Stefan Olsson

Sista psalmianainlägget presenterar ännu en i raden av älskade psalmer, nr. 200 i psalmboken, I denna ljuva sommartid. När jag skriver detta upplever vi här i Mellansverige en av de regningaste dagarna på hela året. Det har hällregnat hela natten och hela dagen. Det är kallt och grått.

Sommaren är annars den i särklass bästa årstiden, enligt mig. Sommartiden är den ljuvaste, och det tyckte man även förr i det gamla bondesamhället då sommaren egentligen innebar extra mycket arbete. Men sommaren är ljus, varm och grön. Allt det som resten av året inte är.

Denna psalm kommer ursprungligen från Tyskland. Den är skriven av Paul Gerhardt 1656, kom till Sverige på 1700-talet, men kom av allt att döma inte in i psalmboken förrän 1937.  Orginalet uppvisar inte många likheter med den svenska psalmen:

Så fint har man det i Tyskland. Den svenska versionen är mest känd med Natan Söderbloms melodi. Nu visade det sig märkligt nog inte finnas så många klipp på Youtube med denna psalm som jag hade väntat. Därför kröner jag detta mitt sista psalmianainlägg med ett eget bidrag, i sann poänglös Youtubestil:

Beklagar slakten. Men för dig som längtar efter att få höra den på riktigt är det ju bara att gå till närmsta kyrka.

Som många vet är detta också en psalm som också sjungs på andra melodier. Här är en för mig tidigare helt okänd variant, mycket fint framförd av sånggruppen Kraja.

Detta var det sista psalmianainlägget. Jag vet att det är tråkigt. Men ibland tar saker och ting slut. Jag hittar inte fler svenska psalmer på Youtube. Det finns mycket annan andlig musik, men grejen med psalmianan var att uppmärksamma våra vanliga svenska psalmer som man kan hitta i vanliga psalmboken.  Kanske blir det en efterföljare, om det finns läsare…

Alla tidigare psalmianainlägg hittar man på den här adressen: http://stefanolsson.nu/category/psalmiana.

Dessutom finns alla klipp samlade på en spellista på Youtube: http://www.youtube.com/view_play_list?p=711ADC3AAAD178E1.

Jag önskar alla psalmvänner en ljus, varm, grön och lång sommar.

När jag hör trastens klara sång,
när lärkan jublar dagen lång,
högt ovan fält och backar.
då kan jag icke tiga still.
Min Gud så länge jag är till
för livet jag dig tackar.

*

_________________________
Läs även andra bloggares åsikter om psalmiana, psalm, psalmer, psalmsång. Pingat på intressant.se.

Det här är veckan för skolavslutningar. Den självklara psalmen att uppmärksamma är därför nr 199 i psalmboken Den blomstertid nu kommer. Många har fina minnen förknippade med denna psalm. Sol och värme, syréner som blommar. Hela sommarlovet framför sig. Ändå är detta en starkt ifrågasatt psalm.

Jag skriver nästan bara om politik på min blogg. Psalmianan är det stora undantaget. Men nu tvingas jag tyvärr dra in politiken igen. För det är politiken som är problemet. Israel Kolmodins fina sommarpsalm är okontroversiell i sig. Problemet är att den sjungs i skolan. En kristen sång får inte sjungas i skolan, finns det dem som hävdar. Skolan ska vara fri från religiös påverkan.

Den som följt min blogg vet att jag ser annorlunda på saken. Det som inte ska få förekomma i vårt land är religiöst förtryck. Man ska ha rätt att tro vad man vill. Men det måste ju då också få gälla alla som vill sjunga kristna sånger också. Alla skolbarn kan inte stämma in i det kristna budskapet och i skolor där många har annan religion än den kristna fungerar det självklart inte att sjunga en psalm vid skolavslutningen. Men det är inte samma sak som att det ska utfärdas ett totalförbud mot denna psalm i alla skolor i hela landet.

Eftersom det här är en av våra mest älskade psalmer finns den i många versioner. Här kommer den i typisk Youtube-tappning. Det var den här organisten/pianisten som inspirerade mig att alls göra psalmianaserien. Stilen är obetalbar.

Den här killen hade som sagt flera klipp med psalmer tidigare, men har tyvärr tagit bort några av dem. Äldre psalmianainlägg haltar därför något. Inte mycket att göra något åt. Så är det på internet.

Youtube är också roligt för att man hittar klipp av den här typen, en person som vill visa upp sitt fina arrangemang. Jag skulle gissa att han gör det för att göra reklam för sig.

Slutligen kan jag inte låta bli att ta med ett klipp med Julia, 2 år. Det är så här det ska vara med psalmer. De ska gå i arv. (Kolla särskilt koreografin med klänningen.)

Nu kommer en tråkig nyhet. Det här är näst sista psalmianan. Bara en kvar. Men alla tidigare klipp finns kvar på denna adress: http://stefanolsson.nu/category/psalmiana.

_______________________
Läs även andra bloggares åsikter om psalmiana, psalm, psalmer, psalmsång. Pingat på intressant.se.

Idag har vi gjort en (liten) pilgrimsvandring i församlingen från Uppsala domkyrka till Gamla Uppsala kyrka. Vad passar då bättre än att skriva om psalm 297 i psalmboken, Härlig är jorden?

