Islam alltför lättkränkt

Sydöstran 2023-09-06

Kommer en ändring i lagen om hets mot folkgrupp eller lagen om förargelseväckande beteende avlägsna terrorhotet från islamistiska extremister?

Förra veckan presenterade Socialdemokraterna sin lösning på hur Sverige ska lösa problemet med Koranbränningarna. De föreslår att vi utreder om lagen om hets mot folkgrupp kan användas eller lagen om förargelseväckande beteende.

Tyvärr tror jag inte att detta är någon lösning, för vad är egentligen grundorsaken till de problem vi har hamnat i?

När Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson och partiets talesperson för justitiefrågor Ardala Shekarabi höll sin presskonferens menade de att orsaken till att Sverige har fått en Koranbränningskris är att Sverigedemokraterna har hetsat på Koranbrännarna. Om bara SD lugnade ned sig skulle allt återgå till det normala.

Själv menar jag att grundorsaken är en helt annan, nämligen att det inom islam, hela världens islam, finns alltför många som är alltför lättkränkta. Som är dessutom är alltför benägna att ta till våld.

Att ändra lagen om hets mot folkgrupp löser inte problemet för islam är ju inte en folkgrupp utan en religion. De utövare som är upprörda över att Koranen bränns är inte det för att de själva känner sig kränkta utan för att deras gud är kränkt. 

Lagen om hets mot folkgrupp fungerar så att man inte får uttala sig nedvärderande om grupper av människor. Om jag säger att värmlänningar är lata och tjuvaktiga nedvärderar jag dem som människor, men inte om jag säger att landskapet Värmland är trist och fult. På samma sätt är det med islam. Att säga att muslimer är onda och elaka kan vara hets mot folkgrupp men att säga att religionen islam är det är inte hets mot folkgrupp.

Paragrafen om förargelseveckande beteende går inte heller att använda. För det ligger i den demokratiska debattens natur att man ska få förarga varandra. Religionsdebatter är som politiska debatter. Folk blir arga på varandra. Vi kan ju inte ha en debatt där reglerna säger att man aldrig får säga något som gör någon annan förargad?

Och vem ska bestämma vad som är förargande? Det kan inte vara den som är mest lättkränkt för folk kan ju bli kränkta av vilken struntsak som helst. Det måste avgöras av en domstol, men på vilka grunder? De flesta i Sverige ogillar nog att Koraner bränns, men blir de förargade? 

Regeringen har aviserat att den istället vill undersöka om ordningslagen kan justeras. Idag säger lagen att demonstrationer kan stoppas när det föreligger krig eller krigsfara. Yttrandefriheten gäller inte om det finns risk för att Sverige attackeras militärt. Någon motsvarande paragraf för eventuella terrorattacker finns inte. 

För egen del landar jag i att vi helst inte bör ha någon lagändring alls rörande vår yttrandefrihet eftersom jag inte tror att någon potentiell terrorist bryr sig om vilka lagar vi har i vårt land. Om al-Qaida eller någon annan terrororganisation har bestämt sig för att attackera oss kommer de så klart inte att ändra sig bara för att vi justerar några lagar. Terrorister vill se blod oavsett vad.

Men om det ändå måste göras en inskränkning i yttrandefriheten för att kyla av situationen är regeringens linje att föredra. Den fokuserar nämligen endast på säkerhetshotet och inte på om människor blir upprörda eller inte av fri debatt. Det är den minst dåliga vägen att gå.

Stefan Olsson (M), riksdagsledamot

Taiwan är vår tids svar på det fria Västberlin

NT 2023-08-28

Minns ni Västberlin? Staden som låg som en ö av frihet mitt i det kommunistiska Östeuropa.

Det nya Västberlin heter Taiwan, också detta en ö av frihet precis intill den totalitära Folkrepubliken Kina.

Jag ska villigt erkänna att mitt intresse för Taiwan tidigare var ganska lågt. Detta har för min del vänts till motsatsen. Det är i Taiwansundet gränsen mellan förtryck och frihet går, gränsen mellan diktatur och demokrati, ont och gott. Att Taiwan överlever som demokrati är avgörande för om vi i också ska kunna fortsätta att leva i frihet. 

Kanske delar jag denna något nymornade insikt med andra? I så fall är det dags för oss att engagera oss för detta land.

Det är kriget i Ukraina som har gjort att Taiwan hamnat i fokus. Allt fler tycks förstå att om Ryssland vinner kriget kommer även Kina att vilja utmana världsordningen. Kina gör anspråk på Taiwan på ungefär samma sätt som Ryssland gör anspråk på Ukraina. Faller Ukraina kan därför även Taiwan falla, och ett land med 24 miljoner invånare plötsligt tvångsanslutas till den kinesiska diktaturen. Kampen om Taiwan är på detta sätt en repris av kampen om Västberlin.

Nu ligger Taiwan väldigt långt bort, tänker ni. För Sverige är det ju Ryssland som är det stora problemet. 

