Att inget har förändrats i Norge är bra

Idag är det tvåårsdagen efter massakern på Utöya och bombningen av regeringskvarteret i Oslo. Norge reste sig stolt och har gått vidare. Idag klagar skribenterna Ali Esbati och Göran Greider båda på att inget har förändrats sedan attentaten. Samhället är detsamma som förut. Själv tycker jag att det är bra.

En terrorists tanke är alltid att han ska få till en förändring. Som regel vänder han sig mot det rådande politiska systemet som helhet, som han tycker är korrupt. Vad han helst av allt vill är att systemet kollapsar, att det blir en revolution, att det gamla byts ut mot något nytt.

Om något inte förändras är det ett misslyckande för terroristen. Ett land som drabbas kan därför omintetgöra terroristens planer genom att inte genomföra några politiska förändringar. Så gjorde Norge och sällan har väl ett terrorangrepp resulterat i ett klenare politiskt resultat.

Men som Esbati konstaterar så betyder ingen förändring även att den jordmån ur vilken Breivik uppstod inte heller förändras. Om inget förändras blir även det dåliga kvar.

Så är det. Men det som är ruttet i det norska samhället, och alla samhällen är ruttna i något avseende, gäller också Sverige, ska inte rensas ut vare sig med terrorhandlingar eller panikåtgärder från statsmaktens sida. Kanske det är dags först nu, två år senare, att diskutera vad i det norska samhället som gjorde att Breivik fick för sig att han måste mörda barn.

Redan förra året skrev jag berömmande om det norska samhällets lugna hanterande av 22-juliattentatet. Mitt omdöme kvarstår. Man ska inte riva upp himmel och helvete efter ett terrorattentat. Det är fel medicin.

_____________________
Pingat på intressant.se.

Att förklara Breivik. Del 2. Människosyn.

Som uppföljning på förra inlägget om hur man ska förstå sig på mördaren Anders Behring Breivik, tänke jag också skriva en kommentar om oss som skriver dessa kommentarer. Fallet Breivik aktualiserar nämligen begreppet människosyn. 

Sist skrev jag att jag precis som de flesta andra spontant tänkte att Breivik måste vara sinnessjuk. Ingen kan med vett och vilja gå omkring med ett gevär och systematiskt skjuta en efter en med det explicita syftet att mörda så många som möjligt.

Varför trodde jag så? Jag tror att det har att göra med att jag har fått lära mig att varje människa ”egentligen” är god. En rationell människa begår inte onda handlingar. En rationell människa kan om han är felinformerad utföra onda handlingar. Men om han har full kunskap begår han inte onda handlingar.

Ett annat sätt att se på människans natur är att säga att hon vare sig är ond eller god utan formas av sin omgivning. Människan föds som ett oskrivet blad. Om hon sen är god eller ond beror på vad hon har fått lära sig.

Ett tredje alternativ är att säga att människan i grunden är ond, i alla fall mer ond än god. Bevis för att människor är kapabla att begå onda gärningar, med kunskap om att gärningarna verkligen är onda, finns det ju.

Ett fjärde alternativ skulle vara att människan både har en medfödd vilja att begå onda handlingar och att begå goda handlingar, och att det gäller att välja rätt.

Alla uppfattningarna har stöd för sig på något vis så det finns ingen anledning att kora en vinnare. Den intressanta frågan är istället varför de två första har kommit att bli så dominerande i vår tid.

Om man tänker sig att Breivik ”egentligen” är god. Då måste något ha förmörkat hans sinne. Kanske blev han misshandlad som liten eller kankse han har en hjärnskada. Om man tänker sig att han var ett oskrivet blad vid födseln skulle någon under hans tidiga levnadsår lärt honom fel, att mord är en god, eller i alla fall försvarbar handling.

Som jag uppfattar det har de flesta förklaringsförsök när det gäller Breivik resonerat på detta sätt. Han som hade kunnat bli en god människa förstördes någonstans någon gång.

Men teoretiskt sätt kan man ju tänka sig att han skulle ha varit ännu ondare om han inte fått någon vägledning alls av samhället. Om vi tänker oss att han föddes med en disposition att vara genuint ond. Då kanske hans föräldrar gjort vad de har kunnat. De kanske lyckades att ge sin son i alla fall unset av ett samvete där ett sådant saknades helt och hållet vid födseln.

Som framgår av mitt förra inlägg är jag själv numera mest benägen att tro att människor från födseln är programmerade att begå såväl goda som onda handlingar. Jag tror att vi har en naturlig drift, en medfödd psykisk disposition, att begå både och.

Vi är långt ifrån att kunna säga något bestämt om ”människans sanna natur”. Vi har inte heller alltid behov av att göra det när vi studerar samhället. Så mycket annat påverkar oss också att våra medfödda egenskaper inte alltid betyder något.