Härlig är jorden anses vara en pligrimspsalm, likaså sommarpsalm, likaså begravningspsalm, likaså julpsalm! Det är märkligt att en psalm kan anses passa vid så många olika tillfällen. Ursprungligen var det en dansk julpsalm, men som tidigare omnämnts här på psalmianan är en julpsalm i Europa inte det i Vietnam.

Oavsett när psalmen sjungs passar den dock väldigt bra just för pilgrimsvandringar och begravningar. Texten lyder ju:

Härlig är jorden
Härlig är Guds himmel
Skön är själarnas pilgrimsgång
Genom de fagra Riken på jorden
Gå vi till paradis med sång

Återigen är det också en trösterik psalm som blickar framåt och som lovar att inget är slut bara för att någon dör:

Tidevarv komma, tidevarv försvinna
Släkten följa släktens gång
Aldrig förstummas tonen från himlen
I själens glada pilgrimssång

Förvånande är det dock att konstatera att den verkar föra en tynande tillvaro på Youtube. Det bästa klipp jag har hittat är det här. En fin inspelning med en anonym kör:

Psalmen är en av de allra mest älskade. Och nu talar vi inte längre om topp tio utan topp fem, eller kanske topp tre. Det här är en psalm som även de allra minst kyrkliga ändå kan. Härlig är jorden är kanske den mesta allroundpsalmen vi har. Väldigt många kan den, även icke-kyrkliga, och den funkar i alla lägen, även som julpsalm. Det är svårslaget.

Tidigare psalmianainlägg hittar man här: http://stefanolsson.nu/category/psalmiana/

__________________________
Läs även andra bloggares åsikter om psalmiana, psalm, psalmer, psalmsång. Pingat på intressant.se.

Äntligen är psalmianan framme vid sommarpsalmerna, och vi börjar med en av de allra största och mest älskade. Är detta kanske den främsta sommarpsalmen av dem alla? En vänlig grönskas rika dräkt, nr 201 i psalmboken.

Det har inte varit helt lätt att hitta psalmklipp till svenska psalmer på Youtube, men i det här fallet gäller det omvända. Det är svårt att välja bort klipp. Jag gör därför ett extra långt inlägg, med klipp för alla smaker. En älskad psalm älskas på mer än ett sätt uppenbarligen.

Ett klipp för den traditionelle:

Ett klipp för den som gillar konstiga Youtubefilmer:

Ett klipp för den som gillar filmer från vardagslivet:

För den som inte redan vet det är melodin skriven av Waldemar Åhlén och texten av Carl David af Wirsén. Den går också under namnet Sommarpsalm, som möjligen är dess ursprungliga namn, men som namn betraktat inte är så himla bra med tanke på att den ju inte är den enda sommarpsalmen.

Till min stora glädje fick jag syn på att psalmen också är omtyckt utomlands, både i sin svenska version och på engelska. Här är ett klipp med en italiensk kör som sjunger på svenska, efter bästa förmåga:

På engelska heter den “The Earth Adorned”. Texten till första versen:

The earth adorned in verdant robe
Sends praises upward surging,
While soft winds breathe on fragrant flow’rs
From winter now emerging.
The sunshine bright
gives warmth and light
To budding blossoms tender,
Proclaiming summer splendor.

Slutligen hittade jag ett klipp med pianisten Ola Hedén, som jag inte hade en aning om vem han var, men tydligen är han pågång med en hel skiva med psalmer. Sånt gillar vi. Så därför blir det gratisreklam här på psalmianan. Adressen till Hedéns hemsida där skivan presenteras är http://olaheden.se/.

Håll med om att det här är en märklig psalm. Den är sliten till tusen. Alla körsångare i Sverige kan den utantill. Jag har sjungit den en miljard gånger, alla stämmor dessutom. Ändå får jag ståpäls varje gång jag hör den.

Tidigare psalminainlägg hittar man här: http://stefanolsson.nu/category/psalmiana/.

_______________________
Läs även andra bloggares åsikter om psalmiana, psalm, psalmer, psalmsång, sommarpsalm, waldemar åhlén, en vänlig grönskas rika dräkt.

Bland de populäraste psalmerna verkar förtröstan på Gud vara ett återkommande tema. Med förströstan menas att man sätter sin tillit till Gud och räknar med att hur eländet allting kan vara just nu så ordnar det sig. Man behöver inte misströsta.

En av dessa psalmer är nr 285 i psalmboken Det finns djup i Herrens godhet. Av sökningar på nätet har jag förstått att det är en psalm som ofta sjunges på begravningar. Det är lite märkligt för det är alls ingen sorgepsalm. Melodin är glad och texten framåtblickande. Refrängen avslutas glatt med “Det finns glädje bortom graven och en framtid full av sång”.

Även detta tror jag säger något om vad kristna tror men som är så svårt för andra att förstå. Hur kan man i elände, sorg och lidande ändå se ljust på tillvaron? Jag förstår att många som inte är kristna fnyser och kallar oss menlösa töntar, eller rent av dumma som inte kan se elände för vad det är, utan kommer med idiotiska efterrationaliseringar. För den som sörjer och inte tror är det ingen tröst att höra kristna tala om att “Han har det bättre i himlen”, eller något sådant. Förlusten av en nära är ju lika stor och svår att bära ändå.

