Kategori: Statsvetaren läser Bibeln

Statsvetaren läser Bibeln #4: Varför Pilatus?

En central del i evangeliet som jag i egenskap av statsvetare alltid funderat mycket över är varför översteprästerna var tvungna att gå till Pilatus för att få Jesus avrättad. Varför höll romarna rätten att utfärda dödstraff för sig själva?

Efter att översteprästerna genomfört sin rättegång mot Jesus och dömt honom för hädelse tar man honom till överståthållaren Pontius Pilatus. Johannes (18:28–31) berättar att:

Från Kajafas förde de Jesus till residenset. Det var tidigt på morgonen. Själva stannade de utanför, för att inte bli orena utan kunna äta påskmåltiden. Pilatus gick då ut till dem och frågade: ”Vad anklagar ni den här mannen för?” De svarade: ”Om han inte hade varit en förbrytare skulle vi inte ha överlämnat honom åt dig.” Pilatus sade: ”Ta honom då själva och döm honom efter er egen lag.” Men judarna svarade: ”Vi har inte rätt att döda någon.”

Rättsläget var nog såsom Johannes beskriver. Judarna själva hade visserligen dödsstraff för hädelse inskriven i lagen (3 Mos 24:16), men var förhindrade av Rom att tillämpa det. Bengt Holmberg, professor i Nya Testamentets exegetik skriver:

Lokalbefolkningen fick i stort sett behålla sina egna rättsinstitutioner och lagar för civilmål och enkla brottmål, medan grova och politiskt viktiga brott som krävde dödsstraff ofta förbehölls den romerske guvernören, som i provinsen Iudaea på Jesu tid.

Jag har alltid frågat mig hur det kommer sig att Rom som ju inte var känt för att styra med mild hand i stökiga områden var så noga med att kontrollera dödsstraffet. En stor del av rättsskipningen låg kvar i judarnas händer. Så varför tillät man dem inte att tillämpa sina lagar just på den här punkten?

En tanke skulle kunna vara att det judiska ledarskapet misskött sitt uppdrag och orsakat folkligt missnöje. Rom skulle därför dragit in rätten att utdöma dödsstraff för att dämpa missnöjet.

Jag tror dock att det var symboliskt politiskt. Jag tror att den reella styrande effekten av dödsstraffet i sig var liten. Hot om dödstraff som politiskt verktyg brukar inte hindra folk från att begå brott. Istället var det nog den symboliska markeringen som var viktig för Rom.

Det är känt att Pilatus hade svåra problem med att kontrollera Judéen. Sannolikt pågick det ett maktspel mellan honom och det judiska ledarskapet. Att han därför dragit in rätten för judarna att utdöma dödsstraff kan ha varit just för att markera vem som bestämmer. Dödsstraffet är ju det yttersta straffet och det är viktigt för en härskare, eller vilken statsmakt som helst, att visa att det inte finns någon konkurrent. En stat kan inte ha två herrar. Att bevilja sina underordnade frihet att utfärda andra straff än just det yttersta kan därför fungera som en symboliskt viktig markör.

Det finns mer intressant att skriva om maktspelet mellan Pilatus och översteprästerna. Jag återkommer. Tidigare inlägg i serien Statsvetaren läser Bibeln hittar man här: http://stefanolsson.nu/category/statsvetaren-laser-bibeln/

_________________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , . Pingat på intressant.se.

Statsvetaren läser Bibeln #3: Folkmordet i Jeriko

Josuas erövring av Jeriko är en av de klassiska berättelserna i Gamla Testamentet. Genom att tåga runt staden sju dagar i följd, och på sista dagen stämma upp i ett härskri, lyckades man rasera stadens murar. Ett Guds underverk?

Njaeoäö… själva fällandet av murarna förefaller vara ett underverk, men i övrigt är det svårt att inte kalla det ett folkmord. Så här står det i texten (Josua 6:16–21):

På sjunde varvet stötte prästerna i hornen. Josua sade till folket: ”Höj härskri! Herren ger er staden. Staden och allt som finns i den skall vigas åt förintelse och tillhöra Herren. Bara Rachav, skökan, skall få leva, hon och de som är hos henne i huset, eftersom hon gömde männen som vi sände ut. Akta er för det som är vigt åt förintelse, så att ni inte frestas att ta av det. Då viger ni också Israels läger åt förintelse och drar olycka över Israel. Allt silver och guld och alla föremål av koppar och järn skall helgas åt Herren och föras till Herrens skattkammare.” Nu höjde folket härskri, och man stötte i hornen. När folket hörde hornstöten höjde de ett väldigt härskri, och murarna störtade samman så att var och en kunde gå rakt in. Så intog de staden. Allt i staden, man och kvinna, ung och gammal, oxe, får och åsna, vigde de åt förintelse och högg ner.

