Taggad: alliansfrihet

Den centrala frågan i Natodebatten

Den centrala frågan i Natodebatten tycks vara huruvida ett Natomedlemskap för Sverige gör vårt närområde mer eller mindre stabilt. Grupp 25 som undertecknade en gemensam debattartikel i DN menar att Natomedlemskap gör Nordeuropa stabilt. ”Natoutredarna” som nyligen släppt en debattbok mot Natomedlemskap menar att det istället blir instabilt.

Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg var tidigare statsminister i Norge och partiledare för Arbeiderpartiet. Här besöker han sin gamle partikompis i Sverige, statsminister Stefan Löfven.
Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg var tidigare statsminister i Norge och partiledare för Arbeiderpartiet. Här besöker han sin gamle partikompis i Sverige, statsminister Stefan Löfven.

Båda kan inte ha rätt och eftersom jag ingår i Grupp 25 vill jag lista alla argument som förklarar varför svenskt Natomedlemskap gör norra Europa stabilt. Varje enskilt argument förtjänar egentligen en egen uppsats, men för just denna gång får det räcka med en lista.

För det första är fel att tro att läget i vårt närområde är stabilt just nu, och att vi har det bra som vi har det. Säkerhetsläget har försämrats allvarligt i och med kriget i Ukraina. Att bevara alliansfriheten betyder alltså inte att vi bevarar stabiliteten, utan att vi snarare bevarar instabiliteten.

För det andra: Neutralitetspolitiken under kalla krigets tid gick ut på att upprätthålla en balans i vårt närområde. Men då stod två jämbördiga supermakter mot varandra som båda hade ett intresse av att balansen upprätthölls. Idag finns inte två jämbördiga parter. Ryssland är inte Sovjetunionen.

För det tredje: Ryssland under Putins ledning agerar mer aggressivt än Sovjetunionen och mindre förutsägbart. Ryssland har två gånger attackerat mindre grannländer, Georgien 2008 och Ukraina 2014. Den ryska statsledningen respekterar inte länder som är svaga utan attackerar dem för att kunna hålla kontroll över dem. Aptiten ökar ju mer framgångsrik den ryska regimen är. Mycket vill ha mer.

För det fjärde: Om det är provokativt för Sverige att gå med i Nato bör det rimligen också vara provokativt att samarbeta med Nato. Sverige har sedan 1994 ett nära samarbete med försvarsalliansen. Dessutom arbetar regeringen för att vi ska stärka detta samarbete ytterligare, och inte minst ska vi stärka vårt samarbete med det ledande Natolandet USA. Men varför har detta nära samarbete aldrig orsakat instabilitet?

För det femte: Att tala med den ryska statsledningen för att få den att bli mer fredlig till sinnes har inte fungerat. Obama försökte med sin ”reset”-politik 2009, ett halvår efter kriget i Georgien. Det gav inget resultat. Merkel och Hollande har genomfört flera förhandlingsomgångar för att få Ryssland att backa ur Ukraina. Inte heller detta har resulterat i något. Västvärldens ledare talar ofta med Putin, men det händer inget.

För det sjätte: Det är alliansfriheten som skapar instabilitet i vårt närområde på grund av att Sverige med sitt svaga försvar visar att vi inte tar vare sig vårt eget försvar på allvar eller det gemensamma försvaret av Nordeuropa. Alliansfriheten har skapat ett säkerhetsvakuum. Det är mer sannolikt att Ryssland agerar militärt för att utnyttja detta vakuum än att Ryssland agerar militärt för att det känner sig provocerat av att Sverige går med i Nato.