Visst är det så, men världen har genom globaliseringen blivit mindre. Det finns inget fjärran östern längre. Om den kinesiska diktaturen ska få fritt spelrum att attackera mindre grannar utan att vi bryr oss kommer världen förr eller senare att dras in i ett globalt krig. Det finns ingenstans där Sverige kan dra sig undan och inte vara en del av världen. 

Vad kan Sverige göra för att stödja Taiwan? När denna text skrivs befinner jag mig på en studieresa med riksdagens vänskapsförening för Taiwan. Resan är till för att vi ska lära oss mer om landet generellt sett och knyta kontakter.

Ett stående tema i alla samtal, och då menar jag verkligen alla samtal, som vi har haft med folkvalda och myndighetspersoner har handlat om hotet från Kina. Nästan all politik kretsar omkring hur Taiwan ska förhålla sig till Folkrepubliken och hur man ska skydda sig mot ett eventuellt angrepp.

Kina är ett av världens mest folkrika länder med en av världens största arméer. Landets leds av en diktator, Xi Jinping, som lyckats koncentrera all makt i sina egna händer. Vad händer den dagen han vaknar upp och får en knäpp, precis som Putin, och får för sig att starta en invasion?

Det vore förvisso oklokt för Kina att invadera Taiwan eftersom länderna är stora handelspartners till varandra. Taiwan har som ny industrination lyckats specialisera sig på halvledare och halvledarna monteras i datorer och telefoner i Kina. Om detta handelsutbyte försvinner på grund av ett krig saboteras båda ländernas ekonomier samtidigt.

Men vi vet från invasionen av Ukraina att det inte finns någon garanti för att diktatorer fattar rationella beslut! Man kan inte lita på att Kina agerar i sitt eget intresse. Kina kan precis som Ryssland har gjort ställa till med ett krig av ren dumhet. Att taiwaneserna tänker på hotet från Kina dag och natt är därför inte att förundras över.

I våra samtal med taiwanesiska företrädare har vi kommit att tala om allt möjligt: hur de diplomatiska relationerna kan utvecklas, hur Taiwan ska kunna bli mindre beroende av Kina i sin handel, hur Sverige kan lära av Taiwan när det gäller cybersäkerhet och informationskrigföring, om nya affärsmöjligheter för svenska och taiwanesiska företag. 

Den känsla jag har när jag nu inom några timmar ska flyga hem igen är att vi bara står i början av ett närmare samarbete mellan våra länder. Väldigt mycket mer både kan och behöver göras.

Är det islam det är fel på?

NWT 2023-08-12

Det är inte Sverige det är fel på utan islam. När jag nu skriver så vet jag att många direkt tänker: Det är rätt! Islam är en genomusel religion! Säg som det är!

Men det är inte så jag tänker. Det jag menar är att om islam i Sverige ska vara en religion som måste ha ett särskilt skydd av staten som omöjliggör vissa former av kritik (som att bränna islams heliga skrift) är inte religionen förenlig med grunderna för vårt lands statsskick. Men jag menar också att det inte måste vara så, att islam inte måste ha en sådan uttolkning.

Det kanske kan beskrivas så att problemet inte är religionen i sig utan hur den utövas. 

Många har läst den artikel som Stiftelsen Doku publicerade där man har intervjuat olika muslimska församlingar i Sverige. Det visade sig att en överväldigande majoritet av församlingarna vill att Koranen och motsvarande religiösa symboler ska ett särskilt skydd i lagen.

En fråga som jag då ställer mig är om detta är en korrekt uttolkning av islam? Är det var religionen i sig kräver?

Islamsk teologi är inte ett område som jag behärskar och jag kan därför inte säga något bestämt om vad som är en rimlig tolkning. Men som utomstående betraktare kan man ändå notera att islam på samma sätt som de närbesläktade religionerna judendomen och kristendomen inte är fullt så rigid som man kan tro.

Det gäller för all teologi i alla religioner att tillämpningarna förändras med tiden.

Exempelvis är judendomen precis som islam en regelstyrd religion. Moseböckernas föreskrifter är många och strikta. Om hädelse sägs att det ska bestraffas med döden (3 Mos 24:16). Så även äktenskapsbrott (3 Mos 20:10) och homosexualitet (3 Mos 20:13).

Men är det så judendomen idag praktiseras? Nej. Judarna lever förvisso oftast som minoriteter i olika länder och bestämmer därför inte över lagarna helt själva, men inte ens i Israel, som officiellt är en judisk stat, följs dessa regler. Judiska rabbiner predikar inte heller att de ska tillämpas. 

Samma utveckling har också kristendomen genomgått. Kristendomen är i sina texter inte lika regelstyrd som judendomen, men kristna har i det historiska varit mycket rigida. Exempelvis inkorporerade Sverige hela Mose lag som gällande svensk lag på 1600-talet. Det gjorde att Sverige införde dödsstraff för äktenskapsbrott.

Med tiden tyckte dock svenska staten, med kyrkans goda minne, att denna regel var för hård. Straffet övergick istället till fängelse för att i modern tid försvinna helt. Kristna präster predikar alltjämt att äktenskasbrott är en synd, men något krav på att staten ska ingripa finns inte.

Både judendomen och kristendomen har med åren mjuknat. Men gäller då inte också detta för islam?

