Förstör ett tal och du får vara med i radio

Jag tror inte att jag är ensam om jag påstår att vänsteraktivister behandlas väl i media. Som bekant försökte Femenaktivisten Jenny Wenhammar sabotera Fredrik Reinfeldts tal i Almedalen i torsdags. Att störa ett politiskt möte är ett demokratiskt övergrepp, och borde bemötas med iskall tystnad, men så blev det inte. Tvärtom.

När jag på väg hem från Almedalen under fredagen kollade nyhetsflödet på Twitter noterade jag att Sveriges Radio hade bjudit in Wenhammar till Studio Ett. Från inte mindre än fyra Twitterkonton gjorde man reklam för inslaget.

Aftonbladet tyckte också att Wenhammars försök att störa Reinfeldts tal var så intressant att de bjöd in henne till sitt nätsända debattprogram 20-minuter. ”Dagens snackis”, enligt programledaren.

Och så där höll det på under fredagen.

Journalister ska välja nyheter utifrån ”nyhetsvärde”, vilket är ett flyktigt begrepp. Jag håller med om att det hade varit rimligt att göra en intervju med Wenhammar. Allmänheten vill nog veta vem hon är och varför hon genomfört aktionen ifråga. Jag tror också att allmänheten vill veta varför hon tycker sig ha rätt att störa ett politisk möte.

Men när Sveriges Radio gör reklam för sin intervju på fyra Twitterkonton samtidigt, och Aftonbladet bjuder in Wenhammar som vore hon en seriös samhällsdebattör, hamnar saken i ett annat läge. Det vittnar om att redaktionerna antingen vill lyfta fram Wenhammar som en extra intressant person eller är lite småkorkade och inte förstår att de blir utnyttjade av en kampanjmakare.

Wenhammar kan dock inte vara annat än nöjd. Hennes aktion lyckades. Hon lyckades givetvis inte förstöra statsministerns tal. Men hon fick precis det hon ville. Hon fick gratisreklam i ledande nyhetskanaler.

___________________________
Pingat på intressant.se.

Fem frågor om försvaret som bör ställas i Almedalen

Almedalsveckan börjar i morgon söndag. Försvarsfrågan kommer givetvis att diskuteras. Men vad bör vara i fokus? Här är fem frågor som jag tycker borde ställas vid alla tillfällen försvarsfrågan kommer upp.

Tomma stridsvagnsgarage på numera nedlagda P18 i Visby.

För det första, de aviserade nysatsningarna på försvaret som både regeringen och Socialdemokraterna har gjort är dimridåer. Regeringen har förklarat att den vill öka den totala ramen för försvarsbudgeten med drygt 5 miljarder per år. Men det är först 2018 som satsningen kommer, det vill säga i nästa mandatperiod. Socialdemokraterna säger sig också vilja satsa på försvaret men vill göra detta genom att flytta pengar inom försvarsbudgeten, från anslaget för internationella insatser till övningar. Att pengar flyttas från en kolumn till en annan betyder inte att försvarsanslaget ökar.

För det andra, fortfarande är 2009 års försvarsreform underfinansierad. Den var så redan från start och är så även med de pengar regeringen har sagt sig vilja skjuta till. ÖB har talat om att det kan behövas 4 miljarder per år under 10 år. Ingen har hittills kunnat visa att han skulle ha fel.

För det tredje, ska vi verkligen bara ha ett enveckasförsvar? Även om den pågående försvarsreformen finansieras fullt ut kommer Sverige ha en mycket liten försvarsmakt. Även om ÖB får de pengar han har begärt för att genomföra den reform som riksdagen har beslutat om kommer vi ändå bara att ha ett försvar som kan stå emot ett angrepp i en vecka på ett ställe.

För det fjärde, frågan om Natomedlemskap måste upp på bordet. Sverige är på väg att skaffa sig ett enveckasförsvar. Det enda sättet att upprätthålla en trovärdig avskräckningsförmåga, s.k. tröskelförmåga, med ett så litet försvar är om det kombineras med en försvarsallians. Sverige är idag mer beroende av Nato än vad vi var under kalla kriget. Det är att sticka huvudet i sanden att inte erkänna att det är så.