Det som är värt att uppmärksamma är dock att det inte alls är fel att göra analyser av Breivik och andra brottslingar utifrån teorier om att människor med fullt förstånd och full information kan vilja begå onda handlingar.

Mycket mer intressant att säga om detta finns, som nu inte får plats här. Kristen teologi menar exempelvis att människan är god till sitt innersta, men gjorts ond av syndafallet. Med andra ord, hon är god ”egentligen”, men måste kämpa för att kunna visa det.

Med utgångspunkt i Platons filosofi kan man också argumentera för att den perfekta människan – människans sanna väsen som bara finns i idévärlden – aldrig begår onda handlingar. Mördare är därför alltid defekta på något vis. De är sjuka. Och inte nog med det, alla som begår brott är sjuka, även de som begår små brott som att parkera fel.

________________

Pingat på intressant.se.

Att förklara Breivik

Igår skrev Karl Ove Knausgård den i särklass bästa analysen hittills av hur vi ska kunna begripa oss på Anders Behring Breivik. Jag ska inte repetera innehållet i artikeln, som alla bör läsa, istället vill jag göra ett tillägg.

Knausgård diskuterar såväl Breiviks psyke som den sociala miljö som format honom och som kunde släppa fram honom. Det strider mot den mänskliga naturen att döda någon. Det är endast genom att utestänga känslor och att underordna sig ett kollektiv eller en idé som det blir möjligt att med berått mod se en annan människa i ögonen och döda henne.

Knausgård landar i att Breivik inte är psykiskt helt frisk. Kanske inte sjuk, men känslomässigt störd, ungefär som Adolf Hitler.

Mina spontana tankar omkring Breivik har också varit att han måste ha varit galen, sinnesjuk helt enkelt. Men när jag tänker igenom vilka andra fall det finns i historien där människor har mördat varandra urskillningslöst så börjar jag att tvivla.

Även i vår tid finns det människor som är beredda att begå mycket brutala mord utan att vara sinnesjuka. Tänk alla självmordsbombare. En del av dem blir självmordsbombare på grund av att de har förlorat sin familj eller förskjutits av samhället. Eftersom de saknar mening med livet kan de tänka sig att ”offra” sig, och dra hundratals med sig i döden.

Ett annat exempel på medvetet mördande är maffiakrig. Den som har läst Roberto Savianos bok Gomorra vet att maffian upprätthåller sin ställning genom att sprida skräck. När krig mellan rivaliserande familjer uppstår är enda sättet att vinna respekten tillbaka att döda så många som möjligt, urskillningslöst.

Blickar vi tillbaka i historien vet vi från många berättelser om krig och erövring att människoliv inte var värt mycket. När Josua intog Jeriko slog han ihjäl allt levande, inklusive djuren. När korsfararna intog Jerusalem dödades hela befolkningen. Våra egna anfäder, vikingarna, åkte på erövringståg mördade, brände byar och tog slavar.

Det krävs inte en psykisk störning för att bli mördare, inte ens massmördare. Det finns sociala sammanhang då mord inte ses som en omoralisk handling. Människorna i dessa sammanhang är rationella och agerar utifrån vad normerna i sammanhanget säger.

Fallet Breivik är speciellt eftersom han lever i Norge, som är ett samhälle där den sociala acceptansen för mord är obefintlig. Alltså borde han inte ha letts att tro att det han gjorde var moraliskt rättfärdigt. Därför tror vi att han måste vara psykiskt störd.

Men vad vi vet verkar det som att Breivik själv valt att fjärma sig från sin närmaste omgivning och istället sökt upp en helt annan miljö. Här fick han lära sig att Europa var invaderat av muslimer och att endast ett nytt korståg kunde rädda kontinenten. Här fick han lära sig att Europa är i krig och att det är rätt att döda fiender och landsförrädare.

Jag vet att det låter helt galet att en rationell människa kan tro på idéer som dessa och göra allvar av dem. Men det är nog ändå så vi människor är funtade. Vi är inte naturligt inställda på att vara fredliga och medmänskliga. Den mänskliga naturen är inte god innerst inne, utan människan har en våldsam sida med sig ständigt. Goda sociala sammanhang håller denna sida i schack. Dåliga sociala sammanhang låter den löpa amok.

Jag har ju nu inte alls den faktakunskap som krävs för att kunna bedöma Breiviks mentala hälsa, men jag skulle inte bli det minsta förvånad om domstolen kom fram till att han mycket väl visste vad han gjorde och att hans ideologi var den främsta motiverande kraften. Ingen taskig uppväxt, ingen undertryckt sexualitet, som Knausgård tror är problemet, utan en tro på att han befinner sig i ett socialt sammanhang där agerandet är moraliskt rättfärdigt. I så fall är Breivik knappast den förste som med friskt psyke blivit en massmördare. Tyvärr tror jag inte heller att han kommer att bli den siste.

_________________

Pingat på intressant.se.