Jag gör som sagt inte anspråk på att kunna något om islamsk teologi, men när jag läser i Koranen om vad som står om äktenskapsbrott ser jag att det ska bestraffas med spöstraff (24 suran, vers 2). Stöld ska bestraffas med amputation av händerna (5 suran, vers 38), och de som hädar ska ”dödas eller korsfästas eller få hand och fot på motsatta sidor avhuggna eller förvisas ur landet” (5 suran, vers 33).

Jag vet att spöstraff alltjämt förekommer inom vissa muslimska länder, men det gäller långt ifrån alla. Intressant nog avskaffade Saudiarabien, som ju anser sig vara ett fromt muslimskt land, för inte så länge sedan alla fysiska straff efter hård internationell kritik. Koranens hårda straff tillämpas alltså inte fullt ut inom den muslimska världen.

Det tycks mig därför som att även islam har mjuknat och anpassat sig till en modernare tid.

Det man frågar sig är varför då inte islam i Sverige kan förlika sig med att yttrandefriheten i vårt land inte gör några undantag för religiösa symboler. Koranen föreskriver dödsstraff, lemlästning eller landsförvisning som straff för hädelse, men ingen svensk imam har väl krävt att detta ska bli svensk lag?

Redan där finns en alltså en anpassning Koranens budskap, och man kan fråga sig varför budskapet inte kan anpassas ännu mer efter de juridiska realiteter som råder i Sverige?

Den gällande ordningen i vårt land är att vi skiljer mellan religion och politik. Det har inte alltid varit så i vår historia, men är så. Min bedömning är att Sverige därmed inte kommer att införa något särskilt lagligt skydd för Koranen och andra heliga skrifter. Det kommer helt enkelt inte att komma någon sådan lag. Klokare är därför om de som till skillnad från mig verkligen är skriftlärda inom islam tänkte igenom vad som är en rimlig uttolkning av islam för Sverige år 2023. 

När demokratin kan bli ett hot mot rättsstaten

NT 2023-07-31

Demokrati är bra, men det är som med alkohol – det kan också bli för mycket. Problemet med reformerna som Benjamin Netanyahus regering lotsar igenom parlamentet är inte att de avvecklar demokratin utan utvecklar den. Han gör den israeliska demokratin bredare, men kanske för bred.

Protesterna mot Netanyahus reformer har varit omfattande. Oppositionen menar att själva grundvalarna för den israeliska demokratin är hotade. I konfliktens centrum står högsta domstolens ställning. Netanyahu vill göra den mer följsam i förhållande till den politiska ledningen och oppositionen fruktar att den därmed ska bli en politisk marionett. En civiliserad stat ska inte ha politiserade domstolar.
Oppositionens kritik är inte svår att förstå, men är det rätt att säga att Israel får mindre demokrati om högsta domstolen hamnar under den politiska makten?

Nej, för vad är demokrati? Det är folkstyre. I en demokrati är det folkets valda företrädare som utövar makten. Men domare är makthavare och de brukar inte vara valda. Alltså är de inte demokratiskt tillsatta. Eller?
Detta kanske låter snurrigt men låt oss backa ett steg i västerlandets idéhistoria. Hur uppstod egentligen den moderna demokratiska staten?
För att göra en lång historia kort kan man säga att rättsstaten fanns först. Rättsstaten är de självständiga domstolarna och de självständiga ämbetsmännen i statens myndigheter. Nästan alla de gamla demokratierna var solida rättsstater innan de var demokratier. Den svenska rättsstaten var ungefär som den är nu redan på mitten av 1800-talet.

När den rösträtten utsträcktes visade det sig att folkstyret fungerande alldeles utmärkt tillsammans med den gamla rättsstaten. Det fungerande så väl att man till sist kom att se oberoende domstolar och oberoende ämbetsmän som själva garanten för systemets överlevnad.
Det går att organisera demokratiska system på andra sätt än de vi är vana vid. Det går att ha demokratiska val till alla poster i staten, verkligen alla, såväl domare som ämbetsmän.

Hur det kan se ut kan man se i delar av USA. Där finns folkvalda domare, åklagare och till och med sheriffer. Det gör det amerikanska systemet mer demokratiskt än det svenska.
Men är det bättre? I Sverige skulle folk tro att man var vansinnig om man föreslog att vi skulle rösta om vilka som ska vara domare i tingsrätterna.

Anledningen till att alla demokratier omsorgsfullt valt att hålla fast vid oberoende domstolar och oberoende ämbetsmän är för att man tänker sig att folkmajoriteten kan förivra sig.

James Madison som var en av dem som var med och utarbetade USA:s författning – den äldsta i världen – talade om ”passionens tyranni”. Demokrati är bra men kan spåra ur. Med avsikt utformade amerikanerna därför ett system med omfattande maktdelning.

Debatten i Israel handlar som sagt om högsta domstolen och bland annat om vem som ska utse domarna. Ska regeringen ha ett inflytande eller inte?