För det femte, Gotland måste försvaras. Gotland ligger mitt i Östersjön och är av central militärstrategisk betydelse för stabiliteten i hela norra Europa. Genom att lämna ön obevakad har Sverige skapat ett ”säkerhetshål” i Östersjöregionen. Vem ansvarar för Gotland i händelse av en hastigt uppblossad militär kris? Genom att inte ha trupper permanent baserade på ön sänder Sverige ut ett budskap till omgivningen att vi inte riktigt bryr oss om vårt eget territorium. Detta skapar osäkerhet.

Utöver detta finns givetvis andra frågor som är av stor vikt. Vanligtvis brukar försvarsmaktsanställda vilja tala om rekryteringsproblem och anskaffning av materiel. Det måste också diskuteras, men om vi inte får de stora frågorna rätt får vi inte heller ordning på de små frågorna. Det är liksom ingen mening med att diskutera vilka vapensystem som ska införskaffas om riksdagen inte ens vill anslå tillräckligt med pengar.

_______________________
Pingat på intressant.se.

Den svenska ofriheten – Med FMSF i Almedalen

I ett folktomt hamnområde trängs Fria Moderata Studentförbundet på tio kvadratmeter, bakom ett staket. Större frihet än så är staten inte beredd att ge. Och de väluppfostrade FMSF:arna bryter inte mot lagen.

Nu under Almedalsveckan gästade jag FMSF:s mingel i Visby hamn. Man hade hyrt ett tält på kanske 40–50 kvadratmeter. Inuti tältet var rökning inte tillåten. FMSF hade därför också ordnat med en utegård, men en mycket liten sådan, på inte mycket mer än 10 kvm.

Klicka på bilden för att se den i större format.

När jag står där i trängseln slår det mig hur fel inrättat vårt samhälle är ibland. Hamnen är tom på folk. Det finns hur mycket yta som helst att vara på. Himlen är klar. Ingen risk för regn. Temperaturen är behaglig. Varför står vi då ihopträngda bakom ett staket?

Och varför måste vi som inte vill röka men som vill stå under den bara himlen också tränga ihop oss? Varför är det ingen som flyttar staketet? Varför är det ingen som ställer sig på andra sidan?

Nej, det är verkligen inte klokt. Allt handlar om alkohollagstiftningen. FMSF har skaffat ett utskänkningstillstånd som bara gäller tältet och den lilla utegården. Man får inte dricka öl utanför tältet eller staketet.

Men samtidigt är det också slående hur skötsamma gästerna är och att ingen av dem reagerar på galenskaperna. Alla fogar sig och reflekterar inte över hur strikta reglerna är. Anarkoliberalerna i FMSF verkar vara få nuförtiden.

Jag tog en bild för att dokumentera denna märkliga situation som jag sedan la ut på Facebook. Då kommer nästa överraskning. Vad reagerar man på? Jo, rökningen.

Jag skriver på FB:

Fria Moderata Studentförbundet har mingel i Visby hamn. Man har ett tält och en utegård för rökare. I ett folktomt område trängs man på 10 kvadratmeter bakom ett staket. Som får i en fålla. Konsekvensen av svensk alkohollagstiftning.

Vännerna kommenterar:

Det är inte bara i Sverige. Kalifornien har fördjudit rökning på motsvarande sätt sedan 1995, och har ännu plottrigare och struligare regler om var man får röka eller inmundiga alkohol.

Jag gillar’t. Jag kanske är tyken, men jag kan inte hjälpa att gilla att ”rökfritt” inte betyder ”rök fritt” som det brukade stå på ett par bord i resturanger och barer.

Plöstligt känner jag mig ensam. Är det bara jag som tycker att kostymen är för trång? Jag känner mig som om jag var 18 igen. Gammal nog för att tycka att jag har rätt att dricka öl, men förbjuden av staten att få göra det. Ingen hör min klagan.

Men bara så att ni förstår, jag är inte för fri försäljning av alkohol. Det var jag bara när jag var 18. Sen dess har jag lärt mig så mycket mer om livet och vad alkohol kan göra med människor. Vi ska ha en reglerad försäljning, men måste vi verkligen ha det på det här viset?

____________________
Pingat på intressant.se.

Missionerande genusföretagare

Idag åt jag frukost hos Genusföretagarna. Jag visste inte att det fanns en sådan organisation. Blev nyfiken och var tvungen att gå dit.

