Kategori: Religion

Tragisk personkonflikt är inte detsamma som identitetskris

Jag har endast på ytan följt den så kallade identitetsdebatten i Svenska kyrkan. Så mycket kan jag dock säga att något inbördeskrig knappast pågår. Tjafs och personstrider finns det gott om. Men att talföra debattörer är ilskna på varandra betyder ju inte att hela kyrkan är kris.

Jag har nu uppdaterat mig på de senaste inläggen i ordkriget mellan sajterna Kristen opinion och Seglora smedja. Det är tragiskt att se vad som skrivs. Personangreppen är legio.

 

Är båda lika goda kålsupare? Nej, den av Stockholms stift stödda Seglora smedja är helt osannolikt känslig för allt den anser vara onda människor. Kristen opinion har reagerat förhållandevis vuxet, men kanske inte med den kyla man skulle önska. Därtill får man nog säga att det är lite naivt att inte tro att man drar på sig kritik om man upplåter utrymme för en debattör med ideologisk hemvist hos Sverigedemokraterna.

Jag säger nu inte att man absolut inte ska upplåta sin debattsida för Sverigedemokrater. Det är viktigt att alla röster hörs, även dem man inte sympatiserar med, av det enkla skälet att de konstiga åsikterna inte kommer fram i dagen annars. Men man måste veta vad man gör och kunna försvara det. Det kan inte Kristen opinion som istället väljer att bemöta angrepp ad hominem med samma metod.

Jag håller med om att Seglora smedja i sin kritik har gått över all styr. Smedjan kritiserar Kristen opinion för att ha länkat till författaren Mohammed Omars hemsida. Länkningen i sig anses legitimera Omar och hans antisemitiska åsikter. Seglora smedja får fariséerna i Nya testamentet att framstå som liberala mesar.

Men som sagt, detta ordkrig är verkligen inte representativt för Svenska kyrkan. Var och en som besöker kyrkan en vanlig söndag vet att gemenskapen i kyrkan spänner över sekel. Ett tillfälligt ordkrig förändrar inte det.

_________________

Pingat på intressant.se.

Svensk inskränkthet i sin prydno – Schlaug och C.S. Lewis

Ett sällsamt illa exempel på svensk inskränkthet publicerades av Kyrkans tidning förra veckan, även om jag först nu fick syn på det. Birger Schlaug konstaterer i en artikel att C.S. Lewis är nazist, en föregångare till Anders Behring Breivik.

Normalt sett är Schlaug en av Sveriges skickligaste debattörer så jag är verkligen förvånad, och lite besviken, över att också han använder Breivik som tillhygge.

CS Lewis Statue, Connswater
C.S. Lewis som staty.

Varför skulle då C.S. Lewis vara nazist? Schlaug citerar Lewis:

Tänk på att vi kristna tror att människor lever i evighet. Vi får döda om det är nödvändigt, men vi får inte hata eller gilla att hata. Till och med när vi dödar och straffar måste vi försöka känna på samma sätt för fienden som för oss själva – önska att han inte vore så hemsk, hoppas att han någon gång, i denna värld eller nästa, blir botad. Det är vad Bibeln menar med att älska honom: att önska honom väl, inte att tycka om honom eller att säga att han är hygglig när han inte är det.

”Plötsligt vänder det sig i magen”, skriver Schlaug. Om det inte hade varit för att dessa ord skrivits av den berömde barnboksförfattaren Lewis, hade vi trott att texten varit skriven av en nazist. Men boken trycks ”om och om igen. I USA förstås”.

Lewis är alltså ett slags nazist som gillas av de ”vanliga” religiösa knäppskallarna i USA. Hur kan det därför komma sig att Lewis används av Svenska kyrkan i undervisning om kristendom på s.k. Alphakurser?

Svaret kan vara så enkelt att C.S. Lewis skrev sin mest kända bok om kristendom Kan man vara kristen? under andra världskriget.

Jag är ingen Lewiskännare så jag kan inte ge en fyllig tolkning av innehållet, men att inte spontant förstå vad det är Lewis syftar på känns verkligen insnöat. När han skrev sin bok sände Storbritannien soldater i strid med det uttalade syftet att döda tyskar. Nazisterna höll på att lägga under sig hela Europa, och Lewis menade, precis såsom många idag gör, att självförsvar är moraliskt rättfärdigt.

Lewis var ingen pacifist, och kristendomen lär inte ut att pacifism är moraliskt överlägset självförsvar. (Varför? Jo, därför att pacifism betyder att man inte försvarar den svage när denne angrips av den starke. Det är inte att älska sin nästa.) I konsekvens härmed har en kristen soldat rätt att döda en fiende, om det är så att denna fiende ämnar förslava en hel världsdel, spärra in oliktänkande och utrota judar, romer, homosexuella och alla med Downs-syndrom osv.