Sverige har ganska nyligen haft en liknande diskussion. För det var först 2008 som Sverige inrättade domarnämnden, den nämnd som väljer lämpliga kandidater till domare innan regeringen beslutar om förordnande. Innan dess var rekrytering och utnämning av domare, inklusive justitieråd, helt och hållet i händerna på regeringen.

Att vi hade det så var för att de som utformade 1974 års författning ville att demokratin skulle vara överordnad rättsstaten. Man talade om folksuveränitet. ”All offentlig makt i Sverige utgår från folket” står det i regeringsformen. 

Ironiskt nog tycks det alltså som att Benjamin Netanyahu närmar sig det svenska systemet medan vi själva lämnat det och rört oss mot ett mindre demokratiskt, men kanske bättre, system för domarutnämningar.

Återinförda hädelselagar i Sverige löser inte problemet

UNT 2023-07-19

Att Sverige utsätts för kritik inom den muslimska världen för att våra myndigheter inte ingriper mot demonstranter som bränner Koraner är givetvis ett problem, eftersom det riskerar att skada våra handelsrelationer med dessa länder samt att det kan öka risken för terrorattentat på svensk mark, eller attentat riktade mot svenska ambassader.

Åtgärder behöver därför vidtas för att dämpa kritikstormen, men det bör göras på den internationella arenan och inte genom att inskränka den svenska yttrandefriheten genom att införa hädelselagar.

Det vi upplever nu är inte första gången olika aktörer inom den muslimska världen är upprörda över vad de uppfattar som skamfyllda angrepp på sin religion. 2005 uppstod ett omfattande gräl på grund av karikatyrerna av islams profet Muhammed som publicerades i danska Jyllandsposten. 2007 kom denna händelse att följas upp med kontroversen omkring konstnären Lars Vilks teckning av Muhammed som rondellhund.

Den franska tidningen Charlie Hebdo hade i sin tur också brukat avbilda profeten i olika karikatyrer, vilket inte uppskattades. 2015 utsattes därför tidningen för ett terrorattentat där flera av redaktionens medlemmar mördades.

Frankrike drabbades på nytt av ett terrorattentat 2020 när läraren Samuel Paty mördades på grund av att han i sin undervisning om yttrandefrihet hade visat bilder från Charlie Hebdo.

Men det mest kända av alla fall där det kommit till konflikt mellan västerlandets ideal om yttrandefrihet och vissa muslimers uppfattning om vad som är tillåtet att säga om islam är författaren Salman Rushdie som 1988 publicerade boken Satansverserna, och för detta fick en stående dödsdom utfärdad mot sig av Iran. Efter att ha undkommit döden i mer än tre decennier utsattes Rushdie ändå till sist för ett attentat så sent som förra året i USA. Han överlevde med förlorade synen på ena ögat.

Alla dessa fall är olika till sin karaktär men visar sammantaget hur problemet ser ut. Kontroverser omkring islam uppstår mer eller mindre slumpvis och i olika länder vid olika tillfällen.

Att återinföra hädelselagar i just Sverige löser därför inte problemet. Vi vet inte när och av vilken anledning nästa gräl ska uppstå. Rushide brände ju ingen bok utan skrev en. Jyllands-Posten tänkte sig att karikatyrer av Muhammed skulle vara mer underhållande än kränkande. Läraren Paty ville endast undervisa sina elever om yttrandefrihet. Ingen kunde förutsäga att just dessa fall skulle anses som kontroversiella. En hädelselag kommer därför inte att kunna fånga in de händelser som anses som kränkande mot islam. 

Det bör också påpekas att en hädelselag förmodligen inte heller kommer att kunna implementeras av polisen på ett effektivt sätt.

Ett talande exempel är de fredsdemonstranter i Ryssland som framträdde med tomma plakat. Plakaten sakndade text eftersom det är förbjudet att kritisera ryska armén. Ändå greps demonstranterna av polisen eftersom det tomma budskapet i sig var nog för att alla skulle förstå vad de ville ha sagt. Exemplet visar att kreativiteten ofta är större hos demonstranterna än hos lagstiftaren. Hur en hädelselag än formuleras kommer aktivister att hitta på ett sätt att kringgå den.

Istället för att inskränka den svenska yttrandefriheten bör Sverige agera på den internationella arenan för att få en global diskussion till stånd där vi från demokratiernas sida tydligt förklarar att yttrandefriheten är en omistlig del av vårt samhällsliv. Detta kan Sverige som ett litet land inte göra ensamt, men vi är medlemmar i EU och när medlemsstaterna talar med en röst brukar andra länder vilja lyssna.

Lämpligt är därför att vår regering tillsammans med våra Europaparlamentariker lyfter frågan i Europeiska rådet och i parlamentet. Vi vet inte i vilket land nästa kontrovers om islam kommer att uppstå, men medlemsstaterna bör kunna värna yttrandefriheten tillsammans bättre än om varje enskilt land som drabbas ska behöva införa hädelselagar.

Stefan Olsson (M), riksdagsledamot för Uppsala län, ledamot av utrikesutskottet

Sverige bör fortsätta att tillåta Koranbränningar

NT 2023-07-03

Frågan om Koranbränningar är inte en fråga bara för Sverige. Stormningen av den svenska ambassaden i Bagdad visar det. Det gör också de många reaktionerna från andra muslimska länder. Under fredagen kom fördömanden mot Sverige även från Jordanien, Marocko och Iran, rapporterar SVT.