Genusföretagarna är en branschorganisation för genuskonsulter. Ämnet som diskuterades var yrkesrollen som genusvetare. Vad gör en sådan egentligen? Finns det en marknad för genusvetare?

Uppenbarligen finns det en marknad som för att försörja kanske så mycket som 200 konsulter i Sverige. Men det framkom också att de allra flesta som har läst en genusvetarexamen, som alltså har gått ett helt universitetsprogram inriktat på genusfrågor, jobbar med annat.

Det var roligt att få en inblick i denna värld. Men man fick ju också sina fördomar bekräftade. Genusföretagarna drivs av ett engagemang att utradera orättvisor mellan könen. Problemet är bara att de vill sälja en hel ideologi samtidigt.

Gemensamt för företagarna var att de på något vis ser sig som missionärer och att det egentligen bara är obildning hos mottagarna (kunderna) som gör att de inte vill ta till sig budskapet. En av konsulterna berättade att hon hade sålt in sin tjänst under beteckningen ”näringslivsutveckling” eftersom ordet genus var svårsålt.

Intressant var det, som sagt, och jag önskar Genusföretagarna lycka till, men jag känner inte att jag som potentiell kund blev sugen på att beställa något. Jag kan som chef eller som politiker tänka mig att beställa hjälp för att effektivisera jämställdhetsarbetet, men det ideologiska paketet, missionen och andan att vi vet bäst, och att det måste vara något fel på alla som inte tycker som vi, är avskräckande. Tyvärr.

________________
Pingat på intressant.se.

Hemma från Almedalen

Med över 1800 schemalagda aktiviteter plus säkerligen ett hundratal andra evenemang utanför det officiella programmet kan man inte säga att Almedalsveckan bara är en cirkus. Jag var där för första gången i år. Det var större och bättre än vad jag trodde.

Ryktet om att Almedalsveckan bara handlar om att gå på mingel, äta och dricka gratis, och festa loss är kraftigt överdrivet. Minglandet och festandet spelar visserligen en stor roll, men faktum är att kl 8-17 är det seminarietid och inget evenemang som jag har besökt har haft dåligt med publik.

Makthavare_Almedalen_MP_DSC6419
Almdalen i Visby. Foto: Tobias Björkgren.

Jag förstår därför inte kritiken. Det kan rimligen inte vara ett problem att företrädare för alla möjliga organisationer, myndigheter eller företag träffas för att diskutera samhälleliga angelägenheter.

Almedalsveckan har också en finess som ingen annan större konferens av liknande slag har, nämligen att alla partiledare är dittvingade. Detta får till följd att alla andra ledare i det politiska Sverige också anser sig manade att komma. Således samlar Almedalsveckan ministrar, generaldirektörer, fackordföranden, företagsledare osv. En gång per år tvingas det politiska ledarskiktet att åka till Visby för att gå seminarier, träffa varandra och svara på frågor om vad det egentligen gör om dagarna. Jag kan inte se att det är ett problem. Tvärtom. Det är så här en demokrati ska fungera. Ledarna ska inte kunna gömma sig. De ska tvingas ut ur mötesrummen och konfronteras av medborgarna.

Jag måste också uttrycka mitt gillande av det spontana och oreglerade i Almedalsveckan. Det finns ingen organisation som bestämmer vem som får komma dit. Alla som vill arrangera något får fixa sin egen lokal och sin egen marknadsföring. Det finns ett officiellt kalendarium och den som vill ha ett utställningstält på kommunens mark måste självklart ha tillstånd till det. Men seminarierna arrangeras i alla möjliga lokaler. Exempelvis hölls seminarieserien Försvarspolitisk arena i ett vanligt (om än stort) garage. Allt sker på vars och ens eget initiativ. Vi har ju mötesfrihet i vårt land och det är så seminarieaktiveteterna har vuxit fram. Ingen kan portas.

Jag gillar det eftersom man i alla andra sammanhang vet att det finns en ”grindvakt” som bestämmer vad som passar in och vad som inte gör det. Men Almedalsveckan har ingen redaktör som bestämmer vad publiken ska få ta del av. Det finns ingen mäktig programdirektör som bestämmer vad som ska ”sändas” eller inte. Almedalsveckan är public service live – på riktigt. Och det är precis så fri diskussion i en fri demokrati ska fungera. Jag vet ingen annan konferens i Sverige som fungerar på samma fria vis.

_____________________

Pingat på intressant.se.