Hyllning till Norge på årsdagen av 22 juli-attentaten

Idag är det ett år sedan de två terrorattentaten i Norge, massakern på Utøya och bombningen av regeringskvarteren. 77 människor dog. De allra flesta var ungdomar – barn. Som svensk känner jag en stolthet över att som grannland ha Norge, en nation som sårades i själen, men som med en sällan skådad värdighet svarade med att låta den vanliga rättsprocessen ha sin gång. Ingen hämnd. Bara rättvisa.

Bilder på alla offren finns på NRK:s hemsida. På Utøya dog 69. I Olso dog 7.

Det var terroristen Anders Behring Breiviks avsikt att förändra det politiska livet i Norge. En terrorist har alltid ett politiskt mål. Breiviks mål var att starta ett krig mot Europas muslimer. Norge skulle väckas genom att han slog till mot ”landsförrädarna” i Arbeiderpartiet.

Därför är det år som nu har gått efter terrorattentaten en seger för Norge. Norge har lugnt och sansat gått vidare trots det fruktansvärda angrepp landet utsattes för. Landets politiska liv skadades, men skadan gick att reparera. Allt är tillbaka till det vanliga.

Den väl genomförda rättsprocessen är en triumf i sin vanlighet. Här har det största mordet någonsin begåtts i Norge under modern tid, men landets poliser och jurister har inte tappat fattningen. Inga krav på nya lagar eller krav på en särskild domstol har hörts.

Annars är just den typen av överreaktioner vanliga när ett stat känner sig hotad. Det är inte alls ovanligt att rättegångar som den mot Breivik spårar ur. Jämför med hur USA reagerade efter 11 septemberattentatet eller hur svensk polis förlorade greppet om jakten på Olof Palmes mördare.

Norge har också klokt vägrat att utse någon annan syndabock för det inträffade än gärningsmannen. I Sverige spårade debatten ur direkt, där snart sagt alla höger om Vänsterpartiet anklagats för att ha berett marken för Breivik. På twitter skämtades det ett tag om vem som skulle bli ”Dagens Breivik”.

När vi nu minns alla dem som miste livet den 22 juli 2011 kan vi således känna stolthet över att Norge som land överlevde tragedin. Det ger oss inte de döda tillbaka. Det gör inte förlusten mindre. Men när ett år av sorg är över kan vi glädja oss åt att det norska samhället står starkare än någonsin och att terroristen Breiviks attentat blev ett fiasko.

Gud välsigne Norge!

________________

Pingat på intressant.se.

Breivik har inga kopplingar till konservatismen

Jag är konservativ. Jag är stolt över det. Jag känner ingen ångest över Aftonbladets kampanj att göra mig och andra konservativa ansvariga för Anders Behring Breiviks massmord.

Om det hade varit så att Breivik hade varit en stor ideolog och ledare för ett land, som exempelvis Lenin var, och på så vis hade lett en konservativ rörelse som slog ihjäl folk på löpande band eller satte dem i koncentrationsläger, ja, då skulle jag känna ångest. Då skulle jag fråga mig varför jag var konservativ.

Breiviks ideologiska ledarskap är dock noll och intet. Han var ju tills dess han satte sina planer i verket helt okänd. Breivik har inga anhängare. Han har inga kopplingar till någon känd politisk rörelse över huvudtaget. Han påstår sig vara medlem i en ny korsriddarorden. Vi vet inte ens om denna orden finns eller om den bara är ett påhitt.

Följaktligen tar jag inte åt mig av Aftonbladets anklagelser, och anser inte att jag eller någon annan konservativ person i vårt land har något att förklara. Det finns inget att be om ursäkt över.

När det kom fram att Breivik hade kallat sig kristen hade New York Times som huvudrubrik att en kristen terrorist hade slagit till. Det försöket att göra kristenheten ansvarigt för massmordet fungerade aldrig. När det kom fram att Breivik inte ens gick i kyrkan på söndagarna föll anklagelserna platt. Det finns ingen som idag tror att Breivik verkligen var kristen i någon som helst seriös bemärkelse.

Så är det också med hans påhittade konservatism. Vad kan jag och andra hjälpa att en knäppgök kallar sig själv konservativ? Jag kan inte göra något åt det. Ordet konservativ är inte varumärkesskyddat. Men någon koppling till någon etablerad konservativ rörelse finns inte hos Breivik.

Jag sover gott om natten trots att en galning försökt snylta på min ideologis goda rykte. Breivik är ingen Lenin eller Hitler. Han har inte grundat någon ideologi, han har inte lyfts fram av stora massor, han har inte beundrats av kulturskribenter, på det sätt som massmördarna Stalin, Mao och Pol-Pot, beundrades. Han är bara en knäppskalle, en sådan som låtit ”självradikalisera sig”, som den kriminologiska termen heter.

_______________________
Pingat på intressant.se.