Men hur knäppa vi kristna ändå är, är det just när nöden är som störst som folk kommer till kyrkan. Det är när allt tappar sin mening som folk ställer de stora frågorna. Och det är just de stora frågorna som är kyrkans grej, kan man säga.

Tidigare psalmianainlägg hittar man här: http://stefanolsson.nu/category/psalmiana/. Från och med nästa psalmianainlägg kommer vi till sommarpsalmerna!

______________________________
Läs även andra bloggares åsikter om psalmiana, psalm, psalmer, psalmsång. Pingat på intressant.se.

Efter ett oväntat uppehåll fortsätter nu psalmianaserien. Nr 210 i psalmboken heter “Jag lyfter ögat mot himelen”. Den är skriven av ingen mindre än Johan Ludvig Runeberg. Melodin är skriven av Oskar Lindberg i folkviseton.

Det är en mycket fin text som handlar om den personliga relationen till Gud:

Jag är så glad att få tacka dig,
och gärna vill jag det göra.
Jag vet det visst att du ser på mig,
och vad jag ber vill du höra.

Här kommer den i två typiska Youtubeversioner. Jag kunde inte bestämma vilken av dem som passade bäst. Den första är så himla typisk för Youtube att den är svårt att inte vilja visa. En kvinna som sjunger in låtar på film, inte särskilt bra, inte särskilt dåligt. Man undrar varför, men det gör man med mycket på Youtube.

Intressant att veta att det som många av oss troende uppskattar allra mest med vår tro, vissheten över att alltid ha någon att vända sig till, någon som alltid lyssnar och ser vad man gör, av ateisterna ses som en psykisk defekt. De påstår att vi skaffat oss en låtsaskompis, som barn ibland gör. Eller så påstår de att vår upplevelse av Guds närvaro beror på att evolutionen gjort oss sådana att vi ständigt är vaksamma på andra som vakar över oss, eller spanar på oss, dvs. rovdjur på savannen. Känslan av Guds närvaro skulle då vara ett utslag av vår överlevnadsinstinkt. Vilken av dessa teorier ateisterna tror mest på själva är dock oklart.

Den andra filmen skickar jag med som bonus, eftersom den är så välsjungen. Man får rysningar.

Psalmianan fortsätter nu förhoppningsvis terminen ut utan avbrott. Alldeles strax kommer ju de fina sommarpsalmerna. Tidigare psalmianainlägg hittar man på den här länken: http://stefanolsson.nu/category/psalmiana.

_______________________
Läs även andra bloggares åsikter om psalmiana, psalm, psalmer, ateism. Pingat på intressant.se.

Hur ska man egentligen se på frågan om att sjunga gamla psalmer i modern stil? Lyssna på det här klippet med psalm nr 3 i psalmboken, Helig, Helig, Helig. Klippet är visserligen amerikanskt, men psalmen är ju internationell. I typisk Youtube-version, för övrigt.

Blir psalmerna bättre då? En kille som hävdar det är i alla fall Joakim Ivarsson som driver Psalmprojektet. Han tänker spela in typ så många psalmer han kan. Ivarsson tycker just att kyrkoorgel är ett trist och oinspirerande instrument. Hans mediaspelare går att bädda in i bloggen. Var så goda!

Men blir verkligen psalmer bättre för att man spelar dem i modern stil? Och vilket instrument kan inte spelas på ett tråkigt vis? Det handlar om hur man gör det. Vi som bor i Uppsala har förmånen att ganska ofta få möjligheten att lyssna på orgelmusik i domkyrkan, med mycket skickliga organister. Här är ett holländskt klipp med psalmen Helig, Helig, Helig spelad på kyrkoorgel. Knappast något att klaga över.

Tidigare psalminanainlägg finns här: http://stefanolsson.nu/category/psalmiana.

_______________________
Läs även andra bloggares åsikter om psalmiana, psalmsång, psalm, psalmer. Pingat på intressant.se.

Finns det en sån sak som manliga psalmer? Alla gillar inte alla typer av psalmer, precis som inte alla gillar alla sånger. Jag har upptäckt att killar har lättare att tycka om psalmer som handlar om strid, död, synd, ondska, än vad tjejer har. Helt enligt traditionellt könsrollsmönster.

Det här ska inte bli ett debattinlägg om könsroller, däremot vill jag ta de “manliga” psalmerna i försvar. Svenska kyrkan domineras idag av kvinnor, med följden att “manliga” psalmer inte får lika stor plats som förr. Tvärtom ses de som otidsenliga. Några nya psalmer på temat synd och död har jag inte hört talas om.

Det är tråkigt för den del av livet består faktiskt i sådant som synd och död. Alla problem kan inte lösas genom att man sätter sig ned i en ring tar varandra i handen och sjunger myspsalmer. Tvärtom kan det behövas maning till kamp, inte våldsam kamp, men ändå kamp. Jihad fast i civiliserad form.