Hela staden slaktades alltså, inklusive husdjuren. Det är detsamma som folkmord. (Rachav och hennes hushåll kom undan eftersom hon hjälpt de spejare som Josua tidigare sänt ut.)

Det är lite känsligt att säga det rakt ut med tanke på den konflikt som pågår idag i området. Historien målar ju med vår tids mått mätt ingen vacker bild av de israeliska erövrarna. Men jag skriver inte om detta för att på något vis lägga någon skuld Josuas ättlingar som lever idag.

Det är viktigt att kunna säga att ett folkmord är ett folkmord, även om det är så att man som troende kristen intuitivt hejar på Guds folk när man läser Bibeln. Många av Gamla Testamentets hjältar var oerhört brutala. Det gäller kung David och profeten Elia också. Kung David genomförde likadana etniska rensningar. Elia högg huvudet av tvåhundra Baalspräster på berget Karmel.

Det är många huvuden som rullar i Gamla testamentet, och det finns de som tycker att det är ”antisemitiskt” att påpeka det. Men sanningen är den att alla folks historia ser ut på det här viset. Erövringen av Jeriko skedde för flera tusen år sedan och det finns lika många förfärliga historier att berätta om svenska erövrare.

Inte heller går det att dra några dagspolitiska slutsatser utifrån händelser som ligger så långt bak i tiden. Det vore som att försöka avgöra nutida svenska inrikespolitiska stridigheter med hänvisning till Nyköpings gästabud eller slaget vid Fyrsivall.

Inlägg 1 och 2 av Statsvetaren läser Bibeln hittar man här: http://stefanolsson.nu/category/statsvetaren-laser-bibeln.

_______________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , . Pingat på intressant.se.

Statsvetaren läser Bibeln #2: Kreti och pleti, och Göran Hägglund

I svenskt tal kan man ibland få höra att man inte ska bry sig om vad kreti och pleti tycker. Kreti och pleti sägs vara den obildade massan. Den del av folket som bara läser kvällstidningar, äter på Mac Donalds, och är i behov av vägledning från den bildade politiska eliten.

Men vilka var kreti och pleti? Det är två folkgrupper som fanns på kung Davids tid i Israel. Sannolikt tjänstgjorde de hos kungen som livvakt, sannolikt var de filistéer lojala med David. Av texten framgår det att det var en stridande trupp som inte stod under överbefälhavaren Joabs befäl, utan under Benaja.

När Davids ena son Absalom gjorde uppror utgjorde kreti och pleti en del av den styrka som var lojal med David, tillsammans med den 600 man starka styrka varit med kungen från den tid han var förföljd av Saul. Under Sauls förföljelse vistades David en tid hos filistéerna. Möjligen var det där han knöt banden med kreti och pleti. I nyare översättningar av Bibeln kallas de dock keretéer och peletéer (2 Sam. 15:14–18).

Då sade David till alla sina tjänare, dem som han hade hos sig i Jerusalem: »Upp, låt oss fly, ty ingen annan räddning finnes för oss undan Absalom. Skynden eder åstad, så att han icke med hast kommer över oss och för olycka över oss och slår stadens invånare med svärdsegg.» Konungens tjänare svarade konungen: »Till allt vad min herre konungen behagar äro dina tjänare redo.Då drog konungen ut, och allt hans husfolk följde honom; dock lämnade konungen kvar tio av sina bihustrur för att vakta huset. Så drog då konungen ut, och allt folket följde honom; men de stannade vid Bet-Hammerhak. Och alla hans tjänare tågade förbi på sidan om honom, så ock alla keretéerna och peletéerna; och alla gatiterna, sex hundra man, som hade följt med honom från Gat, tågade likaledes förbi framför konungen.

Det märkliga med begreppet ”kreti och pleti” är dock att det i svenskan fått stå för löst och obildat folk. Jag har inte funnit någon bra förklaring till detta, men Wikipedia anger några källor där kreti och pleti uppfattats som otrevligt folk. Keretéerna dyker upp på några platser till i Bibeln. ”Ve er, som bor i kustlandet, ve er, kereteer!” (Sefanja 2:5.) Men hur kommer det sig att ”kreti och pleti” kommit att ses som synonymt med ”den obildade massan”?

Kristdemokraternas ledare Göran Hägglund har ju som bekant velat göra sig till tolk för ”verklighetens folk”. Kanske skulle han kunnat kalla dem kreti och pleti? Hur som helst tycker jag det är dags att uppvärdera kreti och pleti. Det finns i vår demokrati en gammal nedärvd rädsla för ”massan”. Gärna demokrati, bara det inte blir för mycket, för då kan den obildade massan utvecklas till en pöbelhop.

Denna farhåga delas av både höger och vänster. Europeisk konservatism har historiskt varit aristokratisk och menat att överklassen står för det ledarskap massan behöver. Socialisterna har tänkt likadant men erbjudit ledarskap i form av fackföreningar. Kommunisterna i sin tur tog ytterligare ett steg och menade att kreti och pleti behövde ledning av ett revolutionärt avantgarde.