Likadant var det i januari i år med anti-svenska protester i Indonesien och Pakistan.

Frågan handlar alltså om yttrandefriheten i världen i stort. Ska det vara otillåtet att bränna Koranen oavsett var man är på planeten? Även i sammanhang där det inte finns några muslimer? Ska det anses som hets mot folkgrupp även någon på Svalbard bränner en Koran?

Om Sverige ska vara det enda landet i världen som kämpar för yttrandefriheten i den här frågan kommer vi snart att ha genomusla relationer med alla muslimska länder. Sverige är ett litet land och det kostar andra därför också litet att utsätta oss för sanktioner.

Rimligt är därför att EU ställer upp på Sveriges sida och tydligt förklarar att det är acceptabelt i våra länder att bränna böcker som ett sätt att demonstrera, även om böckerna i sig är religiösa och därför ansedda som heliga.

Om alla EU-länderna tillsammans står upp för detta blir det svårare för de muslimska länderna att peka ut just Sverige som det enskilt mest anti-muslimska landet i världen.

Men tyvärr tycks det inte finnas en gemensam hållning inom EU. EU-kommissionen verkar ha hamnat på fel spår och kritiserade i vintras Sverige för de Koranbränningar vi har haft på senare tid. Yttrandefrihetslagarna ser också olika ut i medlemsstaterna. Exempelvis har Finland en lag om ”trosfrid” som gör att polisen kan stoppa Koranbränningar.

Vi behöver därför en rejäl diskussion inom EU hur vi ser på yttrandefriheten. Ska det finnas ett undantag för brännande av religiösa skrifter eller inte?

För min personliga del skulle jag aldrig någonsin ställa till med eldning av böcker som ett sätt att demonstrera. Bokbål förknippar jag med nazisternas Tyskland. (Jag lider även när jag hör hur kommunala bibliotek skickar utslitna böcker till förbränning.)

Ändå menar jag att bokbränning måste vara ett tillåtet sätt att protestera mot vad man nu vill protestera mot. Att bränna en bok skadar inte någon människa fysiskt utan kränker bara hennes känslor. Och att kränka andras känslor är tillåtet när man demonstrerar.

Det faktum att någon blir ovanligt upprörd, totalt ursinnig, närmast vanvettig, är inte ett skäl att förbjuda en demonstration.

Det finns gränser för yttrandefriheten men de handlar om att skydda människor från fysisk skada eller för att det annars blir omfattande ordningsstörningar. Exempelvis är det förbjudet att röja försvarshemligheter. Det är inte för att skydda överbefälhavarens persnliga känslor utan för att skydda hans planer för att försvara landet mot ett anfall. Inte heller är det tillåtet att demonstrera på motorvägen. Det är inte för att skydda bilförarnas ömma tår utan för att förhindra trafikkaos.

Sverige gör rätt som tillåter Koranbränningar som ett sätt att demonstrera mot islam. Det måste ju vara tillåtet att kritisera islam på samma sätt som man kritiserar andra religioner.

Sanningen är ju den att Koranbränningarna skulle upphöra i samma stund som muslimer i världen slutade bli upprörda. Den provokativa effekten skulle försvinna och provokatörerna tröttna.

Men Sverige kan inte stå ensamt i försvaret av yttrandefriheten i världen. Vi behöver hjälp av våra grannar. 

Förändringen förändras

NWT 2023-07-01

Jag är född 1968. Det är 55 år sedan. Vad har hänt under min levnad? Stora politiska händelser har varit Sovjetkommunismens fall, 11-septemberattentatet och nu Rysslands krig i Ukraina. Jag fick också uppleva hur internet kom och förändrade nästan allt. När jag var ung slog man i telefonkatalogen om man behövde hitta ett telefonnummer. Varje dag publicerades TV-tablån i papperstidningen som alla läste. 

Betyder det att jag har levt under en tid med stora förändringar? Nej, jag tror faktiskt att det är precis tvärtom, att jag fått leva i en tid med väldigt få förändringar.

För om man backar 55 år från 1968. Var hamnar man då? Då är vi vid 1913.

Vad hände mellan 1913 och 1968? Ja, herregud! Var ska man börja? Två världsomspännande krig, allmänna rösträttens införande, kvinnlig rösträtt, tre kejsardömens fall, monstruösa folkmord, elektrifiering av alla hem, rinnande vatten inomhus, bilar istället för hästar, flygplan, rymdraketer och månlandning, radio och teve, jazzmusik, popmusik, jeans, modernistisk arkitektur, inflyttning till städerna och tunnelbana i Stockholm.

Förändringarna under 1900-talets första del var ofantligt stora jämfört med tiden efter. 

Vad var orsaken till detta och kommer något liknande hända igen? Min gissning, och det här vill jag verkligen kalla för en gissning, är att världen kommer att gå tillbaka till en mer oföränderlig tillvaro. Världen kommer att bli konservativ. Inte som en följd av att konservativa partier tar makten i alla världens länder utan för att det inte kommer att finnas någon bakomliggande kraft i samhället som trycker på för förändringar.