Psalm nr 567 är ett bra exempel på en “manlig” psalm som alltför sällan sjungs:

Upp, kristen, upp till kamp och strid!
Gå dit dig Anden sänder,
och mot de makter väpna dig
som rätt i orätt vänder.
Om du med allvar kämpa vill,
så hör du Herren Jesus till.
I honom är vår seger.

Tag tron som sköld, bind Andens svärd
o kristen, vid din sida,
och mot all ondska i vår värld
med allvar gå att strida.
Den intill döden trofast är,
han en gång livets krona bär,
som Herren Jesus giver.

Och här har vi melodin, spelad på kyrkklockor från England. Sjung med!

Sjöng ni med? Eller kändes det obekvämt att sjunga om “fångenskap och döden”? Psalmen är från 1800-talet så språket är därefter, men är den otidsenlig? Nej, är det någonting som man bör betänka så är det att det fortfarande finns kristna som förföljs för sin tro. I Iran kan en kristen bli just den fånge som psalmen talar om, eftersom kristendomen som religion där är förbjuden. Vilken psalm skulle passa bättre för honom än nr 567?

Tidigare psalmianainlägg hittar man här: http://stefanolsson.nu/category/psalmiana.

____________________________
Läs även andra bloggares åsikter om psalmiana, psalmer, psalm, psalmsång. Pingat på intressant.se.

Denna söndag har jag besökt Evangeliska Fosterlandsstiftelsens kyrka här i Uppsala. Vad passar då bättre än att skriva om en av lågkyrklighetens och frikyrklighetens främsta psalmer? Nr 11 i psalmboken O store Gud.

Psalmen är skriven av Carl Gustav Broberg 1885 och är förmodligen den svenska psalm som fått störst spridning över världen. Den finns på alla möjliga språk. Mest sjungen är den sannolikt i USA, där den går under namnet How Great Thou Are. Psalmen har som många andra 1800-talspsalmer sannolikt kommit dit med svenska emigranter. Men den mest använda översättningen är brittisk och sin stora spridning i USA fick den inte förrän på 1950-talet, berättar engelska Wikipedia.

Men gissa vem som gjort mest för att psalmens popularitet? Jo, “the King”, Elvis Presley, som på 1966 gav ut en skiva med kristna sånger med just titeln How Great Thou Are. Självklart finns det ett klipp med honom på Youtube.

Förutom att man här återigen får tillfälle att fascineras över Elvis Presleys skicklighet som sångare får man också chansen att höra J D Sumner och hans kvartett. inte i början men ganska tidigt i psalmen sjunger en manskvartett. Mannen längst bort i bild är J D Sumner. Kvartetten i sig är inte så märkvärdig, men däremot Sumner som är den djupa bas man hör. Tack vare sina framträdande med Elvis blev han känd som världens djupaste bas. Det kan därför vara roligt att höra honom själv sjunga solo.

Nu tror jag dock inte på teorin om att Sumner skulle vara världens djupaste bas. Bassångarnas land framför alla är ju annars Ryssland. Den som fascineras av djupa basröster kan gå till det här klippet och leta sig vidare på Youtube. Det är en sak att sjunga med en djup röst i en mikrofon och sjunga med styrka utan förstärkning som ryssarna gör.

Tidigare psalmianainlägg hittar man här: http://stefanolsson.nu/category/psalmiana

___________________________
Läs även andra bloggares åsikter om psalmiana, psalm, psalmer, o store gud, elvis presley, jd sumner, psalmsång. Pingat på intressant.se.

Nu kommer ännu en av världens mest kända psalmer, nr 231 i psalmboken, Oändlig nåd mig Herren ger, mer känd under sitt engelska namn Amazing Grace.

Av någon för mig okänd anledning är melodin i sin amerikanska tappning inte likadan som den som finns i psalmboken. Jag har alltid undrat varför det är så. Någon som vet? Det är inte mycket som skiljer, men jag undrar ändå varför svenska psalmboken är annorlunda.

Psalmen kommer här i ett klipp med övertonssång. Det roliga med Youtube är de udda klippen, och att få höra Amazing grace i övertonsversion är verkligen udda.

Övertonssång kommer från Centralsien. Man sjunger en låg ton och spelar med övertonerna med hjälp av tungan och läpparna. Det är ganska roligt. Jag vet hur man gör men får inte fram toner tillräckligt stark. Jag tror möjligen att man måste ha den resonans i huvudet som professionella sångare har. Första gången jag hörde övertonssång var med kille i min kör. Han var en mycket duktig sångare med kraftig övertonsrik röst. Killen på filmen är också professionell sångare.

Amazing Grace passar bra för övertonssång eftersom den bara har fem toner. Den bygger på en pentatonisk skala på samma sätt om mycket av den ostasiatiska musiken. (Den går att spela på bara de svarta tangenterna på pianot.) Mer musikteori än så tänker jag inte gå in på, eftersom jag i så fall garanterat kommer att bli slagen på fingrarna av de som kan ämnet på riktigt. Den som kan det här med övertoner och varför just Amazing Grace passar för övertonssång får gärna skriva en rad.

Tidigare publicerade psalmianainlägg hittar man här: http://stefanolsson.nu/category/psalmiana.