Med 90 år av demokrati i Sverige tycker jag dock att det är hög tid att omvärdera synen på ”den obildade massan”. Den är inte så stor och obildad som 1800-talets demokratiteoretiker trodde. Förvisso är många väljare korkade, men någon gigantisk pöbelhop som behöver vägledning av en elit för att kunna leva sina liv på ett civiliserat vis finns helt enkelt inte. Det finns till och med statsvetenskaplig väljarforskning som visar på motsatsen.

Inlägg nr 1 i serien Statsvetaren läser Bibeln hittar man här:
http://stefanolsson.nu/2009/10/31/statsvetaren-laser-bibeln-
1-mose-slar-ned-kuppforsoket/

_____________________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , . Pingat på intressant.se.

Statsvetaren läser Bibeln #1: Mose slår ned kuppförsöket

Jag kan väldigt lite om teologi. Däremot har jag ägnat många år åt att studera politik. Jag tänkte därför starta en ny serie inlägg på min blogg som jag kallar för ”Statsvetaren läser Bibeln”.

Många av Bibelns texter behandlar politik. Syftet med texterna är naturligtvis ett helt annat, att förmedla ett teologiskt budskap, men i många fall finns intressanta aspekter, som kan vara värda att kommentera utifrån vår tids kunskaper om politik. Kommentarerna är högst anspråkslösa, eftersom jag egentligen inte alls besitter någon exegetisk kunskap. Men det roligt att läsa Bibeln med statsvetarhjärnan påkopplad. Kanske kan jag hjälpa Bibelvetarna med någon pusselbit.

Första texten är historien om Moses när han kom ned från Sinais berg och till sin förskräckelse fick se att israeliterna gjutit en guldkalv som de hyllade som sin nya gud. Mose hade varit uppe på berget i 40 dagar. Innan han gick upp dit överlät han befälet på sin bror Aron. Folket hade blivit otåligt och tjatat till sig att han skulle ordna fram en ny gud. Aron lät därför samla in guld för att gjuta en guldkalv. Sen kom Mose tillbaks, och var arg. Som bekant slog han till och med sönder stentavlorna han fått av Gud. Det är nu det politiskt intressanta kommer. Ur 2 Mosebok, kap. 32, vers 21–28:

Och Mose sade till Aron: ”Vad har folket gjort dig, eftersom du har kommit dem att begå en så stor synd?” Aron svarade: ”Min herres vrede må icke upptändas; du vet själv att detta folk är ont.
De sade till mig: ‘Gör oss en gud som kan gå framför oss; ty vi veta icke vad som har vederfarits denne Mose, honom som förde oss upp ur Egyptens land.’ Då sade jag till dem: ‘Den som har guld tage det av sig’; och de gåvo det åt mig. Och jag kastade det i elden, och så kom kalven till.”

Då nu Mose såg att folket var lössläppt, eftersom Aron, till skadeglädje för deras fiender, hade släppt dem lösa, ställde han sig i porten till lägret och ropade: ”Var och en som hör HERREN till komme hit till mig.”

Då församlade sig till honom alla Levi barn. Och han sade till dem: ”Så säger HERREN, Israels Gud: Var och en binde sitt svärd vid sin länd. Gån så igenom lägret, fram och tillbaka, från den ena porten till den andra, Och dräpen vem I finnen, vore det också broder eller vän eller frände. Och Levi barn gjorde såsom Mose hade sagt; och på den dagen föllo av folket vid pass tre tusen män.

3000 män fick sätta livet till. Det berättar man sällan när denna historia kommer på tal. Vad hände egentligen? Som jag ser det är guldkalvshistorien ett kuppförsök som slutade med att Mose slog ned upproret med våld. Moses bror Aron var uppenbarligen inte stark nog som ledare. När då Mose var bort passade ”fienderna” på (i nya översättningen kallas de för ”motståndare”) och tvingade fram guldkalven.

”Fienderna/motståndarna” bör rimligen ha funnits där tidigare. När Mose kom tillbaka och såg vad som hänt samlade han ihop sina trogna, som visade sig vara Levi stam. Med dem gjorde han sedan precis som många härskare både före och efter honom har gjort när de har haft ett uppror på halsen. Han rensade upp, skoningslöst. 3000 döda är mycket hög siffra, med tanke på att israelerna var ett litet folk vid den här tiden. Varför döda så många av sina egna om det inte rör sig om ett fullskaligt uppror?

***
Inlägget är det första i serien Statsvetaren läser Bibeln. Kommande inlägg finns på denna adress:
http://stefanolsson.nu/category/statsvetaren-laser-bibeln/

_________________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , . Pingat på intressant.se.