När jag blickar tillbaka på mänsklighetens historia i stort framstår industrialiseringen och inflyttningen till städerna som den stora underliggande drivkraften. Ofta beskrivs den processen som avslutad. Det sägs att den industriella revolutionen började i England på sent 1700-tal och sedan spreds över resten av Europa under 1800-talet. Sverige kom med ganska sent men hade sin industrialisering genomförd åtminstone till 1920-talet.

Jag har inga större invändningar mot den beskrivningen förutom att jag tror att efterdyningarna verkade mycket längre, ända in på 1970-talet, och kanske ännu en tid.

Jag ser det som en stor flodvåg som började sakta, kulminerade under första halvan av 1900-talet, och som sedan sakta ebbat ut.

En av anledningarn till att jag kommit att fundera mycket över detta är att jag min ålder till trots gillar att lyssna på den senaste popmusiken. Men det jag har noterat är att jag alltmer har kommit att tycka att den inte förnyar sig. Jag har fått svårt att skilja låtar skrivna under 2020-talet från dem som skrevs under 2010-talet. Samtidigt kan jag hur enkelt som helst skilja en låt från 1970-talet från en som är från 1980-talet. 

Jag kan inte heller på människors klädstil se att den förändrats radikalt mellan decennierna. Jämför modet från 1913 med 1933 och modet från 2003 med modet från 2023. Det stora skiftet i klädstil skedde på 1960-talet när tonårskulturen gjorde entré. Men har något motsvarande större skifte skett sen dess?

När det gäller arkitektur inträdde ett större skifte när modernismen introducerades på 1920-talet och när den blommade ut under årtiondena efter andra världskriget. Men sedan dess har utvecklingen inom denna konstgren stannat av. Hus som byggs nu på 2020-talet är som oftast kopior på den stil som etablerades under 1960-talet.

Den enda större förändring jag hittar under mina decennier i livet är internet och den kultur som uppstått på nätet med sociala medier och inom dataspelsvärlden. Men i övrigt tycker jag att det mesta är sig likt på något vis om jag jämför med min barndom på 1970- och 1980-talen. Familjeliv och arbetsliv ser ungefär likadant ut.

Vi känner bara av de sista efterdyningarna av den stora vågen som industrialiseringen skapade. Urbaniseringen verkar förvisso inte vara helt avslutad ännu. Städerna växer fortfarande. Men det finns ingen stor drivkraft isom får människor att bryta upp från urgamla livsmönster, byta social miljö, och skapa nya musikstilar, nya klädstilar, nya seder. 

Det är detta som får mig att tro att samhället sakta är på väg att konserveras, att vi går mot en tid med allt färre förändringar. Vår kultur och våra sociala livsmönster kommer att vara ungefär som de är nu.

Ska svensk trupp försvara Taiwan?

NWT 2023-05-20

Bör Sverige vara berett att skicka trupp till Taiwans försvar?

Jag tror det är ytterst få som har ställt sig den frågan i Sverige, men allt fler gör det.

Jag har nyligen varit på den årliga Lennart Meri-konferensen i Tallinn, som kan sägas vara Nordeuropas främsta säkerhetspolitiska konferens. Den samlar experter från hela världen, men särskilt dem med intresse för försvaret av Nordeuropa.

Det är estniska staten som står bakom konferensen och skälet här till är ej svårt att förstå. Esterna vet att de hade blivit uppätna till frukost av den aggressiva regimen i Moskva om det inte hade varit för att man har skaffat sig många vänner i väst.

Konferensens huvudtema var självklart kriget i Ukraina, men något som alla talade om både på scen och i fikapauserna var situationen borta i Stilla havet. 

Under det år som har gått med Rysslands storskaliga invasion av Ukraina har de flesta återigen kunnat konstatera att det är USA som är ledaren för försvaret av Europa. Och USA är även ledaren för försvaret av demokratierna på andra sidan jordklotet. Det finns ingen motsvarighet till Nato för Stilla havet, men demokratierna, USA, Kanada, Japan, Sydkorea, Nya Zeeland, Australien och Taiwan, håller ihop.

Om då USA behöver hjälp med att förstärka försvaret av Taiwan är det måhända rimligt att vi hjälper till för vi vill ju att USA ska hjälpa oss i Europa.

Jag förstår om många tycker att denna slutsats känns främmande. För Sverige har genom sin 200-åriga alliansfrihet mest fokuserat på sig självt. Vår säkerhetspolitik har varit att undvika krig genom att inte ha med andra länder att göra. Men nu ska vi göra tvärtom, vara med i världens största försvarsallians, där vi förväntas engagera oss i vad som inte bara är bäst för oss utan för alla.

De flesta säkerhetspolitiska bedömare räknar med att Kina kommer att ersätta Ryssland som den främste utmanaren av den internationella rättsordningen. Ryssland kommer att förtvina långsamt på grund av det misslyckade kriget i Ukraina. Landet kommer att vara kvar som kärnvapenmakt, men kommer knappast tillbaka som global spelare igen.