_______________________________
Läs även andra bloggares åsikter om psalmiana, psalm, psalmer, oändlig nåd mig herren ger, amazing grace. Pingat på intressant.se.

Psalm nr 189 i psalmboken heter “Bliv kvar hos mig”. Den sjungs som kvällspsalm i Sverige, men kommer ursprungligen från Storbritannien där den fungerar som ett slags nationalpsalm. Bland annat sjungs den vid idrottsevenemang.

Här kommer en något smörig men ändå välsjungen inspelning med en engelsk gosskör. Är de inte förtjusande? Vilka söta rara små gossar. Alla mammors favoriter. Och alla blivande mammors dröm.

Tro dem inte! De ser ut som små änglar, men hör ett varningens ord! Jag har själv sjungit i gosskör. Jag har varit så där söt och sjungit så där vackert. Enskilda små gossar är också hur rara som helst. Men i grupp om sisådär 20-30 stycken är det en helt annan sak. Tänk er en flock livliga schimpanser fast tio gånger intelligentare.

Som äldre gosskorist var jag med och myntade begreppet “soprantestet”. Det är ett hållbarhetstest för teknisk utrustning, av allt från elpianon till svängdörrar och rulltrappor. Vill du veta hur länge din nyinsatta svängdörr kommer att hålla? Släpp loss 15 sopraner och de kommer att leka med dörren ända tills den går sönder.

Men sjunga kan de.

Tidigare psalmianainlägg hittar man här: http://stefanolsson.nu/category/psalmiana.

_______________________
Läs även andra bloggares åsikter om psalmiana, psalm, psalmer, gosskör. Pingat på intressant.se.

Psalmianan fortsätter på temat Lina Sandell och sångstilar. Denna gång vill jag presentera psalm nr 190, Bred dina vida vingar. Också det är en psalm som jag lärde mig redan som gosskorist, och också det är en av de psalmer som transporterats över till andra sidan Atlanten.

På Youtube finns en alldeles underbar inspelning av denna psalm med Sissel Kyrkjebø från 1991. Då hade hon precis slagit igenom. Med Sissel Kyrkjebø är det dock något som jag inte förstår. I den här inspelningen sjunger hon hur vackert som helst och glänser med sin underbara sopranröst. Det var också så här jag lärde känna henne som artist, och som alla andra sjungande killar i 20-årsåldern fick man sitt hjärta totalmosat.

Men sen dess kan jag inte påminna mig om att jag har hört henne sjunga så här vackert, och nästan aldrig med samma klara höga sopran. Varför? Nästan alltid får man höra henne sjunga i sitt lägre register. Visst, en sopran kan inte låta som en 20-åring hela livet, men nu talar vi om en person som väl inte ens har fyllt 40?

Kan det möjligen vara så att hon tagit sånglektioner som inte slagit väl ut? Sånt kan faktiskt hända. Kyrkjebø är fortfarnade en mycket duktig sopran, det är inte det som är problemet, men lyssna till den här inspelningen för att höra skillnaden. Här är det klassisk operaröst som gäller (om än i något mjukare stil än hårdopera):

Hur som helst, Sissel Kyrkjebø är ändå en av mina favoriter, och likaså psalmen Bred dina vida vingar. Det är en av de psalmer som jag brukar sjunga för mig själv.

Tidigare inlägg i Psalmianaserien:http://stefanolsson.nu/category/psalmiana.

______________________
Läs även andra bloggares åsikter om psalmiana, lina sandell, bred dina vida vingar, sissel kyrkjebø. Pingat på intressant.se.

Lina Sandell heter en av vår psalmboks främsta författare, kanske den främsta. Min nyvunna bloggkompis Maria undrade varför jag inte nämnde Sandells namn i mitt förra inlägg. Svaret är att hon ju kommer att vara med så många gånger!

Hennes mest kända psalm är nr 249 i psalmboken, Blott en dag. Musiken har Oscar Ahnfelt skrivit. Det är en psalm som nästan alla känner till, och den kan sjungas till både dop och begravning. Följaktligen finns den i alla möjliga varianter på Youtube. Här är en rolig inspelning på steelguitar:

Men det otroliga med Sandells psalmer är att de också sjungs på andra ställen i världen. På engelska heter denna psalm “Day by Day”. Sandell skrev texten 1865 och den togs med till USA av emigranter. Sålunda hittade jag en märklig inspelning av en ung amerikansk musiker som spelar kvartett med sig själv:

OK, det här var två udda inspelningar med bara melodin. Finns det ingen ordentlig inspelning med sång så att man kan höra texten? Jodå, men jag fortsätter på temat udda inspelningar, det är ju det som är det roliga med Youtube.

I förra inlägget skrev jag om Bertil Boo och hans sångstil. Jag trodde att den var utdöd. Icke! Här är en pinfärsk inspelning från Mariakyrkan i Helsingborg (21 januari i år). Det är “kyrkosångaren” Glenn Bengtsson som sjunger. “Kyrkosångare” är ett eget fenomen i sig. Jag kan inte så mycket om det, men enligt en vän till mig som är kantor är det en person som livnär sig på att sjunga smäktande psalmer vid begravningar, eller nåt sånt. Var så goda!

