man tvungen till att frisera artikeln något för att överhuvudaget få till det.

Bryr sig inte DN om att kolla om det finns någon substans i de rapporter som marknadsförs genom deras hemsida? I så fall kan ju vem som helst ljuga ihop vad som helst och skicka in. Fast det kanske är så det går till?

 

************************

Se också Enpartistatens kommentar: http://www.enpartistaten.se/?p=70.

Fula kampanjer, inte bara SSU

De fula kampanjernas historia börjar inte med SSU. Tvärtom måste det nog tyvärr sägas att det var högern som var först ut. Valet våren 1914 är berömt för sin extrema hetskampanj mot liberalernas ledare Karl Staaff. Valet var ett nyval som utlösts på grund av den konflikt som rådde mellan kungen Gustav V och Staaff som var statminister. I valrörelsen utsattes Staaff för en förtalskampanj av vissa krafter inom högern. Bland annat såldes en askkopp med Staaffs ansikte. Tanken var att man skulle fimpa sin cigarr i ansiktet på den liberale ledaren.

Ett annat berömt val är också ”kosackvalet” 1928 då högerns ungdomsförbund försökte skrämma väljarna genom att trycka affischer föreställande elaka bolsjevikiska kommissarier.

 

 

 

Kampanjen var framgångsrik. Högern gick framåt och fick till och med bilda regering. Efter valet uppstod en debatt om affischkampanjen hade gått över gränsen för det acceptabla eller inte. Någon repris på kampanjen blev det därför inte i kommande val.

Oftast är det ungdomsförbunden som står för övertrampen. Just nu är det SSU som i brist på argument har fått för sig att moderatledaren är en varulv. Men samtdigt kan man på MUF:s hemsida leka en lek som går ut på att slå skolministern på fingrarna. Omoget och larvigt. I viss mån är det hela oförargerligt, men från förnedrande karikatyrer är steget inte långt till riktigt fula knep. I valet 1998 planerade SSU att sätta upp falska moderataffischer (Aftonbladet 9/5 -98). Finns det fler exempel?

Jag tycker att en valkampanj skall vara tuff. Soffliggare och slentrianröstare skall ha sig en spark i ändan. Det mår demokratin bra av. Jag ser inte heller några problem med att enskilda politiker får det hett om öronen. Man kan inte skilja mellan sak och person, vi har ju som bekant personval. Personen är saken. Men det kan ju ske med ett visst mått av intelligens.