Att Schlaug inte kan se detta, trots att han rimligen kan Europas historia lika bra som jag, och nog vet vid vilken tid Lewis skrev sin bok, tror jag beror på vanlig svensk inskränkthet. Tyvärr är det många i vårt land som tror att Sverige 2012 är jordens intellektuella och moraliska mittpunkt.

_________________

Pingat på intressant.se.

Islam i folkhemmet

Nu har även jag hunnit se Uppdrag gransknings reportage om imamernas råd till utsatta kvinnor. Det är jobbigt men ett nyttigt reportage. Jobbigt att behöva konstatera att ledande muslimska församlingar bekräftar fördomarna om sig själva. Nyttigt eftersom vi inte kan ha den typen av värderingar i vårt land.

Islamhatarna har nu fått rejält med vatten på sin kvarn. Religionen är ond, kommer man att säga. Kvinnoförtrycket ingår som en central del av själva religionen. Islam är per definition en kvinnoförtryckande religion.

Men den som kan sin Bibel och den europeiska kristna historien vet att kvinnoförtryck finns i alla samhällen. Även Bibeln har använts för att ursäkta hustrumisshandel. Gamla testamentet legitimerar också månggifte.

Även idag lever kvinnoförtrycket kvar i kyrkan. Den romersk katolska kyrkan tillåter exempelvis inte skilsmässa, inte ens i de fall mannen misshandlar sin hustru.

Det kan också vara värt att påminna sig om att våldtäkt inom äktenskapet i Sverige i lagens mening inte ansågs vara våldtäkt förrän 1950-talet. Dessförinnan kunde alltså en man med våld tvinga till sig sex av sin hustru utan att bli dömd för det.

Men kvinnoförtryck av detta slag kan raderas ut. Det går att göra även inom islam. Ett första steg på vägen är att se till att imamerna i Sverige blir en del av vårt land, att de blir en del av folkhemmet. Då kommer vi nämligen att se och höra vad de gör.

______________________

Pingat på intressant.se.

Självradikalisering kan inte förbjudas

Nikolas Sarkozys uttalande om att det borde vara förbjudet att resa till Afghanistan för att utbilda sig i extrem islamism kan nog inte ses som något annat än ett illa genomtänkt hugskott i en valkampanj. Självradikalisering kan inte förbjudas, även om den naturligtvis måste bekämpas.

Självradikalisering är när en enskild person ”utbildar” sig själv till att bli extremist på egen hand. Vissa gör det genom att åka till Pakistan eller Afghanistan. Men det går att göra hemma vid datorn också.

Radikalisering i sig är inte farlig och kan inte heller betraktas som ett brott. Det som är farligt och som SÄPO faktiskt försöker stoppa är radikalisering som leder till ”våldsbejakande extremism”.

I ett fritt land kan vi inte ingripa mot människors rörelsefrihet. Det kan därför rimligen inte sägas vara ett brott att åka till Afghanistan för att utbilda sig i extremistisk islamism. Hur knäpp denna åsiktsinriktning än är.

Det kan praktiskt sett inte heller vara möjligt att förbjuda ”radikalisering” av det enkla skälet att om man inte får åka till Afghanistan eller Pakistan så åker man väl bara till Luton i England istället, eller så radikaliserar man sig på nätet.

Den extrema islamismen måste naturligtvis bekämpas, precis som alla andra totalitära idéer, men det behövs intelligentare metoder än att ropa på förbud.

__________________________
Pingat på intressant.se.

Allt är inte diskriminering

Inte ens jag anser att en kristen diskrimineras om hon är sjuksköterska och arbetsgivaren kräver av henne att hon måste ta av sig sitt kors om halsen.

Dagen rapporterar om två kvinnor som driver ett mål mot brittiska staten i Europadomstolen där de hävdar att de blivit diskriminerade eftersom arbetsgivaren krävt av dem att de ska ta av sig sina halskors. En är flygvärdinna och en är sjuksköterska.

Med tanke på den politiska ateismens intolerans mot religion kan man ledas att tro att alla fall som dessa är verkligen handlar om diskriminering. Men det måste ju inte vara så. Även i Sverige är sjuksköterskor förbjudna att bära smycken i tjänsten. Skälet är hygienen. Dålig hygien kan ta livet av en patient. Vi ska vara glada över att våra sjukhus är rigida på den här punkten.

Men den politiska ateismen sover naturligtvis inte i Storbritannien. Här är en intressant artikel om Bideford där man fortfarande börjar varje kommunfullmäktige med bön. Inte bra, säger ateisterna, som nu tagit saken till domstol, eftersom de inte kan uthärda att majoriteten i fullmäktige har en annan uppfattning.

___________________________
Pingat på intressant.se