Tidigare psalmianainlägg finns här: http://stefanolsson.nu/category/psalmiana.

____________________________
Läs även andra bloggares åsikter om psalmiana, psalm, psalmer, blott en dag, lina sandell Pingat på intressant.se.

Åttonde psalmianainlägget presenterar ytterligare en av mina favoritpsalmer, nr 248 i psalmboken, Tryggare kan ingen vara. Det är en av få psalmer som jag utantill, eftersom vi ofta sjöng den med gosskören när jag var liten. Psalmen är väl mest känd som dopsalm.

I mitt förra skrev jag att det ibland kan vara svårt att förstå sig på amerikansk kultur. Det gäller naturligtvis också för Sverige. Här är ett exempel på det, sångaren Bertil Boo.

Inte världens bästa inspelning, eller hur? Enligt nuvarande smak är det är inte bra. Mycket vibrato och han åker upp och ner på tonerna. Men faktum är att han faktiskt följer ett stilideal. Inspelningen skulle ju inte gjorts om det inte fanns någon som tyckte att det var bra.

Bertil Boo hade sin storhetstid långt före jag var född, så jag kan inte alls förklara vari hans storhet ligger. Här finns mer information. Och här finns en annan inspelning där man kan höra hur han lät när han var yngre (och bättre) 1951.

Tidigare psalmianainlägg finns här: http://stefanolsson.nu/category/psalmiana

___________________________
Läs även andra bloggares åsikter om psalmiana, tryggare kan ingen vara, psalm, psalmer, bertil boo. Pingat på intressant.se.

Psalm nr 237 är skriven av ingen mindre än Martin Luther själv och heter Vår Gud är oss en väldig borg. Det är de reformerade kyrkornas paradpsalm. Men det är något oklart varför, för den ingår även i katolska kyrkans psalmbok (i Sverige).

Psalmen är som sagt från 1500-talet, men den är fortfarande mycket omtyckt. Omtyckta psalmer dör inte ut, utan moderniseras i sina framföranden. Här är ett levande bevis på det. Luthers 1500-tals kyrkoslagdänga på stålsträngad gitarr:

Nu kan det vara svårt att följa melodin i det här klippet om man inte känner igen psalmen sen tidigare. Jag vill därför också presentera att annat lustigt klipp, men där melodin framgår ordentligt. Jag hittade det av en slump redan tidigit i höstas. Det är den amerikanske sångaren Steve Green som framför psalmen a capella.

Det här klippet är oerhört intressant för den som gillar att jämföra USA och Europa. I vår världsdel skulle det här aldrig, ALDRIG ske. Först trodde jag att klippet kanske var ett skämt. Ingen kan väl tycka att det här är ett bra framförande? Man tror ju först att han inte ens kan hålla tonen.

Men sen ser man i slutet, i absoluta slutet, att publiken reser sig för att ge stående ovationer! Klippet måste ses till sitt slut. I själva slutsekunden uppenbarar sig kulturklyftan mellan USA och Europa.

Psalmen finns i alla möjliga versioner på Youtube. En utflykt på egenhand rekommenderas. Det är otroligt hur en psalm kan vara så levande.

Psalmiana är min serie med Youtubefilmer med psalmer. Idén är lånad av Fredrik Strage på DN. Tidigare inlägg hittar man här: http://stefanolsson.nu/category/psalmiana.

__________________________
Läs även andra bloggares åsikter om psalmiana, vår gud är oss en väldig borg, martin luther, psalmer, psalmsång. Pingat på intressant.se.

Gott nytt år alla vänner! På tisdag är det dags att fira Trettondag jul, även kallad Epifania. Vid Trettondagen uppmärksammas de vise männen som kom för att hylla den nyfödde konungen. Trettondagspsalmen framför andra är därför, nr 134, i psalmboken, Betlehems stjärna, a.k.a Gläns över sjö och strand.

Psalmen är en julpsalm och sjungs därför redan i adventstiden, men eftersom den handlar om stjärnan som visade vägen för de vise männen har kyrkan gjort den till en psalm för trettondagen. Några vise män förekommer dock inte alls i texten, utan bara barn och herdar. Hur barnen har hamnat där vet jag inte, men de herdar som åsyftas är i alla fall de som omnämns i julevangeliet. Psalmen passar alltså egentligen bäst på julafton!

Här kommer psalmen i en typisk Youtubeversion. En helt vanlig tjej som gillar att spela piano och sjunga har spelat in en film med sig själv och lagt ut på nätet för allmänt beskådande. Hon är inte exempellöst bra eller dålig, utan väldigt vanlig. En typisk youtubian.

Det intressanta med hennes sätt att sjunga är att hon anammat popstilen, dvs. att hon sjunger psalmen som om den vore en poplåt eller en musikallåt. Det är ganska vanligt nuförtiden. Ibland så vanligt att vissa tror att det är så här man alltid ska sjunga alla låtar. Titta på nästa omgång av provsjungningar för Idol så får ni se.

Hur gör man för att sjunga i popstil? Enkelt. Alla betonade toner ska tas underifrån. Man ska åka upp på dem. Varje lång ton ska också sjungas med ett vibrato i slutet. Pröva själva.