Kina kontrolleras alltjämt av kinesiska kommunistpartiet och sedan länge är det fria Taiwan en nagel i ögat på regimen i Peking. Det finns bara ”ett Kina” säger man och vi kan utgå ifrån att Folkrepubliken för länge sedan hade försökt sig på att erövra ön om det inte hade varit för närvaron av amerikanska flottan.

Nästa stora globala dragkamp kommer därför att stå i Stilla havet. Ett nytt kallt krig kan vara under uppsegling och USA kommer att behöva vara mer engagerat i den konflikten än försvaret av Europa.

Varför kan då inte vi i Europa ansvara för vårt eget försvar? Det är det många som frågar sig, men det är för att vi alltjämt är för splittrade. 

EU kan sägas ledas av Tyskland med Frankrike som främsta partner, men bara när det gäller ekonomi och handel. De europeiska stater som levde under det sovjetiska oket har alltid vetat att det är USA med sina styrkor och kärnvapen som utgör den yttersta garantin för friheten. De baltiska staterna, Polen, Tjeckien med flera följer USA, men inte Tyskland eller Frankrike. 

Häromveckan var franske presidenten Emmanuel Macron på besök i Kina. På väg hem lyckades han i en tidningsintervju förklara att han tyckte att det var på tiden att Europa självt tog ledningen för sitt försvar utan USA:s hjälp. Vad menade han med det! undrade många. Ska han själv och Frankrike leda försvaret? Aldrig i livet!

Storbritannien är det enda europeiska land som skulle kunna ta på sig en sådan ledarroll. Storbritannien var ju ledande västeuropeiska land i kampen mot Nazityskland.

Jag tror därför att många länder mycket väl skulle kunna tänka sig att följa Storbritannien i händelse av skarp militär konflikt, det vill säga brinnande krig. Men de flesta internationella maktkamper utkämpas på den politiska arenan. Här är EU det forum i vilket majoriteten av Europas länder samlas för att skapa sin gemensamma utrikespolitik. Storbritannien har olyckligtvis utträtt ur EU och har därför inte längre tillträde till de rum där dessa beslut fattas.

Till sist blir det bara USA kvar som kan leda försvaret av Europa, och hur ställer vi oss den dagen ledaren ber oss hjälpa till i försvaret av Taiwan? Det är något att fundera över när man tar sig en kopp kaffe på lördagförmiddagen.

Systembolaget bör förberedas för monopolets avveckling

NT 2023-05-06

Härom veckan köpte jag två flaskor ukrainsk vodka på nätet. Efter debatten som var omkring svenska varumärket Absoluts närvaro i Ryssland tänkte jag mig att en bra stödinsats till Ukraina skulle vara att köpa ukrainsk vodka istället. Systembolaget har tyvärr inga ukrainska märken men en onlinebutik visade sig vara mycket välsorterad. Efter en dryg vecka hämtade jag ut paketet på ICA.

Det är idag lika lätt att köpa alkohol på nätet som det är att köpa en ny pyjamas från Zalando. Man klickar sig fram och sedan är det klart. Det skedde ingen kontroll av min identitet och därmed inte heller av min ålder vare sig när jag beställde varorna eller när jag hämtade ut dem.

I regeringskansliet pågår just nu ett arbete för att ta fram lagstiftning för att möjliggöra gårdsförsäljning, det vill säga att en lokal producent av alkohol ska kunna sälja sina produkter direkt till kunderna och inte behöva ta omvägen via Systembolaget. Arbetet har dragit ut på tiden eftersom det har visat sig svårt att få den nya lagstiftningen att fungera i samklang med EU-rätten. Risken finns att Sverige kan bli stämt i EU-domstolen, varvid Sveriges undantagsregler för Systembolagets monopol hotas.

I debatten har Socialdemokraterna därför gått ut och med kraft begärt att Sverige ska inhämta ett förhandsbesked från domstolen. För om gårdsförsäljning inte går att kombinera med monopolet kommer Socialdemokraterna att säga nej till en lagändring.

När jag hörde om utspelet drabbades jag av en känsla av deja vu. Har jag inte upplevt något liknande förut?

Jovisst har jag det. Kommer ni ihåg hur det gick till när de andra statliga monopolen gick i graven? Det sades vara omöjligt att ha fri telefoni, fri radio och teve och en fri apoteksmarknad. Men det var ändå så det blev. Svenska folket ville inte ha monopolen kvar.

Det vi ser nu är ett parallellfall. Nya inköpsvanor gör att folk handlar alkohol på nätet eller åker till Danmark och Tyskland. Det mesta talar för att en majoritet av befolkningen också vill ha gårdsförsäljning. Systembolagets monopolställning vittrar sönder av sig självt.

Jag tror därför att alla som nu kämpar för Systembolagets överlevnad bör planera för en ordnad avveckling av företagets monopol. Det är bara monopolställningen som EU kan komma att ha synpunkter på, inte Systembolaget som företag i sig.

