Kategori: Psalmiana

Psalmiana #16, Jag lyfter ögat mot himmelen

Efter ett oväntat uppehåll fortsätter nu psalmianaserien. Nr 210 i psalmboken heter ”Jag lyfter ögat mot himelen”. Den är skriven av ingen mindre än Johan Ludvig Runeberg. Melodin är skriven av Oskar Lindberg i folkviseton.

Det är en mycket fin text som handlar om den personliga relationen till Gud:

Jag är så glad att få tacka dig,
och gärna vill jag det göra.
Jag vet det visst att du ser på mig,
och vad jag ber vill du höra.

Här kommer den i två typiska Youtubeversioner. Jag kunde inte bestämma vilken av dem som passade bäst. Den första är så himla typisk för Youtube att den är svårt att inte vilja visa. En kvinna som sjunger in låtar på film, inte särskilt bra, inte särskilt dåligt. Man undrar varför, men det gör man med mycket på Youtube.

Intressant att veta att det som många av oss troende uppskattar allra mest med vår tro, vissheten över att alltid ha någon att vända sig till, någon som alltid lyssnar och ser vad man gör, av ateisterna ses som en psykisk defekt. De påstår att vi skaffat oss en låtsaskompis, som barn ibland gör. Eller så påstår de att vår upplevelse av Guds närvaro beror på att evolutionen gjort oss sådana att vi ständigt är vaksamma på andra som vakar över oss, eller spanar på oss, dvs. rovdjur på savannen. Känslan av Guds närvaro skulle då vara ett utslag av vår överlevnadsinstinkt. Vilken av dessa teorier ateisterna tror mest på själva är dock oklart.

Den andra filmen skickar jag med som bonus, eftersom den är så välsjungen. Man får rysningar.

Psalmianan fortsätter nu förhoppningsvis terminen ut utan avbrott. Alldeles strax kommer ju de fina sommarpsalmerna. Tidigare psalmianainlägg hittar man på den här länken: http://stefanolsson.nu/category/psalmiana.

_______________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , . Pingat på intressant.se.

Psalmiana #15, Helig, Helig, Helig

Hur ska man egentligen se på frågan om att sjunga gamla psalmer i modern stil? Lyssna på det här klippet med psalm nr 3 i psalmboken, Helig, Helig, Helig. Klippet är visserligen amerikanskt, men psalmen är ju internationell. I typisk Youtube-version, för övrigt.

Blir psalmerna bättre då? En kille som hävdar det är i alla fall Joakim Ivarsson som driver Psalmprojektet. Han tänker spela in typ så många psalmer han kan. Ivarsson tycker just att kyrkoorgel är ett trist och oinspirerande instrument. Hans mediaspelare går att bädda in i bloggen. Var så goda!


Psalmprojektet
Quantcast

Men blir verkligen psalmer bättre för att man spelar dem i modern stil? Och vilket instrument kan inte spelas på ett tråkigt vis? Det handlar om hur man gör det. Vi som bor i Uppsala har förmånen att ganska ofta få möjligheten att lyssna på orgelmusik i domkyrkan, med mycket skickliga organister. Här är ett holländskt klipp med psalmen Helig, Helig, Helig spelad på kyrkoorgel. Knappast något att klaga över.

Tidigare psalminanainlägg finns här: http://stefanolsson.nu/category/psalmiana.

_______________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , . Pingat på intressant.se.

Psalmiana #14, Upp kristen upp till kamp och strid!

Finns det en sån sak som manliga psalmer? Alla gillar inte alla typer av psalmer, precis som inte alla gillar alla sånger. Jag har upptäckt att killar har lättare att tycka om psalmer som handlar om strid, död, synd, ondska, än vad tjejer har. Helt enligt traditionellt könsrollsmönster.

Det här ska inte bli ett debattinlägg om könsroller, däremot vill jag ta de ”manliga” psalmerna i försvar. Svenska kyrkan domineras idag av kvinnor, med följden att ”manliga” psalmer inte får lika stor plats som förr. Tvärtom ses de som otidsenliga. Några nya psalmer på temat synd och död har jag inte hört talas om.

Det är tråkigt för den del av livet består faktiskt i sådant som synd och död. Alla problem kan inte lösas genom att man sätter sig ned i en ring tar varandra i handen och sjunger myspsalmer. Tvärtom kan det behövas maning till kamp, inte våldsam kamp, men ändå kamp. Jihad fast i civiliserad form.

Psalm nr 567 är ett bra exempel på en ”manlig” psalm som alltför sällan sjungs:

Upp, kristen, upp till kamp och strid!
Gå dit dig Anden sänder,
och mot de makter väpna dig
som rätt i orätt vänder.
Om du med allvar kämpa vill,
så hör du Herren Jesus till.
I honom är vår seger.

Här gäller liv, här gäller död,
och vill du livet vinna
så strid! I Gud, som striden bjöd,
du kraft och hjälp skall finna.
Men skyr du mödan feg och svag,
så förestår dig nederlag
och fångenskap och döden.