Psalmiana är min version av Fredrik Strages idé med Youtubiana. Tidigare psalmianainlägg hittar man här: http://stefanolsson.nu/category/psalmiana.

____________________________
Läs även andra bloggares åsikter om psalmiana, psalmer, julsånger, betlehems stjärna, gläns över sjö och strand. Pingat på intressant.se.

Stilla natt, nr 114 i psalmboken, är världens mest sjungna julsång. Därmed är den tyvärr också världens mest förstörda julsång. I grunden är det en fantastiskt vacker visa, men varför är den så svår att sjunga med den innerlighet som den förtjänar?

Många artister har försökt göra moderna tolkningar av sången. Dessa blir aldrig bra, så man undrar varför de ens försöker. Det finns bara en modern tolkning som håller måttet, som dessutom är fullständigt lysande. Det är Mahalia Jacksons version (som inte är så väldigt modern när allt kommer omkring, tror att den är från 40-talet). Kan man inte göra det bättre än Mahalia Jackson, vilket knappast är möjligt, kan man lika gärna låta bli. Vissa framträdanden är så överlägsna att man inte kan förstå hur någon ska kunna överträffa dem.

Men även om det här är världens mest kända julsång är den inte det överallt, en julsång alltså. När jag var i Vietnam för många år sedan fick jag sjunga den som en vanlig psalm. Den är älskad där också, men inte som julsång, trots texten. Märkligt, eller hur?

Intressant att veta om den här psalmen är också att den version som vi brukar sjunga och som också är den som finns i psalmboken inte låter exakt likadant som originalet. I original går frasen “Kristus till jorden är kommen” i refrängen en ters lägre. Här är originalversionen. Tyvärr börjar det här klippet med någon slags signatur som inte alls har med låten att göra. Urdumt, eftersom man ju tror att det är något fel med klippet. Men väntar man till den fåniga signaturen är över så kommer psalmen som den ska. Lyssna särskilt på refrängen så hör ni att den är lite annorlunda.

Med detta inlägg vill jag hälsa alla mina läsare en God Jul! (Och eftersom det är jul blir det inte lika mycket skrivet här på ett tag.)

Vad är Psalminana? Klicka här för att läsa tidigare inlägg: http://stefanolsson.nu/category/psalmiana.

______________________
Läs även andra bloggares åsikter om psalmiana, psalmer, psalmsång, stilla natt, julmusik. Pingat på intressant.se.

Psalm nr 2 i psalmboken, Herren vår Gud är en Konung i makt och i ära, är min absoluta favoritpsalm. Det är också den som gjorde att jag fick för mig att jag skulle göra en psalmiana.

Jag blev fascinerad av mannen som spelar psalmen på den här filmen. Det är tydligt att killen kan spela piano, men inte är någon större pianist. Jag tänkte mig därför att han precis lärt sig spela, men faktum är att om man besöker hans Youtube-sida så är han faktiskt lite bättre mer än vad som framkommer i den här filmsnutten.

Inspelningen är dock så typisk Youtube att den är omöjlig att inte älska. Dessutom får man ju chansen att mycket tydligt lyssna igenom koralbokens arrangemang. Ganska bra, tycker jag, för att vara så enkelt.

Psalmen är min favorit. Det har den varit ända sedan jag sjöng den som 10-årig gosskorist. Vi sjöng ett arrangemang av Hugo Distler. Legenden om Distler, verksam i tyskland på 30-talet, är att han som organist i sin församling tyckte att all musik i notbiblioteket var skräp och brände upp den. Som straff tvingade kyrkoherden honom att skriva ny musik.

Det fina med psalmen är detsamma som med “Bereden väg för Herran” att det är en pampig psalm som går i tretakt. Man förstår tjusningen om man verkligen följer med i gunget men samtidigt känner hur mäktig melodin är. På 1600-talet kunde man nämligen skriva pampiga melodier i tretakt, en numera bortglömd konstart.

Psalmiana är min variant av Fredrik Strages Youtubiana. Tidigare inlägg hittas här: http://stefanolsson.nu/category/psalmiana/

_______________________
Läs även andra bloggares åsikter om psalmiana, psalmer, psalm, kyrkomusik, herren vår gud. Pingat på intressant.se.

Jag har redan hunnit med att klaga på 1986 års psalmbokskommitté två gånger. Nu ska jag ta den i försvar – lite. Psalm nr 104 i psalmboken heter Gläd dig du Kristi brud, och är en adventspsalm. Så här låter den, framförd på norsk elorgel:

Texten till första versen lyder:

Gläd dig du Kristi brud,
och möt din Herre Gud.
Den stora dag du skådat
som oss profeter bådat.
Hosianna, pris och ära!
Vår Konung är nu nära.

Tidigare löd sista raden:

Vår konung vi hembära.

Hembära betyder framföra. Innebörden i de två sista raderna tillsammans blir “Hosianna, pris och ära framför vi till vår Konung”. Den innebörden går helt förlorad i 1986 års version.

Betyder det då att vi borde återgå till gamla versionen? Nej, för den är inte heller ursprunglig. Den äldsta versionen finns i 1695 års psalmbok och lyder:

Frögda tig tu Christi brud,
Emot tin HErra och GUd;
Förhanden är hans nåde,
Som the Propheter spådde.
Hosianna, heder och ära
Skal thenna wår Konung wara.