För egen del bryr jag mig inte om vad som händer med Systembolaget eftersom jag tror att det kan gå att få ett system med licensierade butiker att fungera lika bra. Men många som försvarar Systembolaget menar att företaget är unikt när det gäller sitt sortiment, särskilt när det gäller viner. Om det därför är viktigt att bevara Systembolaget som en omtyckt vinbutik kan det vara klokt att försöka bevara företaget men inte nödvändigtvis monopolet.

Systembolaget skapades aldrig för att tillhandahålla ett rikt sortiment utan för att stoppa superiet. Det gamla Sverige var inte ett land där man drack exklusiva viner utan renat brännvin.

Sedan dess har mycket vatten flutit under broarna. Vi dricker mer återhållsamt idag och på ett annat sätt. Faktum är att även ungdomarna, som vanligtvis står för det mesta av drickandet, också har förfinats i sina vanor. När jag frågar runt bland studenter i min hemstad vad som dricks svarar de: gin och tonic, vodka och Red Bull eller öl. Att halsa blanksprit direkt ur flaskan är det ingen som gör.

EN AFFÄRSUPPGÖRELSE SNARARE ÄN ETT ÄKTENSKAP

Norrköpings Tidningar 2023-04-10

Något som många moderater går och funderar över för tillfället är hur man ska vinna tillbaka de väljare som egentligen hade velat rösta på partiet men valde Socialdemokraterna istället på grund av samarbetet med Sverigedemokraterna. 

Moderaternas nyligen offentliggjorda valanalys kan konstatera att ett av de främsta skälen till varför tidigare M-väljare gick över till S var för att S tydligt meddelade att partiet aldrig kommer att samarbeta med SD. Den socialdemokratiska strategin att beskriva SD som ett demokratiskt icke rumsrent parti fungerade. Socialdemokraterna förlorade regeringsmakten men gick framåt i antalet mandat i riksdagen.

Så vad bör då Moderaterna göra för att vinna väljarna tillbaka? Bryta samarbetet med SD?

På kort sikt är det självklara svaret att samarbetet ska fortsätta. Det finns ett avtal mellan regeringspartierna och Sverigedmokraterna – Tidöavtalet – och avtal håller man.

Men vilken ska strategin vara inför nästa val och valet efter det? Ska dagens samarbete permanentas?

Som jag ser det bör frågan hållas öppen, och med det menar jag att samarbetet med SD helt och hållet ska bedömas utifrån hur Moderaterna själva ser på sin möjlighet att förverkliga sin politik. Blir det mer moderat politik med SD än utan i så fall är det rimligt att fortsätta. Annars inte.

I Sverige är vi inte vana vid att se överenskommelser mellan partier som rena transaktioner. Vi har en tendens att tolka de avtal som ingås för att skapa ett regeringsunderlag som en form av ett livslångt äktenskapslöfte.

Att vi gör så beror på att gamla Alliansen, det vill säga Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Centern, var tvungen att samarbeta väldigt nära varandra för att kunna besegra Socialdemokraterna. Alliansen som begrepp skapades inför valet 2006 och det var just för att en gång för alla övertyga väljarna om att man verkligen hade ett lag som skulle kunna styra landet lika bra som S.

Det är inte så samarbetsavtal i andra länder uppfattas. Just nu pågår regeringsförhandlingar i Finland och vi vet inte hur de kommer att sluta. Samlingspartiet som blev riksdagens största parti är det som förväntas sy ihop en koalition, men om det blir tillsammans med Socialdemokraterna eller Sannfinländerna vet vi inte. Sannolikt kommer ett par av de små partierna också att ingå. 

Moderaterna måste komma ihåg att det också finns många väljare som valde att rösta på partiet just på grund av SD-samarbetet. Vi har sannolikt lika många väljare, kanske till och med fler, som skulle lämna vårt parti om vi deklarerade att vi aldrig mer ska samarbeta med SD. Se hur Centern förlorade stort på landsbygden på grund av sin aversion mot SD.

Jag tror också att de väljare som i höstas straffade M för samarbetet med SD så småningom kommer att vänja sig vid att SD är en del av svensk politik och kommer att vara så under lång tid framöver.

Även om man ogillar Sverigdemokraterna är detta parti den demokratisk legitima företrädaren för en femtdel av väljarkåren. Denna femtedel av befolkningen består inte av utomjordingar utan är våra grannar, vänner och släktingar.

Det som är det stora felet med Sverigedemokraterna är dess ursprung. Partiet grundades på 1980-talet av dem som drev den rasistiska rörelsen Bevara Sverige Svenskt, BSS. Den delen av partiets historia kan aldrig tvättas bort.

Men anammar vi ett finländskt förhållningssätt till Tidöavtalet, och vad som kan komma efter nästa val, hamnar saken i ett annat läge. Det är då inte att se som ett evighetskontrakt, inget äktenskap, utan en affärsuppgörelse som gäller så länge dealen resulterar i moderat politik. Det bör då både kunna förlängas eller avslutas helt utan anklagelser som svek och förräderi. Jag tror att sådan mer finländsk syn på det parlamentariska livet skulle fungera även i Sverige.

Textarkiv