Tag tron som sköld, bind Andens svärd
o kristen, vid din sida,
och mot all ondska i vår värld
med allvar gå att strida.
Den intill döden trofast är,
han en gång livets krona bär,
som Herren Jesus giver.

Och här har vi melodin, spelad på kyrkklockor från England. Sjung med!

Sjöng ni med? Eller kändes det obekvämt att sjunga om ”fångenskap och döden”? Psalmen är från 1800-talet så språket är därefter, men är den otidsenlig? Nej, är det någonting som man bör betänka så är det att det fortfarande finns kristna som förföljs för sin tro. I Iran kan en kristen bli just den fånge som psalmen talar om, eftersom kristendomen som religion där är förbjuden. Vilken psalm skulle passa bättre för honom än nr 567?

Tidigare psalmianainlägg hittar man här: http://stefanolsson.nu/category/psalmiana.

____________________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , . Pingat på intressant.se.

Psalmiana #13, O store Gud

Denna söndag har jag besökt Evangeliska Fosterlandsstiftelsens kyrka här i Uppsala. Vad passar då bättre än att skriva om en av lågkyrklighetens och frikyrklighetens främsta psalmer? Nr 11 i psalmboken O store Gud.

Psalmen är skriven av Carl Gustav Broberg 1885 och är förmodligen den svenska psalm som fått störst spridning över världen. Den finns på alla möjliga språk. Mest sjungen är den sannolikt i USA, där den går under namnet How Great Thou Are. Psalmen har som många andra 1800-talspsalmer sannolikt kommit dit med svenska emigranter. Men den mest använda översättningen är brittisk och sin stora spridning i USA fick den inte förrän på 1950-talet, berättar engelska Wikipedia.

Men gissa vem som gjort mest för att psalmens popularitet? Jo, ”the King”, Elvis Presley, som på 1966 gav ut en skiva med kristna sånger med just titeln How Great Thou Are. Självklart finns det ett klipp med honom på Youtube.

Förutom att man här återigen får tillfälle att fascineras över Elvis Presleys skicklighet som sångare får man också chansen att höra J D Sumner och hans kvartett. inte i början men ganska tidigt i psalmen sjunger en manskvartett. Mannen längst bort i bild är J D Sumner. Kvartetten i sig är inte så märkvärdig, men däremot Sumner som är den djupa bas man hör. Tack vare sina framträdande med Elvis blev han känd som världens djupaste bas. Det kan därför vara roligt att höra honom själv sjunga solo.

Nu tror jag dock inte på teorin om att Sumner skulle vara världens djupaste bas. Bassångarnas land framför alla är ju annars Ryssland. Den som fascineras av djupa basröster kan gå till det här klippet och leta sig vidare på Youtube. Det är en sak att sjunga med en djup röst i en mikrofon och sjunga med styrka utan förstärkning som ryssarna gör.

Tidigare psalmianainlägg hittar man här: http://stefanolsson.nu/category/psalmiana

___________________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , . Pingat på intressant.se.

Psalmiana #12, Oändlig nåd mig Herren ger

Nu kommer ännu en av världens mest kända psalmer, nr 231 i psalmboken, Oändlig nåd mig Herren ger, mer känd under sitt engelska namn Amazing Grace.

Av någon för mig okänd anledning är melodin i sin amerikanska tappning inte likadan som den som finns i psalmboken. Jag har alltid undrat varför det är så. Någon som vet? Det är inte mycket som skiljer, men jag undrar ändå varför svenska psalmboken är annorlunda.

Psalmen kommer här i ett klipp med övertonssång. Det roliga med Youtube är de udda klippen, och att få höra Amazing grace i övertonsversion är verkligen udda.

Övertonssång kommer från Centralsien. Man sjunger en låg ton och spelar med övertonerna med hjälp av tungan och läpparna. Det är ganska roligt. Jag vet hur man gör men får inte fram toner tillräckligt stark. Jag tror möjligen att man måste ha den resonans i huvudet som professionella sångare har. Första gången jag hörde övertonssång var med kille i min kör. Han var en mycket duktig sångare med kraftig övertonsrik röst. Killen på filmen är också professionell sångare.

Amazing Grace passar bra för övertonssång eftersom den bara har fem toner. Den bygger på en pentatonisk skala på samma sätt om mycket av den ostasiatiska musiken. (Den går att spela på bara de svarta tangenterna på pianot.) Mer musikteori än så tänker jag inte gå in på, eftersom jag i så fall garanterat kommer att bli slagen på fingrarna av de som kan ämnet på riktigt. Den som kan det här med övertoner och varför just Amazing Grace passar för övertonssång får gärna skriva en rad.

Tidigare publicerade psalmianainlägg hittar man här: http://stefanolsson.nu/category/psalmiana.

_______________________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , . Pingat på intressant.se.