Ganska så annorlunda, eller hur? 1819 års psalmbokskommitté, som står för den version som gällde före 1986, var rätt klåfingrig den också.

Däremot lyckades 1819 års kommitté behålla innebörden i de två sista raderna. Budskapet är ju faktiskt detstamma. Så i slutändan blir inte 1986 års version särskilt lyckad i alla fall.

Vem är då Kristi brud? undrar kanske någon, med tanke på ett märkligt morddrama som skedde ute på Uppländska landsbygden för ett par år sedan. Kristi brud är kyrkan, församlingen.

Nästa psalmianainlägg ska inte diskutera textändringar eller 1986 års psalmbokskommittés historielöshet. Lovar.

Psalmiana inlägg #2 hittar man här och #1 här. Om någon undrar om jag har stulit idén av Fredrik Strage på DN så tror han rätt. Hedersomnämnade till Strage således.

______________________
Läs även andra bloggares åsikter om psalmiana, musik, psalmer, kristi brud. Pingat på intressant.se.

Bereden väg för Herran, psalm 103 i psalmboken, är en av mina favoriter. Melodin är pampig om man sjunger den med legato och full röst, bläckblås och orgel.

Här kommer den i trumpetaren Arne Lamberths tappning. En märklig inspelning. Släpig. En sådan inspelning hade ingen gjort idag. Min gode vän J som är en hygglig amatörtrumpetare menar att han hade gjort ett bättre jobb själv.

Låten får ett helt annat driv om man markerar pulsen tydligare. Melodin är från 1600-talet och man ska tänka barock. Den får då en helt annan lyster och blir inte alls såsig. Sätt på dig allongeperuken och pröva själv.

Oftast sjunger man bara tre verser. Min vän G tycker att det är synd, eftersom hans favoritvers är nr 5.

O folk, från Herren viket
I syndig lust och flärd,
Giv akt: det helga riket
Ej är av denna värld;
Ej av dess visa funnet,
Ej av dess hjältar vunnet.
Välsignad vare han,
Som kom i Herrens namn.

Det märkliga med psalmen är att den också har en annan melodi som är minst lika bra, och som konkurrerar med den som finns i psalmboken. Lika bra att ge plats för Bodaversionen också således. Även det i en typisk Youtube-version:

Slutligen måste jag även här passa på att ge en känga åt psalmbokskommittén från 1986. I psalmboken har psalmen idag sex verser. Originalet har sju verser. Klarar man av att sjunga sex verser borde man ju kunna klara av den sjunde också. Vad var poängen med att kapa sista versen?

Psalmiana är min version av Fredrik Strages idé med Youtubiana fast med psalmer. Första inlägget gjordes i måndags, och det hittar man här.
__________________________
Läs även andra bloggares åsikter om psalmiana, psalmer, advent, bereden väg för herran. Pingat på intressant.se.

Fredrik Strage på DN fick stora journalistpriset för sin “Youtubiana”. SvD:s ledarblogg plankade konceptet. Nu gör också jag det med min “Psalmiana”.

Jag älskar att titta på filmer på Youtube. Det är ett fantastiskt arkiv och Strages idé att presentera några av rockhistoriens största ögonblick på Youtube är genialisk, och därför alldeles för bra för att inte kopieras.

Min “Youtubiana” kallar jag för “Psalmiana”. Den kommer att visa klipp med svenska psalmer. Men det blir inte någon uppvisning i skönsång, utan jag har istället valt ut klipp som är udda eller intressanta på något vis. Jag vill visa hur roligt Youtube är och vilken betydelse psalmer alltjämt har i vårt samhälle. Trots sekulariseringen lever psalmerna vidare. Det blir min personliga hyllning till Youtube, till psalmsången och framför allt till alla fantastiska youtubianer, alla de människor som delar med sig av sina liv till oss andra.

Strage lyckades publicera 100 klipp. Jag är inte säker på att jag kan lova en sådan följetong. Inte heller lovar jag någon regelbunden publicering. Nästa klipp kanske kommer imorgon, kanske på lördag. Den intresserade får hålla utkik.

Första psalmen blir nr 423 i psalmboken. Vi är i advent och vad passar då bättre än “Kom Jesus, kom Immanuel”, som den heter i nya psalmboken. Den hette “O kom, o kom Immanuel” förr, vilket var bättre, inte för att det var förr utan för att den heter “Veni, veni Immanuel” på latin, som är originalspråket. Låt oss dock inte förfäras över 1986 års psalmbokskommittés historielöshet, utan låt oss höra psalmen spelad på klockspel i S:t Nikolai-tornet i Hamburg.

Tillägg, på förekommen anledning
Anuschka tycker inte psalmen kommer till sin rätt i klockspelet, och visst är det så. Med tanke på att alla kanske inte kan den utan och innan som jag själv, eftersom jag är körsångare sen många år, kan man ju vara schysst och länka till en mer representativ version också: Umeå Studentkör. Så ska den egentligen låta.

_______________________
Läs även andra bloggares åsikter om psalmiana, psalmer, musik, advent. Pingat på intressant.se.